Patchouli

Det är bara att erkänna: Jag är ett stort patchoulifan! Började längta efter Angel redan igår kväll, när Prada började tona ut. Argumentet inför mig själv att ha en likartad doft idag var att jag ska jämföra de båda när Prada fortfarande är färsk i minnet. Fast egentligen är anledningen att jag bara längtade efter Angel!
Vad är då skillnaden? Angel innehåller inga blommor som Prada, utan frukter, kola och choklad. Prada är lättare (om vi nu kan tala om lätt i den här genren) citrusen i toppen känns mer än i Angel och mimosan är tydlig. Båda har den härliga, jordiga, patchoulibasen. Alltså: Angel är en mer "matig" patchoulidoft och Prada en lite spritsigare, blommigare dito.
För vidare läsning: Angel finns recenserad någon gång i början av december vill jag minnas.

Dagens doft - Prada

Idag bär jag en riktig vinterfavorit, Prada, skapad just för detta modehus av Carlos Benaim och Max Gavary  2004. Har inte använt P så mycket för förra vintern hade ju alla den och då blir jag lite restrektiv.Fjantigt av mig, man ska inte låta sig hindras att bära en fin doft bara för att många gör det för stunden. Den stora massan rusar ändå snabbt vidare på nästa trenddoft så fort flaskan börjar ta slut.  Prada är fullt klart en av de bästa dofterna på senare år, den kommer att bli en klassiker.
Prada är egentligen det här decenniets variant av gamla kära Angel. Båda är fulladdade med den jordiga, lortiga patchoullin som jag gillar skarpt. Prada har från första stund givit mig den inre bilden av en maffig, stor päls i silverräv.
I Pradas toppnoter finns bergamott, apelsinkärnor, mimosa och mandarin. Fräscheten i toppen till trots, jag känner patchoullin direkt. I hjärtat: Ros, patchoulli och nypon. I basen tonkaböna, benzoinkåda, vanilj, sandelträ och labdanumkåda.
En toppendoft kort och gott!

Dagens doft - Nilang

I morse kände jag egentligen för L´Eau d´Issey som jag hade på nittiotalet när den kom ut. Underligt att jag inte skaffat den igen, det är en fin doft. Istället blev det en ganska underlig doft, Laliques hybrid Nilang från 1995. Det känns som om parfymören Gérard Anthony, tagit i allt han kan för att göra något originellt. Doften är en aquatisk blom-oriental, en undergrupp som inte är särskilt vanlig. Mest känd i kategorin är Cacharels Eden.

Trots anstängningarna är Nilang en ganska typisk, väldigt fruktig, gourmandig, blomoriental från nittiotalet. Dock finns, till skillnad från den stora mängden blomorientaler, ett vattnigt, fräschare inslag som jag tycker luktar melon. Min näsa känner rätt lite blommor och desto mer frukt i den söta doften. I toppnoterna finns mycket riktigt frukter och bär som svarta vinbär, melon, persika och rosenträ. I mellanregistret fresia, narciss, jasmin och ros. I basen vanilj, sandelträ, mysk och benzoinkåda.
Nilang kan beskrivas som en slags mix mellan L´Eau d´Issey och gourmanddoften Wish. Den är lite småtrevlig så här i gråvädret även om det inte är någon stor parfymkonst (nu blev jag sugen på Mitsouko när jag ser ordet parfymkonst) . Nilang sitter bra och släpper inte greppet under dagen.

Försöker bli vän med Bandit

Gör ett nytt försök att få Piguets kultdoft Bandit att passa. Läderchypren Bandit är skapad av Germaine Cellier 1944. GC är en av de tidiga, kvinnliga, stora näsorna. GC har skapat flera stora dofter, bla den underbara Fracas, också för Piguet, Vent Vert  och Jolie Madame för Balmain. Liksom inom de flesta andra genrer så dominerar även männen näsornas värld, även om kvinnoinslaget ökat också här på senare år.
Även om jag tycker att Bandit passar något bättre idag än när jag bar den tidigare, så smälter den inte in på rätt sätt. Den luktar som ögonskugga på mig, någon slags pudrig doft. Under pudret skymtar lädret men de ingår aldrig i en fulländad harmoni. Men på rätt person är jag säker på att den är superb!
För ytterligare info om Bandit läs mitt inlägg från den 12/11 2006 under rubriken Dagens doft.

