SOTD March 2022

Picture: An adorable sight on a walk in early March
 (wearing Putredistance No. 12) -
Shetland Ponies are the cutiest.
Photo: Parfumista (c)

March 2022 - some notes about the SOTD.

1. Chance Eau Tendre Edp (Chanel) Musky light rosy, fruity - pink with lilac nuance

2. Angel Edp (Mugler) The ultimate mulitfacetted gourmand.

3. Sheiduna Extrait (Puredistance) Glowing, golden spicy ambery like sun rays over desert dunes.

4. Sheiduna Extrait (Puredistance) on repeat, one of my top Puredistances.

5. Warszawa Extrait (Puredistance) the dark fresh moss paired with dark plum in such a elegant way.

6. Gucci Oud Edp (Gucci) raspberry and dark pink rose over patchouli and well balanced oud.

7. Puredistance No 12  Extrait (Puredistance) A seamless blend of rose, iris and an accord like cristal clerar water  with a tiny bit of exclusive soap over a velvet smooth patchouli. Blue. Another of my top Puredistances.

8. Puredistance No 12  Extrait (Puredistance) another day in this beauty.

9. Peut Etre Edp (Maison Lancome) Light pink rose over musk, very pleasant and uncomplicated.

10. Lost in the city Edp (Miller Harris) Tangy rhubarb over rose with some zing from blackberry, close to Hermes Eau de Rhubarbe Ecarlate, which I like better, one of my favorites from the Hermes colognes.

11. Café Tuberosa Edp (Atelier Cologne) Thick tubereuse, dark chocolade and dark coffe in a delicious blend. 

12. Café Tuberosa Edp (Atelier Cologne) Couldn't resist it for another day.

13. Essence de Patchouli Edp (Perris Monte Carlo) Soapy, sort of dusty, musky dark and cold patchouli,  with a touch of something that reminds me of  a burning mosquito coil in a positive way. Unusual.

14. Coromandel Edt (Chanel Les Exclusifs) Earthy and clean patchouli over a balanaced dry dark chocolade amber, less sweet and more structured than the current Edp. The Edp is also very good although I prefer the Edt slightly.

15. Borneo 1834 Edp (Serge Lutens) Earthy fresh slight herbal-menthol dry dark chocolate  patchouli. Not as elegant as Coromandel, outdoorsy, classy - casual 

16. Akkad Edp (Lubin) Warm, sunny, sort of desert amber, delicious, perfect for snuggling.

17 Ambre 114 (Histoires de Parfums) Dark, herbal amber, leaning to the masculine side, classic styled amber, slight "old man" style.

18. Concentre d'Orange Verte (Hermès) I like the Concentre better for colder months with it's thicker texture and a hint of a note that reminds me of licorie which is not present in the  Eau d'Orange Verte. Both variations on a unique intermpretation of the classic colognetheme.

19. After My Own Heart (Ineke) Lovely smooth lilac with fruity notes. Comforting, warmer, sweeter and with more body than En Passant (Fredric Malle).

20. Eau de Soir Edp (Sisley) Elegant and sparkling like Champagne, I think of it as colored in gold and white, cool with beautiful, light, uplifting mossy notes. Have something in common with Puredistance No 12, similar texture and mode. Referring to a batch from mid -00, before the oakmoss regulations.

21. No 5 Eau Première  (Chanel) Smoother, sunnier, warmer not as serious cold and chalky as No 5 Edt. Easier to wear, lighter with the aldehydes. Classy. Referring to the 2008 version.

22. Concentre d'Orange Verte (Hermès) Sunny and early spring outside inspires to wear the green orange again. For the evening  No 5 Eau Première  (Chanel) on repeat.

23. Gabrielle Essence Edp (Chanel) A warm floral heart with a contrasting touch of tart notes probably from the fruity topnotes. Very pleasant, the perfect inoffensive officescent. Just like the greener and colder Gabrielle Edp.

24. Gabrielle Essence Edp (Chanel) Again - It just smells so good and is so easy to wear.

25. Dune Edt (Dior) Late 1990s formula of Dune, dry, salty, sandy, warm, sunny, high blue sky with glimpses of the sea in the horizon. Still so special.

26. Dune Edt (Dior) Couldn't resist another day in Dune, it's perfect to warming up this  cold, windy Saturday.

27. Orchid Leather Edp (Van Cleef  & Arpels) Dark, plummy leather, concentrated, a bit too masculine for me.

28: Nothing sick in flu or something similar.

