Atelier Cologne - Part 2

The Atelier Cologne testing has continued .....

Picture: Trèfle Pur
Photo: PR Atelier Cologne (c)

Trèfle Pur: Elegant and minimalistic. Smooth lime, moss, not powdery but wet chalky. Contemporary but somehow retro in the same time. Reminds me of a favorite modern cologne Mugler Cologne in a more elegant chypre inspired version. Trèfle Pur has to be applied liberally to last during a whole day, almost a full sample is needed.

Picture: Orange Sanguine
Photo: PR Atelier Cologne (c)

Orange Sanguine: Juicy, sunny and so happy! Starts like fresh squeezed orange juice, sipped on the terrace, during a breakfest in the height of the summer. The orange-y scent stays during the whole musky slight ambery dry down. There is also green fragments of the orangetree leaves in the mix. In the later phases of the dry down, Orange Sanguine resembles Clémentine California but more sweet juicy where CC is greener and more tangy.

Picture: Grand Néroli
Photo: PR Atelier Cologne (c)

Grand Néroli: Elegant, citrus - bergamott opening,like  a contemporary interpretation of the 70s classics as for example Eau de Rochas and Chanel Cristalle Edt. After a while GN takes a different path and the nèroliaccord takes the center. The longer the drydown, the softer and creamier GN appears, as with Trèfle Pur, there are similarities with Mugler Cologne in the late stage of the dry down. Also Grand Nèroli has to be applied just as liberally as Trèfle Pur to last.

Picture: Rose Anonyme
Photo: PR Atelier Cologne (c)

Rose Anonyme: This is one of my favorite roseparfumes, I imagine a cool dark pink rose wrapped in fresh, earthy patchoulileaves and some cool spices, combined with a balanced woody oud. There is also something almost winey about it. Despite this, Rose Anonyme is not thick and heavy, instead it's surprisingly transparent. A woodier variation of Laboratorio Olfattive Rosamunda and a fragrance for those who loves dark roses as for example Marni Marni, Juliette has a Gun Lady Vengeance, Terry de Gunzburg Rouge Nocturne and so on.

Parfumerie Générale - Isparta 26

Picture: Pierre Guillaume
Photo: PR Parfumerie Générale (c)

As almost always when reviewing something from Parfumerie Générale it's hard to resist publish a picture of the perfumer Pierre Guillaume himself :-)

But now over to todays subject, Pierres latest release, a beautiful dark rose named Isparta 26. Isparta is named after the turkish province which roses produces superior roseoils, featured in this fragrance and 26 as PG:s numbered collection now has reached that number of fragrances.

Just reading about the ingredients of Isparta makes me excited. I have to admit that I'm very fond of the rose-patchouli-ambroxan combination in fragrances such as Juliette Has a Gun Lady Vengeance and Frederic Malle Portrait of a Lady, and this accord, in Isparta combined with balsamic and animalic accords, makes me drool.

Isparta starts heavy but in the same time transparent and light, the rose is really purple, and the rosy smell is a bit tart and as a contrast it's surrounded by a not too sweet, jammy note. A clean, cold patchouli is also contrasting with a high and clear darkness, just as the night sky a starry night. As Isparta dries down it becomes a bit warmer, even if it remains in the cold spectrum, with balsamic and woody notes, among them a well balanced oud. The clean amber, the ambroxan is not as evident as in Portrait of a Lady, in Isparta it is handled with a lighter hand. In the basenote there is also a moisty, mossy note thar togeter with the tart, purple rose are contrasting the ambrox-oud combo. The mossy note together with the rose is what is left after 24h. The moss in this stage reminds me of the refreshing and uplifting mossy note of Parfumerie Générale Papyrus de Ciane.

Picture: Isparta, a dramatic, dark, purple rose
Photo: PR Parfumerie Générale (c)
  

I have read some comment that Isparta doesn't add anything new to the rosegenre. I have to strongly disagree as IMHO this is an unusual combination of the strong and intense but in the same time airy and light. In texture Isparta is just as an exquisite, purple silk veil with silverstitches and embroderies. That image makes me think of another beautiful purple rose, Neela Vermeire Creations Mohur Extrait, which seems to be Ispartas antithesis in the purple, rosy spectrum. Mohur is like a dense, smooth, purple silk velvet with golden stiches and embroderies as opposed to the light, transparent, sliver silk veil of Isparta. Even if these purples of course are not smelling the same, Mohur Extrait (which is more spicy and flowery than Isparta) somehow reminds me much more of Isparta than the more obvious (when reading about its notes) ambrox-rose-patchouli Portrait of a Lady. Just as Mohur, Isparta gives me images of a relaxed, life i luxury, somewhere in the East, during the time of Thousand and one nights.