Äpplen

Anående Lolita Lempicka. Moden upprepar sig som bekant ofta en gång per decenium. Ett exempel bland dofter är de med med äppletoner och/eller äppleflaskor som är populära nu, DKNY be deliciouse, DK delicious red och Nina. För ca tio år sedan var det samma sak, tex All about Eve, Lolita L och Burberry. En annan nygammal trend är violetta, röda och blå flaskor, populära idag och i början/mitten av nittiotalet.

Dagens doft - Lolita Lempicka

Lolita Lempickas signaturdoft med samma namn, är en söt trä-oriental i samma genre som Wish och Angel. LL är lite lättare och fräschare, om man nu kan tala om fräsch i de här sammanhangen. LL är skapad av Annick Menardo 1997. AM har bla också blandat till Hypnotic Poison. Det finns mycket riktigt också en del likheter i stilen med HP. Det är en sk gourmanddoft som var vanligt på nittiotalet.
LL har en mycket vacker flaska i form av ett purpurfärgat äpple. Detta trots att det inte är en äppledoft. Doften är en anis och violdoft med liköriga toner. I toppnoterna finns murgröna och anis. I mellanregistret viol, iris och amarena. I basen tonkaböna, vetvier, mysk, pralin och vanilj. Själv känner jag lite spår av patchoulli så det är troligt att det ingår också.
LL får mig att tänka på violer och lakrits så man har lyckats med kompositionen. Om man nu ska klassificera parfymer i dag och kväll, så är LL en doft för dagen och Angel en doft för kvällen.

Dagens doft - Parfum Sacré

Inte ännu, drygt åtta timmar efter appliceringen, kan jag låta bli att hela tiden sniffa i armvecket. Carons Parfum Sacré ( Jean-Pierre Bethouart) spelar i en egen division. Det krävs dock en hyfsat sofistikerad näsa för att uppskatta doften. Den första timmen framkallar den nästan kvälvningar.
PS är en kryddigt blommig oriental med rosen som ett genomgående tema vid sidan av kryddigheten. PS ger bilden av de tre vise männen med sina gåvor, bla rökelse och myrra. Kryddigheten är just som pudrig rökelse och söt myrra. Rosen luktar på något sätt kanderad och instängd, det är en tung, lite dekadant ros. PS känns som om den alltid funnits och det är svårt att tro att den skapades för mindre än tjugo år sedan.
PS inleds med citron, peppar, cardemumma, koriander och muskot. I hjärtat ros, violrot och violblad, rosenträ, apelsinblomma, nejlika och jasmin. I basen myrra, civet, cederträ och mysk.
PS sitter bra under dagen. Den bör inte bäras när det är varmt på sommaren, då blir den garanterat för mycket. PS kräver mycket av sin bärare, liksom många parfymer från Caron. PS är inte bara en doft, den är en egen upplevelse! 

Dagens doft - Sandalo

Idag kände jag för en renodlad, enkel men raffinerad doft. Kallt ute, så den ska vara varm. Det blev trä-orientalen Sandalo från Etro. Som de flesta av Etros dofter är Sandalo unisex. Etro påminner om den tidigare recenserade Mahogany men är varmare och mjukare. S är enligt min mining mer feminin än M, troligen pga att den dominanta noten i M är det fränare och starkare cederträet medan S domineras av det sötare, mjukare sandelträet.
S är en sann trädoft som lyfter fram det lite söta Mysore sandelträet.  Det finns givetvis andra ingredienser i doften men de stöder bara och puffar fram trätonen. I toppnoterna citron, apelsinkärnor och lite ros. I hjärtat trä, främst sandelträ men även ceder och lite patchoulli som stöd. Basen som bär upp och värmer doften, består av mysk och ambra. Sandalo är en Edc men kan nästan likställas med en Edt i styrka. Hållbarheten under dagen är, liksom för Mahogany, så där.
Sandalo ger mig en inre bild av ett orientaliskt träskrin fyllt med ingredienser till rökelse.

