Burberry - My Burberry Black

Picture: My Burberry Black
Photo: PR Burberry (c)

In mainstream, during the years, I have discovered that I have a soft spot for fragrances from Burberry, both Burberry Body and My Burberry caught my interest and Burberry London for Men is already classic in my book. When a nice colleauge supported me with a sample of the new My Burberry Black I was intrigued at once, wearing the fragrance two days in a row which is unusual when it comes to me. Just as My Burberry, My Burberry Black is created by Francis Kurkdjian.

My Burberry Black starts almost repellent with a thick, flowery, fruity accord, a sort of a syrupy version of a nightblooming slight animalic jasmine. The fragrance then lightens, the thickness disappears but some of the syrupy texture remains and in this stage My Burberry Black reminds me of Chanel Allure Edp. Then a peachy, candided, ambery rose accord appears, balanced by a dark, clean patchouli in the contemporary minimalistic style. There is something in the feeling/texture of sweet candided flowers which reminds me of By Kilian Voulez-vous coucher avec Moi? not the similar smell but the style and feeling even if the Kilian is more polite and discrete. The Burberry in comparison, is big, almost in your face, as contemporary version of a 1980s fragrance, for example Lancome Trèsor, a fragrance which My Burberry Black has similarities to when it comes to the ambery treatment of the rose.

Wearing My Burberry Black is like walking home late through the city a dark, rainy and cold night in the autumn. A wet asphalt note mingled by exhaust fumes from the cars is opposing the gourmand candided sweet flowers and reduces the sweetness and creates an intriguing backdrop to the fragrance. The asphalt/fume accord is also present in the daytime urban floral My Burberry but in My Burberry black it's heavier, darker and moistier.

Picture: My Burberry Black
Photo: PR Burberry (c)

My Burberry Black is the perfect fragrance for evenings but also for daytime when it's grey, cold and rainy outside. It's very feminine, strong (be careful to not overdose) the sillage is big and longevity on skin excellent, over 24h. An intresting and well made representative of contemporary mainstrem with retro (1980s) vibes.

Rating: 5

Notes: Jasmine, candided roses, peach, amber, patchouli

Oriza L.Legrand - Cuir de l'Aigle Russe

Picture: Cuir de l'Aigle Russe
Photo: PR Oriza L.Legrand

Following my Oriza theme last week on twitter, here comes my review of their latest one.
Cuir de l'Aigle Russe is the latest creation of the great house of vintagestyled perfumes - Oriza L.Legrand.
Cuir de l'Aigle Russe has a note list longer than the pedrigree of the Tsars, and that combined with leather and the fact there is finally a new Oriza, it's over a year since the latest realeases, sets the hopes high.

Cuir de l'Aigle Russe (CdlAR) starts with a beautiful with soft powdery flowery accord in the comforting vintage, Oriza-style. It is high in the octaves on the notescale and it smells almost angelic. Soon a equally beautiful "blond"leathernote arrives, it is like leather in a very fine pair of gloves, very clear in smell and texture, there are no soft suedenotes. After a while the leather and flowery elements step backwards and a beautiful (every new note/accord arriving presents it self as very beautiful in this blend) bergamot/laveder combo appears taken the lead for a while, then the leather take some steps forward again. Also the balsamic, woody and musky notes later on seems very well.behaved, smooth, no harsh edges and again - beautiful. Some powdery notes in the Oriza tradition is present in almost the whole dry down in a very unobtrusive manner. The clear leathernote is also present in a subtle but clearly detectable way. The notes are so well blended and the accords are swirling around in a behaved but in the same time, intriguing way.

CdlAR is a classical bergamot-leather-lavender fragrance interpreted in a subtle and transparent way, it never becomes dense, cloying or "old fashion" smelling. It's like a very successful contemporary version, but still vintage in style, of this classic genre. The fragrance is classy, discrete and oozes of confidence, a perfect fragrance for negoations and other situations when the wearer needs to an authoritarian and in the same time comfortable, supporting and not disturbing perfume.

