BeauFort London - 1805 Tonnerre, Coeur de Noir, Vi et Armis & Lignum Vitae

Picture: PR BeauFort (c)

The house of BeauFort London is inspired from the naval past of Great Britans as also the historical merchant shipping. The fragrances are very special and intriguing, they recreates the scents of the past, exactly as one can imagine, for example the smell from the battle of Trafalger. As mentioned in the review of Fathom V the first three fragrances from BeauFort which constitutes the collection "Come Hell or High Water" are true artistic craftwork, a sort of fragrance installations, to inhale the fumes triggers the fantsy and transforms the wearer to the past. The two latest fragrances, Fathom V and Lignum Vitae are not that extreme, perfectly wearable and also transform the wearer back in time in the seafaring milieu. This is fragrances every Parfumista should try, at least just for the experience of perfume as an art.

Picture: 1805 Tonnerre
Photo: PR BeauFort London (c)

1805 Tonnerre - The scents form a wooden sailing warship twohundred years ago. Inspired of the battle of Trafalger. Dark, salty oak, sharp tar, the scent of smoked Baltic herring (the special one from the swedish north east coast).Salted fish in barrels rotting seaweed, smoke, metallic notes of steel and blood,  gunpowder. Very intriguing and vivid perfume.

Coeur de Noir - Starts very powerful with the fumes from black, heated tar. A short glimpse of the smoked herring of 1805 Tonnere above, and smoke, like the smell of smoke in a moist environment, as from fires on the docks . Later Coeur de Noir calms and a sweet almost minty element joins the composition which now is very indoor with a cold inky note appearing together with a cold tobacco and leather accord.

Vi et Armis - Here is also the BeaFort signum, the smell from tar, dry and salt licorice. The opening is very pungent, almost agressive and very masculine in style. Later the scent of burnt rubber appears together with a very light sweetness, as if the licorice no changed to the sweeter variety. Reminds me a bit of Chamens Party by Honoré de Prés and with the burnt rubber texture of Bulgari Black.

Lignum Vitae - The scent of a crispy cracker or cake contrasted by the light scent of a mixed, airy, flower bouquet composed of flowers in cold light pastel pink-apricot shades. All surrounded by an seaish, slight salty and sandy, airy accord with a sort of acid, citric note.

Thanks to Fragrance & Art for the samples for test and review

Eau d'Italie - Morn to Dusk

Picture: Amor and Psyche, children 
Painting 1890 by
William-Adolphe Bouguereau (1825-1905)
Wikimedia Commons

Morn to Dusk is the latest release from italian nichehouse Eau d'Italie. Morn to Dusk is created by Annick Menardo, the nose behind many sucesses around Y2K for example Dior Hypnotic Poison, Bulgari Black and Lolita Lempicka.As I like Annicks bold style, it's a bit exciting testing a new vanilla from her.

Morn to Dusk starts vanillic, just like fresh baked vanilla bread, right out from the oven. Soon a light, crispy lilylike flowernote appears, similar to an airy lily of the valley. A smooth musky base, not chemical or loud but fluffy like light clouds in the summer sky, anchors the smooth, flowery.vanilla.The fragrance which I'm thinking of when wearing Morn to Dusk is Elie Saab L'Eau Couture  but Morn to Dusk is a smoother and not loud version and without the orangeblossom and characteristic almond of L'Eau Couture. Morn to Dusk is going on like this in a linear and very pleasant drydown and one think this is all. Until in the very late dry down, when I thought the Morn to Dusk had vanished and I suddenly smelled a finetuned oriental, very light gunpowdery, vanillic accord, tinged with the withw flower  but in a deeper and muskier way than before. The fragrance had turned to be almost retro in style in its last phase, something reminding of a smooth and easy version of Lorenzo Villoresi Teint de Neige. The sillage when this beautiful accord appears seems to be wider, and whiffs are diffusing in the room and remaining for some moments in fluffy, angelic clouds.

Morn to Dusk is a very pleasant, straight forward vanilla with floral notes. It's not the thick, boozy vanilla of for example Mona di Orio Les Nombres d'Or Vanille or L'Artisan Parfumeur Havna Vanille (Vanille Absolument), Morn to Dusk is very easy to wear, smooth, angelic, fluffy without no sharp edges. My nine years old daugther just loves Morn to Dusk, with it's soft, vanillic, fluffy, cloudy aura. Thankfully she has'nt approached the Victoria Secrets, which seems to be the regular type of fragrances worn (if/when someone wears something) in her agegroup.

