5 Top Late Summer fragrances 2016

Photo: Late Summer 2016
Mr Parfumista (c)

The summer is in its final stage, after a cold and rainy week in the middle of August, the sun and warmth are back, as often when school and work starts again. When it coming to perfumechoices, this late summer is a bit confusing compared to my earlier middle/late summer cravings which were for dark and dense autumn/winter appropriate perfumes. This year it seems as I havn't any cravings for a particular fragrancecategory at all, everything goes. Wearing fresh and bright fragrances is common this late summer compared to earlier years. Below five choices from the latest weeks, both bright and dark ones.

Vent Vert (Pierre Balmain): The windy-green Vent Vert  is the archetype of a spring/early summer fragrance but even as good in August. I like the new and the older 1990:s version equal, this time I've worn the new version which smells less flowery and more tart and musky than the older version. A fragrance which receives compliments.

Les Colognes Néroli (Annick Goutal): A contemporary reworking of the classic Annick Goutal Néroli Edt. The cologne is a somehow oldfashioned but not dated, sopay, musky, bittergreeen, neroli with an outstanding longevity to be classified as Cologne. Probably this is due to the musk which is present in many contemporary fragrances which aspires as Colognestyled, for example the whole line of Atelier Cologne.

Cuir Garamante (Parfums MDCI): Mr Parfumista goes for some dark stuff and Cuir Garamante is perfect in the glowing, damp heat of the late summer. The late summer conditions are perfect for the intriguing dry down of CG:s dark leathery, boozy, dark woody accords. This fragrance shows different aspects in different wearings and there is still new twists to discover. CG is one of the very best in this genre, from what I have smelled so far, IMO the best.

As Sawira (Penhaligon's): As Sawira is deep and mysterious, featuring dark frutiy, floral and spicy notes over a gentle resin, amber and slight oudy base. Not the standard oud-saffron-rose accord even if all three of them are present. As Sawira blooms a gray day with high humidity and some rain.

Rose Ishtar (Rania J.): A dry, spicy, dark, tart and watery rose with glimpses of a mens cologne and some almost herbal aspects. Even if close to the skin, Rose Ishtar is an intense and very present fragrance. A very special rose.

Anatole Lebreton - L'Eau de Merzhin

Anatole Lebreton has founded his own fragrancehouse in his native part of France, Brittany. His perfumes are gathered under the slogan "Parfums de Liberté" and exudes a natural, carefree, sort of rual charm. Anatole is a collector of vintage perfumes, a perfume blogger and has also selling rare teas and fine chocolates.

Picture: L'eau Merzhin

Photo: PR Anatole Lebreton (c)

L'Eau de Merzhin is the first composition of Anatole Lebreton and the initial accords of this green, slight dirty perfume are just amazing: Smelling like a well managed, well maintained horsestable with the smell from the horeses themselves, combined by a very true  haynote, all emphasized by a light flowery breeze blowing into the open door of the stable a warm summerday. In the middlenotes the animalic impression decreases and green, grassy, galbanum, leafy and light flowery notes dominates with hints of fresh, humid moss and  tangy green notes in the base.  L'Eau de Merzhin smells like a sunny summerday in the forest, the bewitched forest of Merlin. A fullbodied spring and summer fragrance which make me think of the older version of Pierre Balmain Vent Vert, Parfumerie Generale Papyrus de Ciane, and the two Parfums de Nicolaï: Le Temps d'une Fête (for the tangy, green, flowers) crossed with Vie de Chateau (for the breezy haynotes).

Even if it seems to be dedicated for spring and summer, L'Eau de Merzhin is a strong fragrance with a solid texture which also make it appropriate for colder months. It's longevity is very good, unfragmented traces are left on skin after 24h. Sillage is big. L'Eau de Merzhin is unisex but leaning a step to the feminine side IMO.

Rating: 4

Notes: Galbanum, angelica, violet leaf, cassie, hawthorn, flouve, hay, tonka bean, orris, oakmoss.

Parfum d'Empire - Corsica Furiosa

Picture: Emperor Napoleon I (1769-1821),
another corsican furiosa.
Painting by  Paul Delaroche (1797-1856)

The latest addition to the highquality house Parfum d'Empire, Corsica Furiosa is a tribute to the ISCPA-trained perfumer and owner of the house Marie-Antoine Corticchiato native island Corsica. Corisca Furiosa, which features the mediterrian shrub lentisque, is an aromatic-green fragrance in its very own style , one hand dry, herbal, on the other green, leafy, crisp.