Föll på långa örhängen

På tal om vad som är stilmässigt korrekt eller inte. Jag vet att följande händelse låter som om det var på stenåldern, men den utspelades i mitt yrkesliv för drygt tio år sedan.
Det var mitt under brinnande finanskris och arbetsgivaren hade tusentals ansökningar till ett antal tjänster för nyutexaminerade. De lyckliga som valts ut för intevju gick igenom ett antal intervjuer med anställda på olika hierarkiska nivåer. En tjej hade klarat sig igenom med mycket positiva omdömen och skulle nu intervjuas av en chef på den allra högsta nivån. Men där blev det nobben. Några av de tidigare intervjuarna blev väldigt förvånade för de tyckte att kandidaten verkligen var bra och undrade varför.
Svaret var att det inte var några brister i den formella kompetensen utan att det hela faktiskt var en stilfråga. Vederbörande hade hängande örhängen och denne chef (medelålders man, själv alltid korrekt klädd) ansåg att detta inte var korrekt . Hans inställning var att örhängen burna under arbetstid ska sitta "dicht an" i öronsnibben.
Jag tycker att ovanstående inställning är väl extrem. Örhängen som hänger en bit ned och som är hyfsat diskreta, kan man tillåta även under kontorstid. Sedan tycker jag inte att de ska vara så långa att de nästan nuddar axlarna eller volymiösa som ett par elefantöron.

Dofternas magi

Tänk vad det är magiskt med dofter. För så där två veckor sedan kände jag att jag hade tröttnat på vita blomdofter och att jag inte skulle använda sådana på väldigt länge. Vad hände igår? Jo, jag var bara tvungen att ha en vit, varm blomdoft. På något sätt trollar de sig tillbaka, de kära gamla dofterna....

Dagens doft - La Perla

I går trodde jag att jag skulle fortsätta på temat rena, varma blomdofter idag men vad händer. Plötsligt blev jag sugen på en kategori som jag inte kunde tänka mig igår, nämligen chypre. Valet föll på ännu en firmas signaturdoft nämligen La Perla från 1987. Doften är skapad av Pierre Wargnye, som främst gjort herrdofter, bla nu senast YSL:s nya L´Homme.
La Perla är en träigt, blommig, chypre. Blommigheten är något tämjd (kanske PW:s vana att göra herrdofter?). Den känns på något sätt lite mintigt kall när man bär den, dvs inte blommigt varm som tex Lalique i går.  Den är mycket hållbar under dagen och måste appliceras sparsamt. Kyligheten och mintigheten (utan att lukta mint) påminner om känslan jag får av Magie Noire.
I toppnoterna finns bergamott, citron, coriander och kardemumma. I mellanregistret finns honung, viol, ylang-ylang och ros. I basen ekmossa, vetvier, sandelträ, patchoulli och benzoinkåda.
Det var länge sedan jag använde La Perla och hade glömt bort hur fin den är. Det är en doft att använda i situationer där det krävs att man tar plats tex vid förhandlingar.

Saknad doft - Pursence

Idag när jag är inne på varma, fylliga, vita blomdofter kommer jag att tänka på en doft som jag hade i mitten av nittiotalet: Pursence från den tyska modefirman Mondi. Parfymen hade ett inslag av hyacint och gröna blad, var varm och räckte hela dagen. Doften är försvunnen från jordens yta även om företaget finns kvar. Kläderna fanns på den tiden även i Sverige (NK) och jag minns att jag hade en verkligt användbar mörkgrön uddakavaj. Den fungerade utmärkt till svart pennkjol.