29:  The same

30:  The same

31: Red Roses Cologne (Jo Malone)  Feels better celebrating with a few spritzes of this wonderful natural clean and calming rose.

It seems as Puredistance and Chanel (again) are the most worn during the month.

SOTD February 2022

Picture: A soft mossy carpet
Photo: parfumista (c)

Continuing the olfactory discovery trip from January, with a few spontaneuos reflections.

1. Cap Néroli Edt (Parfums Nicolaï) - Sunny high quality néroli.

2. Misia Edt (Chanel Les Exclusifs) - My favourite lipstick iris-rose-violet

3. Misia Edp (Chanel Les Exclusifs) - Also the Edp is perfectly balanced

4. Coco Edt (Chanel) - Reminds me of Krizia Teattro de la Scala.

5. 222 (Le Galion) - Calming sandalwood

6. No 5 Edt (Chanel) - Serious, serene, austere aldehydic, chalky, slight animalic. On my other arm:

    No 22 Edt (Chanel Les Exclusifs) to compare. Joyful and flirty, aldehydic, flowery, chalky, sunny,              trés chic. They are definitly siblings, No 5 the older, takes all responsibility, No 22 the younger              one, carefree, playing around.

7.  No 22 Edt (Chanel Les Exclusifs) Still trés chic.

8. Diorella Edt (Dior) ca 2000 version on my left wrist melon, peach and white flowers over a green       chypre base. An outdoor fragrance. On my other wrist:

    Diorama Edp (Dior Les Creations de Monsieur Dior) 2010s version: A cousin to Diorella, without       melon and with deeper plum and caraway instead of  the greenery. An indoor formal version. A             real wristsniffer.
9.Lady Vengeance ( Juliette Has A Gun) The prototype of a good contemporary rose patchouli, not sweet  with a natural medium pink rose. Still going strong.
10. Midnight Oud (Juliette Has A Gun) Opens with an animalic leathery accord, a dark, sultry rose appears in the dry down . Probably the real Lady Vengeance.
11. Dioressence Edt (Dior) ca 2000 version. Smells like rosewood, orange, smooth cinnamon, rose, violet, iris over patchouli oakmoss. Scent memories from my childhood.
12. Hypnotic Poison Edt (Dior) ca 2000 version dry vanilla milky almond with contrasting subtle flowers and an almost mossy base, balances the blend. So comfortable and warm in grey windy weather.

13. Oud Bouquet Edp (Maison Lancôme) Sweet, dark, milky vanilla and rose ( the typical slight powdery Lancome rose) over a contrasting balanced oud. Delicious and very long lasting

14. No 19 Edt (Chanel) Flawless, cold, clean and dry green iris boquet. 

15. Eau de Ciel Edt (Goutal) The smell of the dry grass of a sundrenched meadow a sunny and hot  slight breezy day in the high summer. The smell of hay. Very special and distinct, light application is needed even if an Edt.
16. Attar Edp (Montale) A quite early batch, pleasant to wear, humble, deep, woody, red rosy , no screachy or peppery notes. 

17. Peut-Être Edp (Maison Lancôme) 2020 version. An uplifting, airy, straight forward pink rose, so easy and uncomplicated to wear. Nice!

18.  L'Autre Oud Edp (Maison Lancôme) 2020 version. More depth than Oud Boquet, boozy, incense, dark red rose supported by a well balanced oud to something almost winey, like a ruby red port.

19. Orchid Leather Edp (Van Cleef & Arpels) The slight boozy, plummy, balsmic aspects are dominating during this wearing, not so much leather more of cold spicy accents.

20. Leather Oud Edp (Maison Christian Dior) The electric smell of dust on a varm bulb (also present in fragrances as Mona di Orio carnation and Tèo Cabanel Kaspar) over a boozy accord almost as soaked in a dry plumliqueur and with a slight animalic touch. 

21. Gucci Oud Edp (Gucci) A darker woodier variation of Gucci by Gucci with the characteristic raspberry/rose combo sweetness  that is present in many contemporary fragrances.

22. Angel Edp (Mugler) The honeyed dark chocolade notes over that special clean, stripped down patchouli are still unique after almost 30 years. My bottle from ca 2007, the liquid  is still bright blue, stored under dark and cool conditions.

