Last weekend a sunny early autumn day, Mr Parfumista and I was in the hunting ground to chase the gold of the forest; the delicate yellow chanterelle.
The first hours the catch was so-so...
.... but later it was much better. Even if just a avarage catch, the most important...
...is the relaxing and healing effect of spending a day walking around in the silence of the woods....
.....and smell all its natural scents, sunwarmd greenery and woods, the slight honeyd heather, damp earth, the fresh moss etc
And when it comes to scents, the not so natural ones, that fits a day trip like this, both me and Mr Parfumista chose two of the most (by us) proven ones for feeling comfort in forest environment:
Mr Parfumista Caron Yatagan one of the woodiest (to my nose juniper wood with som e cedar wood) fragrances ever. Ca 2015 formula still very good and close to his earliar bottle ca 1998 which had some more dept, probably from real oakmoss.
I was in one of my alltime favorites Hermès Amazone Edt with it's greenery and not sweet fruits and flowers, ca 2000 forumla (not the same bottle as the new one pictured above), wild and fresh, sporty, casual chic, one of my most versatile fragrances.
Photos 1-6: Parfumista (c)
Photos 7-9: From Fragrantica (c)
Visar inlägg med etikett Caron. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Caron. Visa alla inlägg
söndag 12 september 2021
Early autumn 2021
Etiketter:
Amazone,
autumn,
Caron,
chanterelle,
forest,
Hermès,
mushroom,
Review-mini,
wood,
Yatagan
måndag 17 juli 2017
Carner Barcelona - Sweet William (Floral Collection)
Picture: Sweet William Photo: PR Carner Barcelona (c) |
Sweet William is Carner Barcelonas modern interpretation of the old-fashioned fragrance floral concept of carnation. Perfumer is Rodrigo Flores-Roux.
Sweet Williams starts very attractive, like a light, fresh, dry, almost ozonic carantion, as wild carnations in a field a sunny and windy day. The texture is of paper. Even if bright and high in the octaves of the fragrancescale, Sweet William is not shrill or annoying. There is nothing of the traditional dense and dark carnationfragrance, heavy supported with clove. Anyway, there is a touch of spice in Sweet William, but light and sparkling from the wellbalanced harmony of white pepper and cardamon. After the topnotes, Sweet William becomes less papery in etxture and a pleasant tangy, slight leafy note with sort of clean earthy glimpses, appears, maybe hints of the tobbaccoflower. This gives the fragrance a deeper contrast and the pleasant tangy accord is the mainplayer together with the clean carnation for the rest of Sweet Williams drydown. There is also a touch of something that reminds me of a natural smelling pearnote, not the chemical cloying version, and also some light woody rosy touches are also present. The base is light ambery together with sort of a clean resin note.
When comparing to the classics, Sweet William could be the modern Caron Bellodgia in Edt version, it has the same light and tonality even if Bellodgia is spicier and if it has a colour, I imagine Bellodgia as orange and Sweet William as bright red. Oeillet Sauvage from L'Artisan Parfumeur in current version, has similarities with Sweet William with the fresh, light, bright and almost sparkling opening and in the overall light and airy impression. Etro Dihantus also comes to my mind when it comes to the light and bright style.
Sweet William is a pleasant, mostly linear, versatile, non-complicated carnationfragrance which is not as challenging or demanding as classic carnationfragrances. It's very easy to wear and it's a carnation for summer and daytime wearing. Sillage is close and longevity for a day. The most unisex of the three fragrances in the Floral Collection even if leaning slight to the feminine side.
Rating: 4
Notes: White pepper, cardamom. cinnamon bark, galangal, dianthus, ylang-ylang, rose water, tobaccoflower, ambrarome, iris, styrax, vanilla
måndag 21 mars 2016
L'Artisan Parfumeur - Oeillet Sauvage (new version)
Picture: Dianthus caryophyllus Photo by 撮影者:カールおじさん (cc) Wikimedia.com, some rights reserved |
Oeillet Sauvage starts with a crisp, papery, carnation note. It's like the name implies, like wild, intensive red carnations, growing in a field surronded by fresh and dry hay where the smells mingles a windy summerday alternating sun with clouds in the sky. Oeillet Sauvage smells distinct of carantion, no dark or cloying clove seems to be unvolved. It's not as spicy as many traditional carnation, here the flower itself is highlighted even if other flowers and notes are supporting, they not overrides in any stage of the developement of the fragrance. A light powdery finish are persent but not as clear as in Oriza L.Legrand Oeillet Louis XV which ha similariteis in the interpretation of the flower but is much more of a mulitflower powder puff. Compared to the other Oriza L.Legrand carnation fragrance Royal Oeillet and also the great carnation of Aedes de Venustas Oeillet Bengale the two latter are darker, balsamic and overall more complicated. Oeillet Sauvage is not as peppery and diluted as another carnation on the lighter end of the spectra, Etro Dianthus or not as old world smelling as Caron Bellodgia.