Despite its light texture, Isparta 26  is strong in its concentration and one have to be careful when applying, too much and Isparta transforms to a sillagemonster. About four spritses is enough of Isparta to keep it within the limit of officetolerable. Sillage is great and longevity for days if more than the four spritses is applied :-)

Rating: 5

Notes: Red berries, rose, peru balsam, calamus, patchouli, olibanum, benzoin, oud, ambroxan, moss

L'Artisan Parfumeur - Quick impressions of some classic L'AP:s 1(2)

Picture: One of the L'Artisans,
Drôle de Rose
Photo: PR L'Artisan Parfumeur (c)

After becoming disappointed with the new sub-line L'Explosions de Emotions from the old (one of the very first niche-houses, only Diptyque was earlier) reaible L'Artisan Parfumeur, I had to test/re-test some of my samples from the house to get my confidence back. Below some quick impressions of some classic L'Artisans from different genres.

Bois Farine: A 2003 Jean-Claude Ellena inspiration from an unusual tree in the Caribbian. Sweet, powdery, like flour, woody with some spices. The opening smells like peanutbutter. Delicious, mouthwatering and comforting (if properly dosed) to wear cold and grey days. Unfortunately Bois Farine now is discontinued, so it's time to stock up.

Voleur de Roses: Created by Michel Almairac as early as 1993 and it's a forerunner to the whole dark, earthy, moisty, dark, red rose and patchouli that I like so much. VdR is somehow the unpolished gem (ruby) of the genre the patchouli is dirtier and moistier, the red rose is darker and bolder than in the more polished followers such as Guerlain Rose Barbare, Juliette has A Gun Lady Vengeance, and Frederic Malle Portrait of a Lady.

Drôle de Rose: A powdery, cosmetic, lemony, cherful, sunny take on the combined violet and pink rose theme, created by Olivia Giacobetti in 1996. Also a forerunner to fragrances such as Frederic Malle Lipstick Rose which more formal in appearance and with more pronounced violet than in DdR and Etat Libre d'Orange Putain des Palaces which is a dramatic, dark and dirty variation of violet-rose.

To be continued in the next post.

Guerlain - Rose Barbare

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose Barbare is created 2005 by Francis Kurkdjian for the Guerlain L'Arte et la Matiere line. Rose Barbare were one of the first three released fragrances of the line, the other was Cuir Beluga and Angelique Noir all created by different for the occasion specially, by Guerlain invited perfumers. As an admirer of complex roseperfumes, Rose Barbare is the fragrance I most appreciate in the L'Arte et la Matiere line. Rose Barbare is a gourmand rose, just as all the fragrances of the L'Arte et la Matiere line is oriented towards the gourmand theme.

Rose Barbare opens with an accord of a creamy and intense pink rose accentuated with greenery. After a while the fragrance deepens in darker notes of patchouli and wood. In this stage with the dark and deep notes, Rose Barbare shows similarities with another Francis Kurkdjian composition, Lady Vengeance from Juliette Has A Gun. The creamy, honyed accord in Rose Barbare, remains and soften the composition during the whole dry down. The concept with the flower embedded in a smooth creamy texture is also used in Cruel Gardenia in the same perfumeline.  There is also an almost vintage touch of Rose Barbare, passages during the development that reminds me of a classy, vintage perfume.

Rose Barbare is an elegant perfume. Just as its siblings in the L'Arte et la Matiere line Rose Barbare is very comfortable, interesting and absolute beautiful. In the same time it's uncomplicated and easy to wear and I suspect that this is a bestseller. Combing those factors is a true work of art and creates a classic. Rose Barbare is a perfect companion for festive events but also to brighten up a gloomy day. Sillage is medium and longevity 24h+.

Rose Barbare would be appreciated by those who like rose scents in the range from  moderate to dark. For example Rose de Nuit and Sa Majeste la Rose by Serge Lutens, Une Rose by Parfums Edition Frederic Malle, Eau Suave by Parfume d'Empires and Roses Musk by Montale.