Dagens doft - Lalique

I morse kände jag plötsligt för att ha en doft igen (på bättringsvägen?), men med vissa restriktioner. Den doft jag kände för var också den som valdes: Glas- och parfymflasktillverkaren Laliques signaturdoft med samma namn. Den första versionen kom 1992 och skapades av den allt annat än okända näsan Sophia Grojsman (tex Eternity, Trésor, Yvresse, Paris,Calyx, Bvlgari Femme). Jag recenserar den omarbetade versionen från 2001.
Lalique är en mjuk, varm, vit blomdoft. Jag kan tänka mig att den i sin ursprungliga version luktade åttiotalsaktigt dvs liknande tex Poison. 2001 års version är lättare än en åttiotalsdoft, känns mer transparant. Lalique känns rätt att ha när som helst, med undantag av den varmaste sommarperioden. Den passar också i många sammanhang både på kontoret men den ger också en asociation till bjudning. Den passar ypperligt på en mottagning på dagen, typ buffé. Den är tydlig men inte påträngande och elegant. Hållbarheten över dagen är mycket bra.
I toppnoterna på Lalique händer något ovanligt: Man börjar helt enkelt med de vita blommorna som ros, jasmin och den lite pudriga irisen. Dessa dröjer kvar och blandar sig med de både fruktiga och gröna hjärtnoterna där det finns päron, svartvinbärsblad och svartvinbär. Svarta vinbärsblad brukar normalt sett annars ligga i toppregistret. Basen är främst vanilj och mysk men det finns också lite varmt, sött sandelträ som tonar ut det hela.
Sammanfatttningsvis en riktig pärla, en mycket användbar doft.

Dagens doft - Eau d'Hadrien

Mitt ynkliga flunsatillstånd fortsätter och jag känner egentligen inte dragning till någon doft. Tvingade dock på mig en som brukar fungera och som faktiskt kändes lite uppfräschande, nämligen Annick Goutals klassiska Eau d'Hadrien från 1981. EdH är egentligen en unisexdoft men för mig känns den mer som en dam cologne, de typiskt manliga citruscolognerna är på något sätt lite bittrare. Men allt är en smaksak och som jag tidigare pläderat: Man ska inte bry sig om hur tillverkaren kategoriserat en doft om man tycker om den och den passar bra.
EdH är en rund, varm, citrusdoft som tyvärr inte sitter så bra under dagen. Men så är det också en cologneliknande Edt. I toppnoterna sicillianska citroner, i mellanregistret även grapefrukt och cypress och i basen tränoter men även citrusnoten följer med här.
Sammanfattningsvis en fin sommardoft som det är synd att den inte har bättre hållbarhet under dagen. Fungerar även vintertid när man behöver något fräschare.

Flunsa

I går eftermiddag slog flunsan till. Förstod att det inte stod rätt till redan på morgonkulan. Jag kände rysningar av den kvardröjande efterdoften till mannens Terre, en doft som jag normalt sett gillar skarpt. Tvingade dock på mig en lätt tedoft. Sedan var jag ute och kylde ned mig och så var det klippt.
Får se om jag klarar att ha en doft i morgon, just nu känns det inte så.

Dagens doft - Magie Noire

Lancomes Magie Noire från 1978 är konstigt nog den enda doft jag har från det parfymhuset. För över ett decenium sedan hade jag Trésor. På något sätt tilldrar sig inte L:s dofter min uppmärksamhet tillräckligt. Säkert helt oförtjänt för iallafall Magie Noire är en riktig höjdare. Minns att en kollega för länge sedan bar upp den på ett ypperligt sätt och faktum är att den passar väldigt bra på mig också.
MN är en kryddig, grön, trä-oriental, med den egenheten att den känns kall trots att den tillhör orientfamiljen. Det är en slags mintighet som skapar kylan. MN har en mycket bra hållbarhet över dagen, trots att det i mitt fall är fråga om Edt versionen.  MN framkallar bilder av svart sammet och boudoirer. Det är en doft som passar om man vill svepa in sig i an aura av mysticism. Kombineras utmärkt med svarta kläder. MN påminner mig om Rochas fina Mystère från samma år men MN är mer kraftfull. Det finns en del män som bär MN och jag kan tänka mig att den kan passa mycket bra på rätt bärare.
MN inleds med galbanum, hyacint, hallon och svarta vinbär. I hjärtat ylang-ylang, ros, viol, tuberose, honung, narciss, jasmin och liljekonvalj. I basen kryddor, ceder- och sandelträ, vetvier, patchoulli, mossa, mysk, civet och castoreum.
En noga avvägd komposition där många klassiska ingredienser kombinerats på ett sätt som fortfarande känns modernt. Inget hafsverk som många av dagens main-stream dofter!