Picture: Oeillet Sauvage (current version) Photo: PR L'Artisan Parfumeur (c) |
Rating: 4+
Notes: Pink pepper, rose, carnation, ylang-ylang, lily, wallflower, morning glory, resin, vanilla
Etiketter:
Aedes de Venustas,
Bellodgia,
Carnation,
Caron,
Dianthus,
Etro,
L'Artisan Parfumeur,
Oeillet Bengale,
Oeillet Louis XV,
Oeillet Sauvage,
Oriza L.Legrand,
Review,
Royal Oeillet
måndag 23 mars 2015
Mona di Orio - Nuit Noire (old and new version)
Picture: Nocturne in Black and Gold: The Falling Rocket Oil on canvas 1875 by James Abbott MacNeill Whistler (1834-1903) Wikimedia commons |
Nuit Noire reveals its true self right from the start: Already the introducing accords are dirty, animalic, obscure floral oriental with a wiff from the stable, a mysterious and dangerous magic potion. I detect, or at least imagine I detect, citrus in the new version, which probably faded a bit in my original bottle where the opening is less sparkling, a subdued, dark orangeblossom/tubereuse, spices which are quiet, with a texture and color as darkbrown silkvelvet. There are also notes of ambery leather, a furry animalic, civet styled note combined with a bit sweet and slight animalic almost fuggy musky note, not the vegetal musk or clean musky note which are more common in contemporary perfumes. Expect from the short wiff of citrus in the very beginning there is not much that differs when comparing the old and new version. I precieve the basenotes of the new one as a tad lighter, this is just a nuance and maybe it depends on how much was applied on each wrist from the beginnig and how much is washed off during the day etc.
Picture: Nuit Noire (new bottle) Photo: PR Parfums Mona di Orio (c) |
Rating: 5
Notes: Orange blossom, cardamom, ginger, cinnamon, tuberose, sandalwood, cedar, clove. amber, musk, tonka, leather
torsdag 29 januari 2015
Oriza L.Legrand - Marions Nous
Picture: The Marions Nous label Photo: PR Oriza L.Legrand |
Marions Nous starts powdery, and goes on powdery in its whole development. The impression is very retro, just as sniffing from a bottle of an vintage aldehydic fragrance where the topnotes are slight off. Notes of orangeblossoms, bulbflowers and greenery dominates the top. As Marions Nous dries furtherdown, the green notes intesifies and the fragrance smells like a softer and less sharp version of vintage Caron Infini Edt. There is also a fresh, green chypre impression like in vintage Carven Magriffe. Classic aldehydic flowery notes like carnation, clove and rose dominate the heart of the fragrance but orangeblossom is still present. Marions Nous dries down to a musky, slight powdery, tonkabeen, sandalwood base and the true retro impression of a traditional smelling, slight animalic, aldehydic fragrance, lasts until the last whispers of the fragrance about twelve hours later, whiffs could be captured from the hair 48h later and than it reminds me of a green sibling to Laboratorio Olfattivo Kashnoir. The powder in Marions Nous of course has the characteristic, elegant, dry, airy Oriza vibe.
With Marions Nous on the market there is no need for hunting for flowery, green aldehydic
fragrances, Marions Nous is an excellent alternative. It recreate the impression of the perfumes of the late 20s and the 30s. As a revived retro creation, Marions Nous of course is not denominated to the olfactory landscape of today and the majority probably will not understand it at all, judging it as an "old ladies scent". Despite that and from a perfumista perspective, Marions Nous is suitable both for daytime and evening wear and for any season.
Rating: 4
Notes: Orange blossom, rose, jasmine, hyacinth, aldehydes, carnation, clove, iris powder, ylang-ylang, tonka been, civet, musk, sandalwood
Etiketter:
aldehydes,
Caron,
Craven,
Infini,
Kashnoir,
Laboratorio Olfattivo,
Magriffe,
Marions Nous,
Oriza L.Legrand,
Review
torsdag 18 september 2014
Aedes de Venustas - Oeillet Bengale
Picture: Oeillet Bengale Photo: PR Aedes de Venustas (c) |
Oeillet Bengale starts with a true and soft carnation note followed by a light spicy incense focused note. Soon a beautiful rose appears, the rose is tender and natural smelling. As Oeillet Bengale dries further down, the rose and spices blends in a mix that creates an impression of a soft spicy carnation. Further in the development, the rose steps forward and appears in a different form, now in the form of a retro diva, the rose smells balsamic and a bit oldfashioned, deep and dark but without powdery and soapy nuances and reminds me of the rose-saffron accord in Odori Zafferano but in a smoother version. In the basenotes the balsamic, ambery impression deepens and playing beautifully with the spicy, rose-carnation. Taken as a whole, Oeillet Bengale is linear in style but playing in a higher, flowery register in its first part and on the deeper, darker part of the scale in the second part.
Oeillet Bengale is subtle with an obvious, chic-simple elegance, I can imagine the wearer of Oeillet Bengale in a basic uniform consisting of a black chasmere jumper/cardigan, a black light woolen penskirt, contrasted with different decorative silkscarves or pashminas. In its olfactory character, Oeillet Bengale reminds me of a non powdery Chanel 1932 or a Grossmith like Amelia. When it comes to carnations, the current (or just disontinued) Caron Bellodgia Edt is too watered down and not as balsamic in style, Bellodgia Edt in
the older version is in the traditional eugenol carnation style. Compared to another great carnation release from this year, Oriza L. Legrand Royal Oeillet reviwed earlier this week, Oeillet Bengale is a more of a non descript carnation, the fragrance is in fact a spicy rose underscored by balsamic notes which creates the impression of carnation, whereas Royal Carnation is a very true, classical carnation but in a contemporary interpretation. I have also heard from a reaible source that Oeillet Bengale have many similarities with vintage Yves Saint Laurent Opium Extrait, havn't smell the vintage extrait myself.