CdlAR belongs to a traditional masculine perfume category but in this version, it's lending slightly more to the feminine side. It's wearable year around, for daytime both for work and non-sporting casual. Sillage is medium and longevity for a day.

Those who like polished light leathers with flowery additions as Chanel Cuir de Russe Edt, Cuir de Lancome and Maître Parfumeur et Gantier Cuir Fetiche will certainly also like CdlAR.

Rating: 5

Notes: Coriander, lavender, wormwood, bergamot, juniper, styrax, geranium, rose, immortelle, cardamom, styrax, patchouli leaf, labdanum, incense, musk, tonka bean, sandalwood, amber, benzoin, vetiver

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

Le Galion - 222

Picture: The light leather 222
Photo: PR Le Galion (c)

Le Galion 222 is another reissue/reconstruction of an old fragrance from the house of Le Galion. Thomas Fontaine has reworked the old formula of Paul Vacher.

222 starts with a accord  similar to cardamon (not mentioned in the notelist) and leather, first the spicy note appears, than the leather intensifies. In this stege 222 reminds me of the cardamon infused trio Veni, Vidi, Vici by Histoire de Parfum.The leather is a natural smelling, medium strenght leather, like the leather in a pair of gloves, not the rough leather of a black bikers jacket nor the smooth leather inside a fine handbag. The leathery/spicy accord is balanced with a cold, slight nondescript  flowery accord and the fragrance as a whole is cold in texture. The base is sort of clean, contemporary mossy/woody with the leather still apperant. In the basenotes 222 reminds me of a smoother and weaker Helmut Lang Cuiron (vintage version).

222 is a gentle leather, suitable for most daytime occasion, for most season exept the warmest summerdays. Those who like light leathers like Hermès Kelly Caleche, Cuir de Lancome etc, could also appreciate 222.

Rating: 3

Notes: Violet, myrrh, styrax, lavender, geranium, coumarin, oakmoss, cedar, sandalwood, vanilla, leather

Frapin - Speakeasy

Picture:This building at 1223 Connecticut Ave, NW, (the MCCXXII Club)
 was known as the Mayflower Club. It was considered the swankiest Prohibition-era speakeasy in DC
Author:dbking, Wikimedia commons (cc) some rights reserved 

Speakeasy was the nickname of more elegant illegal establishments selling alcoholic beverages during the Prohibition era in the United States. What could be more appropriate name for a fragrance from the old congachouse Frapin which since aboust ten years also has perfume as one of its businesslines. Speakeasy is a creation by perfumer Marc-Antoine Corticchiato who usually works for his own perfumehouse Parfum d'Empires.

Speakeasy starts with a clean and pronounced leather accord. The leather smells new and fresh, the image is of light cognaccolored leather of a good quality used in a fine handbag. The leathersmell is very natural to my nose and mot mixed up with so many other notes as it often is. In the opening stages there something similat to the leather in Montale Aoud Leather but the Frapin leather is smoother, better balanced and  lacks the almost aquatic note in the top notes of Aoud Leather. In its texture and appearance, even if different in the leathery smell, Speakeasy reminds me of a masculine Cuir de Lancome. After a whlie a minty note appears and it or something else, adds a metallic vibe to the fragrance which becomes even  more masculine than in the first accords. Here a bold 1989s maco tobacco-leather comes to my mind and will stay there during the whole dry down as the metallic leather will be there more or less also in the coming stages: Gianfranco Ferre Man. Speakeasy is a tuned down, smoother, rounder and contemporary interpretation on a similar theme with GF Man. As Speakeasy reaches the basenotes, suddenly it gets warm and the metallic note steps a bit aside in favor of a round, mouthwatering, boozy, ruhmlike note (which I think is davana) supported by some light tobbacco. A certain tamed sweetness helps to ground the delicious boozy accord, it's almost as a cognac barrel. In this stage there is similarities to the boozy davana of  L'Oiseau de Nuit by Parfumerie Générale but less sweet and subtler in Speakeasy. Somewhere in the middle of the basenotes suddenly a very clean, almost airy immortellenote shows up, it's not the dense syrupy version that sometimes is too dominating in leather/tobacco fragrances. The shift from the clean, light leather over the very masculine metallic stage to the round, delicious ruhm and cognac barrel notes accompanied by fresh tobacco base is very interesting, something happens during the whole dry down. The final accords evokes the picture of well used leather clubchairs in which gentlemen has lighten their cigars and sipped their cognacs for decades.

