Anatole Lebreton - Incarnata

Picture: Incarnata
Photo: PR Anatole Lebreton (c)

Incarnata which is the latest Anatole Lebreton creation starts with a very true, dry, dusty,  powdery, not so sweet lipsticknote, that sort of vintage lipstcknote, a scent I'm remember since childhood. Cosmetic notes is also the theme for this intriguing, retroinspired perfume. It has a putty lipstick texture but is not as violet-rosy as Frederic Malle Lipstick Rose or sweet and dirty as Etat Libre D'Orange Putain des Palaces. After a while, there is a note appearing which smells close to cummin, but not the sharp varity, this is sort of a smooth versio. There is also hints of something similar to cough syrup but in a positive way. As Incarnata dries down, a smell that resembling the image of the texture of a thick, transparent, cold fluid appears: A splendid, deep myrrh, not as dark as in Huitième Art Myrrhiad but also not as airy as in Serge Lutens La Myrrhe, here it's almost the myrrh from Guerlain Myrrhe et Delires. The result of the myhrr mingling with the powdery notes is brilliant; the cosmetic notes becomes enlighted and almost refreshing.

Incarnata is a suitable perfume for a evening out in the opera or in the theatre. It's sort of sophisticated, robust with hidden secrets, like an untidy apartment hiding behind the perfect facade of a buildning on a posh street. It's an intriguing perfume which shifts during its development and evokes different images. The sillage is medium and longevity is very good with clear traces remaining after 24h. To me Incarnata is a very feminine perfume.

Like the other Anatole Lebreton fragrances I have tested, Incaranta is intriguing, well made and stands out in the flood of niche releases. I would like to own a bottle of each and thankfully those fragrances are quite reasonable priced to be niche, 90 EUR/50 ml.

Rating: 4

Notes: Raspberry, violet, rhododendron, orris root, myrrh, rose, powdery notes, amber, suede, benzoin vanilla

Mona di Orio - Myrrh Casati

Picture: Marchesa Luisa Casati, (1881-1957)
Painting  1908 by Giovanni Boldino (1842-1931)
Wikimedia commons

Myrrh Casati is the first fragrance from nichehouse Mona di Orio created by another perfumer than Mona. After Monas untimely death in December 2011, the fragrances that was in line for release Rose Etoile de Hollande and Eau Absolue or the personal fragrance for Monas business partner Jeroen Oude Sogtoen Violette Fumeé, were launched. This difficult mission to compose the first non-Mona fragrance for the house of di Orio was given to perfumer Melanie Leroux. The new perfumes are launched in a subline called the Monogram Collection which also introduce new bottles and a new logotype for the Mona di Orio brand.

Myrrh Casati is inspired of the very wealthy eccentric italian early 20th century active Marchesa Luisa Casati, a musa for fashion and art. Myrrh is a timeless, dramatic and mysterious ingredient with ancient origins and therfore also maybe a tad eccentric.

Myrrh Casati starts transparent and in the higher octaves of the scale, a similar context as Serge Lutens beautiful La Myrrhe but with a slight spicy, smoky almost leathery addition. La Myrrhe is more of a pure myrrh perfume with the pronounced refreshing mushroomnote which lasts for a considerable time of the dry down, in Myrrh Casati the mushroomnotes last just for a while. In the middlenotes the licorice contribute to a sweet contrast to the very dry myrrhinterpretation of Myrrh Casati. There is also a smell of fresh loam and a quick glimpse of a drak green moisy moss and a quick passing note similar to pine needles. The licorienote is very well balanced and not as prominent as in Guerlain Myrrhe et Delires or Huiteme Art Myrrhiad. In the basenotes Myrrh Casati is deeper and the myrrh is surrounded by perfectly balanced spices, the cardamom and saffron are note detectable as separte notes, as also not the incense and patchouli. Everything is somehow perfectly balanced, restrained, elegant and wellbehaved.

Picture: Myrrh Casati in the new Mona di Orio flacon
Photo: PR Parfums Mona di Orio (c)

To me Myrrh Casati is calming and soothing, not recalling one of the Marchesas wild parties. The darker, denser and heavier Huiteme Art Myrrhiad would be more suitable in this context IMO. Insted it's recalling the same as Serge Lutens La Myrrhe a medival stonechapel, cold a bit moisty and mossy stone, with traces of the smell of balmy incense, myrrh and soft spices in the air.