Oeillet Bengale is soft, elegant and in the same time comforting. It's sillage is close
but fully detectable for those nearby. Appropriate both for casual and the office especially for the colder months. The stayingpower is good, for over a day. And the bottle, like the other Aedas falcons, just marvellous.
Rating: 5
Notes: Turmeric, cinnamon, black pepper, cardamon, clove, saffron, rose, white pepper, strawberry, floral notes, vanilla, tolu balsam, benzoin, labdanum
Thanks to Fragrance & Art for the sample to test
Etiketter:
Amelia,
Bellodgia,
Carnation,
Caron,
Chanel,
Chanel 1932,
Donna Karan Gold,
Grossmith,
Odori,
Oeillet Bengale,
Opium,
Oriza L.Legrand,
Review,
Royal Oeillet,
Yves Saint Laurent,
Zafferano
måndag 15 september 2014
Oriza L.Legrand - Royal Oeillet
Picture: Study of Polly Bernard 1885 for "Carnation, lily, lily, rose" Painting by John Singer Sargent (1856-1925) |
Royal Oeillet starts with an traditional, dense carnation note, a full carnation as in Caron Bellodgia pre year 2000. After a while, a contrasting note appears, a glimpse of the, what I call "an old attic" note appears, but much lighter, cleaner and airier than in the "old attic" gold standard L'Ombre Fauve from Parfumerie Générale. The note soon steps back and integrates with the carnationnote. The carnation is dry and papery in structure, I imagine its color as brick red. The clove which is a part of the carnationnote is very balanced and doesn't overpower the composition. Compared to Royal Oeillet, for example M.O.U.S.S.E and M.O.U.S.S.E II from Oliver & Co, spicy clovefragrances and the impression of carantion is subordinated the spices. Royal Oeillet is, despite the light spieces, in a strange way refreshing when worn a warm summerday. It's linear and minimalistic in its apperance but not at all boring. Its a meditative and calming fragrance which triggers the imagination and transports the wearer to the late 19th century and the impressionists era. The atmosphere in John Singer Sargents wonderful painting Carnation, lily, lily rose is similar to the vibes of Royal Oeillet.
Picture: Carnation, lily, lily, rose - the finished painting 1885-1886 John Singer Sargent (1856-1925) |
Royal Oeillet could be worn in many situations when one need a comforting, elegant and easy to wear fragrance. The fragrance is appropriate year around, but especially for late summer/fall, the sillage is medium and longevity for almost a day.
Rating: 5
Notes: Rose, black pepper, myrrh, geranium, cloves, pink pepper, cedar, bitter orange, violet leaf, sandalwood
Etiketter:
Aedes de Venustas,
Bellodgia,
Caron,
L'Ombre Fauve,
Mousse,
Mousse II,
Oeillet Bengale,
Oeillet Louis XV,
Oliver Co,
Oriza L.Legrand,
Parfumerie Générale,
Review,
Royal Oeillet,
Soie Rouge
lördag 21 juni 2014
Midsummer (and some concerns about Caron)
Picture: Midsummerflower Photo: Mr Parfumista (c) |
Instead I went for a classical, dramatic, elegant and restrained soliflore, Caron Tubéreuse which has intrigued me lately, inspired from the great review on Suzannes Perfume Journal as well as a post on The Scented Salamander and the fact that I suspect (don't know from any official source) that Tubereuse is discontinued. At least as a fragrance widly avaible in a bottle and not only as an urn/fountain-extrait. Can't find it on the Caron website which is also the case with for example Bellodgia (there is a new release called Più Bellodgia) and I suppose the old, cranation dominated one is replaced with a new interpretation of the fragrance as last years regulations hardly affected the substances which creates the smell of carantion.
Definitly Caron Tubereuse should have more attention. It's not the bombastic, flowery, tuberose as Robert Piguet Fracas, nor the green, crisp, leafy, sunny tuberose as Frederic Malle Carnal Flower. Caron Tubereuse starts with a honeyed nectarnote like in Annick Goutal Tubereuse but not rounded and warm in texture as the latter. Caron Tubereuse on the contrary is cold, slight bitter-green and strangly enough at first dry but later dark-green slight mossy, a bit moisty in texture. It's a dark and restraind fragrance and even if not smelling close, I think Caron Tubereuse expressing a similar mood as Mona di Orio Les Nombres d'Or Tubéreuse which is a lighter in texture tuberose compared to the Caron.
onsdag 1 januari 2014
The fragrance of New Years Eve
Photo: Mr Parfumista (c) |
Marni definitly should be included in my Best of 2013 list (or maybe the 2012 if the releasedate on Fragrantica is correct), even if I discovered the last day. It's transparent but in the same time it has strength and lasts, it is both cold and warm in character, refreshing but also comforting and calming. A great mainstream fragrance, created by one of my favorite noses, Daniela Andrier which also created the first female classic of this century: Prada Infusion d'Iris.
The warmer spicy-incense part of Marni reminds me of the from the perfumecommunity surprisingly dissesd 2013 release Vaara from Penhaligons, a fragrance which I like very much. The colder aspects reminds me of one of the early "Noveau Chypres" Perles de Lalique, a more intense, deep and in the same time icy cold, rose-woody combo with characteristic pencilshavingnotes. The rose/incense/spices also reminds me of what Caron Parfum Sacre could be if it would appear in an Eau Fraiche variation. Very oddly a light and smoother trace of the "päronsplit"-note (swedish icecream, vanilla icecream covered with pear-ice, popular among children, more about htis see earlier post on Riktig Parfym) in Angelique Noir glimpses by. or maybe it's not that strange, A N is also created by Daniela Andrier.