Corsica Furiosa starts with an accord which smells of dried herbs and gras over the sunbaked, hot, earth of a mountained, mediterrian island. There is also a note of smoke, as the smoke from a fire far away. A light spicy limenote is also present and is recognizable also in later stages of the fragrance. After a while a natural haynote appears and further in the dry down an almost animalic note, a pleasant furnote, appears. This stage reminds me of something in Musc Tonkin but softer and tuned down. In the basenotes a note clos to crisp, bulbflower leaves appears, probably the tomatoleaves but different handeled than in typical tomatoleave fragrances as Sisley Eau de Campagne and Joop! What about Adam. In this stage a light flowery element which reminds me of daffodil, enlighten this, taken as a whole, austere composition. This flowery note, the green note, the fur note and some of the hay with a slight herbal touch is what remains in the basenotes and lasts until the fragrance has dried down after 8-10 hours. There is also an element in Corsica Furiosa which reminds me of an accord in the base of Olivier Durbano Lapis Philosophorum.

Corsica Furiosa is gentle and close to the skin, it's light, almost as a cologne and could be re-applied during the day without any risk for overdoing it. It's a very casual fragrance but would also perform well in the workplace, especially in the scentfobic office. Corsica Furiosa is most intriguing in its first part, than its plesant and quite ok but with out the sensation of the first one third.

To me Corsica Furiosa is truly unisex but to be honest I think it wears better on me than on Mr Parfumista who tried it at first as I thought it would be more herbal bitter and masculine in style. Other fragrances which comes to my mind when testing Corsica Furiosa is Guerlain Cologne 68 which have some of the burnt, herbal mediterrian notes but is more flowery and sweet. The crispy bulbflower leaf is present in for example Pierre Balmain Vent Vert (older formula) and Oriza L .Legrand Deja le Printemps.

Rating: 4

Notes: Lentisque, hay, grass, lime, honey, moss, labdanum, mint, tomatoleaves, pepper

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test.

Pierre Balmain - Extatic

Pictures: All pictures above and below:
PR Pierre Balmain (c)

Extatic is the latest release from the venerable house of Pierre Balmain. Extatic is created by Emelie Copperman.

Extatic starts with soft flowery, slight fruity notes accompanied by a light woody smell which induces a note that almost smells like something I image as light tobaccoflowers. There is nothing of the annoying candy like sweetness of many mainstream fragrance, the sweetness is well balanced. The rest of the flowery impression is nondescript and there is hard to sort out any of the individual notes. The woody notes are soft, with the musky cashmeran dominating probably infused with some clean patchouli. Overall a pleasant, polite, easy to wear and non-extatic fragrance, without own identity or specific features. Extatic is suitable both for day and night and it's not a heavy partyfragrance. The longevity is very good as often with woody-musky fragrances, more then 12h.

To be honest I'm a bit confused about Extatic. It's IMO a let down from the good releases of Balmain the latest decade such as the very well reformulated Ivoire and Vent Vert as well as the contemporary creations Ambre Gris and Carbone. I hope this is a temporary incident and not a trend reversal in the Balmain perfumeline. This doesn't mean there is something wrong with Extatic, quite the contrary, it's a good mainstream perfume that many will like. The issue is that I have higher expectations on Balmain than just to be likable and pleasing.

Those who like easy to wear, pleasant, contemporary, woody florals will probably like Extatic. I can't put my nose on which fragrances Extatic resembles but I smell the likes when walking around in the public. Anyway, Extatic is worth trying, remember my medium rated perfume could be your top rated :-)

Rating: 3

Notes: Rose, osmanthus, pear, orchid, iris, jasmine, amyris, sandalwood, cashmeran, leather

5 top green summer fragrances

Picture: Crowded on the waterway to Stockholm in July
Photo: Parfumista (c) 

As I wrote in a post recently, I'm perfumwise, in tune with the season this summer i.e I don't long for the darker and heavier fragrances of autumn/winter which is quite common for me. This summer is green in different interpretations to me and even if I don't have time to wear all the fragrances mentioned, there is always some new samples in waiting for test, I sniff them regulary and ensure that the rest of the family wears some of them.

Coton Egyptien (Phaedon): Finally, thanks to Mr Parfumista and the kids who used up my sample, I get this elegant, casual, galbanum light, freshly ironed, high quality crisp cottonfabric fragrance. There is no detergent vibes in this as in for example Serge Lutens L'Eau Serge which is a perfume in a similar style but with a chemical (in a positive way) apperance. The Phaedon line is re-packing in new bottles and it seems as Coton Egyptien is discontinued as it doesn't appear among the re-bottled fragrances. At present Fragrance & Art sells the Phaedons in the old bottles, among them Coton Egyptien, to a reduced price.

Vent Vert (Pierre Balmain): The soapy, slight salty, light musky notes combined with galbanum of the current version reminds me of the archipelago, more particulary the wood-fired sauna with the following bath in the cold seawater. My appreciation of the current version is growing, I like it as much as the older, sharper, more elegant version.

Cologne Friction (Parfums de Nicolaï): This gentle, crisp, grassy cologne is like sunwarmed grass added with a light accord of the non-cocnut classical austrian sunscreen Snikk. I think Cologne Friction is on my top summer fragrances list almost every year, it is so relaxing and versatile. Unfortunately it seems as it's discontinued when looking at the new Parfums de Nicolaï website.