Dagens doft - Youth Dew

Är den kryddiga orientalen, Estée Lauders första doft, Youth Dew från 1953. Denna kultdoft som lade grunden till de amerikanska parfymeriet, omges av lika mycket story-telling som Shalimar. Det sägs att Estée noterat att de amerikanska kvinnorna inte använde de snälla, blommiga parfymer som deras män valt ut åt dem. För att råda bot på detta lät Estée skapa en varm och kraftig oriental som först kom ut i form av badolja som höll sig hela dagen. Efter det att badoljan gjort succé så lanserades YD även som parfym.
YD är väldigt "cosy". Det känns som jag är inbäddad i cashmere när jag bär den. Doften är otroligt djup och hållbar med många noter och nyanser. Man vill kura framför brasan i denna doft.
Doften inleds med kryddor, aldehyder, apelsin, persika och bergamott. Sedan följer en tydlig not av kryddnejlika, kanel, ros, orkidé, ylang-ylang. I basen olika kådor, vanilj, ambra och patchoulli.
På mig luktar YD lite illa de första minutrarna, en slags gummiton slår igenom. En fördoft av kådorna? När detta stadium är passerat, brer YD ut sig i hela sin härlighet och fortsätter att så göra under hela dagen.
Förra året lanserades en flanker på YD, Youth Dew Amber Nude. Jag har inte testat den på mig men av de beskrivningar som finns om hur man gått lös på originalet, så förstår jag att den inte når upp i YD:s klass. YDAN är och andra sidan säkert inte dålig, Estée brukar inte misslyckas med sina produkter. Det är bara så synd att inte fler kan uppskatta den parfymkonst som originalet uppvisar utan att allt ska vara nytt och trendigt hela tiden.

Dagens doft - Acqua di Giò pour Homme

Fortsätter på temat herrdofter på dam. Idag har jag lånat Armanis Acqua di Giò pour Homme från 1996. Trodde nog den skulle passa bättre än den faktiskt gör på mig, men den är helt enkelt för maskulin. Den saknar den lite söta ton som finns i unisexdoften Agua de Loewe vilken påminner om AdG och passar jättebra på mig. Kan tänka mig att AdG passar bra på vissa damer men på mig slår en herrig, colongeliknande ton igenom.
Annars gillar jag doften mycket trots att den är en evig "top ten" doft. Men just detta att den faktiskt överlever på topplistorna efter tio år visar att det ändå är frågan om en i grunden bra doft.
Doften är inom kategorin citrus-vatten och är i första hand en sommardoft. Jag tycker ändå att man kan använda den året runt då den har en så pass bra hållbarhet för att vara en citrusdoft. Dessutom har den ett djup och fler nyanser än en "plain" citrus cologne. På mig framträder tydligt en ton av havre.
AdG inleds med idel citrus: Lime, mandarin, citron och bergamott. I mellannoterna finns vatennoter, cyklamen, freesia och coriander. I basen cederträ, patchoulli, mysk och mossa.
Sammanfattningsvis en härlig doft som tyvärr inte passar så bra på mig.

Dagens doft - Aramis 900

Är en torr, mycket örtig doft med tydliga roseninslag. Aramis 900 från 1973 är den maskulina versionen av Cliniques Aromatics Elixir som kom två år tidigare. Både Aramis och Clinique ägs av Estee Lauder och idén att göra en dam och en herrdoftutifrån samma bas går igen även bland Estee´s dofter.
Aramis 900 är, liksom Elixir, raka motsatsen till de söta gourmanddofterna. 900:an är mindre mäktig (en lightversion) och överväldigande än Elixir. Elixir har ett större inslag av torkad ros. Örtigheten ger ett slags medicinskt inslag. Man associerar till apotek och vita rockar.
Hållbarheten över dagen är inte så bra som Elixirs. Så här på kvällen doftar 900:an svagt. Positivt är att doften inte fragmenterats utan fortfarande känns hel.
I toppnoterna i denna chypre finns citron, rosenträ, kamomill och bergamott. I hjärtat  ros, nejlika, violrot och geranium. I basen mossa, patchoulli och vetvier.