A very wearable fragrance, easy to wear, comforting and a good officescent. Will be perfect for the coming spring and also for the winter if these tempratures stays.
Rating: 5
Notes: Bergamot, spices, rose, cardamon, cinnamon, vetiver, cedarwood, incense, patchouli
Etiketter:
Caron,
Infusion d'Iris,
Lalique,
Marni,
Parfum Sacre,
Penhaligons,
Perles de Lalique,
Prada,
Review,
spices,
Vaara
onsdag 25 december 2013
Ramón Monegal - Quintaesencia
Picture: La Rambla, Barcelona Photo: Flickeruser Oh barcelona.com, (cc) Wikipedia commons, some rights reserved |
The Quintaesencia perfume is attempted to catch the essence of Ramóns hometown, the beautiful and rich in ancestry, Barcelona. The fragrane is very unique as it uses one of the famous amberbases, created by the house of Myrurgia (Ramón is an descendant of this perfumehouse, the Guerlain of Spain), over fifty years ago. Those amberbases were then bought by Jaques Guerlain to be used in the excellent Guerlain-creations of the time.
Wearing the beautiful blend of Quintaesencia I immediately get the following associations:
1) Quintaesencia captures the spirit of Caron Nuit de Noël, there is a furry, almost oily note, some supporting, very fine and fresh, true smelling leather and a liquor-orangepeel-herbal-rose touch that intermediate a vintage feeling. I can also smell (what I'm thinking is) some subdued oud in the basenotes. I can imagine an elegant fur, cutted in the 1920s fashion with a wide shawl collar.
2) Quintaesencia is the olfactory image of the Carlos Ruiz Zafón Barcelona novels (The Angels Game, The Shadow of The Wind), it somehow captures the eternal spirit of these stories as also the likewise eternal spirit of "Cathedral of the Sea" (La Catedral del Mar) by Ildefonso Falcones. So Ramóns attempt to catch the city of Barcelona in a perfume is indeed very successful.
Picture: Santa Maria del Mar Photo: Paolo da Reggio (Paolo Picciati) Wikipedia Commons |
Rating: 5
Notes: I don't know the notes but my nose can imagine the following: Fur, leather, liquor, orangepeel, herbs, dark rose, honey, oud, wood, dark musk
Etiketter:
Caron,
Nuit de Noël,
Quintaesencia,
Ramón Monegal,
Review
torsdag 27 september 2012
Maria Candida Gentile - Hanbury
Picture: Giardini Botanici Hanbury - pavilion.
Photo by Daderot, (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved.
Hanbury starts with a golden blast that I precive as produced by medium yellow flowers even if some withe especially the orangeblossom, also have prominent roles. On my skin a delicious orangeblossom is the most prominent note. There is also a winterblowing flower, Calycanthus praecox, in the fragrance, winterblooming flowers is unusual even in northen Italy. I don't know how it smells but I suspect it's one of the very nice notes that radiates from my skin wearing Hanbury. The florals are velvety in its structure and give me the impression of beeing soaked in honey and resting over a slight dry resiny base. Hanbury is a smooth and somehow full perfume and it has a beautiful depth. As the rest of the Maria Candida Gentile line, there a high precentage of naturals in the blend, something that is particulary evident in Hanbury, the flowery impression is very authentic. Compared to another delicious orangeblossom in a similar style, Sweet Redemption (summary in english) by ByKilian, Hanbury is more clean and flowery and SR more of a liquary and sweeter orangeblossom.
Hanbury is a beautiful, wellcrafted and casual- elegant fragrance that could be worn year around but blooms beautiful in warm weather. It's very feminine in style and wraps the wearer in comfort and pleasure. Sillage is close to the skin and longevity is medium almost for a day.
Rating: 4
Notes: Lime, bitter orange, orange, mimosa, white honey,calycanthus, musk, benzoin
Etiketter:
Annick Goutal,
By Kilian,
Caron,
Editions de Parfums Frederic Malle,
Farnesia,
Hanbury,
Le Mimosa,
Maria Candida Gentile,
mimosa,
Review,
Sweet Redemption,
Une Fleur de Cassie
torsdag 30 augusti 2012
Maître Parfumeur et Gantier - Soie Rouge
Picture: Gartennelke (Dianthus caryophyllus)
Photo: Darkone (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved
Soie Rouge starts with somthing like a dry fruity mess accompanied by a slight laudry/detergent smell. Fortunately this part is passing quickly and than a more pleasent note that seems familiar to the passionflower in MPG Fraiche Passiflore passes by. After fifteen to thirty minutes the carnation takes the centerplace and the fruity notes are tuned down to a supporting background. The carnation is without that mandatory clove which I find to be a great relief. A clean carnation supported by a soft, dimmed fruitiness and a something smooth, creamy, that reminds me of a rose note, even if it's not among the ingredients. All the notes are resting on a rather pale musky, sandalwoody base. Soie Rouge recalls memories from my childhood, from dinners in my grandmothers beautiful Jugendhaus. Probably handsome aunt Birgit was the one that wore the carnation, maybe Bellodgia. My own mother was even then faithful to Dior; mostly Diorissimo but also Miss Dior, Dioressence and Diorama. How I wish she hadn't use up those bottles....
