Nina (Nina Ricci): Detta röda, fullmogna äpple på ambrerande och lätt karamelliserande träig bas är, är en fullträff på mig. Blandningen uppnår en effekt eller doftillusion som påminner om tuberose (!) på mig, även om den inte doftar tuberose.
Gucci by Gucci Edp: Faller tyvärr inte ut helt bra på min hud men det är en mycket fin doft i genren fruktig, modern chypre. Vad jag har läst så är den också känslig och kräver rätt hudkemi. Mörk, lite fruktigt tuggummiaktig med päron, guava och patchoulli.
Black Crystal (Versace): Denna genomkemiska mentholiga cocosdominerade men samtidigt mörka doft är egentligen inget för officiella sammanhang. Om man som bärare vill göra ett propert intryck i alla fall. Men den är rolig, mysig och ganska trashig. Dissad i The Guide (1:a) men jag tycker om den.
Rush (Gucci): Denna mycket speciella fruktiga, moderna chypre är en föregångare i just den genren. Enligt flera parfymskribenter luktar den nästen exakt som en svindyr doft från ett nischmärke (Clive Christian) som kom flera år senare än Rush. Har själv inte provat men jag tror dem. Här finns alltså chansen att för en rimlig peng dofta av något banbrytande. Till skillnad från Black Crystal är förstås Rush högt skattad i The Guide: Högsta betyg, 5.