Konsten att maximera genom smart minimering

Under gårdagens middag kom ett mycket angeläget ämne upp: Hur man packar på bästa sätt för tjänsteresa.
En väninna beskrev hur hon för en veckas resa släpat med en hel resväska. Hennes kollega däremot reste med enbart kabinväska. Trots mängden plagg kände sig min väninna inte rätt klädd och var tvungen att kompletteringsshoppa. Kollegan däremot var rätt klädd varje dag.
Vad är hemligheten bakom detta? Jo, planerad packning med neutrala delar som matchar varandra så att de kan kombineras på ett stort antal sätt. Sedan använder man olika accessoarer för att skapa olika uttryck med sin begränsade resegarderob.
När det gäller parfymer så är det lämpligt (även om det nästan är en omöjlighet) att hålla sig till två stycken, en fräschare och en tyngre. Annars riskerar man doftkrockar i sin få plagg. Dessutom köper man ju alltid någon eller några dofter på flygplatsen.

Lortdoft

Längtan efter Angel höll i sig från igår. Jag älskar verkligen den jordiga, lortiga tonen av patchoulli som är allom närvarande. Angel hatarna har verkligen missat finessen!

Dagens doft - Shalimar

I morse dröjde en lätt ton av ulltröja kvar i luften från någon av mannens parfymer. Detta i kombination med snö ute gjorde att jag också ville bära en doft med ulltoner. Och vilken är den ultimata ulldoften? Jo, i mitt tycke orientalernas oriental, Jaques Guerlains Shalimar från 1925.
Shalimar är ett exempel på att storytellning ingalunda är ett nytt begrepp i varumärkesbyggandet. Om Shalimar sägs att J G av en maharadja på besök i Paris fått höra historien om kärleken mellan Mumtaz i Mahal och stormogulen Shah Jahan. Den utspelade sig i Shalimars trädgårdar i Kashmir (ullinspirationen?). När Mumatz avled lät Shah Jahan uppföra mausoleet Taj Mahal som ett äreminne. Vid komponeringen av Shalimar hade J G den romantiska historien i sinnet säger storyn.
Den mindre romantiska sanningen är nog att J G exprimenterade med doftprover av etylvanillin som han tillsatte i ett extrakt av den redan 1925 klassiska Jicky från 1889. Vanillinet tog bort Jickys lavendelton och förstärkte citrusnoterna i toppen. Från detta expriment vidareutvecklades sedan doften och blev den tidlösa Shalimar. Fast egentligen är den inte tidlös, den är typisk tjugotal, men doften känns ändå aldrig fel, utom i sommarvärme.
Shalimar är en mycket fin vaniljdoft, råvanilj, för den är inte sötsliskig. På mig är de animaliska noterna mer framträdande än vaniljen, därav associationen till en grov ulltröja.
I toppnoterna finns olika citrustoner. I hjärtat pudrig iris, patchoulli, ros, jasmin, vetvier och i basen bla vanilj olika kådor och hartser, civet, mysk, sandel- och rökelseträ samt läder.
Så mångfasetterade och välbalanserade dofter komponeras inte så ofta idag. Alla borde unna sig glädjen att äga en "gammal" klassiker av Shalimars dignitet!

Doftcocktail och ängrar

Det är lite kyligt pga väderomslaget så jag lindade just in mig i en pashmina som jag även använder som halsduk. En doftfontän slog emot mig när jag vecklade ut den. Känner särskilt en angenäm pepprig, gasig doft. Den kommer från Le Parfum som jag hade härom dagen. Även fragment av Mahogany som jag använde i förra veckan finns, liksom en gnutta Joop från igår.
Just det här att parfymerna sätter sig i kläderna är ett problem när man är doftoholic. Nu när det är så pass kallt känns det ganska riskfritt att vädra ullplagg utomhus men egentligen ska de vara -5 till -10 för att faran för kryp ska vara helt borta. Under sommaren törs jag inte hänga ut något i ull, men då används inte heller sådana plagg särskilt mycket.
Pälsängern är verkligen en gigantisk liten fiende. Jag har hur många skräckhistorier som helst om detta kryps framfart. Några av dem kommer jag berätta framöver.
Pälsängern dras dessutom till parfympartiklarna som sitter i tyget. Koftor och pullovers går ju an. De kan tvättas på ullprogrammet i maskinen. Jag skulle aldrig stå och handtvätta. Då är det värre med kavajer och deras krav på kemtvätt.