Soie Rouge is a good carnation, the best tested so far to me. I like that it's not paired and soaked with clove and more true to the flower. The blend is soft and very polite to be a MPG of 1988, the sillage is very colse to the skin and there is some longevity issues. But on the other hand, I have put Soie Rouge on a hard test: Shuffling heavy snow during an hour in the cold swedish winter, it is probably not fair to judge.
Update August 2012: Fortunately the winter has not arrived yet here in the north, there is still summer :-) This review was written when I tested Soie Rouge last winter and has been waiting in the archives since then.
Rating: 3
Notes: Pineapple, dried fruits, carnation, iris, jasmine, heliotrophe, apricot, musk, sandalwood, amber
torsdag 19 april 2012
Caron - Aimez-Moi
Picture: Viola Odorata, Fritz Geller-Grimm,
(cc) some rights reserved, Wikipedia
Carons kanderade violdoft Aimez-Moi är skapad av Dominque Ropion som jag börjar inse är en av de parfymörer som jag gillar allra bäst. Hans allt annat än minimalistiska floraler har ett djup och intressanta vändningar under sin utveckling. En sådan doft är just floral-gourmanden Aimez-Moi.
Aimez-Moi inledes med ett nästan frånstötande flamberat ackord av viol, anis och en honungslik sötma. Inledande, på gränsen till frånstötande ackord brukar vara en signal om en spännande fortsättning, något som också är fallet under en dag med Aimez-Moi. Ganska snart klarnar doften upp och en frisk violdoft accentuerad av en lätt mintig ton och med kryddor som kardemumma och kryddnejlika diskret upplyftande i bakgrunden. Anicen finns hela tiden närvarande som den mörka, söta motpolen till violen och de två interagerar som ett huvudtema genom hela doftens utveckling. Ett annnt inslag som jag tycker att Aimez-Moi vilar på är blont trä ungefär som frisk björkträ. Det finns också en lagom doserad, ljus mysk i bakgrunden. Dessutom nämns en rad andra ingredienser men de jag beskriver är de som jag tycker är mest framträdande. Överhuvudtaget har parfymören i Amiez-Moi skickligt spelat på kontraster, mörk och sött kontra ljust och friskt.
Den här beskrivna versionen är EDT:n. Doften är väl koncentrerad och räcker länge på huden. En varning måset utfärdas för överapplicering. Jag tog på för mycket en gång och då tog det söta överhanden på ett mindre smickrande sätt. Jag vet inte om Aimez-Moi fortfarande finns i parfym men jag kan tänka mig att den skulle vara otroligt fin i en dunklare skala också.
Aimez-Moi är i samma genre som Lolita Lempickas anisdominerde parfym med samma namn. Aimez-Moi är den eleganta och väluppfostrade av de två (tänk dräkt från Chanel), Lolita den tuffa och vilda (tänk svart läderjacka). Aimez-Moi är en mycket bärbar doft under vår, höst och vinter, den kan nog bli för söt för varma sommardagar.
I have realized that Dominique Ropion is one of my favorite perfumers when it comes to the floral dominated ones. Carons Aimez-Moi is an another example of his skillfull handling of flowers. In this blend the violet is featured, perfectly matched by anice.
Aimez-Moi opens with an almost repulsive flambé chord of violet, anise, and a honeylike sweetness. A fragrance that opens with an almost repulsive chord is usually a sign of an exciting future, and this is also the case during a days wearing of Aimez-Moi. Pretty soon Aimez-Moi clears up and the smell of a fresh violet scent accentuated by a slight minty note and spices like cardamom and cloves that is discreatly uplifting in the background. The anice is constantly present as the dark, sweet antithesis to the violet and the two interact as a major theme throughout the entire development of the fragrance. Another element that I think is present in Aimez-Moi is blond wood, like the smell of fresh birch wood. There is also a suitably metered, light musk in the background. There are also a number of other ingredients mentioned for Amiez-Moi, but the ones I describe are the ones I think are most prominent. Overall, the perfumer in Amiez-Moi skillfully played on contrasts, dark and sweet versus bright and brisk.
To me Aimez-Moi is an elegant and well-behaved (think a Chaneldress) interpretation in the same category as the wild and though Lolita Lempicka (think a rough black leather jacket).
Rating: 4
Notes: Bergamot, anice, cardamom, violet, mint, iris, jasmine, magnolia, rose, wood, musk, amber
onsdag 25 januari 2012
Parfumerie Générale - L'Ombre Fauve
Picture: Old, Old Fairy Tales: "Beauty and the Beast" by Anne Anderson.
Beauty sat down to dinner with the beast...Drawing: Anne Anderson (1874-1930)
Wikimedia Commons
L'Ombre Fauve "Bestens skugga" är verkligen ett passande namn åtminstone om man går efter inledningen av Parfumerie Générales ambra med rökelseträ accentuerade doft. I starten luktar den ovädrad gammal klädkammare där en eller annan gammal, lite torr, päls hänger. Det är en torr, pälsig doft som även om den nog kan verka frånstötande för en del, ger en spännande inledning av denna fint komponerade doft. Allteftersom de instängda noterna vädras ut blir L'Ombre Fauve mer konventionell även om den i sann PG anda aldrig blir en vanlig doft. L'Ombre Fauve är en doft som hela tiden kittlar min fantasi, något som för mig är ett kännetecken på en bra doft. I nästa fas inträder söta, lätt vaniljiga noter och ett stänk av den aprikosigt, fruktiga noten av artemisia som finns i L'Oiseu de Nuit, se review häromdagen. Sedan trokar L'Ombre Fauve ned i en varmt, ambrerande, torrt sandelträig doft med en fin och mycket behaglig pudrighet. Lite dammig pälsighet lurar fortfarande i bakgrunde även om L'Ombre Fauve i den här fasen känns mer lik andra fina ambradofter.
