5 favorites for spring 2016

Picture: Springtime, the first anemones
Painting of H.A Brendekilde (1857-1942)
Source: Blog of an art admier

It's May and full spring at last. This time of the year I always come to think about the romantic Heinrich Heine poem (from Dichterliebe) when I have to stay inside the office during the beautiful, ephemeral May days.

"Im wunderschönen Monat Mai,
Als alle Knospen sprangen,
Da ist in meinem Herzen
Die Liebe aufgegangen.

Im wunderschönen Monat Mai,
Als alle Vögel sangen,
Da hab' ich ihr gestanden
Mein Sehnen und Verlangen."

And now to the serious stuff: What to wear in this intense season:

Fleurs d'Oranger (Serge Lutens): The spring nights are often chilly and the days sunny and (quite) warm. Warm and sunny as the fullbodied Serge Lutens classic Fleurs d'Oranger. It's a staple neroli with deep, rounded flowers, some spices contrasted by a pleasant tnagy note.

Eau de Néroli Doré (Hermès): A splendid, neroli in the cologne style. Retro nostalgic but somehow contemporary, a touch of soapy with a very light metallic touch. I think it's inspiration from the first Hermès fragrance Eau d'Hermès. I can detect traces of the characteristic cumminnote but soft and wrapped in neroli. Maybe this is Jean Claude Ellenas tribute to the great Edmond Roudnitska, which I read somewhere was a mentor to JCE and also created Eau d'Hermès. Good longevity and sillage to be a cologne.

Eau de Rhubarbe Ecarlate (Hermès):  Good longevity and sillage to be a cologne. Tart, green/red like the steam of the rhubarb combined with a sort of fresh, wet, slight earthy note. I also sense a touch of what I think is a pink, crisp, light musky rose, but I'm not sure. This fragrance mingles very well with my skin and I recieve compliments. As with the neroli, good longevity and sillage to be a cologne.

Week End à Deauville (Parfums de Nicolaï): The salty sea meat the windswept forests near the coast. Green, mossy, minty, herbal and airy/watery/sandy with a crispy, white carillon of the small but sturdy Lily of the Valley. A wonderful interpretation of spring.

Déjè le Printemps (Oriza L.Legrand): The ulitmate springfragrance with crispy bulbflowers and galbanum. There is also a very light nectar-powder like note interacting with the sharper green notes which makes this to a delicous, sparkling, green almost springtime fragrance, a perfume for hte green fairy. A perfume for Tinkerbell.

Ramón Monegal - Lovely Day

Picture: A Lovely summerday

Photo: Mr Parfumista (c)

To me the somehow dry frutiy-floral of Ramón Monegal  Lovely Day starts like a gentler and less distinctive version of Hermès Un Jardin apres la Mousson. I perceive a melon - peppery ackord that is not as tough and rough as in UJalM. As there is no melon mentioned among the notes I suspect that the black currant gives this effect. There is also no pepper among the ingredients but cedar often gives a peppery effect. Lovely Day developes the light, I image it as white pepper, peppery note continues and the melon-like note seems to go more like black curranrt. As this occurs a flowery element also becomes more evident. The flowers i somehow pink-bubbelgummy-powdery, just as an unchewed pink piece of bubblegum. The sweetness is sort of subdued, it is not sickly sweet and Lovely Day gives me the impression of a grown up almost frutiy floral. After a while in the developement of the middlenotes a coca powdery suede like iris note with light hints of the swedish paperglue "Björnklister" appears.This accord is similar to the irisinterpretation in Histoires de Parfums Tubereuse 1 Capricieuse and traces of the iris from Impossible Iris is also recognisable.  The whole blend is resting on a woody base that is well intergrated in hte blend but becomes increasingly evident as the basenotes develops. Despite just cedarwood is mentioned among the ingredients I also  percieve a woody note similar to a light oud.  The woody base gives a fine contrast and substance to Lovely Day.

Lovely Day is, as the name indicates, a happy fragrance that wears well during a warm summerday, both for office and as with most of the Ramón Monegal fragrances, for elegant casual wear. Despite Lovely Day seems a bit indefinite with its twists of  such different fragrances as Un Jardin apres la Mousson and Tubereuse 1 it's a fragrance that is easy to wear in different situations. The type of fragrance to choose for the days when I haven't got any idea of what to wear.

Rating: 4

Notes: Jasmine, rose, black licorice, iris, cedar, black currant

L'Artisan Parfumeur - Al Oudh

Bild: Kummin, Carum carvi, Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, Wikipedia

Al Oudh är en skapelse av L'Artisans husnäsa Bertrand Duchaufour. Den är inte vad jag klassificerar som en typisk oud-doft, utan en träigt lite äpplig och kryddig doft där kummin har huvudrollen.Ouden är så lätt att jag egentligen inte känner den, men den finns såklart där i den lätt lädriga tonen som framskymtar någonstans i bland hjärtnoterna.