Dagens doft - Poison

I dag har jag den gamla otäckingen (tycker många) Diors Poison skapad av Jean Guichard 1985. Poison är åttiotalet förkroppsligat och ger starka associationer till studietiden då den var väldigt hypad. Själv hade jag hemskingen (tycker jag idag) Oscar från de la Renta som tillhör samma blom-orientaliska doftfamilj men som är mer utvattnad mm än Poison. Minns att en redan på den tiden chic vännina bar Poison.
Poison inleder med lite (då ialla fall) ovanliga toppnoter som coriander, spansk peppar, plommon och anis. Sedan följer ros, nejlika, tuberose och kanel. I basen finns en hel del mysk, ambra, sandelträ och söt kåda. På mig själv känner jag mest plommon, nejlika och mysk.
Idag vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till Poison. Den var banbrytande på sin tid men känns inte längre så speciell, trots att den här dofttypen inte är vanlig idag. Jag tyckte mer om den för några år sedan. Det finns en liten obehaglig likhet med Oscar, men den tar som tur är inte överhanden.
Poison faller ut ganska bra på mig, som alla Diors parfymer. Diors doftbas passar mig bra. Jag har Edt versionen och den känns lite urvattnad jämfört med vad man förväntar sig av det giftiga namnet. Den sitter inte så bra, doften fragmenteras tyvärr en del under dagens gång. Att jämföra med tex Dunes hållbarhet som trots att den också är en Edt sitter till dagen efter.
Summa summarum får ordet medioker sammanfatta Poison.

Dagens doft - Spiced Green Tea

Idag har jag för andra dagen på rad lånat min mammas Spiced Green Tea från Elisabeth Arden. Den har samma grundkomposition som Green Tea som jag beskrev 30/12 förra året med tillägg av kryddor, främst kanel. SGT kom ut två år efter originalet och var en limited edition kreerad av samma näsa som GT, Francis Kurkdjian.
Av de två föredrar jag originalet som är renare. I SGT är kryddorna så svaga att de lika gärna kunde utgå. Men det är kanske en vanesak, kryddiga parfymer är ju i regel mycket varmare och tyngre.
SGT sitter inte så bra under dagen. Så är den också en lätt Eau de Parfumeé. Till skillnad mot de flesta dofter kan man, pga lättheten, sätta på sig mer under dagen utan att det blir en konstig doft.

Bravo!

Idag började NK:s rea och jag var inte där! Året börjar bra ur nyårslöftesperspektiv!

Dagens doft - Dune

Idag bär jag en av mina gamla stöttepelare i parfymgarderoben, den underbara Dune från Dior, näsa Maurice Roger. Fick höra en förfärlig historia av en väninna igår. Hennes man hade tvingat henne att ge bort sin Dune. Han hade fått för sig att den luktar tant. TANT??? Denna härliga trä-oriental med de tydliga vatteninslag som var så typiska i det tidiga nittiotalets parfymer.
Dune påminner mig om salt havsluft, långa sandstränder, alger och vallmo. Doften inleds livligt varmt med bergamot, rosenträ och mandarin. I hjärtat finns jasmin, vallmo, ros och ylang-ylang. I basen vanilj, patchoulli, sandelträ och benzoinkåda.
Sammanfattningsvis är Dune en mycket användbar doft.

Dagens doft- Mahogany

Äntligen är blommornas terrorvälde över! Efter två dagar i blommornas våld greppade jag idag den träiga Mahogany en unisexdoft från Etro. När den kommer på luktar den ganska stickigt, ja rent av lite illa. Det försvinner efter ett tag och en lätt cederträdoft framträder tillsammans med lite citrus, lavendel och en ton av rå vanilj. Doften är linjär och luktar ett slags spritsigt, fräscht trä. Hållbarheten är hyfsad under dagen, doften finns kvar i sin helhet på kvällen men mycket svagare.