23. Angel Edp (Mugler) On repeat today, in a lighter dose, almost aquatic notes emerges and the fractioned patchouli.

24. La Vierge De Fer  Edp (Serge Lutens) The beautiful innocent white lily meets cold steel and incense, an olfactory illustration of this dark day.

25. Boxeuses (Serge Lutens) Subtle leather with dark plum sweet contrasted with some dry spicey notes. Discreet despite its name. 

26.Cristalle Edt (Chanel)  the symbol of true casual chic sunny cold green lemon perfect for a sunny winterday

27. Chance Eau Tendre Edp (Chanel) Light rosy musky cold sort of  D&G Light Blue fresh feeling even if not smelling alike.

28.  Les Eaux Paris - Riviera (Chanel) - Fresh, happy, sparkling and warm neroli/orange/citrus with its own twist, something that reminds me of the smell of orange and citrus hard candy pastilles. A contemporary orangeblossom.

Conclusion: Chanelfragrances seems to be the most worn in February. So glad I re-discovered the original Angel after neglecting it for years.

Gucci - Gucci Guilty Absolute pour Femme

Picture: Gucci Guilty Absolute pour Femme
Photo: PR Gucci (c)

Gucci Guilty Absolute pour Femme is the female interpretation of the 2017 success for him, the rubbery leather Gucci Guilty Absolute pour Homme. Both fragrances are created by the very experienced perfumer Alberto Morillas. 

Gucci Guilty Absolute pour Femme (GGApF) starts with a juicy, very natural black berry and to my nose also black currant accord. Later on  a purple rose accompanied by the green woody note of cypress, some glimpses from the leather in Gucci Guilty Absolute pour Homme  (GGApH) and the dark patchoulinote shows up. Light rose pepper sparkles in the blend like glimpsing stars on the dark night sky in the middle of a cold winter. The pepper never goes peppery, it's just fizzy. The fruity notes are tangy and delicate, and not especially sweet. GGApF has some similarities with GGApH, the same woody notes, especially from the cypress and a smooth interpretation of the leather. GGApF has not the rough and though burnt rubbery notes of GGApH, instead it has those beautiful dark fruity, juicy notes blended with the rose which creates a plush feminine impression over the contrasting masculine woody notes.

GGApF could be worn both for day and night. It's a bit formal, it's not a casual, laid back fragrance, it's perfect for the office and for after work. It's a fragrance that builds confidence, in the same way as for example Chanel Coco Mademoiselle Edp and even more; Montana Parfum de Peau. Just as the fragrances mentioned, the longevity is great, silage not as big but medium.

GGApF is an excellent example of the new chypre style, less sweet than the usual ones and with its own juicy, dark blackberry character. Even if GGApF is an example of the new chypre style, wearing it somehow makes me think of, even if not smelling similar, the above mentioned grand chypre of the 80s Montana. GGApF:s character also reminds me of Sisley Soir de Lune which is also a great contemporary chypre but created in the classic style. 

To me GGApF is one of the best releases for years in the womans section. I'm convinced this will be a classic just as GGApH.

Rating: 5

Notes: Blackberry, bergamot, pink pepper, rose, cypress, woody notes, amber, patchouli

Best of 2017 part 2

Picture: Gucci Guilty Absloute
Photo: PR Gucci (c)

Looking at the subject "Best of 2017" in a broder perspecitve it's obvious: It's in the "Pour Homme" category I find the unrivaled best fragrance of 2017: Gucci Guilty Absolute (GGA) and that one could be worn by women too, even if now there is also a PF edition of GGA on is way. To me GGA is the Terre d'Hermès of the 2010s, just as good, if not better, a future classic, which just like Terre, will be mentioned as the fragrance of it's decade. When it comes to the "Pour Femme" category, Prada Infusion d'Iris is the fragrance of the -00 decade, havn't found out yet the one which is obvious for the 2010s in the womans section.

Picture: Gucci Bloom
Photo: PR Gucci (c)

When it comes to Gucci, I'll also give their 2017 release for woman Gucci Bloom a very high score, it's one of the very best (from the small part I've smelled) of 2017. I love its tangy, white flowery, over the day precense, a fragrance which I happily wear two or even three days in a row, something that is very rare when it comes to me.