Vetiver (Guerlain): Mr Parfumista wears both one of the later Edt versions and a vintage Edc. Both are great (even) for summer. The Edt version (with better longevity) is a bit soapy, with a lighter touch of vetiver, in the Edc the vetiver is more concentrated, smells almost as, but not as strong, the pure vetivernote in LesNez Turtle Vetiver.

Cristalle Eau Verte (Chanel): Another underappreciated Chanel IMO. This slight flowery, herbal, watery-green fragrance reminds me of a chilly and refreshing vermuthdrink loaded with icecubes a hot summerday. Perfect casual chic for work during the summer.

Fragrance(s) of the week (29) 2013 - Green &herbal

Here we are in the middle of the summer.Almost every year I have started long for the dark orientals of the autumn & winter by now but this year I'm more in tune whith the season and like to wear herbal and green perfumes such as:
 My SOTD Reverie au Jardin a bit neglected and forgotten Tauer.Green incense  lavandel herbal dry beauty, the always so wearable Cologne Friction from Parfums Nicolai, the salty, musky galbanum of Balmain Vent Vert (I appreciate the new version more and more) and the cotton clean galbanum of Coton Egyptien from Phaedon. Overall I like the unsweet and natural in style fragrances at the moment but theses preferences will probably change soon...

Historiae - Hameau de la Reine

Picture:  Petit Trianon, parc de Versailles
Photo by  Urban, (cc) some rights reserved
 Wikimedia Commons

Hameau de la Reine is green floral created by Bertrand Duchaufour for the french house Historiae. The fragrance is inspired of Marie Antionette  and her "revolt" against the Versailles court ie  "Marie-Antoinette wants to have her own little village to enjoy the pleasures of the countryside with her children. Her aspiration for a rural paradise is somewhat a result of the Enlightenment. The Queen had her Hameau built in Versailles in 1783, going against the traditions of the old Royal Court".

Hameau de la Reine starts sparkling, light green with citrusy accents. The greeney is like fresh buds with a touch of tart tomatoleaves. The greenery is very natural smelling and soon Hameau de la Reine elicts the image and scent of a sunny midsummer meadow with its wild untamed grass, midsummerflowers and moisty earth  underneath. As Hameau de la Reine dries down, flowery notes gets more predominant and now we are transported from the meadow to the garden of a sweet cottage, just as in Marie Antionettes little artificial, rual, village. Wild roses, mock orange and robust peonies are present over the green backgrund that has become slightly darker and accentuated by woody notes when the fragrance reaches the balanced musky, basenotes.

Picture: Marie Antionette (1755-1793)
Painting of Louise Elisabeth Vigée  Le Brun (1755-1842)
1783

Light green, airy and delightful, Hameau de la Reine is a perfect fragrance for the coming midsummercelebrations. It's a casual fragrance but also suits for work as it can't offen anyone. The sillage is close and the longevity not for a whole day which is surprising as the others tested from the line so far, Orangerie du Roy and Bouquet du Trianon (see previous reviews) both have very good longevity. But Hameau de la Reine is that sort of light fragrance that could be reapplied during the day without causing olfactory disasters, i.e the rule that says: Never apply perfume on unclean skin. But there are some exceptions: Some light and fresh fragrances, preferably citrus, could be used even a day after the previous shower.

Those who like Chanel Cristalle Eau Verte and the new version of Balmain Vent Vert will probably also appreciate the delicate Hameau de la Reine.

Rating: 3+

Notes: Bergamot, blackcurrant bud, tomato leaf, fig leaf, rose, galbanum, peony, geranium, mock orange, ivy, vetiver, patchouli, white wood, musk, honey

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

Oriza L.Legrand - Déjà Le Printemps

Picture: The Return of Spring (Le Printemps)
Oil on canvas by William-Adolphe Bouguereau, 1886
Wikimedia commons

Déjà Le Printemps is the fourth fragrance in the great Oriza L.Legrand collection that I had the pleasure to try. Reviews of the others Rêve d'Ossian, Relique D'Amour and Oeillet Louis XV are published already published the latest months. The fragrances are created by Elisabeth Feydeau.

Déjà Le Printemps is just what the name indicates, a spring fragrance. A beautiful, lasting and unusual green fragrance. The marketing blurb is just on the spot:"A promenade in the wood awakening from a long winter sleep. Morning dew is glistening like a beads on a wild grasses which exude fresh flavor. The sun rises and its rays awaken wet flowers and fragrant leaves of fig trees swaying by wind. Tree buds swollen with young leaves, flower buds ready to bloom, and the earth, with its smell of turf and twisted roots, full of vitality. The first lilies of the valley reveal itself. It’s spring awakening. Spring has come."

Déjà Le Printemps starts with the green smell of the crisp, green, leaves of flower bulbs accompanied by fresh, light green grass. This green smell is almost always a bit sharp but in DLP the leaves are embedded in a note tha smells like a delightful, soft  suede. This suede accord I could recognize in a rougher and bolder presentation in for exmple Ava Luxe Film Noir.