Even if not original or not particularly distinctive from the other myrrhs mentioned in the post, the soothing and in the same time elegant qualities makes Myrrh Casati very attractive and wearable for many occasions year around. It's undoubtedly appropriate in style to join the perfumes created by Mona. Sillage is close and longevity over night. Not that I'm a specialist in perfume construction but to me, Myrrh Casati is better balanced then both Myrrhe et Delires and Myrrhiad. Finally I perceive it Myrrh Casati as a more restrained alternative to La Myrrhe.

Rating: 5

Notes: Red berries, pink pepper, cardamom, saffron, licorice, benzoin, myrrh, incense, patchouli, nagarmotha, guaiac wood

Guerlain - Myrrhe et Delires

Picture:  Commiphora myrrha by Franz Eugen Köhler,

 Köhler's Medizinal-Pflanzen,1897, Wikipedia commons

Myrrhe & Delires is the latest creation in the Guerlain L'Art et Matiere-line. It's created by the current Guerlaan inhouse perfumer Thierry Wasser.

Myrrhe & Delires starts sort of resinous, fresh and airy. There is also an accord that reminds me of classical, oriental/chypre perfumes fleeting in and out in the basic structure of the perfume during the top and middlenotes. The classical accord reminds me of the typical chic "french" smell of Balenciaga Prelude and also hints of Quadrille from the same house. This typical french-chic note is also present in Balmain Ivoire vintage version even if the latter fragrance is green, aldehydic, flowery, soapy which is not the case with the former fragrances. Quite early in the dry down the to some myrrhe fragrances typical licorie note appears. In M&D this note is light and airy, contrasting to for example Huitieme Art Myrrhiad (in swedish), is dark, dense and mysterious compared to M&D. There is also a streak of the cold, dark, slight smoky accord of Juliette Has A Gun Calamity J. but tuned down and expressed in a softer and smoother way. The rest of the dry down is soft, sweet, resinous and retains the airy interpretation of licorie. To me the opening accords (as with most of the fragrances I have tried from the L'Art et Matiere-line )  are the most interesting part of the fragrance, but the linear dry down that follows later is beautiful, very comforting and easy to wear. To my nose there are some similarities between the composition of the base of Tonka Imperiale and Myrrhe & Delires as also with Cuir Beluga.

As Myrrhe & Delires is'nt overly sweet and almost airy in it's texture, the fragrance is wearable for both day and evning during the whole year, except for the warmest days in the summer. Sillage is close, longevity about 24h.

Those who likes Annick Goutal Myrrhe Ardente, Serge Lutens La Myrrhe (in swedish) and Mona di Orio Jabu (even if myrrhe in Jabu is just a supporting note) will probably enjoy Myrrhe & Delires too.

Rating: 4

Notes: Bergamot grapefruit, osmanthus, jasmine, rose, violet leaf; patchouli, incense, tonka bean, vanilla, myrrh, licorice

Huitième Art - Myrrhiad

Bild: Commiphora myrrha Foto: Sjschen (cc),

Wikimedia commons, some rights reserved

Myrrhiad är den i mitt tycke mest lyckade parfymen i Pierre Guillaumes "fånotsserie" Huitième Art. Kanske beror det på att den är ensam release i serien 2011 och därför fått mer tid i skapelseprocessen jämfört med de hela åtta dofter släpptes samtidigt när serien lanserades 2010.

Myrrhiad koncentrerar som namnet indikerar främst på den sedan urminnes tider i religion och doftsättning flitigt använda, söta kådan myrra. Som stödjande noter har Pierre lagt den av honom så ofta skickligt och originellt hanterade thenoten samt anis, läder och vanilj.