Les Cocottes de Paris - La Castiglione

Picture: Virginia Oldoini
Countess of Castiglione (1837-1899)
Photo from 1865, Wikimedia commons

La Castiglione from Les Cocottes de Paris is inspired from Virginia Oldoini an italian Countess of Castiglione, who was an influential mistress of Emperor Napoleon III. She also supported the art of photography and ordered pictures to immortalizing important phases of her life and became a famous model in early photography. According to the legend, La Castiglione during the last years of her life, lived in a totally blacked apartment without mirrors in the Place Vendome. She refused to be remembered of her bygone beauty and she was just going out when it was dark outside.

The fragrance La Castglione is probably inspired from the later, dark years. It starts interesting, with an accord of pickled citron and the smell from an old attic, the old attic smell is a lighter and not as distinct as the in Parfumerie Générale L'Ombre Fauve. As L'Ombre Fauve is one of my all time favorites, this is a positive remark. Then other dark notes as a soggy patchouli and a well balanced liquorice steps forward founded in woody balsamic notes. Myrrh adds a cold and uplifting counterbalance to the dark and deep mix. There are also herbal elements that brightens which prevent the fragrance from beeing dusty and stuffy. In the basenotes La Castglione reminds me in spirit and appearance of Gucci by Gucci Edp

Picture: La Castiglione
Photo: PR Les Cocottes de Paris (c)

La Castiglione is a fragrance for autumn/winter good for evenings but also as a mysterious daytimefragrance. Sillage is close and longevity for a day. La Castiglione is definitly my favorite of the Cocottes.

Rating: 4

Notes: Mugwort, citron, copaiba, liquorice, patchouli, cedar, ambergris, myrrh, styrax

Thanks to Fragrance & Art for the sample to try.

Five fab frags for fall 2015

Already in the middle of the autumn, which are probably the best days when it comes to wearing perfume over the whole year. Crisp and chilly days are contrasted with almost summery tempratures, the last traces of the summer. This encourages the use of fragrances representing quite different perfumestyles. Below some favorites for the mid season, excluding the ones I have tried and/or reviewed during the latest weeks.

Picture: Perle de Mousse
Photo: Parfums Ann Gerard (c)

Perle de Mousse (Ann Gerard): Many describes this as a springscent, probably because the Lily of the vally note which is one of the protagonists together with ivy and galbanum. To me it's autumn as I precieve it as golden, glowing, tart and dusky as the moisty forestfloor.

Picture: Eau Soleil
Photo: PR Parfums de Nicolaï (c)

Eau sOleil (Parfums de Nicolaï): From the 2013 Nicolaï summercollection of lighter and easy to wear fragrances. To me this warm and golden nerolifragrance where the citric notes are skillfully balanced with herbal notes is like a sunny day in the autumn, a warming sun with some crisp chilliness in the shadow.

Picture: La Religieuse
Photo: PR Serge Lutens (c)

La Religieuse (Serge Lutens): This subdued, slight soapy and animalic jasmine havn't many fans when reading comments and reviews. To me it's sort of contemplating and serene reminding me somehow of an everyday variation emerged from one of my most favorite SL:s ever, De Profundis.

Picture: Gucci by Gucci Edp
Photo: PR Gucci (c)

Gucci by Gucci (Gucci): I very much appreciate this contemporary chypre both in the darker fruitier Edp version as also in the more flowery Edt. It's dark, stripped patchouli with  its earthy freshness adds a contrasting dept to both versions. A modern classic.

Picture: Colonia Oud
Photo: PR Acqua di Parma (c)

Acqua di Parma Colonia Oud (Acqua di Parma): The top and middlenotes of this are fabulous, a flowery oud which reminds me of the slight flowery cambodian oud. In the basenotes it's more of a standard peppery woody (porbably cedar) oud but some of the flowery woody accord glimpses now and then.

Which are your mid-fall favorites?

M.Micallef - Royal Vintage

Picture: Robert Comte de Montesquiou-Fézensac (1855-1921)
Painting by Giovanni Baldini (1842-1931)

Royal Vintage is a fragrance intended for men in the M.Micallef Exclusive line. Royal Vintage is created by the M.Micallef housenose Jean-Claude Astirer. The fragrance is presented in an exclusive bottle, designed by Martine Micallef. The review is written from impressions mediated by the, when it comes to fragrances, fussy Mr Parfumista who has performed the testings of Royal Vintage.

Royal Vintage starts familiar classy cologne notes, similar to Geoffery Beene Bowling Green but more delicate and smoother in structure. Then a soft but in the same time slight fizzy, pink peppercorn note appears giving sparkle to the blend. There is also a dry, almost papery note apperant in this stage, not as strong and intense as the papyrusnote in Gucci Pour Homme, which also appears in a sweeter and spicier context than the cool and clean papernote in Royal Vintage.