As DLP dries down the suedenote recedes step by step and the green accords becomes  more spakling and radiant. There is also an almost tart crisp flowery note with a touch of orange which I can image as hints of  Lily of the Valley and orangeblosssom. There is alsosome alomst herbal green flower which could be the clover mentioned among the notes. Overall the flowery notes are playing in the background balancing the fresh leaves and grass. When DLP settles in the basenotes, the suede note slowly appears again, accompanied by deeper green notes as moss and vetiver.

Déjà Le Printemps is very uplifting and joyful to wear. It evokes the impression of sun even if grey outside. Therefore it's suitable not only for spring and summer, it's also comforting during the darker and colder months.

Those who like fragrances as Puredistance Antonia, Balmain Vent Vert and Ivoire, Chanel No 19 Edt, Parfums de Nicolaï  Week-End à Deauville (swe) and Van Cleef & Arpels First will certainly also like the gem (emerald) Déjà Le Printemps.

Rating: 5

Notes: Mint, orangeblossom, chamomile, fig leaves,clove, mown grass, lily of the valley, galbanum, musk, vetiver, cedar, moss

Thanks to Fragrance & Art for the sample of Déjà Le Printemps

Pierre Balmain - Vent Vert (new vs older)

Picture: Vent Vert
PR  Poster (c) Pierre Balmain, all rights reserved

The first green fragrance (at least famous one) for woman Vent Vert originally created by one of the pioneer female noses, Germaine Cellier for Pierre Balmain 1947, is the epitome of spring and early summer. Leafy and grassy notes supported by the scent of bulbflowers creates a sunny and warm green fragrance, just as the feeling of the summer breeze a warm day at the countryside in the early summer. As all great classics, Vent Vert is reformulated severel times. The first major change was in 1990 conducted by another great female perfumer, Calice Becker. After that it has been some changes in the early 2000:s and most reacent, some years ago when Balmain repackaged in the current cube scaped bottles with the golfball cap, the current version was introduced.

Picture: Germaine Cellier (1909-1976),
photo found at Basenotes

Picture: Calice Becker,
photo found at Fragrantica

Vent Vert starts with the sharp and a bit bitter green note of galbanum. In the older version the bitterness and greenness is much more pronounced and much more is going on. In the new version the galbanum is tuned down and a lemon note is evident. As Vent Vert dries down, in the new version, galbanum just wispers soft in the background when clearly preasent in the older version even if it takes a step back here also. In the new version an indistinct, a bit too sweet, floral heart appears and as it dries further down, it goes more and more soapy in character. The soapiness, even if a bit sweet, is fresh in the same time, image the smell of washing off in the sea after enjoying a woodheated sauna in the archipelago. The older Vent Vert on the other hand, is continuing in its characteristic manner, in the middle crispy flowers combined with a delicate spicyness takes the centerstage, underscored by the galbanum. Also when reaching the basenotes the older version has more character, more dept with its mossy and woody notes blended with some warm notes of amber and resins. The current version anchors in a bright and light woodiness which counterplays the sweet soapiness.

Picture: Le Mors à la Conétable
Photo: PR Hermès (c) all rights reserved

To summon up: The new Vent Vert is a bit tame, onedimensional and without dept compared with the older version. The older version is rougher, sharper and distinct in its grassy galbanum and leafy greeness balanced with the scent of the crispy flowers. The older version is the elegant, Hermèsscarf wearing, casual chic lady whereas the current version is classicalstyled, sporty teenager in a navy-striped  woolen Busnel sweater, jeans and Docksides. Even if i personally prefers the older version, I really think the new version should be considered by those who want's a new green scent for the coming, warmer season. The new Vent Vert is  better then most of the mainstream, floral stuff.

Picture: Docksides (R)
Photo: PR Sebago (c) all rights reserved

Vent Vert older version will attract those who like fragrances as Chanel No 19 especially in Edt, Annick Goutal Heure Exquise, Van Cleef & Arpèls First and Puredistance Antonia. I think the new Vent Vert will be appreciated by those who like Chanel Cristalle Eau Verte.

Rating: New 4 and older 4+

Notes:
New version: Galbanum, lemon, lavander, basil, lily of the valley, jasmine, rose, sandal- and cedarwood, moss.
Older version: Lime, orangeblossom, green notes, asafoetida, peach, basil, lemon, bergamot, neroli, violet, freesia, jasmine, hiacynth, ylang-ylang, lily-of-the-valley, rose, galbanum, marigold, spicy notes, iris, sandalwood, amber, musk, oakmoss, sage, vetiver, styrax, cedar

Pierre Balmain - Jolie Madame

Photo: Mr Parfumista (c)

Scroll down for an english version.

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008 

Germaine Cellier skapade Jolie Madame för Pierre Balmain 1952. Germaine Cellier var något av en husnäsa och hade 1947 skapat förebilden för alla gröna dofter, Vent Vert också för Balmain. Jolie Madame togs fram som signaturdoft för en konfektionskollektion från Pierre Balmain med namnet, just det: Jolie Madame.