Even if a bit more on the masculine side in the middlenots of the unisexspectra, I think Speakeasy is genderless and I think it was pleasant to wear on a quite chilly Octoberday. It's a perfect fragrance for autumn- and winterdays as for chilly spring evenings. Sillage is medium and longevity more than 12h.

Rating: 5

Notes: Ruhm, orange, lime, geranium, mint, labdanum, styrax, tobacco, leather, musk, immortelle, tonkabeen

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Cuir

Foto: Parfumista (c)

Cuir är den doft bland de första tre i Les Nombres d'Or - serien som jag först föll för - pladask. Herr Parfumistas kommentar var "det luktar verkligen äkta läder". Cuir dofter tufft läder, grovt, mörkt och rökigt, som om det nyss kommit ur garvningsprocessen. Det är alltså inget finläder som doftar som innandömet på en högkavlitativ handväska, typ Lancomes Cuir, något som man förväntar sig från Mona. Les Nombres d'Or Cuir är ibland klassad som maskulin och ibland som unisex. Doften ger ett maskulint intryck men det finns lite kryddigt, lätt söta kardemummanoter i Cuir som drar åt det feminina. I mitt tycke så är den användbar för båd dam och herr även om herr Parfumista personligen inte skulle ta den på sig då han vill ha torrt och osött läder.

Av Cuir får jag associationer av att sitta vid lägerelden en grå och fuktig jaktdag. I starten finns ackord som svagt påminner om grillat kött, när detta tonat bort accentueras istället lädret av en not som jag tycker påminner om kardemumma och något lite sotigt tvåligt, som om man tvättar av sig aska och sot. Jag får också associationer till torvig och rökig maltwisky typ Laphroaigh. Cuir är en doft som sticker ut och som är tuff och krävande. Ingen typisk Mona-kreation då hennes dofter annars, med undantag av gröna Amyitis, är behgliga, mjukt, drömska, ofta pudriga, mycket feminina dofter av retrokaraktär. Ändå finns det något Mon-igt i doften, kanske att lädret ger en retro känsla, lite av Farina Gegenübers Kölnisch Juchte men i starkare och modernare tappning. Man får verkligen passa sig för att överapplicera Cuir då det rör sig om en så stark, intensiv och hållbar doft. Den sitter ofragmenterad hela dagen och känns starkare och tätare än den Edt-koncentration som den är. Cuir passar att använda i rustika sammanhang tex i skogen eller på sjön. Men jag kan även tänka mig att den kommer till sin rätt i svettig klubbmiljö.

Les Nombres d'Or Cuir är en typisk "love or hate" doft, den får en del skäll i parfymbloggosfären men en del tar den och andra sidan i försvar. För mig är det definitivt en love-doft.

Betyg: 5

Noter: Opoponax, kardemumma, castoreum, läder

Burberry - Body

Foto: Parfumista (c)

Michael Almairac och Amandine Maries radierande, modernt volymiösa, rosendominerade, lite kalla florala komposition är redan omskriven. Den annars rätt grinige Octavian ger doften beröm och Julia på Parfymbloggen tycker efter intensivt testande av Body bra om doften. Mycket av vad jag skriver blir förstås en repetition eftersom mina intryck inte skiljer sig särskilt radikalt från de nämnda skribenterna.