Picture: Morn to Dusk
Photo: PR Eau d'Italie (c)

Morn to Dusk is a very pleasant fragrance when searcing for something cosy but in the same time light and non-offending. It's clean, non-cluttered, seems to be simple in construction and could therefore be misjudged if not worn for several times, taking the time to sniff carefully and evaluating. Morn to Dusk suitable for daytime wear autumn, winter, spring and for grey, rainy summerdays. Sillage is close and longevity for at least a day.

Rating: 5

Notes: Bergamot, freesia, lily of the valley, vanilla, cedarwood, musk

Parfum d'Empire - Cuir Ottoman (new & old version)

Picture: Sultan Selim III holding an audience in
front of the Gate of Felicity.
 Oil on canvas, Topkapı Sarayı Müzesi, Istanbul,
Wikipedia commons

Cuir Ottoman is created by ISIPCA perfumer Marc-Antoine Corticchiato for his own perfumehouse, Parfum d'Empire. Parfum d'Empire is a house that produces first class perfumes to decent prices (to be niche) also after the re-packing, and it also seems to, slight revison of the earlier fragrances. When it comes to Cuir Ottoman, revision is definitly the case at least to my nose when comparing the first version launched in 2006 with the new one.

Picture: Cuir Ottoman (old)
Photo: PR Parfum d'Empire (c)

Cuir Ottoman starts leathery-floral, the newer one airier and with more flowers than the older one. After a while the old one becomes a bit smokey, supported by a rubbery note, slight similar to the rubber in Bulgari Black. The rubbernote is intricate and surpringly shifts between the rubber and a note similar to something to a flowery bubblegumnote. When the new version developes, the higher octaves of the scentscale and the more flowery impression remains. Instead of the rubbery note in the old version, I smell a note close to gunpowder balancing the flowerinfused leather. The new version is a tad more feminin in style, more elegant than the more masculine tougher and rougher old version, somewhat like the elegant Chanel Cuir de Russie compared to the masculine Knize Ten even if not smelling the same. As Cuir Ottoman dries down in the still leathery basenotes, I find new and old version becoming more alike than in the earlier stages, even if the old version is a tad more spicy and deeper.

Cuir Ottoman is a very good leather fragrance in the basic classic style that every fragrance wardrobe needs. Not demanding or or particularly innovative but a well made and well balanced leather in a timeless style. When writing this review, a grey autumn Sunday, I slightly prefer the old version, which with its a bit darker facetts is suitable for autumn and winter. But if the testing was performed in spring/summer I maybe would prefer the new version.

Picture: Cuir Ottoman (new)
Photo: PR Parfume d'Empire (c)

Cuir Ottoman is appropriate for most occasions (apart from working out) and seasons (though not in the hottest summer). Longevity is good, for more than a day, and sillage is somewhere between close to medium. To conclude, Cuir Ottoman is definitely a leather to consider when adding a classic "Cuir" to ones wardrobe.

Rating. 5

Notes: Iris, jasmine, leather, vanilla, tonka bean, incense

Thanks to Fragrance & Art  for a sample of the new version

Huitième Art - Ciel d'Airain

Photo: Parfumista (c)

For an english version, scroll down.

Pierre Guillaumes  Ciel d'Airain är en förbryllande doft. Den inleds av noter som för tankarna till asfalt och varma däck, likt klassiska Bulgari Black. I mellanregistret inträder något som jag uppfattar som en kall och krutig lädernot. Krutigheten finns mer uttalad i Lorenzo Villoresis Teint de Neige. Ciel d'Airain tonar sedan ned i något kallt fruktigt, som ändå inte är sött. Det kalla och fruktiga fortsätter ned i basen där det bottnar i en lätt ambrerande not som får Ciel d'Arian att räcka långt in på kvällen.

Ciel d'Arian är precis som de flesta övriga Huitième Art dofterna, en användbar allrounddoft både för både jobb och fritid. Ingen doft som rör upp utan som bara finns där som en trevlig bakgrund. Provet har jag fått från Fragrance & Art

The Pierre Guillaume creation Ciel d'Airain is an intriguing fragrance. It starts with notes that are reminiscent of asphalt and hot tires, like the classic Bulgari Black. In the middlenotes something enters as I perceive as a cold and gunpowdery slight leathery note. The gunpowder is more pronounced in Lorenzo Villoresis Teint de Neige,  in Ciel d'Airain the impression is a paler version. Ciel d'Airain is then fading into a cold un-sweet fruitness. This cold and fruity stage continues down to the base where it anchors in a light ambrering note that makes Ciel d'Arian to last well into the evening.

