The fragrance of Christmas Eve

Picture: Winterroses. 2013 is a warm winter
without (almost) any snow so far.
Photo: Mr Parfumista

Time for the regular Christmas Eve post:. Scent of Christmas Eve 2013 is the retrostyled, furry, herbal, ambery, beauty Quintaesensia created by Ramòn Monegal. I'll review Quintaesencia tomorrow.
Below is the updated list of the fragrances I've worn the last then Christmas Eves:

2012: Nothing, knocked down by the worst flu in ten years+.
2011: Betrothal, Grossmith (classic, light and exquisite florals)

2010: Cuir Mauresque, Serge Lutens (saddle leather, orangeblossom, jasmine, spices)

2009: Tribute Attar, Amouage (dark leather, smoke, oud, excellent spices)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (rose, mandarine, cardamom, myrrh cedar, incense)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empires (boozy amber, the, wood, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (dark, overripe fruits, white almost withering flowers, oriental spices)

2005: Nuit de Noël, Caron (dusky, retro flowers, moss and a furry note)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (leathery chypre, harsh green notes and retro flowers)

2003: Fracas Robert Piguet (the ultimate classic grand tubereuse)

I wish all of you a Great Christmas and as I'm very curious to know what you are wearing for Christmas, feel free to leave a comment.

Edit at Christmas Eve: Mr Parfumistas SOTD is the incredible Chypre Mousse from Oriza L.Legrand. A perfect match to this rainy and green Christmas (green lawns and roses outside).

Puredistance - M

Picture: The spirit of Puredistance M, 

Puredistance (c) all rights reserved

M is the masculine (or most masculine) fragrance in the excellent Puredistance line. It's a masculine oriental in the classical style, featuring soft leather notes. Even if classified as masculine, the elegant and smooth construction of the fragrance makes it suitable also for a brave woman, the same situation as with Aramis JHL. M is created by Roja Dove.

M starts with topnotes dominated by a natural leathernote, a leathernote like the scent of an elegant briefcase. After the leathery start, M transforms into a close wellbalanced spicyness with clear notes of carnation and clove. The leather takes a step behind but is still recognizable in the background. In this stage a very light and smooth note that reminds me of a soft, refined curry appears among the other spicy notes. On my skin anyway, this note is not clearly apparent on Mr Parfumista. In the basenotes, M get balsamic-resiny and more leathery again, a deeper and muskier leather than in the topnotes. To conclude it all: On my skin M is a harmonious mix of leather,carnation and spices.

Overall M gives me the association of resting in a wellworn armchair, nestled in a cashmereblanket, sipping an excellent cognac, in front of the fireplace at some old country estate.
M is most of all a masculine fragrance, but is so gentle and refined that it could also be worn comfortably by a women. In that sense M is unisex. M is a wellcrafted, comfortable fragrance made of quality ingredients and it suits both for formal worksituations and for festivite occasions. With its warmth M perfectly suits the colder months of the year, but I suspect it could also be fine for chillier summerevenings.

M is similar to Hermès great Bel Ami but to my and Mr Parfumistas noses, M is more leathery, darker, boozier and closer than the current version of  Bel Ami, but the style, and apperance is the same. M is even more close to the old Bel Ami-version in the "coctail-shaker-bottle" which is thicker, spicier and somehow boozier in texture. There are also similarities between M and the real leather classic Knize Ten and the contemporary but classic in style Cuir Mauresque by Serge Lutens. My nose also find some traces (the spicy cinnamon-warmth) of JHL (original formula).

M wears closer to the skin than Bel Ami but then M also is in perfumestrength whereas Bel Ami is in Edt concentration and therefore has a more extensive radiation. Longevity is about the same for both fragrances, they lasts for about 24h.

Rating: 5

Notes: Bergamot, lemon, jasmine, rose, carnation, vanilla, vetiver, patchouli, wood, labdanum, moss, cinnamon, clove, leather, musk

Parfumerie Générale - Bois de Copaiba

Bild: Woman at her toilette, 1889

Henri Toulouse-Lautrec (1864-1901), Wikimedia Commons

Scroll down for summary in english.
"Luktar tant, för starkt ". Herr Parfumista är inte särskilt nådig mot Pierre Guillaumes pudriga, varma oriental Bois de Copaiba. Min väninna är mer diplomatisk, "väldigt pudrig, damig". Men jag kan inte låta bli att tycka om denna klassiska oriental mer än jag borde, eftersom den påminner om andra, redan existerande fina orientaler och florala orientaler. Den känns varm, orange och för tankarna till ett annat århundrade, som på bilden ovan.

BdC inleder med att påminna mig mycket om en fas i Serge Lutens klassiska läderdoft Cuir Mauresques utveckling. Det är det varma, torrt pudrigt lätt apelsinblommigt lite fruktiga, spanskt lädriga inslaget. Det finns också något i BdC som påminner om Jean Patous florala oriental Divine Folie, troligen rör det sig om ett inslag av nejlika. Och så finns där en not av heliotrophe, även om den inte nämns, något som är likt Patricia de Nicolaïs Kiss me tender. Längre fram i doften ger sig sedan gamla hederliga Shalimar till känna, särskilt den bergamottdominerade öppningen i Shalimar finns med som ett stråk i BdC. Den senare delen av BdC känns mer transparent än starten, om man nu kan använda ordet transparant i de här orientaliska sammanhangen, och BdC får ytterligare en dimension. Den här fasen förstärks också pudrigheten av en fin och mjuk sandeltränot.