Body inleds med en uppskruvad, fruktig, rosa rosennot som påminner om doften av en nagelsalva som min mamma hade när jag var liten men upphöjt till hundra. Någonstans i början känner jag en mycket snabb glimt av något bittert grönt som påminner om den i Annick Goutals Rose Splendide men i Rose Splendide varar doften längre och är dessutom en av huvudrollsinnehavarna, i Body har noten bara en blygsam biroll. När Body når mellanregistert blir den lite mindre cremig och den uppvisar den moderna, mjuka kylighet som konstigt nog ändå är omhändertagande och virar in bäraren i stor komfort. Troligen spelar de mjuka chasmerean noterna in här. I mellanregistret blandas fler blommor som känns som om de står i blomsteraffärens glaskyl. Här påminner Body en del om både doft och känslan av Serge Lutens Sa Majeste La Rose. Precis som de övriga två recensenterna får jag associationer till Lancomes Trèsor när det gäller själva doften och Guccis Rush (också av Almairac) när det gäller det radierande, nästan hysteriska uttrycket i början. I basen finns mysk och mjuka tränoter som harmonierar med rosen och de övriga blommorna på ett attraktivt sätt. Det finns inget svårt och utmanande i Body förutom möjligen den uppskruvade tonen. Trots tonläget är doften komfortabel, perfekt för en sådan regnig hösdag som det var när jag testade den. Exempelvis den jasmindominerade Burberry London Woman har trots likartad trivselkaraktär en lätt frånstötande doft av instängd kakburk som ger parfymen doften en intressant motpol. En sådan kontrast saknar Body som är en, om än skränig, rakt igenom ändå trevlig och väldoftande kreation.

Body är väl komponerad med bra balans och en mycket god hållbarhet till långt in på kvällen och delvis till morgonen därpå. Visserligen känner jag igen en del noter som är gångbara inom parfymeriet just nu men den är samtidigt nydanande, det känns som att den kommer att bli en förbild för olika efterföljare i samma stil. Body är sammantaget väldigt välgjord med en ordentlig kropp och jag uppskattar att den inte så där spöklikt flytande och försvinnande som en del dofter blivit efter IFRA anpassningar och liknande. Body måste ha gått igenom godkända tester i många fokusgrupper för det första min dotter spontant sa när hon kände Body var "Oh vilken god parfym du har". Det är nästan så jag undrar om de lagt i något tillvänjningspreparat i Body för ju mer provdagen framskred, ju mer förtjust blev jag i doften. Även dagen därpå kunde jag inte släppa doften i tanken och önskade att jag använt den en dag till. Jag kommer med glädje använda upp mitt prov som jag fått från Escentual.com Sedan finns det en uppenbar risk att jag inte kan vara utan Body. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle kunna bli så förtjust i en "mainstreamparfym" igen, men Burberry Body visar att det finns dofter som sticker ut även i det "ordinarie sortimentet".

Betyg: 5

Noter: Absinth, persika, freesia, ros, iris, chasmere trä, sandelträ, mysk, ambra, vanilj

L'Artisan Parfumeur - Traverseé du Bosphore

Foto: Parfumista (c)

Den flitige läsaren av olika parfymbloggar har inte missat den senaste tidens hype av L'Artisans Traversée du Bosphore. Tycks ha blivit något av en kultdoft bland parfymtyckare och de negativa kommentarerna är väldigt få. Med risk för att tjata ut ämnet kommer här då ännu en review:

Traversée du Bosphore som betyder ungefär "korsa Bosphoren" är den för nuvarande hyperproduktive, superkultnäsan Bertrand Duchaufours tolkning av sina (doft) intryck från den gamla multikulturella smältdegeln Istanbul. Alla ingredienser finns i beskrivningen av TdB härledda till olika maträtter, kryddor och andra doftintryck. För mig är TdB också en smältdegel men av olika parfymer som sniffat på genom åren som parfymintresserad. Så jag beskriver doften utifrån "parfymspåret":

