Mona di Orio - Nuit Noire (old and new version)

Picture: Nocturne in Black and Gold: The Falling Rocket
Oil on canvas 1875
by James Abbott MacNeill Whistler (1834-1903)
Wikimedia commons

Nuit Noire is, just as Lux, reviewd recently, one of the earliest fragrances created by Mona di Orio and has been withdrown from the market for some years. Now it has re-appered in the Signature collection. According to information from the house of Mona di Orio, no changes in the composition either of Lux nor Nuit Noire is done in the reissued fragrances.

Nuit Noire reveals its true self right from the start: Already the introducing accords are dirty, animalic, obscure floral oriental with a wiff from the stable, a mysterious and dangerous magic potion. I detect, or at least imagine I detect, citrus in the new version, which probably faded a bit in my original bottle where the opening is less sparkling, a subdued, dark orangeblossom/tubereuse, spices which are quiet, with a texture and color as darkbrown silkvelvet. There are also notes of ambery leather, a furry animalic, civet styled note combined with a bit sweet and slight animalic almost fuggy musky note, not the vegetal musk or clean musky note which are more common in contemporary perfumes. Expect from the short wiff of citrus in the very beginning there is not much that differs when comparing the old and new version. I precieve the basenotes of the new one as a tad lighter, this is just a nuance and maybe it depends on how much was applied on each wrist from the beginnig and how much is washed off during the day etc.

Picture: Nuit Noire (new bottle)
Photo: PR Parfums Mona di Orio (c)

Nuit Noire is a fragrance in the same vein as Caron Nuit de Noël and  Jean Desprez Bal à Versailles but softer, more polished and not as old fashioned even if retro styled. I can imagine a mature and elegant woman wearing this a very dark night in late autumn. It's intriguing with all facets that appears during the relatively linear dry down. Nuit Noire has close sillage and good longevity, traces are left after 24h. A fragrance for evening/night in autumn /winter or for daytime cold days, adding some everyday drama. A classic in the typical elegant, well made and timeless style of Mona di Orio.

Rating: 5

Notes: Orange blossom, cardamom, ginger, cinnamon, tuberose, sandalwood, cedar, clove. amber, musk, tonka, leather

Ramón Monegal - Quintaesencia

Picture: La Rambla, Barcelona
Photo: Flickeruser Oh barcelona.com, (cc)
Wikipedia commons, some rights reserved

Quintaesencia my Christmas Eve perfume is created by spanish perfumer Ramón Monegal for the Christmas and New Years Holidays of 2012. When I tried it at that time it was a very limited almost "secret" editon but it seems as for Christmas 2013, Quintaesencia is prepared for a wider distribution in the regular Ramón Monegal "Inkwell" bottles, don't know in which concentration, My review is describing the initial perfume.

The Quintaesencia perfume is attempted to catch the essence of Ramóns hometown, the beautiful and rich in ancestry, Barcelona. The fragrane is very unique as it uses one of the famous amberbases, created by the house of Myrurgia (Ramón is an descendant of this perfumehouse, the Guerlain of Spain), over fifty years ago. Those amberbases were then bought by Jaques Guerlain to be used in the excellent Guerlain-creations of the time.

Wearing the beautiful blend of Quintaesencia I immediately get the following associations:
1) Quintaesencia captures the spirit of Caron Nuit de Noël, there is a furry, almost oily note, some supporting, very fine and fresh, true smelling  leather and a liquor-orangepeel-herbal-rose touch that intermediate a vintage feeling. I can also smell (what I'm thinking is) some subdued oud in the basenotes. I can imagine an elegant fur, cutted in the 1920s fashion with a wide shawl collar.
2) Quintaesencia is the olfactory image of the Carlos Ruiz Zafón Barcelona novels (The Angels Game, The Shadow of The Wind), it somehow captures the eternal spirit of these stories as also the likewise eternal spirit of "Cathedral of the Sea" (La Catedral del Mar) by Ildefonso Falcones. So Ramóns attempt to catch the city of Barcelona in a perfume is indeed very successful.

Picture: Santa Maria del Mar
Photo: Paolo da Reggio (Paolo Picciati)
Wikipedia Commons

The perfume is like a golden nectar, a bit syrupy in character, dark and velvety. Almost as a smooth oil to treat oneself with during cold winterdays. But Quintaesencia is also lovely to wear during a warm summerevening. The dark, almost oily quality is somehow similar with an attar and attars are generally blooming beautifully under warm weather conditions.

Rating: 5

Notes: I don't know the notes but my nose can imagine the following: Fur, leather, liquor, orangepeel, herbs, dark rose, honey, oud, wood, dark musk

The fragrance of Christmas Eve

Picture: Winterroses. 2013 is a warm winter
without (almost) any snow so far.
Photo: Mr Parfumista

Time for the regular Christmas Eve post:. Scent of Christmas Eve 2013 is the retrostyled, furry, herbal, ambery, beauty Quintaesensia created by Ramòn Monegal. I'll review Quintaesencia tomorrow.
Below is the updated list of the fragrances I've worn the last then Christmas Eves:

2012: Nothing, knocked down by the worst flu in ten years+.
2011: Betrothal, Grossmith (classic, light and exquisite florals)

2010: Cuir Mauresque, Serge Lutens (saddle leather, orangeblossom, jasmine, spices)

2009: Tribute Attar, Amouage (dark leather, smoke, oud, excellent spices)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (rose, mandarine, cardamom, myrrh cedar, incense)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empires (boozy amber, the, wood, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (dark, overripe fruits, white almost withering flowers, oriental spices)

2005: Nuit de Noël, Caron (dusky, retro flowers, moss and a furry note)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (leathery chypre, harsh green notes and retro flowers)

2003: Fracas Robert Piguet (the ultimate classic grand tubereuse)

I wish all of you a Great Christmas and as I'm very curious to know what you are wearing for Christmas, feel free to leave a comment.