BdC är en sådan där doft som jag har fastnat för ordentligt trots, eller kanske just för att, den påminner så om flera fina klassiker. Att jag verkligen har fastnat för en doft är tydligt när den pockar på uppmärksamhet och dyker upp i tankarna flera dagar efter att jag provat den. Jag testade den också för ett och ett halvt år sedan men då klickade det inte ordentligt. Eller så segrade förnuftet över känslan. Nu finns stor risk att motsatsen inträffar!

BdC är en varm, kraftfull doft och herr Parfumista har delvis rätt i uttalandet om för stark. Jag tog lite för mycket, det medges. Däremot rätt doserad så är den med sin värme helt perfekt för en lång, kall vinter. Den är också mycket intressant med sina olika faser och det bekanta och igenkännande som doften förmedlar.

 Mr Parfumista first comments of  Bois de Copiba was "this is an old ladys scent" (I hate that expression as I like many of scents in classical aldehydic, chypre or oriental style).  One have to be very careful when applicating BdC, when I tested this at first I spritsed to much. When applicated with lighter hand Mr P suddenly liked BdC. And of course, BdC is very ladylike and something of a contemporary interpretation of the classical, powdery, balmy, resiny oriental genere. Old classics as Shalimar, Divine Folie and also modern interpretations as Cuir Mauresque but also the heliothropeladen Kiss Me Tender comes to my mind. A great blend with an outstanding longevity that doesn't loses interest to the wearer during the drydown. On the contrary in BdC the talanted Pierre Guillaume summerizes the classical oriental genre and there is very inspiring and interesting to meet all this good old friends during the drydown.

Betyg/Rating: 5

Noter: Apelsin, amaretto, ingefära, myrra, copahubalsam,  mahogany, sandelträ

Julaftonsdoften 2011

Bild: Novemberros  Foto: Herr Parfumista (c)

Dags för det traditionsenliga inlägget om Juaftonsdoften. I år har vädret anpassat sig så väl till det prov jag sedan länge tänkt testa just på julafton, nämligen Grossmiths Betrothal. Betrothal är klassiskt blommig parfym vars första version skapades till prinsessan May (Mary) till hennes bröllop med den blivande Georg V. Alltså inte direkt en doft som man förknippar med julafton men i år är det trots allt en i det närmaste grön julafton. Återkommer till Betrothal när jag samlat intryck av denna nyligen applicerade kreation.

Så till historiken, en tillbakablick på mitt doftval åtta julaftnar ser ut så här:

2010: Cuir Mauresque, Serge Lutens (läder, apelsinblomma, jasmin, kryddor)

2009: Tribute Attar, Amouage (läder, rök, oud, utsökta kryddor)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (ros, mandarin, kardemumma, myrra ceder- och rökrlseträ)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empires (spritigt ambrerande, träiga, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (mörka, övermogna frukter, vita blommor och kryddor på orientalisk bas)

2005: Nuit de Nöel, Caron (dovt blommig chypre med trä och pälston)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (lädrig chypre med kärvt grönt och viss blommighet)

2003: Fracas, Robert Piguet (drottningen av tuberos, sinnebilden för den stora vitblommiga parfymen)

Sammantaget hittills alltså lädrigt, orientaliskt eller tunga blommor. Alltså helt rätt med ett avsteg från det gängse mönstret i år.

Så till den traditionella julenkäten: Vilken doft valde du på julafton och varför?

Sist men inte minst tillönskas alla Parfymnördar en riktigt God och doftrik Jul!

Julaftonsdoften 2010

Foto: Herr Parfumista (c)

Ännu en fin, snöig och vit julafton. Bara väl kallt. Alltså egentligen gjutet för en riktig oriental som förra årets Tribute Attar. Men i år kände jag mig rätt velig, så lång och sträng som den här vintern verkar bli så blir det tråkigt att bara köra oriental/gourmand/tunga blommor. Så jag var öppen för i stort sett alla doftfamiljer i morse, utom lätt citrus och aqua. Det hela slutade med en (tycker jag) ren läderdoft, Serge Lutens Cuir Mauresque. Med sin moriska inspiration med läder som känns som insmort med kryddor, diskret jasmin och apelsinblomma värmer den fint en kall julafton som den här. Det blir med sin torrhet och värme en kompromiss , den har något som påminner om en oriental värmen men inte sötman perfekt för jul.

Så till historiken, en tillbakablick på mitt doftval sju julaftnar ser ut så här:

2009: Tribute Attar, Amouage (läder, rök, oud, utsökta kryddor)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (ros, mandarin, kardemumma, myrra ceder- och rökrlseträ)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empire (spritigt ambrerande, träig, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (mörka, övermogna frukter, vita blommor och kryddor på orientalisk bas)

2005: Nuit de Nöel, Caron (dovt blommig chypre med trä och pälston)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (lädrig chypre med kärvt grönt och viss blommighet)

2003: Fracas, Robert Piguet (drottningen av tuberous, sinnebilden för den stora vitblommiga parfymen)

Så en liten enkät:

Vilken doft valde du till julafton? Varför?

Och sist men inte minst:

En riktigt God Jul alla parfymälskare, och alla andra (om nu andra går in på en sådan här nördig blogg)!