Rating: 5

Notes: Aldehydes, rose, honey, fenugreek, patchouli, wood

Ramón Monegal - L'Eau de Rose

Photo: Mr Parfumista (c)

Ramón Monegals rosewater is despite of it's airy, happy, uplifting character, not a traditional dab-on rosewater L'Eau de Rose seems to me as a bright and seemlessy blended Edt composed by high quality roseoils. The scent of the rose is the scent of the rosebuds of the flower, there is no harsh green notes of the steem or leaves crushed in the blend, just the smooth and creemy rosebuds. I image there is rose buds from different colors particulary pink but also yellow, orange and red, all of them in the lighter and brigther tonality of the respective color. Soon the rosiness becomes creamy, it smells almost as the nail cream my mother used when I was a child, and as she rememered from her childhood that her grandmother used. As the delicate blend reaches the basenotes it's grounded with a light touched patchouli that gives the blend a interesting darker dept as a background. There is also musk there but so well intergrated that I don't smell it as a separate, dominate note. In fact, I was surprised when wearing L'Eau de Rose that the, for light and bright rose fragrances, mandatory rose-musk combination is missing.

To me L'Eau de Rose is sort of a delicate, fintuned, summerversion of rose, patchouli combos such as Lady Vengeance by Juliette Has a Gun (review in swedish). Also bright and light pink rose fragrances as Rose Pivoine by Patricia de Nicolï and Bulgari Rose Essentielle comes to my mind even if L'Eau de Rose is less sweet and has it's darker twist compared to the two latter fragrances.

All in all: L'Eau de Rose is a straight forward light rosefragrance, easy and comfortable to wear, suitable both for casual and officewear. The longevity is great, a full day wearing in summer, the sillage is close. The darker patchuli twist makes L'Eau de Rose staying away from the dull and meek light rose fragrance territory. A good alternative when it comes to the light and bright rose fragrance category.

Rating: 4+
Rating: 5 (June 2013)
Update: L'Eau de Rose is unusual to be a pink rose and deserves to climb the last half step to reach the highest rating 5.

Notes:  Tea rose, taif rose, neroli, patchouli, musk

Juliette Has A Gun - Vengeance Extreme

Bild: Novemberros Foto: Herr Parfumista (c)

För ganska precis ett år sedan (i morgon) reviewade jag Juliette Has A Gun's Lady Vengeance som såklart är föregångaren till Vengeance Extreme. Lady Vengeance skapades av mästernäsan Francis Kurkdjian som var ett slags husnäsa och skapade husets första dofter innan JHAG:s grundare Romano Ricci själv kände sig tillräckligt varm i kläderna för att antingen själv eller troligen i samarbete med en riktig (men mindre känd än FK) parfymör skapa några egna, riktigt bra dofter som Midnight Oud och Calamity J.

Vengeance Extreme är i mångt och mycket Lady Vengeance reversed. I Extreme är det patchoullin som dominerar över den fina rosennoten som finns i både men som alltså får spela mer fritt i Lady V. Extreme inleds med ros men patchoullin blir ganska fort huvudaktören med rosen som supporterande not istället för tvärtom i Lady V. Både rosnoten och patchoullinoten är fina men rosen noten relativt fiiiinare, den känns faktiskt rätt äkta, som om den har hög andel äkta rosenolja. Vanlijen i basen är lite mer tydlig i Lady V och är mer hunsad av patchoullin i Extreme. Vengeance Extreme är precis som Lady V en komfortdoft som lättar upp den värsta, grå vinterdag och jag finner mig konstant klistrad med näsan mot handlederna precis som med Lady V, tur att man döljer sig i eget rum på jobbet, handledssniffande kan verka obskyrt i landskap.

Sammantaget: Även om jag tycker bra om Vengeance Extreme så känns den lite som ett billigt trick att försöka mjölka ut lite mer profit genom att göra en tvist på Francis Kurkdjians första formula, liksom i brist en riktig parfymör.

Nu cirklar jag runt den svåra biten, vilken att föredra, Lady V eller Extreme? Som alltid gäller; smaken är som baken - delad. Gillar man patch, vilket jag gör så är Extreme No 1. Men gillar man ros, som jag också gör är Lady V No 1, 1-1 i rond 1 således. Utslaget blir att jag tycker att rosennoten är så fin och att den är relativt bättre än medelrosen än vad patchen är medelpatchen. Med Lady V får jag något som mer skiljer sig från mängden än med Extrme som med sin dominerande patchoullinot påminner mer om annat på marknaden än Lady V. Då Lady V fick betyg 4+ får Extreme i konsekvensens namn:

Betyg: 4

Noter: Patchoulli, ros, vanilj

Juliette Has A Gun - Midnight Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Juliette Has A Gun:s Midnight Oud kallas ibland "lättoud" eller "nybörjaroud". Och visst är den lättare och snällare än till exempel de flesta av Montales ouder men den är samtidigt en mer elegant och bärbar variant. Montales ouder är i regel skarpare och tar plats i rummet medan Midnight Oud diskret håller sig på mattan.

