Soir de Lune - Recension

Foto: Herr Parfumista (c)
Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

Först känns Soir de Lune inte så insmickrande för näsan såvida man inte gillar storslagna 80-talschypres som Diva, Montana Parfum d’Peau, Knowing och Eau de Soir. Av senare års kreationer påminner den om Agent Provocateur men A P är mer kryddig, tuff och rå.   

S d L behåller sin storslagenhet rakt igenom och den signalerar, liksom sin syster Eau de Soir, en elegant kvinna som tar plats. Soir de Lune är dock mjukare och blommigare i framtoningen. I ett stadium tycker jag personligen att det kortvarigt framträder lite för mycket ljus blomma som liljekonvalj och något som påminner om syren. Denna fas går ganska snabbt över och basen, som är det bästa, framträder med trä, honung och en rosig kryddighet som börjar redan bland hjärtnoterna.

S d L har en bra närvaro och bra hållbarhet tills fram på kvällen. Eftersom den tar en del plats är den lämplig för elegantare tillställningar eller i jobbsituationer där det krävs ett statement, till exempel vid förhandlingar. S d L är en bra doft för den som vill kliva in i de stora chyprenas värld men har man redan Eau de Soir, Knowing etc så är frågan om S d L är en berättigad investering. Jo, det är den faktiskt ändå, om man gillar den här typen av numera nästan utrotningshotade dofter. S d L bör finnas i varje sann Parfumistas garderob.

Betyg: 5

Kommentar 2010: Jag tycker att SdL är lika bra idag. En blivande klassiker.

Diva - dags för tredje akten

Diva är som en mäktig opera i tre akter. Spännande intrig med sina fint komponerade, utsökta ingredienser. Ackorden avlöser finstämt varandra. Nu börjar snart tredje och sista akten, blommorna börjar tona ut och basen, de dovare tonerna av ekmossa/trä börjar ta över. Diva sitter mycket bra och länge, brukar kännas tydligt långt fram på kvällen och tom dagen därpå. Diva känns "hel" ända til slutet. Vissa dofter fragmenteras efter ganska kort tid sedan basnoterna trätt fram och några försvinner och bara delar blir kvar. Det gäller definitivt inte Diva. Diva släpper inte greppet när hon väl fått fast dig....

Äntligen chypreväder/Dagens gudomliga doft

Regn, slask, gråväder, några plusgrader m a o perfekt väder för en chypre. Valde en ur den urspungliga, blommiga chypre kategorin Ungaros Diva skapad av Jacques Polge 1983. Polge är främst känd för att ha skapat det flesta av Chanels dofter från 80-talet och framåt.
Namnet är verkligen mitt i prick. Det är en gudomlig, hållbar doft som utvecklar sig på ett spännande sätt under dagen. Doften har det klassiska blomackordet ros, jasmin förenat med iris och narcisser. Självklart vilar de på en bas av ekmossa som ger ett djup och något som jag karakteriserar som en träig, mossig fuktighet (skog-association) som finnas i typiska chypres. Sandelträ och patchoulli ger doften en tung värme. Irisen till trots upplever inte jag Diva som särskilt pudrig.
Diva är en verklig powerdoft, något att sätta på sig när man ska "slå näven i bordet". Den har likheter med Montana (läder/trä chypre) och Eau de Soir. För Diva gäller liksom för alla chypres att det är en "svår" doft. Dels att uppskatta om man gillar de fräscha eller söta dofttyper som är populära idag. Dels kan det vara svårt att få en chypre att passa ens hud. Även inom samma undergrupp kan en passa oerhört bra medan en annan inte passar alls. Exempelvis Diva ingår en kemisk förening med min hud medan Hermes Chalche inte passar särskilt bra, ligger "utanpå".
Åhhh, jag sniffar hela tiden i armvecket. Vilken kontrast mot vad som satt där i förrgår, hemska Oscar. Jag har verkligen inte kommit över att jag var Oscar fan på åttiotalet. Den flaskan är verkligen en sunk-cost. Men med åldern kommer visheten....