Det är alltså kummin som har huvudrollen men det är en ganska snäll kummin, ungefär i paritet med kumminnoten i Gucci Eau de Parfum. I slutet av dagen, när bara mindre fragment finns kvar av doften så påminner Al Oudh faktiskt om Gucci EDP även om Guccin är sötare. Det är en likom lite kall och samtidigt lätt pudrig känsla som dofterna delar. En annan doft som Al Oudh påminner mycket om är Parfum d'Empires Aziyade, se tidigare review i oktober 2011. Al Oudh är en transparent doft som trots sina på pappret tunga ingredienser passar att bära om sommaren. Den är fint komponerad och noterna flyter in och ur varandra så fint att jag till slut tycker att Al Oudh nästan blir för konturlös. Trevlig och bärbar men inget jag känner behov av att införliva i doftgarderoben då min Eau d'Hermès har en klart mer distinkt kumminnot och är en mer spännade doft. Och för den som vill ha på gränsen till överdos av kummin finns ju exentriska Kingdom från Alexander McQueen.

Betyg: 4

Noter: Kardemumma, kummin, rosépeppar, dadlar, iris, neroli, saffran, rökelseträ, ros, oud, läder, sandel- och cederträ, patchoulli, tonkaböna, myrra, vanlij och civet.

Parfum d’Empires - Aziyade

Bild: La Grande Odalisque,

olja av Jean Auguste Dominique Ingres, 1814,

Louvre, Paris

Bland glömda, gamla,oprovade prover fann jag (som tur är) Parfum d'Empires Aziyade. Doften är inspirerad av Konstantinopel under sultanatets dagar och uppkallad efter haremsflickan Aziyade som en fransk officer förälskade sig i 1876. Doften Aziyade inleds med en rundad, lätt kumminnot som inte blir skarp eller frän vilket noten kan bli i en del blandningar. Därefter inträder en not som påminner mig mycket om ett grönt äpple, men inte den kemiskt, fräscha sorten som i DKNY Delicious utan en mer finstämd variant. Samtidigt ger sig en sorts kylighet som känns matt och sval i strukturen till känna. Det är inte en bitande kylighet utan mer som en kylig vindpust en sensommarkväll. Efter ett tag känner jag en ton av kanel och lätt läder, kumminen finns också som ett diskret inslag. Doften fortsätter ända ner i basen att flyta in och ut i kummin, kanel, äpple och läder. Rökelseträ adderas också i basen, däremot är patchoullin inte särskilt tydlig för min näsa. Sammantaget en mjuk behaglig och subtil kryddighet i en originell doft som är mycket trivsam.

Aziyade liknar en hel del, framför allt i toppnoterna, L'Artisans Al Oudh. Först och främst kumminens lite kalla känsla men även den äppliga noten. Al Oudh är starkare, stickigare och mer maskulin i typen medan Aziyade är mjukare, krämigare, mer feminin och i mitt tycke en bättre balanserad komposition. Det finns också något som påminner om uttrycket i Traversee du Bosphore, framförallt de äppliga och liksom matta noterna som finns i båda dofterna. Eller också förleds jag bara av inspirationen från Konstantinopel. Av de båda föredrar jag föregångaren på temat, Aziyade. När det gäller kummindofter som Aziyade egentligen ska jämföras mot så har Eau d'Hermès mycket mer rå och ren kumminkryddighet och är något av en "kumminsolitär" med lite citrus. Alexander McQueens Kingdom är tätare, rosigare, starkare och tuffare. Aziyade är en i många sammanhang mer bärbar doft än de båda.

Betyg: 4

Noter: Apelsin, mandel, granatäpple, plommon, kardemumma, kummin, kanel, ingefära, patchoulli, mysk, labdanum, rökelseträ, vanilj.

Passande klassiker 4 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Så till det trevliga: Nedan ett urval klassiker som passar mig bra (vissa superbt) och som jag alltid trivs i.

Angel (Mugler) Högre makter har varit nådiga! Jag har turen att passa i Angel. Det är så härligt att få krypa in i Angels värme en gråkall dag om vintern.

Coco (Chanel) Har skördat mycket beröm i denna barockinspirerade skönhet. Tankarna går till päls, broderier på silkessammet och stora juveler. Också en vinterfavorit.