Midnight Oud inleds med en fin lädernot, läderdoft i olika schatteringar blir resultatet av mixen oud, saffran och ros. Efter toppnotern är doften mycket en välbalanserad trä och saffran kombintion med oudens typiska accent men i en nedtonad form. Jag ser inte Midnight Oud främst som en oud, utan som en parfym i den mörka genren som råkar ha oud som en av de framträdande ingredienserna. Jag är väldigt förtjust i mörka, sammetslika dofter av den här typen, oavsett om de innehåller oud. En annan favorit av samma typ är JHAG:s Lady Vengeance. Av Montales skapelser som jag har provat påminner Midnight Oud mest om White Oud men lugnare och inte lika dominant.

Så visst är det en "snälloud" men vad spelar det för roll, det är som sagt inte med syftet att bära en oud jag använder Midnight Oud. Snarare ger den känslan av en modern, elgeant och minimalistisk chypre. Den är en riktig komfortdoft och handledsmagnet som förgyller den gråaste dag. Och som sagt mycket bärbar, alltid användbar och inte påträngande: En oud för kontoret. Dessutom ett för att vara oud ganska lågt pris,  EUR 103.

Betyg: 5

Noter: Ros, oud, ambra, mysk, saffran, geranium och patchoulli

Kort om - Citizen Queen (Juliette Has A Gun)

Foto: Herr Parfumista (c)

For an english version, scroll down to the previous post.

Så en dags intryck från ytterligare en JHAG kreation, den nästan smetigt, diffusa moderna aldehyddoften med ros, Citizen Queen:

- Lite av noten "kaksmulor instängda i plåtburk" som även finns i Agent Provocateurs Maitresse. Den moderna aldehyden mixat med sött vad jag förstår.
- Tantvarning enligt herr Parfumista.
- Precis som Calamity J. häromdagen en diffus och undflyende doft med liten närvaro. Inte mycket till kropp och karaktär.
- Kanske håller jag på att bli doftblind men efter några timmar kände jag knappt något av doften trots att jag tryckte näsan mot handleden upprepade gånger.

Ingen dålig doft men den tillför mig absolut ingenting. Inget som väcker någon lust att utforska den igen, något som faktiskt finns i Calamity J.  Lady Vengeance och Midnight Oud är enligt mitt tycke stjärnorna i JHAG:s i stort "helt ok men inte så jättespeciella" kollektion.

Briefly - Citizen Queen (Juliette Has A Gun)

Impressions from a day of wearing another JHAG creation,  the almost battery, diffuse modern aldehyd scent with rose, Citizen Queen:

- Something of the note "biscuits in a tin can" that is also found in Agent Provocateur Maitresse. The modern aldehyde mixed with sweet as I understand.

- Aunt Warning according to Mr. Parfumista.

- Just as Calamity J. the other day, a diffuse and elusive scent with a small presence. Not much body and character.

- Perhaps I was going ansomic after a few hours. I felt hardly any of CQ even though I pressed my nose against my wrists repeatedly.

Not a bad scent but it introduces absolutely nothing new to me. Nothing brings a desire to explore it again, something that is actually present in Calamity J. Lady Vengeance and Midnight Oud is according to my opinion  the stars in JHAG: s collection.

Juliette Has A Gun - Lady Vengeance

Lady Vengeance är en sådan där mörk rosendoft kombinerad med patchoulli som jag bara är alltför förtjust i. I LV:s fall kombineras det mörka med en torr vanilj. Jag hittar något liljekonvaljliknande, lite kallt i toppen och även trä i botten. LV innehåller ganska typiska ingredienser för sin genre och är en mycket bärbar variant av temat. En del tycker att mörka rosor med bas dominerad av patchoulli alternativt ambra eller oud blir för tungt, mörkt och för mycket. Jag upplever att LV, trots sitt innehåll, ändå är en i sammanhanget ganska transparent doft, flytande i vinden som en mörkt purpurfärgad sidenchiffong. Jag tycker alltså inte att doften är särskilt tung utan ungefär som Stella McCartneys Stella i täthet och tyngd.