Jolie Madame är en blommig chypre med ett visst läder/animaliskt inslag. Den är först grön och violig på mig och i inledningen tycker jag den är lite småtråkig. Sedan djupnar doften och det lädriga förenar sig med de torra blommorna. Luktar jag på tröjan dagen efter dominerar de animaliska tonerna. Doften är strikt och korrekt. Det är doften för en ordningsam och duktig flicka i ljusgrå cool wool-dräkt och bländvit stärkt krage på skjortan.

I Jolie Madame faller för en gångs de animaliska notern ut på ett bra sätt på mig. Annars blir de (i klassiska dofter) ofta för tunga och gammaldags på min hud. I Jolie Madame pågår väldigt mycket och man måste ta sig tiden att låta den utvecklas i lugn och ro över dagen. Jag tycker mest om den när den nått läderstadiet. Lädret är lätt och fint som en glacéhandske. Jolie Madame är en lite kylig doft som är en befrielse jämför med allt fruktigt, sötblommigt som dominerar blomsegmentet för närvarande. Passar mycket bra på våren och sommaren men är också en fin höstdoft, den matchar de bruna, multnande löven med sin doft. Perfekt för kontoret, diskret, koncentrerad och effektiv.

Trots att Jolie Madame är över femtio år är den tidlös. Tråkigt att den knappt används, men den kräver som sagt tålamod och dagens konsument gör ofta sitt val på de första minuternas upplevelse av toppnoterna.

Betyg 4

Noter: Neroli, koriander, gardenia, artemisia, jasmin, viol, apelsinblomma, ros,  tuberose, ekmossa, patchouli, vetvier, tokak, civet och castoreum.

Kommantar 2012: Betyget 4 dvs mycket bra kvarstår även om jag gillar den alltmer. Kanske beror det på min ökade dragning till vackra, klassiska dofter.

Summary

Pierre Balmains Jolie Madame, originally created by the great nose Germaine Cellier in 1953, is a classical, very wearable, light leathery, violet chypre, underscored by some touches of neroli. I'm referring to some of the latest formulations in Edt, my bottle is about seven to eight years. Jolie Madame is cool but in the same time strangely enough warm. It's the perfect officescent to the efficient clever woman in a light grey cool wool well tailored suit combined by a sharp, crisp white shirt. Jolie Madame starts almost a bit dull to me with a little to weak flowers dominated by violet and neroli combined with hints of green. But soon the blend is deepened and the leathery notes reveals themselves. The animalic notes that occurs a bit later are not dense or strong. Jolie Madame is a uplifting, elegant creation, uplifting for spring but fits also during the fall. If fragrances like this where offered in the stores instead of the typical fresh and clean detergentlike fragrances which are the norm of today, our olfactory environment would be of a definitly higher standard.

Rating: 4:

Notes: Artemisia, coriander, gardenia, neroli, bergamot, tuberose, narcissus, orris root, jasmine, rose, leather, patchouli, musk, coconut, civet, oakmoss, vetiver

Puredistance - Antonia update January 2012

Picture: Antonia Minor (as Juno Ludovisi),

Museo Nazionale Romano, Rome 

Photo: user;shakko

When I first reviewd and tested Antonia last spring, I found it to sharp and smelling of luxury detergent see reviews in english and swedish. Relieved I wrote it off in company with the entire Puredistancecollection, M as a re-bottled Hermès Bel Ami and 1 as a luxury  Flora Bella by Lalique.

But this, to swedish conditions, warm and green winter I have longed for glowing, deep and intense florals. Suddenly my sample of Antonia was demanding for attention and I retested it, applicated a slightly larger dose than before. Wow, now I get it. It's so beautiful with its green notes of galbanum and flowers among them the ylang-ylang that adds a sofisticated sweetness. I wonder if the juice somehow has mellowed and has been blended during the storage because by now the smell of luxury detergent is not as apparent as in spring 2011. Antonia is also smoother than I percived it earlier. Maybe it also has to do with my own theory that the luxury detergent smell, that is present in several highend-/nicheperfumes, is the replacement of the typical soapy smell in the aldehydeperfumes of the late seventies- and early eighties such as First. To me Antonia is a contemporary successor to the elegant fragrances as First and it's peers, bright, glowing, with a flowing and well crafted texture. But is it also a successor of Pierre Balmains Vent Vert with it's intense, crispy, bitter, green note of galbanum. I can image that the original Vent Vert smelled something like this.

It's a pleasure to spend a day with the elegant but in the same time relaxed Antonia. But the day my sample vial runs out, will on the other hand, be tough to my poor wallet.

Rating: Antonia has made a rapid career, increasing it's rating from 3+ in April 2011 to 5 in January 2012.