Fracas (Piguet) Tuberosernas drottning, ett andra skinn på mig. Föregångaren till moderna tuberosedofer som Carnal Flower och Tubèrose Criminelle. Fast Fracas är minst lika modern, den är tidlös!

Poison (Dior) Denna giftiga, fantasifulla kryddigt fruktiga oriental passar mig bra året om. Diorbasen slår aldrig fel.

Parfum d’Peau (Montana) Den här är svår precis som Fracas. På mig ingår den en slags kemisk förening med huden och övergår i en ny dimension. Har man turen att passa i den är den, liksom Fracas, gudomlig Parfum d’Peau är en stor, varm men ändå kylig, blommig, lätt lädrig, åttiotalschypre.

Cabochard (Grès) Denna höga, träigt lädriga chypre känns ren och befriande i dagens fruktigt blommiga doftdjungel. Maskulin och befälstagande.

Eau d'Hermès (Hermès) Denna kryddiga Eau vinner i längden. Den är alltid rätt och elegant. Som en Hermèsscarf.

Vilka är dina klassiska pärlor?

Kommentar 2011: Måste bara ha Parfum d'Peau någon dag. Herr Parfumista tjatar ofta om den.

Sommardofter 2010

Foto: Herr Parfumista (c)

Eftersom jag under nästan hela ledigheten har ägnat mig åt att testa prover så har parfymsommaren varit splittrad minst sagt. Det gäller att testa och utvärdera så mycket som möjligt när jag äntligen har haft tillräckligt med tid. Så även om jag tyckt bra om en doft så har jag rusat vidare till nästa, ingen har fått mer än en dags utrymme. Utom två nämligen:

Patchouly (ETRO): När det var som varmast och jag vistades i skärgården så använde jag faktiskt Partchouly tre dagar på raken. Patchouly är en enkel och svalkande patchoullidoft som känns fräsch (min definition av fräschhet, mossa och trä i skuggan en varm sommardag) när det är 30 grader varmt. Den försvinner visserligen snabbt, särskilt under så tuffa förhållanden, men det är bara att reapplicera utan att doften för den skull blir övermäktig. En befriande doft som inte kräver en massa analys och funderingar om rätt dosering.
Eau d'Hermès (Hermès): Har tjatat om Roudnitskas stora skapelse från 1951 flera gånger tidigare. Lätt unisexdoft med tydliga inslag av kummin. Raffinerat tidlös, ren och avkopplande doft, en lugnande kontrast till alla (som jag nu upplever dem) jobbiga, krävande små provrör.

Vilka har varit dina favoriter i sommar?

Transformeringsdoften

Har idag gjort ett försök att närma mig mer vårliga dofter. Bryggan över kan kanske vara tidlösa, kult-klassikern Eau d'Hermès, skapad av den store Roudnitska 1951. Kryddig cologne som sitter hela dagen; kummin är det genomgående temat men här finns också kanel, kardemumma, tonkaböna, björknväer, bergamott, lavendel och en uppsjö andra ingredienser. Den är inte precis vårlig men det är en doft som passar året om men minst när det är som kallast. I de senare klassikerna från Hermès, Equipage och Bel Ami känner jag tydliga spår av Ed'H. Om Bel Ami finns tyvärr tråkiga nyheter som jag får ta senare..

Dagens doft - Muscs Kublai Khan

Bär idag den famösa Muscs Kublai Khan från Serge Lutens (1998). Som  de flesta av Serges dofter är MKK skapad av perfymören Christopher Sheldrake.
Hypade MKK beskrivs som en farlig, skitig, svettig parfym - inget för kontoret med andra ord.  Den effekten har den sannerligen inte på mig. På mig är den en finstämd, lite pudrig kummindoft. Den finaste och mest välbalanserade kumminkomposition som jag har sniffat på. Kummin har annars en tendens att bli just rå, svettig och skitig. Men det upplerver jag mer av i Alexander McQueens Kingdom eller i alla kummindofters förebild: Eau d'Hermes skapad av den store Edmond Roudnitska 1951. Där kan man prata om rå och sexig doft.
MKK har även en myskbas som känns tidlös. Självklart är den kemisk men inte den där kemsika vita myskdoften som är så populär för närvarande.
MKK är en bra året runt doft och i mitt fall passar den också på kontoret.
Betyg 4

Kräftor

Bild:Wikipedia.com
Eau d´Hermès påminner mig om doften av nykokta kräftor. Dels dillen men även kumminosten som man ofta äter till liksom kryddade snapsar...