L'Ombre Fauve är ett riktigt förvandlingsnummer, börjar som de håriga besten som kryper fram i sin håla och slutar nästan som en elegant dam. Skönheten och odjuret í samma doft. På något vis saknar jag den brutala starten när L'OF tonat ut i de bärbara stadierna när den blivit en elegant och retrolik doft. Den påminner mig i den här fasen om en modern variant av Carons Nuit de Noël. Nuit de Noël skapades ursprungligen som en pälsdoft när den kom ut 1924. Under 1920-talet var det vanligt att man parfymerade själva pälsen. Nuit de Nöel innehåller precis som L'Ombre Fauve, en diskret pälsig ton .
L'Ombre Fauve passar perfekt kyliga och mörka vinterdagar och kvällar.
L'Ombre Fauve, "The Shadow of the Beast" is really a fitting name, at least if you judge by the topnotes of this Parfumerie Générale amber, incense accented scent. It starts smelling like an old storms wardrobe in which one or another old, dusty, dry fury-coats are hanging. This dusty, dirty, dry, fury smell, even if it probably may seem repugnant to some, provides a fascinating introduction to this well constructed, interesting and fascinating fragrance. As the unaired waredrobe notes are blown out, L'Ombre Fauve becomes more conventional, although in true PG spirit it will never be an ordinary fragrance. L'Ombre Fauve tickels my imagination during it's whole drydown, and that's the ultiamte sign of a good perfume to me. The next phase begins with some hints of light vanilla notes and also a hint of apricots, which is the fruity note of artemisia, also available in L'Oiseu de Nuit, see my review earlier this week. In the basenotes L'Ombre Fauve drys down into a warm, ambery, dry woody scent with a nice and very pleasant powdery feeling of sandalwood. Some of the dusty furiness is still lurking in the background, even if L'Ombre Fauve in this phase feels more similar to other fine amber fragrances.
L'Ombre Fauve is something of a metamorphosis, in the beginning a hairy beast that crawls out of its cave and ends up almost as an elegant lady. Beauty and the Beast in the same scent. Somehow I miss the brutal start when L'Ombre Fauve has faded out in the more conventional stages as a more polished, elegant and retro fragrance, reminding me of a contemporary version of Caron Nuit de Noël. Nuit de Noël by the way, was created as a fur fragrance when it first came out 1924. During the 1920s it was quite common to perfume the fury coats, and Nuit de Noël just as L'Ombre Fauve.
provides a matching discreet furry note.
L'Ombre Fauve is perfect to wear in cold and dark winter days and nights.
Notes: Rökelseträ, patchoulli, mysk, ambra, trä /incense, patchouli, musc, amber, woody notes
Rating: 5
torsdag 14 april 2011
Passande klassiker 3 (4)
Foto: Parfumista (c)
Vid sidan om besvikelserna i förra inlägget, finns en del klassiker som passar hyfsat alternativt glänser till under vissa förhållanden men kan bli en mindre katastrof under andra omständighter. Den här listan är svår att ta fram, den kräver ett ärligt rannsakande och bort med alla önsketänkanden.
1000 (Patou) Fin aldehydisk blomparfym med den exklusiva osmanthusblomman i centrum. Blir aldrig mer än normalbra på mig trots en lovande öppning på doften.
Boucheron (Boucheron) I sig en fin doft som luktar gott på flaskan men blir tråkig på mig. Finns ett litet spår av Oscar i doften, något som irriterar mig.
Panthere (Cartier) Även om den har en trevlig plåsterton i sig så finns även här lätta spår av Oscar som irriterar. Doften är också för damig för mig.
Nuit de Noel (Caron) På mig blir den bara en typisk tjugotalsdoft men utan något extra. Känner inte mycket av julkryddorna. Kan bero på att jag testat Edt-version. Parfymkoncentrationen är säkert något helt annat.
Jean Louis Scherrer (Scherrer) Denna eleganta, gröna chypre kan spela bäraren (och har spelat mig) otäcka spratt. Varning för överdosering!
Bandit (Piguet) Vill så klart att denna tuffa läderchypre ska smälta in som ett andra skinn. Men det gör den inte utan den lägger sig liksom lite utanpå. Mycket känslig för störningar i kroppskemin, typ infektioner. Men så är den också en oberäknelig chypre.
Aromatic Elixir (Clinique) Denna örtigt kamomilliga chypre tycker jag bra om. Men den tar ett steg längre på många andra som bär den.
Vilka är dina oberäkenliga klassiker?
Kommentar 2011: Numera är det bara Bandit och 1000 som får en chans ibland. Övriga prover är slut och inte ersatta eller i det fall det fanns en flaska så har jag den inte kvar heller. Vill ha säkrare kort en så här.
Kommentar 2011: Numera är det bara Bandit och 1000 som får en chans ibland. Övriga prover är slut och inte ersatta eller i det fall det fanns en flaska så har jag den inte kvar heller. Vill ha säkrare kort en så här.
lördag 19 februari 2011
Vecka i viol
Viola Odorata, Photo: Frank Vincentz (cc),
some rights reserved, Wikimedia Commons
Viol har en lätt avslappnande effekt på mig, undrar om växten har den egenskapen eller om det är något som just jag upplever. En av Aimez-Moi dagarna tog jag faktiskt en sprits av doften på handleden när jag skulle sova och jag tror faktiskt att jag sov bättre....Normalt sett brukar jag inte parfymera mig när jag ska sova men med en sådan vilsam doft som Aimez-Moi kan det vara ok någon gång ibland.