Trots utmanande namn både på parfymhuset och själva doften är LV är ingen svår doft som tar plats och hela tiden kräver bärarens uppmärksamhet. Snarare är det en riktig komfortdoft och handledsmagnet som många kan tycka om. Den passar bra kalla vinterdagar men även i varmare väder på grund av den lite kyliga ton som finns i doften. Det är en slags kylighet eller kanske man ska kalla det luftighet som jag förknippar med ambrox, den ambra/mysk/ambregris liknande komponent som blivit så vanlig i parfymbaser. Kan även var någon vit kemisk mysk, är inte särskilt bra på det kemiska.

Efter att ha använt doften fyra dagar, varav tre i sträck börjar näsan vänja sig och doftblindheten gör sig påmind. Jag får svårt att känna hela doften på en gång och varseblir snarare fragment av den. Det stämmer med de helt ovetenskapliga resultaten från höstens "en vecka med en doft" kampanj, se inlägg i november. Efter ca fyra dagar inträdde olika grader av doftblindhet för många av deltagarna i försöket.

LV är skapad 2006 av den kända näsan Francis Kurkdjian för parfymhuset Juliette Has A Gun. Den är klassad som en blommig chypre och jag förutsätter att man då menar en så kallad modern chypre. Dessa är just i regel patchoullibaserade i stället för med bas av ekmossa. De ingredienser som anges för LV är ros, patchoulli och vanilj. Dessa är fint balanserade och understödjs givetvis av en rad andra noter som marknadsförarna valt att inte nämna.

På tal om marknadsföring: När det gäller Juliette Has A Gun:s dofter (har provat en, sniffat på tre av sex dofter) så tycker jag att namn, formspråk och marknadsföring utlovar mer originella dofter än vad som sedan finns i flaskorna. Midnight Oud (har inte sniffat på den) ska till exempel vara en fint balanserad (med bra ingredienser) snäll-oud. Därmed inte sagt att JHAG:s dofter på något sätt är dåliga, tvärtom så gillar jag det jag sniffat på. Det är bara det att den bild som förmedlas inte stämmer med det intryck som dofterna ger mig, de är av bra kvalitet men påminner lite för mycket om en del andra dofter.
Betyg: 4+

Editions de Parfums Frederic Malle - Portrait of a Lady

Skulle ha varit en mörkare ros...men det gröna är rätt nyans. Foto: Herr Parfumista (c)

Portrait of a Lady (PoaL) är den senaste doften i Editions de Parfums Frederic Malle. PoaLär skapad av de mörka blommornas mästare Dominique Ropion.

Jag ska inte sticka under stol med att jag är vääääldigt förtjust i PoaL och jag får nog reviewa den igen längre fram när jag inte är färgad av den första entusiasmen. Den mörka rosen, den osöta kryddigheten, patchoullin, ett lätt stänk av oud, mysk och ambroxan är så väl balanserade och ger en upplevelse utöver det vanliga. Jag har burit doften flera dagar på rad i det kyliga vädret och den passar årstiden perfekt. Samtidigt har den en kyla som gör att den också kommer att passa svala sommardagar/-kvällar. Det syntetiska ambrox/ambroxan som ersätter/tolkar på ett nytt sätt ambra/mysk och ambregris noter har blivit utskällt av en del försåsigpåare men jag måste säga att när det ger basnoter som de här så bara älskar jag ambrox. PoaL har en väldigt bra hållbarhet på huden och den sitter som berg på mig.

PoaL ger mig bilden dels av riktigt mörkt grön sammet och dels av en dam med elfenbensvit hud och mörkt hår i turnyr som åker i en täckt vagn under sent artonhundratal. Den ger mig bilden av May (Wiona Ryder) i kostymfilmen "Oskuldens tid" (The Age of Innocence) fast den kanske borde ge bilden av hennes rival grevinnan Olenska (Michelle Pfeiffer) för PoaL är inte oskyldig.

I stilen påminner mig PoaL om flera mörka rosendofter exempelvis: Amouage Lyric, Lady Vengeance frå Juliette Has a Gun och Téo Cabanels Alahine även om den senare är något ljusare, sötare och mindre rosig.

Aboslut en av toppdofterna 2010!

Betyg: 5