When reaching its heart, Royal Vintage smells like the image of a clean and freshly ironed shining white linen napkin and tablecloth where an elegant gentleman just had lit a fresh cigarette made of high quality tobbacco. This accord, probably it's the among the notes mentioned cypress that creates the clean linen impression and the soft and smooth leather the fresh cigarettenote, is wellbalanced and lasts during the whole drydown, slight deepening in the basenotes. Overall the compostion evokes the image of a dandy.

Picture: Royal Vintage by M.Micallef
Photo: PR Parfums M.Micallef

The sillage of Royal Vintage is medium, it's clearly present during the whole dry down, could not offend anyone in its understated elegance. The longevity is amzing for a fragrance of this transparent character, Mr Parfumista tested Royal Vintage during a whole day performing heavy physical activity and Royal Vintage were still clearly present after 12h+ and on cloth for days. After a day of officewearing it was still there 24h later. I have read some opinons that Royal Vintage is close to Creed Aventus which I can't comment about as I havn't smelled that one. I think Royal Vintage smells of itself and that it's an excellent scent.

Royal Vintage really deserves its name, with its understated elegance, its well balanced precense and longevity this would perfectly match (even if not dandy-like) my favourite royalty H.R.H Prince Daniel in his daily duties. Until the princely nose will detect this gem, Royal Vintage will serve under anything but royal circumstances in Mr Parfumistas office, because for once, he has found something he judge as full bottle worthy.

Update January 2015: Mr Parfumista is testing Creed Aventus and his conclusion is that the Creed, even if a good perfume, is sweeter and more "perfumery"/pungent than Royal Vintage. As Mr Parfumista comments: "If I haven't already known and owned the much more distinctive Micallef, I had probably considered Aventus",

Rating: 5

Notes: Bergamot, pink pepper, cypress, leather, patchouli, musk

L'Artisan Parfumeur - Al Oudh

Bild: Kummin, Carum carvi, Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, Wikipedia

Al Oudh är en skapelse av L'Artisans husnäsa Bertrand Duchaufour. Den är inte vad jag klassificerar som en typisk oud-doft, utan en träigt lite äpplig och kryddig doft där kummin har huvudrollen.Ouden är så lätt att jag egentligen inte känner den, men den finns såklart där i den lätt lädriga tonen som framskymtar någonstans i bland hjärtnoterna.

Det är alltså kummin som har huvudrollen men det är en ganska snäll kummin, ungefär i paritet med kumminnoten i Gucci Eau de Parfum. I slutet av dagen, när bara mindre fragment finns kvar av doften så påminner Al Oudh faktiskt om Gucci EDP även om Guccin är sötare. Det är en likom lite kall och samtidigt lätt pudrig känsla som dofterna delar. En annan doft som Al Oudh påminner mycket om är Parfum d'Empires Aziyade, se tidigare review i oktober 2011. Al Oudh är en transparent doft som trots sina på pappret tunga ingredienser passar att bära om sommaren. Den är fint komponerad och noterna flyter in och ur varandra så fint att jag till slut tycker att Al Oudh nästan blir för konturlös. Trevlig och bärbar men inget jag känner behov av att införliva i doftgarderoben då min Eau d'Hermès har en klart mer distinkt kumminnot och är en mer spännade doft. Och för den som vill ha på gränsen till överdos av kummin finns ju exentriska Kingdom från Alexander McQueen.

Betyg: 4

Noter: Kardemumma, kummin, rosépeppar, dadlar, iris, neroli, saffran, rökelseträ, ros, oud, läder, sandel- och cederträ, patchoulli, tonkaböna, myrra, vanlij och civet.

Burberry - Body

Foto: Parfumista (c)

Michael Almairac och Amandine Maries radierande, modernt volymiösa, rosendominerade, lite kalla florala komposition är redan omskriven. Den annars rätt grinige Octavian ger doften beröm och Julia på Parfymbloggen tycker efter intensivt testande av Body bra om doften. Mycket av vad jag skriver blir förstås en repetition eftersom mina intryck inte skiljer sig särskilt radikalt från de nämnda skribenterna.