Notes: Ylang-ylang, jasmine, rose, orris, geranium, ivy, vanilla, vetiver

Serge Lutens - De Profundis

Bild: Les Très Riches Heures du duc de Berry,

Folio 70r - De Profundis the Musée Condé, Chantilly,

Wikimedia Commons

Serge Lutens De Profundis, ur djupet (De profundis clamavi ad te, Domine - Ur djupen ropar jag på dig, Herre) ska ge associationer till Döden, begravningståg och de blommor som brukar figurera i dessa sammanhang. Den blomma som är doftens huvudrollsinnehavare är chrysantemum, en blomma som inte är allt för vanlig i parfymer, och som i med sin krispigt, kyliga kryddighet är väl värd en doft att spela huvudrollen i.

De Profundis har dissats rejält av en del "stora" parfymbloggar som 1000 Fragances och The Parfume Shrine. Skribenterna känner någon kemisk komponent, som jag som okunnig i kemin så klart inte har koll på, att doften inte är hållbar, att den inte är något speciellt, inte förmedlar det marknadsföringen framhäver och är ännu ett tecken på att  huset Serge Lutens skulle vara på dekis. Jag håller INTE med. Ju mer jag bär De Profundis, ju mer uppskattar jag den. Just det att en doft inte faller mig i smaken direkt är ofta en signal (om den är¨från ett "pålitligt" hus) om att det är en komplex doft som tar lite tid att komma underfund med. Just sådan är De Profundis. Blev därför glad när Victoria på Bois de Jasmin nyligen gav De Profundis högsta betyg. Grain de Muscs (Denyses) intryck/associationer från reviewen häromdagen är delvis i linje med mina egen upplevelse av De  Profundis.

De Profundis är inte en parfym som doftar vad de flesta definerar som gott. Det är snarare en doft som doftar intressant, melankoliskt, drömskt och vackert. En doft som frammanar en eftertänksam och allvarlig stämning, som gäckar och utmanar allteftersom den skiftar i sina olika facetter. Facetterna känns verkligen lika skarpt purpurfärgad som parfymens färg och den förmedlar också bilden av en krispigt grön accentfärg till det lila. Om jag kopplar bort de bilder som Serge Lutens och Christopher Sheldrake vill, och också verkligen lyckas, förmedla så är De Profundis en perfekt och originell höstdoft.

De Profundis inleds med kalla, gröna, krispigt, bladiga aldehyder, ungefär som ett sådant där kallt glasskåp där snittblommorna förvaras i en blomsteraffär, eller som doften tolkas i de Profundis, blommorna vid begravningen. Ganska snabbt kommer toner av chrysanteum och lilja. Lite nejlika tycker jag mig skönja, även om den inte finns med i ingredienslistan. Viol ska finnas men den känner jag inte som en separat not, men den finns säkert som en ton i blandningen. Jag känner även en kryddighet, liknande en lätt kryddpeppar och några stänk av något som påminner om kylig kardemumma. Kryddigheten är just en sådan där blommig, kall, instängd, pappersaktig kryddighet av typ som finns i chrysantemum och nejlika. I mellanregistret känner jag också en lätt pepprig, rökelsenot, här pågår själva begravningsgudstjänsten. Även en not av vax kan anas. När De Profundis når basen så inträder en slags syrlighet och ackordet påminner om chrysanteumem och liljor som börjat vissna, jordfästningen är över och gästerna har lämnat graven och den avlidne är ensam kvar i sin sista viloplats. I basen finns ett jordigt lite sött ackord men samtidigt blir De Profundis plötsligt ljusare och liksom högre i tonen igen, som lätt rökelse som stiger uppåt. Något som skulle kunna symbolisera själens frigörelse.

De Profundis har en ganska låg projektion men doften är tät i strukturen med nya intressanta vändningar under hela utvecklingen. Den sitter bra till långt in på kvällen och det är en doft som inte får överdoseras för då tror jag att den kan bli kvälvjande. En doft att bära i formella sammanhang och situationer som präglas av stundens allvar, som begravningar. Men samtidigt ska man inte köra fast i det makabra spåret utan främst tänka på vilken fin höstdoft den är. Perfekt för en promenad en solig men kylig höstdag med färgsprakande löv på träden och marken. Med sitt chrysantemumtema så är det inte så många andra parfymer som jag blir påmind av när jag sniffar De Profundis. Men inte oväntat har Serge Lutens Vitriol d'Oeillet vissa likheter, eller i alla fall känsla, och även Tubereuse Criminelle förmedlar en liknande känsla. Liljan från Un Lys skymtar fram men i en tyngre, på väg att blomma över, version. Det finns också grässtrågröna noter som påminner om Balmains Vent Verts galbanum.

De Profundis är sammanfattningsvis en originell doft som vinner i längden. Jag vill drista mig till att säga att det här är en av de bästa releaserna under senare år! Jag tror att en del kritiker kommer att omvärdera den på sikt, om de ger den en chans att bli buren vill säga.