Dagens doft - Jessica McClintock

Fortsätter på det igår inslagna spåret med solitära blomdofter. Idag har jag liljekonvaljdoften Jessica McClintock från den amerikanska modeskaparen med samma namn. Doften är frisk och blommig men den känns så tråkig. Det finns också en liten underton av plast som försvinner efter ett tag.
I toppnoterna finns bergamot, svartvinbärsblad och basilika. I mellanregistret liljekonvalj, ros, ylang-ylang och jasmin. I basen trätoner och mysk.
JMC är ok men kan inte jämföra sig med mästerverket Diorissimo. Den är min mammas signaturdoft vilket gjort att jag provat en annan konvaljdoft för egen del.
När det gäller solitära blomdofter ska jag nog när det kommer till kritan, hålla mig till min favoritblomma tuberosen. Det visar både dagens och gårdagens kritiska granskning. Tuberose dofterna är mycket mer dramatiska än de snälla konvaljerna och rosorna.

Dagens doft - Rose Absolue

Rose Absolue från Annick Goutal är en solitär rosendoft med olika sorters rosor såväl vilda som tama. R A brukar anses tillhöra en av de bästa rosendofterna och det luktar verkligen bara ros, ingen tvekan om det. Jag kan tänka mig att doften attraherar genuina rosendoftsfantaster men på mig luktar det mest potpurri. Det är en klassisk, ren rosendoft när man sätter på sig R A men efter några timmar luktar det bara fragment av torkade rosenblad. Som så ofta när det gäller Goutals dofter så sitter alltså inte R A så bra under dagen. Kanske beror det på att Goutals dofter består av stor andel naturliga ingredienser.
Själv föredrar jag (all snobbism som omger Goutals dofter till trots) den mycket mer kommersialiserade och därmed, om man anlägger det snobbiga perspektivet, "sämre" rosdoften Stella från Stella McCartney. Med Stella har ingen mindre än praktnäsan Jacques Cavallier (så dålig är den då rakt inte) skapat en ny typ av rosendoft som inte är så tråkig som den traditionella typ som R A representerar.

Måste vara vädret

Det är mörkaste januari och jag trängtar efter lätta citrus-, vatten och blomdofter. Har blivit lika störd i doftcykeln som björnarna som har svårt att gå i ide pga värmen. Nu gäller egentligen tunga orientaler och chypres men i morse greppade jag en rent solitär blomdoft (kommentarer kommer senare idag).
När jag var ute på några ärenden gick jag in och luktade på den av mig förespråkade, men ej innehavda, L ´Eau par Kenzo. Det är en sådan fin blomdoft med vattennoter, skapad av ingen mindre än Oliver Cresp. En dag blir den nog min till slut, nyårslöftet till trots.

Dagens doft - Yvresse

Inspirerad av gårdagens dryck blev det YSL:s Yvresse fd Champagne. När doften lanserades 1993 var det under namnet Champagne. Det fick champagnehusen att expolodera. Efter en varumärkestvist som slutade i domstol, tvingades YSL att ändra namnet som då blev det spritsiga Yvresse. Även den fina (ursprungligen herrdoften från 1941) Royal Bain de Champagne från Caron tvingades i samma veva byta namn till Royal Bain de Caron.
Yvresse är en fruktigt söt chypre som påminner om söt champagne. Den för tankarna till en boduoir i Paris vid det förra seklets början. Jag tycker om den intensiva, tungt men samtidigt spritsigt fruktiga doften. Tyvärr passar den inte så bra på mig, den ligger liksom utanpå huden. På en kollega för länge sedan, passade den utmärkt. Jag såg fram emot när hon använde Champagne (ja det var så länge sedan). Sparsam applicering är ett måste då doften är mycket stark och tät. Detta gäller även edt:n.
Yvresse/Champagne är skapad av en av de främsta kvinnliga näsorna, Sophia Grojsman. I toppnoterna finns persika, aprikos, mint, anis och nektarin. I hjärtat ros, litchifrukt, jasmin och nejlika. I basen slutligen ekmossa, vetvier och patchoulli.
En klassiker i sin egen genre som jag tycker att det är tråkigt att jag inte bär upp tillräckligt väl. Men ibland vill jag ha den på ändå.