Body inleds med en uppskruvad, fruktig, rosa rosennot som påminner om doften av en nagelsalva som min mamma hade när jag var liten men upphöjt till hundra. Någonstans i början känner jag en mycket snabb glimt av något bittert grönt som påminner om den i Annick Goutals Rose Splendide men i Rose Splendide varar doften längre och är dessutom en av huvudrollsinnehavarna, i Body har noten bara en blygsam biroll. När Body når mellanregistert blir den lite mindre cremig och den uppvisar den moderna, mjuka kylighet som konstigt nog ändå är omhändertagande och virar in bäraren i stor komfort. Troligen spelar de mjuka chasmerean noterna in här. I mellanregistret blandas fler blommor som känns som om de står i blomsteraffärens glaskyl. Här påminner Body en del om både doft och känslan av Serge Lutens Sa Majeste La Rose. Precis som de övriga två recensenterna får jag associationer till Lancomes Trèsor när det gäller själva doften och Guccis Rush (också av Almairac) när det gäller det radierande, nästan hysteriska uttrycket i början. I basen finns mysk och mjuka tränoter som harmonierar med rosen och de övriga blommorna på ett attraktivt sätt. Det finns inget svårt och utmanande i Body förutom möjligen den uppskruvade tonen. Trots tonläget är doften komfortabel, perfekt för en sådan regnig hösdag som det var när jag testade den. Exempelvis den jasmindominerade Burberry London Woman har trots likartad trivselkaraktär en lätt frånstötande doft av instängd kakburk som ger parfymen doften en intressant motpol. En sådan kontrast saknar Body som är en, om än skränig, rakt igenom ändå trevlig och väldoftande kreation.

Body är väl komponerad med bra balans och en mycket god hållbarhet till långt in på kvällen och delvis till morgonen därpå. Visserligen känner jag igen en del noter som är gångbara inom parfymeriet just nu men den är samtidigt nydanande, det känns som att den kommer att bli en förbild för olika efterföljare i samma stil. Body är sammantaget väldigt välgjord med en ordentlig kropp och jag uppskattar att den inte så där spöklikt flytande och försvinnande som en del dofter blivit efter IFRA anpassningar och liknande. Body måste ha gått igenom godkända tester i många fokusgrupper för det första min dotter spontant sa när hon kände Body var "Oh vilken god parfym du har". Det är nästan så jag undrar om de lagt i något tillvänjningspreparat i Body för ju mer provdagen framskred, ju mer förtjust blev jag i doften. Även dagen därpå kunde jag inte släppa doften i tanken och önskade att jag använt den en dag till. Jag kommer med glädje använda upp mitt prov som jag fått från Escentual.com Sedan finns det en uppenbar risk att jag inte kan vara utan Body. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle kunna bli så förtjust i en "mainstreamparfym" igen, men Burberry Body visar att det finns dofter som sticker ut även i det "ordinarie sortimentet".

Betyg: 5

Noter: Absinth, persika, freesia, ros, iris, chasmere trä, sandelträ, mysk, ambra, vanilj

Pärlor i parfymbutiken – Pour Homme

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumistans Blogg på Damernas Världs hemsida i januari 2009. 

Också på herrsidan finns förstås pärlor i parfymaffärernas normalsortiment. Men det gäller då, precis som på damsidan, att se bortom topp tio. Här kommer några förslag:

Rive Gauche pour Homme (YSL): Designern Tom Ford har sett till att låta ta fram bra dofter för de mode- och skönhetshus där han varit verksam. YSL:s Rive Gauche PH är ett sådant exempel. En trä och fourgé-mix (örtig ormbunke) skapad av den pålitlige näsan Jacques Cavallier 2003 som ger en rentvättad barbershop-vib utan att lukta tvättmdel eller andra kemikalier. Ger en intellektuell känsla och en känsla av vår i Paris. Student vid Sorbonne kanske?

Gucci pour Homme (Gucci): Också ett resultat av Tom Fords inverkan, här på huset Gucci. Skapad av Michel Almairac 2003, en pepprigt, kryddig, lädrig, träig doft som luktar papyrus. Har känt flera efterapningar av denna, även bland nisch-dofter. Ska inte förväxlas med den nyligen utgivna Gucci by Gucci Pour Homme.