Ciel d'Arian is, like the rest of the Huitième Art fragrances, a useful all-rounder useful both for both business and casual wear. Not an earthshakening fragrance, it is just there as a nice background. I received the sample  from Fragrance & Art

Rating: 3

Noter: Fruktiga noter, oliv, päronträ, ambra / fruity notes, olive, pear wood, amber

Svart i sinnet

...är jag inte, tvärtom. Det är så trevligt att ha återupptagit bekantskpen med Bvlgaris Black. Håller bra gör den också, 1,5 timmes promenad och den har inte förflyktigats.

Back in Black

Bild: Perfume Emporium.com
Längtan efter Bvlgaris Black som jag hyllade i juni blev till sist för stark så en flaska har införskaffats. Det känns verkligen härligt att få njuta av Annick Menardos från 1998 svarta juvel igen.
Black är baserad på svart the, med trä, mysk, och lite vanilj. Den ska ge stadsassociationer och det gör den: Det finns en ton av bränt gummi och en viss rökighet. En lätt doft av ull känns också, troligen ambra. Vissa säger att den är för feminin för att bäras av en man och för maskulin att bäras av en kvinna. Unisexdoft i ordets rätta bemärkelse även om den i Sverige av någon konstig anledning främst marknadsförts till män.
Black är en doft som borde finnas i varje seriös parfymsamling. Den är ett bra exempel på vilka högkvalitativa pärlor som döljer sig också bland "massmarknadsparfymhusens" lanseringar. Det gäller bara att sniffa fram dem!

Doft-dekadens

Bvlgari Black är egentligen en lättare variant på de klassiska läder, lite rå-söta, rökiga mästerverken från tjugotalet Tabac Blond och Habanita samt efterföljaren från fyrtiotalet Bandit.
Den omedelbara associationen av dessa dofter är mellankrigstidens Berlin, Der Blaue Engel, Marlene Dietrich. Hennes dekadenta karaktär Lola ÄR dessa dofter: "Ich bin von Kopf bis Fuß auf Liebe eingestellt, denn das ist meine Welt und sonst gar nichts. Das ist, was soll ich machen, meine Natur. Ich kann halt lieben nur und sonst gar nichts ..."

Black

Bild: Perfume Emporium.com
Nu är det andra dagen på raken som jag är jättesugen på Bvlgaris Black, Annick Menardos skapelse som var banbrytande då den kom 1998. Baserad på svart the, med trä, mysk, och lite vanilj. Den ska ge stadsassociationer och det gör den: Det finns en ton av bränt gummi och en viss rökighet. En lätt kryddighet anas också. Nu skriver jag från minnet, men det är starkt. Vissa säger att den är för feminin för att bäras av en man och för maskulin att bäras av en kvinna. Unisexdoft i ordets rätta bemärkelse!
Måste skaffa en flaska Black igen. En doft som borde finnas i varje seriös parfymsamling. Black är ett bra exempel på vilka högkvalitativa pärlor som döljer sig också bland "massmarknadsparfymhusens" lanseringar. Det gäller bara att sniffa fram dem! Allt är definitivt inte bra i nischhusen heller. Kan likna en doft från ett massmarknadshus men hypas pga att det är just ett nischhus.

Dagens doft - Palais Jamais

Etros Palais Jamais måste ha varit mycket originell när den kom 1989. Något som den fortfarande är, trots att det sedan dess exploderat med dofter som innehåller the. När jag recenserade PJ i november skrev jag att den påminner om de där halvmjuka, tjäriga finska pastillerna, vad de nu heter. Det stämmer fortfarande.
PJ påminner något om Bvlgari Black, jag fick ta PJ som substitut i min Black längtan helt enkelt. PJ är råare och tuffare och är mindre söt. Bränd gummitonen finns i båda, liksom the och jasmin. I PJ är en torr härlig jasmin mycket tydlig. Det finns trä i form av björk (tror jag) och även gröna kryddor som salvia. Även dofterna av tobaksblad liksom av svart the gör sig påminda. Samtidigt finns en tvålighet som gör att ingredienserna flyter samman harmoniskt och doften inte blir för ohyvlad.
PJ är en bra vår- och sommardoft, något att ta till när jag blir utled på det blommigt fräscha som jag ju "ska" bära under varmare säsong. När annars?