Användbara Eau d´Hermès

Bild: Perfume Emporium.com
Visste inte vad jag skulle ha för doft idag. I förvirringen grabbade jag tag i ett säkert kort, oavsett årstid eller temperatur: Eau d´Hermès, huset Hermès första doft. EdH skapades 1951 av den store Edmond Roudnistka (Femme, Diorissimo, Diorella, Le Parfum de Thérèse "postumt").
EdH är en unisexdoft men personligen tycker jag att den är mer feminin. EdH ger mig associationen av nystädat/nybäddat hotellrum i Frankrike. Vet ej varför, kanske har någon liknande doft funnits på något hotell där. Bland ingredienserna framträder på mig främst kummin. Det är en mycket fin, rund och mjuk kummin som känns äkta. Inte så där syntetisk som tex i Kingdom där den är tuff och rå. Den är tydligare och mer renodlad än Femmes kumminton. Citrustonen har en dragning åt den äldre, lite tyngre karaktären, som känns som inlagd citron.
I toppnoterna finns bergamott, citrusträ, lavendel, petitgrain, och salvia. I hjärtat följer sedan kardemumma,  coriander, kryddnejlika, kanel, geranium och jasmin. I basen kummin, labandum, björk- och cederträ, mossa, tonkaböna och vanilj.
Många och fint avvägda ingredienser. Diskretion och överhuvudtaget ingen skrikighet. Hållbarheten är bra trots att det är en Eau. Det förutsätter i och för sig att man sätter på sig en rejäl dos. Tidlös och mycket användbar.

Kingdom

Bild: P99.com
Egentligen har jag svårt att förstå alla heta känslor kring Alexander McQueens Kingdom från 2003. Många tycker att denna kryddigt blommiga doft, dominerad av kummin, luktar som otvättad armhåla. Så rå, vulgär och spännande är definitivt inte denna doft. Jag tycker den är rätt trevlig men ganska medioker. Det finns bättre dofter i samma genre tex YSL:s NU och Costume Nationals Scent Intense. Dessa har mer kropp, Kingdom känns mer vattnig, kall och lätt.
Det speciella med Kingdom är den dominanta spiskumminnoten. Det är en skarp, rå not av syntetisk karaktär. Det är inte den runda, fina, mjuka kumminnot som finns i Rochas Femme eller den rundat naturliga som i Eau d´Hermes.
Kingdom inleds med idel lätta noter bergamott, apelsin, neroli och mandarin. Kumminen träder fram väldigt snabbt även om den är stationerad i mellanregistret tillsammans med ingefära, jasmin och ros. I basen ligger sandelträ, myrra och vanilj.
En rätt trevlig, bärbar urbant modern doft, särskilt bra för den varmare årstiden. Kingdom skulle kunna vara en unisexdoft precis som Eau d´Hermes. Det finns dofter klassade som mansdofter som är mer feminina än den här.
Kingdom sitter bra under dagen men har inte särskilt stor närvaro i rummet. Det är en doft jag mest känner själv när jag bär den. Kingdom är allt annat än påträngande, vilket man skulle kunna vänta sig med alla beskrivningar av att den luktar kroppsodör.

Dagens Doft - Eau d'Hermès

I dag har jag en sådan där hypad doft som tillbedjes av parfymsprättar över hela världen: Eau d´Hermès, huset Hermès första doft.EdH skapades 1951 av den store Edmond Roudnistka (Femme, Diorissimo, Diorella, Le Parfum de Thérèse "postumt").
EdH är en unisexdoft men personligen tycker jag att den är mer feminin. EdH ger mig associationen av nystädat/nybäddat hotellrum i Frankrike. Vet ej varför, kanske har någon liknande doft funnits på något hotell där. Bland ingredienserna framträder på mig främst kummin. Det är en mycket fin, rund och mjuk kummin som känns äkta. Inte så där syntetisk som tex i Kingdom där den är tuff och rå. Den är tydligare och mer renodlad än Femmes kumminton. Citrustonen har en dragning åt den äldre, lite tyngre karaktären, som känns som inlagd citron.
I toppnoterna finns bergamott, citrusträ, lavendel, petitgrain, och salvia. I hjärtat följer sedan kardemumma,  coriander, kryddnejlika, kanel, geranium och jasmin. I basen kummin, labandum, björk- och cederträ, mossa, tonkaböna och vanilj.
Många och fint avvägda ingredienser. Diskretion och överhuvudtaget ingen skrikighet. Hållbarheten är inte så bra under dagen då det är en Eau. En pärla som kan bäras året runt. Eau d'Hermes
är som en champagne, ska alltid finnas på lut i kylen. Man vet aldrig när man behöver den. EdH är så självklar på något vis. Perfekt när man abslolut inte vet vilken doft som ska väljas för dagen.