Reviewer av dofterna kommer längre fram för det är så mycket att göra just nu att jag inte hunnit samla ihop intrycken ordentligt. De ligger än så länge som spridda noteringar i kalendern.
Etiketter:
Aimez-Moi,
Bois de Violette,
Caron,
Review-mini,
Serge Lutens,
viol
onsdag 19 januari 2011
Grossmith - Phul-Nana
Bild: Drottning Victoria av Storbritanien (även kejsarinna av Indien)
Franz Xavier Winterhalter (1842)
Osborne House, Isle of Wight
Phul-Nana från 1891 är klassificerad som något så pass originellt som en oriental-fourgé. Fourgé-familjen som står för grön örtiga ormbunksliknande komponenter, innefattar till övervägande del maskulina dofter. Phul-Nana som betyder "underbar blomma" ska efterlikna en bukett av indiska blommor.
"Luktar i alla fall inte tant, mycket bättre än igår" (Shem-el-Nessim) var Herr Parfumistas spontana reaktion efter att jag spritsat på mig doften. Mitt första intryck är en nedtonad Spellbound (Estee Lauder) med mycket mer tämjda noter och lättare i strukturen. I mellanregistret blir Phul-Nana allt örtigare och har en grön kylighet ungefär som en skuggad, fuktig skogsglänta med mossa och ormbunkar en solig sommardag. Doften ger mig samma känsla som Carons Nocturnes även om de annars inte liknar varandra särskilt mycket. Det gröna ormbunksliknande känns i Phul-Nana väldigt rent och naturtroget även om ormbunke inte destilleras. Det är aldehyden coumarin som ger ormbunksnoten i dofter om jag inte minns fel.
Phul-Nana är inte vad jag väntar sig av en bukett indiska blommor. Den är lugn och ganska nedtonad på mig men den ligger där som en diskret örtig, grön, moss- och ormbunksmatta hela tiden. Jag ska förstås inte glömma blommorna, men på mig är det främst det örtigt, ormbunkiga som framträder. Blommorna flyter på ett diskret sätt in i det gröna och kyliga och värmer på så sätt upp doften. På samma sätt som varm luft krockar med det kyliga i den ovan beskrivna skogsgläntan den varma sommardagen. Om jag visualiserar en färg så är Phul-Nana mellan grön med stråk av transparent lila.
Phul-Nana känns till skillnaden från Shem-el-Nessim mer originell och inte så daterad. Jag gillar Phul-Nana och den passar min hudkemi så mycket bättre. Tyvärr bleknar doften och just inget mer händer när den når basnoterna, förutom att jag känner några stråk från Cartiers Panthere. Det är något som påminner om den plåsterliknande noten sammanvävd med en kall blommighet som finns i Panthere. Pudrig tonkaböna anas också.Phul-Nana slutar liksom i ett "jaha", med sin början hade jag väntat mig en mer distinkt final. Ett sammanvägt betyg på alla faktorer: Kvalitet, bärbarhet, originalitet, hur den passar mig och slutligen hur mycket jag helt subjektivt gillar doften:
Betyg: 4+
Etiketter:
Caron,
Cartier,
Estee Lauder,
Grossmith,
Historiska personer,
Nocturnes,
Panthere,
Phul-Nana,
Review,
Spellbound
fredag 24 december 2010
Julaftonsdoften 2010
Foto: Herr Parfumista (c)
Ännu en fin, snöig och vit julafton. Bara väl kallt. Alltså egentligen gjutet för en riktig oriental som förra årets Tribute Attar. Men i år kände jag mig rätt velig, så lång och sträng som den här vintern verkar bli så blir det tråkigt att bara köra oriental/gourmand/tunga blommor. Så jag var öppen för i stort sett alla doftfamiljer i morse, utom lätt citrus och aqua. Det hela slutade med en (tycker jag) ren läderdoft, Serge Lutens Cuir Mauresque. Med sin moriska inspiration med läder som känns som insmort med kryddor, diskret jasmin och apelsinblomma värmer den fint en kall julafton som den här. Det blir med sin torrhet och värme en kompromiss , den har något som påminner om en oriental värmen men inte sötman perfekt för jul.
Så till historiken, en tillbakablick på mitt doftval sju julaftnar ser ut så här:
2009: Tribute Attar, Amouage (läder, rök, oud, utsökta kryddor)
2008: Incense rosé, Andy Tauer (ros, mandarin, kardemumma, myrra ceder- och rökrlseträ)
2007: Ambre Russe, Parfum d'Empire (spritigt ambrerande, träig, oriental)
2006: Jil Sander 4, Jil Sander (mörka, övermogna frukter, vita blommor och kryddor på orientalisk bas)
2005: Nuit de Nöel, Caron (dovt blommig chypre med trä och pälston)
2004: Cabochard, Parfums Grès (lädrig chypre med kärvt grönt och viss blommighet)
2003: Fracas, Robert Piguet (drottningen av tuberous, sinnebilden för den stora vitblommiga parfymen)
Så en liten enkät:
Vilken doft valde du till julafton? Varför?
Och sist men inte minst:
En riktigt God Jul alla parfymälskare, och alla andra (om nu andra går in på en sådan här nördig blogg)!