Betyg: 5

Noter: Gröna noter, chrysantemum, dahlia, viol, jord, plommonträ

Puredistance - Antonia

Bild: Hotel Sacher Wien,

foto: Gryffindor, some rights reserved (cc), Wikimedia Commons

For an (swe)english version of this review, just scroll down to the previous post.

Så till det sista av mina Puredistanceprover, Antonia, precis som 1 skapad av Annie Buzantian. Efter att ha testat M (på herr Parfumista) och 1 på mig själv och blivit besviken,säkert på grund av de höga förväntningar som skapats genom alla entusiastiska reviewer på diverse bloggar och forum, så väntade jag mig inte så mycket av Antonia. Men den visade sig i alla fall vara mer än de (i sammanhanget) lågt ställda förväntningarna. De allra första intrycken är lite skarpt och grönt. Men sedan känner jag en mjuk, fin och mer rundad version av Balmains Vent Vert, inte den senaste versionen utan den innan dvs Calice Beckers från 1990. Efter Vent Vert-fasen inträder ett lite krispigt stadium med gula lökväxter som påskliljor och tulpaner. Även om inga sådan noter nämns i doftpyramiden så är det intrycket som förmedlas. När det gäller den angivna irisnoten så finns inget av det morotsaktiga som ingrediensen oftast ger, själv skulle jag ha tippat på att det är själva blomman som ingår i Antonia. Antonia påminner här en del om Annick Goutals Heure Exquise, fast jag upplever HE som något mörkare och tätare. Det gröna i Antonia fortsätter ända ner i basnoterna och på vägen finns också stråk av vita blommor. Det finns tyvärr, när doften nått basnoterna eller kanske börjar det redan någonstans i mellanregistret, en dissonant not som påminner om ett, som tur är, dyrt lyx-tvättmedel. Det är det enda negativa som jag har att säga om Antonia. Tyvärr ökar irritationen ju mer Antonia tonar ned. Det ska trots allt vara en hyperexklusiv doft och en sådan förknippar man inte med tvättmedel, även om herr Parfumistas spontana kommenter var att "det luktar tvättmedel men ett exklusivt sådant".

Antonia är för mig en ljusgrön doft med accenter av ljust gult. En glad påsk och vårdoft med substans. Håller mer än hela dagen utan att fragmenteras på huden och har en lagom projektion. Välbalanserad där noterna flyter i varandra, med god kvalitet i ingredienserna. Elegant och bärbar dagtid, perfekt för eftermiddagsthe på Hotel Sacher. För att uppnå liknande effekt men UTAN tvättmedelsnot och till en lägre investeringskostnad, prova just AG:s Heure Exquise EDP. Till Antonias försvar ska sägas att den kräsnäsade herr Parfumista tycker att Antonia är bättre än HE.

Betyg: 3 + (hade det inte varit för tvättmedelsnoten hade det blivit 4)

Noter: Ylang-ylang, jasmin, ros, irisrot, geranium, murgröna, vanilj, vetiver.

Puredistance - Antonia (english version)

So for the last of my Puredistance samples, Antonia. Antonia is just as 1 created by Annie Buzantian. After testing M (on Mr. Parfumista) and 1 on myself  I was a bit disappointed, probably because of the high expectations created by all the enthusiastic reviews on various blogs and forums. Therefore I didn't expected much by Antonia. But it turned out to exceed my low expectations. The very first impressions are a bit sharp and green. But then I feel a soft, delicate and more rounded version of Balmain Vent Vert, not the latest version but the prior, ie Calice Becker 1990. After the Vent Vert-phase a crunchy stage occurs with the yellow bulbs as daffodils and tulips. Although no such notes are mentioned in the fragrance pyramid, it's the impression conveyed. In the case of the given iris note, there are nothing of the carrot-like smell that most often is associated with this ingrediens. I guess that it is the irisflower and not the root which is part of Antonia. Antonia recalls to some extent Annick Goutal Heure Exquise, though I feel that H E is slightly darker and denser. The green of Antonia continues down to the basenotes and on the way there are also streaks of white flowers. Unfortunately, when the smell reached the basenotes, or perhaps it starts already somewhere in the middlenotes, a dissonant note occurs, reminiscent of one, luckily, expensive luxury detergent. This is the only negative that I have to say about Antonia. Unfortunately, the irritation of this note increase, the more Antonia dry down. Antonia is a hyper-exclusive fragrance and I don't think parfumeweares like that their expensive fragrance reminds of detergent, even a luxary one. Mr. Parfumistas spontaneous comment also was "it smells like detergent but an exclusive one".

For me Antonia is a light green scent with accents of bright yellow. A happy Easter and springperfume with substance. Does more than the whole day without fragmenting on the skin and has a moderate projection. Well balanced with notes flowing into each other, with highquality ingredients. Stylish and wearable daytime, perfect for teatime at the Hotel Sacher. To achieve a similar effect but WITHOUT the note of detergent and at a lower investment cost, try AG Heure Exquise EDP. To Antonias defense should be mentioned that the picky Mr Parfumista think Antonia is better than H E.