Égoïste (Chanel): Detta är en av de allra bästa herrdofterna någonsin! Kanske den bästa, kommer i skrivande stund inte på någon som konkurrerar. Då menar jag både i väldoft och i skicklig komposition. Tänk att man bara kan kliva in i en vanlig parfymaffär med hyfsat stort sortiment och få med sig detta mästerverk hem. Bivax, rosenträ, nejlika, ros, kryddor, sandelträ och ambrettefrön. Skapad av Chanels husnäsa Jacques Polge 1990. En prototyp togs fram för den amerikanska marknaden 1987 där den lanserades som en limited edition ”Bois Noir”.

Dior Homme (Christian Dior): Dior Homme,skapad av Olivier Polge (Jacques son) 2005, är en tidig representant för trenden med en viss feminisering av herrdofterna. DH är byggd kring iris men här finns också ambra, lavendel, vetiver, lätt läder och patchulli. DH har en lite vulgär läppstiftsnot som kan verka frånstötande för en del men den ger också associationer till lädret på insidan i en fin handväska.

L'Eau D'Issey pour Homme (Issey Miyake): Detta är en av de tidiga, aquatiska dofterna, föregångaren till herrdofterna i genren. LEDIPH skapades av Jacques Cavallier 1994 två år efter succén med den kvinnliga föregångaren L'Eau D'Issey. LEDIPH är inte så där kemiskt aquatisk som många senare dofter utan den har en lätt suraktig kalkighet som motvikt till fräscha citrusnoter och trä. Det finns otaliga varianter på L’Eau D’Issey-temat exempelvis den kryddigare och djupare intense-version som kom 2007.      

Vilka tycker du är riktiga herrdofts-pärlor?

Vintern 2011 - Har kanske stannat av i den olifaktoriska utvecklingen men jag instämmer till fullo så här två år senare.

Leve Mainstream! - 4

Nina (Nina Ricci): Detta röda, fullmogna äpple på ambrerande och lätt karamelliserande träig bas är, är en fullträff på mig. Blandningen uppnår en effekt eller doftillusion som påminner om tuberose (!) på mig, även om den inte doftar tuberose. 
Gucci by Gucci Edp: Faller tyvärr inte ut helt bra på min hud men det är en mycket fin doft i genren fruktig, modern chypre. Vad jag har läst så är den också känslig och kräver rätt hudkemi. Mörk, lite fruktigt tuggummiaktig med päron, guava och patchoulli.
Black Crystal (Versace): Denna genomkemiska mentholiga cocosdominerade men samtidigt mörka doft är egentligen inget för officiella sammanhang. Om man som bärare vill göra ett propert intryck i alla fall. Men den är rolig, mysig och ganska trashig. Dissad i The Guide (1:a) men jag tycker om den.
Rush (Gucci): Denna mycket speciella fruktiga, moderna chypre är en föregångare i just den genren. Enligt flera parfymskribenter luktar den nästen exakt som en svindyr doft från ett nischmärke (Clive Christian) som kom flera år senare än Rush. Har själv inte provat men jag tror dem. Här finns alltså chansen att för en rimlig peng dofta av något banbrytande. Till skillnad från Black Crystal är förstås Rush högt skattad i The Guide: Högsta betyg, 5.

Leve Mainstream! - 3

Min avdamning av gamla favoriter och sniff-rundan på Kicks gjorde mig entusiastisk över de här:
Prada: Ibland med tillnamnet "Femme". Mörk, men inte kletig och moddig utan på något sätt skalad och ren patchoullibaserad doft. Känns helt rätt lite småkyliga sensommardagar.
Gucci Eau de Parfum: Denna modernt, kryddiga oriental inleds med abstrakta, milda kumminnoter. I början är den lite svår att känna men sedan händer något nytt, den övergår i en träigt orientalisk bas med en liten söt blommighet i. En i mitt tycke underskattad doft där det händer intressanta saker hela dagen.
Gucci Eau de Parfum II: En doft som jag i förbifarten tidigare bortsett ifrån då jag har tyckt att den är en mes-variant av den ovan beskrivna Guccin. Men när jag nu lugnat ner mig så inser jag vilken otroligt bärbar, varm och fin floral-oriental den faktiskt är.
Notorious: Minns att herr Parfumista lovordade den här när den kom ut för två år sedan och jag tycke också att den hade något men ägnade den inte någon mer tid än att sniffa av en sticka. Notorious skiljer sig från mängden, den är en kryddig oriental med vissa chypreliknande inslag. Den känns väldigt retro, som något en filmstjärna från trettiotalet skulle kunna bära. Den här skulle jag gärna ha en flaska av.
Fortsättning följer när jag samlat mer intryck från min mainstreamodyssé.