Etiketter:
Ambre Russe,
Amouage,
Andy Tauer,
Cabochard,
Caron,
Cuir Mauresque,
Incense Rosé,
Jil Sander,
Jil Sander 4,
Nuit de Noël,
Parfum d'Empires,
Review-mini,
Robert Piguet,
Serge Lutens,
Tribute Attar
måndag 20 september 2010
Tidig höst 2010
Så här när hösten precis gjort sitt intåg kan precis allt användas, en härlig årstid med andra ord. Ute är det både varmt och kallt, soligt och grått. Just nu har jag av någon anledning (kanske ett försök att hålla kvar sommaren) en viss faiblesse för varma, vita blommor som:
Lady Caron (Caron): Vitblommig doft med tydliga inslag av magnolia. Har en lätt men äkta chyprebas, min flaska är inköpt i en av Caronbutikerna i Paris introduktionsåret år 2000 vilket var precis i skarven för restriktionerna gällande ekmossan.
Passion (Annick Goutal): Vitblommig med inslag av tuberose som flyter in i övriga blommor på ett sätt som gör den liksom "sömlös". Allt på en fin, mörkgrön bas med bland annat mossa. Mossigheten känns som en djungelmossa och ger en känsla av hela den tropiska undervegitation med en visst inslag av ruttnande växtdelar. En varm och mångfacetterad elegant!
Självklart smyger det sig in dofter från helt andra kategorier också som:
Nina (Nina Ricci): Det karamelliserade, ambrerande äpplet på träbas är sammanlänkat med mycket trevliga tidiga höstminnen för min del.
Amouage Gold (Amouage): Högkvalitativ parfym i tantgenren men rätt doserad är den helt underbar. Särskilt stundande ruggiga höstdagar.
Infusion d'Iris Edp (Prada): Trots att herr Parfumista anser att den är tantvarning på mig så känner jag mig så i komfort i denna iris-trä blandning. Jag är glad att en sådan bärbar och riktigt bra doft finns lätt tillgänglig i butikerna. En pärla bland mainstream, hade lika gärna kunnat ges ut som en nicheparfym.
Roma (Laura Biagiotti): Har återupptäckt denna min gamla trotjänare sedan nittiotalet. Efter den lite tuffa, gröna början tonar den ut i pudrig tonkaböna, ambra, trä och vanilj. Mycket bärbar, en doft för dagar när jag inte vet vad jag känner för.
Escale à Pondichéry (Dior): Egentligen en sommarparfym med sin tydliga bergamott, jasmin, lätta kryddighet och svarta te. Men passar mig klart bättre i lite kallare väder. Den kan bli för mycket i värme. Pondichéry är en doft som är mycket känslig för dosering, väder och bärarens kemiska status för stunden. Men det är en sådan oberäkenlighet som skapar spännande dofter.
Lady Caron (Caron): Vitblommig doft med tydliga inslag av magnolia. Har en lätt men äkta chyprebas, min flaska är inköpt i en av Caronbutikerna i Paris introduktionsåret år 2000 vilket var precis i skarven för restriktionerna gällande ekmossan.
Passion (Annick Goutal): Vitblommig med inslag av tuberose som flyter in i övriga blommor på ett sätt som gör den liksom "sömlös". Allt på en fin, mörkgrön bas med bland annat mossa. Mossigheten känns som en djungelmossa och ger en känsla av hela den tropiska undervegitation med en visst inslag av ruttnande växtdelar. En varm och mångfacetterad elegant!
Självklart smyger det sig in dofter från helt andra kategorier också som:
Nina (Nina Ricci): Det karamelliserade, ambrerande äpplet på träbas är sammanlänkat med mycket trevliga tidiga höstminnen för min del.
Amouage Gold (Amouage): Högkvalitativ parfym i tantgenren men rätt doserad är den helt underbar. Särskilt stundande ruggiga höstdagar.
Infusion d'Iris Edp (Prada): Trots att herr Parfumista anser att den är tantvarning på mig så känner jag mig så i komfort i denna iris-trä blandning. Jag är glad att en sådan bärbar och riktigt bra doft finns lätt tillgänglig i butikerna. En pärla bland mainstream, hade lika gärna kunnat ges ut som en nicheparfym.
Roma (Laura Biagiotti): Har återupptäckt denna min gamla trotjänare sedan nittiotalet. Efter den lite tuffa, gröna början tonar den ut i pudrig tonkaböna, ambra, trä och vanilj. Mycket bärbar, en doft för dagar när jag inte vet vad jag känner för.
Escale à Pondichéry (Dior): Egentligen en sommarparfym med sin tydliga bergamott, jasmin, lätta kryddighet och svarta te. Men passar mig klart bättre i lite kallare väder. Den kan bli för mycket i värme. Pondichéry är en doft som är mycket känslig för dosering, väder och bärarens kemiska status för stunden. Men det är en sådan oberäkenlighet som skapar spännande dofter.
Etiketter:
Amouage,
Annick Goutal,
Caron,
Dior,
Escale à Pondichéry,
Gold,
Infusion d'Iris,
Lady Caron,
Laura Biagiotti,
Nina,
Nina Ricci,
Passion,
Prada,
Review-mini,
Roma
måndag 28 juni 2010
Midsommardoften
.....blev en av de beskrivna midsommardofterna, nämligen den havsinspirerade Eau Pure från Caron. De salta noterna blev extra tydliga i värmen den här gången. Très bien!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)