Myrrhiad lyckas i att lyfta fram den not som jag förknippar med myrra. Den är varm, tät, kådig och naturligt, mörkt honungssöt. Ingen sockrig sötma. Myrranoten är lika tydlig som i Serge Lutens fina La Myrrhe men den senare är jordigare, våtare och med den champinjonton som är typisk för myrra. I Myrrhiad är champinjontonen knappt märkbar och kompositionen är varmare och sötare. Annick Goutals Myrrhe Ardente är en något luftigare myrradominerd komposition där bivax/honung framhävs i myrranoten. I basen påminnner också Myrrhiad en del om Mona di Orios apelsinblommedominerade Jabu där en brödig myrra ger en behaglig, vilsam upplevelse. Vaniljen, the:et och anisroten kan bara lätt anas, anisroten adderar egentligen bara en rondör och fördjupar myrrans naturliga sötma. Vaniljen är ytterst diskret och thenoten känns mer som en bärare av doften, den som gör att Myrrhiad inte blir för kompakt och mörk. En not som tydligen också ingår i Myrrhiad är läder, men den noten detekterar inte min nos i kompositionen.

Myrrhiad passar utmärkt som juldoft, både för årstiden och den typ av dofter som är aktuella för julen och för den religiösa/historiska koppling som myrran har till högtiden. En doft med lagom projektion, alla Huitième Arts dofter är dofter som ligger nära bäraren och inte invaderar rummet, och mycket god hållbarhet ända in på kvällen. Perfekt att värma upp och koppla av i under den mörka och kalla årstiden.

Betyg: 5

Noter: Myrra, the, anis, vanilj, läder

Mona di Orio - Jabu

Bild: Orange blossom and oranges, photo taken by Ellen Levy Finch (c)

Wikimedia Commons, some rights reserved.

For an english version, scroll down to the previous post.

Mona di Orios Jabu domineras av apelsinblomma men har samtidigt andra djupare nyanser än många andra inom genren. Jabu betyder glädje på Zulu och 10 % av intäkterna från Jabu går till ett hjälpprojekt för HIV-smittade mödrar och barn i Afrika. Det är många som dissar Mona di Orios dofter men jag gillar de flesta. Jag dras ibland till och med till mitt prov av den svåra, gröna Amyitis. Jabu är en betydligt mer lättburen doft än Amyitis.

Jabu är en varm och omfamnande doft. Den har en del likheter med Pradas Infusion de Fleur d'Oranger men Pradan som är en EDT är mer transparent och väldigt tvålig (på mig). Jabu känns mer diskret elegant, som en mjukare, tätare och liksom fetare apelsinblommedoft. Den har också mindre projektion, kanske på grund av högre koncentration, den är en EDP och troligen mer inslag av naturliga ingredienser. IdFdO är mycket mer högljudd och känns mer i karaktären som en badprodukt. Jabu har många andra noter som samspelar med apelsinblomman. En bit in i doften känns tydligt en fas med myrra, den friska champinjonliknande noten från Serge Lutens La Myrrhe anas. där apelsinblomman hela tiden finns med i skiftande nyanser och en viss brödig ton. Basen är en varm, len mix av honung och (fortfarande) myrra. I det här stadiet påminner Jabu mycket en del om Annick Goutals Myrrhe Ardente. Doften sitter bra, spår av myrra anas morgonen därpå.

Jabu är en doft att bli glad av och som framkallar känslan av riktigt varmt och soligt väder. Jag tycker att Jabu kan bäras året om, som en värmare på vintern och på sommaren som en doft som pallar trycket för lite hetta utan att försvinna efter några timmar. Jabu är en riktig komfortdoft som jag gärna skulle vilja ha mer än ett prov av.

Betyg: 5

Noter: Petit grain, apelsinblomma, ros, kokosnöt, benzoin, honung, plommon, amyris (en citronträds besläktad buskväxt vars kåda är starkt doftande och ibland används som ett urvattnat substitut för sandelträ)

Mona di Orio - Jabu (english version)

Mona di Orios Jabu is dominated by orange blossom but also has deeper shades than many other fragrance in the orange blossom genre. Jabu means joy in Zulu and 10% of the proceeds from Jabu go to an aid project for HIV-infected mothers and children in Africa.

There are some perfume gurus who I think underevaluate Mona di Orio perfumes but I like most of them. I'm sometimes even appealed to wear  the hardcore, green fragrance Amyitis. Jabu is a much more easy fragrance to wear compared to Amyitis.