TdB:s första not är ett lite tungt, nästan övermoget äpple som känns igen från Joop:s speciella äpple-/vaniljdoft från nittotalet All about Eve. AbE:s äpple är dock sötare än TdB:s annars är det precis samma not. Strax efter Eves äpplenot följer Cuir de Lancomes rena, ganska lätta lädernot och den följs i sin tur av irisen från Heeleys Iris d'Nuit som IdN:s irisnot doftar när den lugnat ned sig och den värsta morotsdoften lagt sig. Sedan följer gammalt hederligt rosenvatten över Etienne Aigners mockadoft In Leather som i sig också har något som jag tycker liknar en lätt äpplenot i sig. Därpå en skvätt gammalt hederligt rosenvatten och även lätt mandel som finns till exempel i Ava Luxes Loukoum, fast i TdB är det en torr loukum. I basen känner jag en bläckig not som jag i viss mån kan ana i sommarens L'Artisandoft Nuit de Tubereuse samt en torr krutkänsla som även finns i Lorenzo Villoresis Teint de Neige.

Hur faller då denna cocktail av gamla parfymer ut? Konstigt nog väldigt bra! De är inte mixade i en enda röra utan flyter in och ur varanda under doftens utveckling och en not som kommer in tidigt kan också komma igen lite senare men i lite mer framskriden utvecklad form. Så TdB är en riktig handledsmagnet där jag liksom vill följa med i vad som händer och upptäcka nya spännande vändningar hela tiden. Samtidigt är det en trivsam komfortdoft som är förvånansvärt lätt med tanke på de ganska krävande noter som ingår. Kanske är det IFRA-restiktionerna mot diverse ämnen som gjort doften flytande och transparent, skulle vara intressant att känna om den hade haft ett större djup om den skapats för tio år sedan. Eller också är det Duchaufours mening att den ska vara som en slöja. Troligen är det en kombination av vad som är praktiskt genomförbart i större skala och en konstnärlig idé.

En farhåga jag hade innan jag provat TdB var att den skulle kännas ofärdig på grund av Douchafours stora produktion de senaste åren. Jag tror inte att syftet är en särskilt komplicerad doft utan en doft som många kan gilla och som ska sälja bra till en ganska bred målgrupp. Ur den aspekten tycker jag att den är tillräckligt färdig. Skulle syftet ha varit en "svår" parfymnördsdoft så hade den behövt mogna lite till. Den enda invändning jag har mot TdB är att den är lite klen, det är för lite som återstår efter en lång dag, lite lätt vanilj, krut- och mockafragment.

Sammanfattningsvis: En intressant, trevlig och mycket användbar men inte så originell doft som jag tror passar många hudtyper.

Betyg: 3+

Noter: Äpple, granatäpple, saffran, läder, tulpan, mandel, ros, socker och honung.

Dagens doft - Magie Noire

Lancomes Magie Noire från 1978 är konstigt nog den enda doft jag har från det parfymhuset. För över ett decenium sedan hade jag Trésor. På något sätt tilldrar sig inte L:s dofter min uppmärksamhet tillräckligt. Säkert helt oförtjänt för iallafall Magie Noire är en riktig höjdare. Minns att en kollega för länge sedan bar upp den på ett ypperligt sätt och faktum är att den passar väldigt bra på mig också.
MN är en kryddig, grön, trä-oriental, med den egenheten att den känns kall trots att den tillhör orientfamiljen. Det är en slags mintighet som skapar kylan. MN har en mycket bra hållbarhet över dagen, trots att det i mitt fall är fråga om Edt versionen.  MN framkallar bilder av svart sammet och boudoirer. Det är en doft som passar om man vill svepa in sig i an aura av mysticism. Kombineras utmärkt med svarta kläder. MN påminner mig om Rochas fina Mystère från samma år men MN är mer kraftfull. Det finns en del män som bär MN och jag kan tänka mig att den kan passa mycket bra på rätt bärare.
MN inleds med galbanum, hyacint, hallon och svarta vinbär. I hjärtat ylang-ylang, ros, viol, tuberose, honung, narciss, jasmin och liljekonvalj. I basen kryddor, ceder- och sandelträ, vetvier, patchoulli, mossa, mysk, civet och castoreum.
En noga avvägd komposition där många klassiska ingredienser kombinerats på ett sätt som fortfarande känns modernt. Inget hafsverk som många av dagens main-stream dofter!