Rating: 3 + (had it not been for the detergent-note it had been 4)

Notes: Ylang-ylang, jasmine, rose, orris, geranium, ivy, vanilla, vetiver. 

Påskdofter

Foto: Herr Parfumista (c)

Nästan varje år har jag skrivit om påskdofter precis innan påsk. Påskdofter finns i olika doftfamiljer och olika år, känner jag för olika typer. Vissa år är det gröna och lökiga dofter som ger associationer till påskens blommor, andra år tar den sakrala känslan över med rökelsedofter och vissa år dominerar dofter med draging åt godishållet. Förra året var det den senare kategorin som gällde för mig med Montales White Oud som paradnummer, det finns en mashmallowsliknande not i WO. För att variera påsktemat något lämnar jag i år förslag på passande dofter i respektive kategori.

Sakrala dofter (incense)

Incense Extreme (Andy Tauer): Hög, ljus, kall och klar rökelse.
Messe de Minuit (Etro): Rökelse med smått abnorma undertoner.
Avignon (Comme des Garcons): Katolsk mässa, en masse.

Grönt, krispigt, lökiga dofter

Chamade (Guerlain): Hyacint och krispiga lökväxtblad.
Vent Vert (Pierre Balmain): Grön, stram galbanum.
Parfum Subtil (Salvatore Ferragamo): Krispiga, kyliga, tulpaner.

Dofter med godisnoter

Havana Vanille (L'Artisan Parfumeur): Romindränkt vanilj.
Angel (Thierry Mugler): Mörk choklad tillsammans med patchoulli.
Nina (Nina Ricci): Kanderat äpple.

Vilka dofter känner du för inför Påsken?

Glad Påsk till alla Parfumistor!

Testresultat sommaren 2010

Vilka dofter är det då som på något sätt lämnat avtryck från testandet sommaren 2010? Jo:
L'Eau de Epicèe (Andy Tauer): Mycket kraftfull  och fin doft som i mitt tycker är en Tauervariant av klassikern Knize Ten (som enligt uppgift också är en av Andys egna favoriter).  Det har i mitt tycke börjat gå lite för fort med Andys lanseringar, de blir helt enkelt för lika. Här finns den typiska Tauerbasen och för många likheter med Orange Star. L'EdE  kommer att lanseras senare under hösten.
Futur (Robert Piguet): Det verkar som om alla lanseringarna av de omarbetade Piguetklassikerna faller mig i saken. Futur är en grön galbanumdröm som doftar något i stil med, som jag inbillar mig,  att den ursprungliga Vent Vert gjorde.
Maharadhja (Parfums de Nicolaî): Äntligen en lavendeldoft som faller ut till 100 % på mig. Min hud har annars svårt för lavendel. Kanske beror det på att det är en orientalisk lavendel, i basen finns bland annat ambra och jag har med tiden kunnat konstatera att ambrabaserade dofter oftast gör sig bra på mig.
Oriental Lounge (The Different Company): Den här moderna, alternativa orientalen är jag helt såld på. Full review kommer inom kort.
Psychotrope (Parfumerie Generale): Har tidigare testat denna men inte reagerat. Men den här gången föll denna ovanliga kombination av cyklamen och läder på plats. Den har en avskräckande, plastig inledning men sedan så...

Dagens doft - Miss Dior EDT

Foto: Parfumista (c)
Eller inte precis dagens, men dagens doft för några dagar sedan i det gråmulna, kalla vårvädret. Vädret gjorde att jag tyckte att jag borde försöka locka fram våren med en grön chypre även om jag helst hade krupit in i en värmande oriental.

Miss Dior är som många vet en av de tidiga gröna chyprerna som kom året efter (1947) banbrytaren i genren Balmains Vent Vert. De senare versionerna är förstås inte vad originalet var pga reforumleringarna och även min mamma minns något annat från 60 och 70-talen. Min Miss Dior EDT är snart tio år så troligen har den åtminstone lite ekmossa i sig, eller är det kanske ett önsketänkande. Dagen när jag bar den blev det gröna gräset galbanum tydligt för mig, även om det är inbäddat i den typiska kalkiga, pudrighet som är så typisk för Miss Dior. Galbanumet är här diskret, inte så framträdande och lite skarpt som i Vent Vert eller Papyrus de Ciane.
En elegant lite av typen out-door doft, men från än annan tid. Den personifierar det hundtandsmönster som Dior tidigare hade på sina flaskor. Miss Dior är en fin klassiker som står sig, perfekt dagtid. Sticker ut från mängden men är diskret. På ett sätt tidlös (ingen aldehydisk sk tantdoft) men ändå en representant för sin tid. Den har många sidor och fortsätter att fascinera.

En varning bör ändå utfärdas för Miss Dior är svår, minsta förkylning så luktar den inte alls lika bra. Chypres överhuvudtaget är känsliga på det viset, men i synnerhet Miss Dior, något som fler än jag har upplevt.

Betyg: 4