Jabu is a warm and embracing fragrance. It has some similarities with Prada Infusion Fleur d'Oranger but the Prada which is an EDT is more transparent and very soapy (at least on my skin). Jabu feels more discreetly elegant, like a softer, denser and fatter scent of orange blossom. It also has small projection, perhaps due to higher concentration, it is an EDP and probably contains more elements of natural ingredients. IdFdO is much more noisy and feel more as a bathing product in character. Jabu has many other notes that interact with orange flower. After a while there is a tangible phase of myrrh in Jabu. The fresh mushroom-like note from Serge Lutens La Myrrhe could be imagined. In the same time the orange flower constantly appears in varying shades and there is also a note similar to bread. The base is a warm, soft blend of honey and (still) myrrh. In this stage Jabu reminds of a part of Annick Goutals Myrrhe Ardente. The longivity of Jabu is good, tracks with myrrh is still on my skin in the morning after the day I tested Jabu.Jabu is a fragrance that makes you happy and it provokes the feeling of really hot and sunny weather. I think that Jabu could be worn year around, like a heater in the winter for summer Jabu is a fragrance that could stand the pressure of heat without disappearing  after a few houers.Jabu is a true comfort scent that I would like to have more than a small sample of.

Rating: 5

Notes: Petitgrain, orange blossom, rose, coconut, benzoin, honey, plums, amyris (a lemon tree related shrub whose resin is strongly scented and sometimes is used as a watered-down substitute for sandalwood) Myrrh

Juldofter - Rökelse och Myrra

Foto: Herr Parfumista (c)

Vad kan väl passa bättre nu i advent än mystiska, sakrala dofter med rökelse och myrra. Som:

La Myrrhe (Serge Lutens): Kan inte nog prisa detta rena, enkla, välbalanserade, avstressande, lätt champinjondoftande ( i toppen) mästerverk. Ger en sakral känsla som jag beskrivit nyligen den 24/11.

Incense Rosé (Andy Tauer): Mörkorange (som jag ser doften) torkad ros kombinerad med frankincense. Pepprig, högt svävande, träig rökelse. Så intensiv att bara två-tre duttar behövs.

Rouge (Hermès): Mörkt myrrigt rosig som ger ett purpurfärgat/mörkgrönt sammetslikt intryck. Pudrig och mycket damig. Varning för överapplicering för då faller den lätt över i "tant".

Full Incense (Montale): En mycket bra basdoft i kategorin rökelseträ. Diverse rökelse på torrt cederträ och patchoulli. Har en mycket bra hållbarhet, på mig i allafall.

Serge Lutens - La Myrrhe

Foto: Herr Parfumista (c)

Bara en månad till julafton då passar det att presentera en av mina verkliga favoritdofter, La Myrrhe.
La Myrrhe skapades av Serge Lutens husparfymör Christopher Sheldrake 1995. Men den skulle kunna ha skapats när som helst, den är helt tidlös. La Myrrhe är sakral i sin tonalitet ger asocistioner till strålarna från en solnedgång som faller in genom en gotisk katedrals höga, spetsbågiga fönster. Trots det sakrala saknas både rökelse och liljor, doften är varm, lagom söt, det finns honung bland noterna som ger doften en mjuk och avslappnande karaktär En meditativ doft som transporterar bäraren till andra tider och platser. Mig till centraleuropeisk medeltid.

La Myrrhe är svår att beskriva då den så tydligt är sin helt egna doft, inte lik särskilt många andra. I toppnoterna luktar den härligt av färska, späda champinjoner, sedan blir den mer honungslik med en mild kryddighet som flyter íhop med mandel och en skir och en väldigt transparant jasmin. I basen är den lite tvålig i karaktären samtidigt som den behåller sin täta struktur. För trots att doften är hög och liksom svävande är den hela tiden tät men utan att bli tung och kvalmig. La Myrrhe innehåller noter av myrra, apelsin, jasmin, lotus, honung, mandel, peppar, blandade kryddor, sandelträ, ambra och mysk.

La Myrrhe är för mig främst en höst och vinterdoft. Den stämning som den frammanar gör att den passar bra som juldoft. Kanske inte främst på den stojiga, larmande julafton men på den följande, lugna juldagen när man pustar ut.

Betyg: 5