Edit at Christmas Eve: Mr Parfumistas SOTD is the incredible Chypre Mousse from Oriza L.Legrand. A perfect match to this rainy and green Christmas (green lawns and roses outside).

Parfumerie Générale - L'Ombre Fauve

Picture:  Old, Old Fairy Tales: "Beauty and the Beast" by Anne Anderson.

Beauty sat down to dinner with the beast...Drawing: Anne Anderson (1874-1930)

Wikimedia Commons

Scroll down for an english version.

L'Ombre Fauve "Bestens skugga" är verkligen ett passande namn åtminstone om man går efter inledningen av Parfumerie Générales ambra med rökelseträ accentuerade doft. I starten luktar den ovädrad gammal klädkammare där en eller annan gammal, lite torr, päls hänger. Det är en torr, pälsig doft som även om den nog kan verka frånstötande för en del, ger en spännande inledning av denna fint komponerade doft. Allteftersom de instängda noterna vädras ut blir L'Ombre Fauve mer konventionell även om den i sann PG anda aldrig blir en vanlig doft. L'Ombre Fauve är en doft som hela tiden kittlar min fantasi, något som för mig är ett kännetecken på en bra doft. I nästa fas inträder söta, lätt vaniljiga noter och ett stänk av den aprikosigt, fruktiga noten av artemisia som finns i L'Oiseu de Nuit, se review häromdagen. Sedan trokar L'Ombre Fauve ned i en varmt, ambrerande, torrt sandelträig doft med en fin och mycket behaglig pudrighet. Lite dammig pälsighet lurar fortfarande i bakgrunde även om L'Ombre Fauve i den här fasen känns mer lik andra fina ambradofter.

 L'Ombre Fauve är ett riktigt förvandlingsnummer, börjar som de håriga besten som kryper fram i sin håla och slutar nästan som en elegant dam. Skönheten och odjuret í samma doft. På något vis saknar jag den brutala starten när L'OF tonat ut i de bärbara stadierna när den blivit en elegant och retrolik doft. Den påminner mig i den här fasen om en modern variant av Carons Nuit de Noël. Nuit de Noël skapades ursprungligen som en pälsdoft när den kom ut 1924. Under 1920-talet var det vanligt att man parfymerade själva pälsen. Nuit de Nöel innehåller precis som L'Ombre Fauve, en diskret pälsig ton .

L'Ombre Fauve passar perfekt kyliga och mörka vinterdagar och kvällar.

L'Ombre Fauve, "The Shadow of the Beast" is really a fitting name, at least if you judge by the topnotes of this Parfumerie Générale amber, incense accented scent. It starts smelling like an old storms wardrobe in which one or another old, dusty, dry fury-coats are hanging. This dusty, dirty, dry, fury smell, even if it probably may seem repugnant to some, provides a fascinating introduction to this well constructed, interesting and fascinating fragrance. As the unaired waredrobe notes are blown out, L'Ombre Fauve becomes more conventional, although in true PG spirit it will never be an ordinary fragrance. L'Ombre Fauve tickels my imagination during it's whole drydown, and that's the ultiamte sign of a good perfume to me. The next phase begins with some hints of light vanilla notes and also a hint of apricots, which is the fruity note of artemisia, also available in L'Oiseu de Nuit, see my review earlier this week. In the basenotes L'Ombre Fauve drys down into a warm, ambery, dry woody scent with a nice and very pleasant powdery feeling of sandalwood. Some of the dusty furiness is still lurking in the background, even if L'Ombre Fauve in this phase feels more similar to other fine amber fragrances.
L'Ombre Fauve is something of a metamorphosis, in the beginning a hairy beast that crawls out of its cave and ends up almost as an elegant lady. Beauty and the Beast in the same scent. Somehow I miss the brutal start when L'Ombre Fauve has faded out in the more conventional stages as a more polished, elegant and retro fragrance, reminding me of a contemporary version of Caron Nuit de Noël. Nuit de Noël by the way, was created as a fur fragrance when it first came out 1924. During the 1920s it was quite common to perfume the fury coats, and Nuit de Noël just as L'Ombre Fauve.
provides a matching discreet furry note.

L'Ombre Fauve is perfect to wear in cold and dark winter days and nights.

Notes: Rökelseträ, patchoulli, mysk, ambra, trä /incense, patchouli, musc, amber, woody notes
Rating: 5

Passande klassiker 3 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Vid sidan om besvikelserna i förra inlägget, finns en del klassiker som passar hyfsat alternativt glänser till under vissa förhållanden men kan bli en mindre katastrof under andra omständighter. Den här listan är svår att ta fram, den kräver ett ärligt rannsakande och bort med alla önsketänkanden.

1000 (Patou) Fin aldehydisk blomparfym med den exklusiva osmanthusblomman i centrum. Blir aldrig mer än normalbra på mig trots en lovande öppning på doften.

Boucheron (Boucheron) I sig en fin doft som luktar gott på flaskan men blir tråkig på mig. Finns ett litet spår av Oscar i doften, något som irriterar mig.

Panthere (Cartier) Även om den har en trevlig plåsterton i sig så finns även här lätta spår av Oscar som irriterar. Doften är också för damig för mig.

Nuit de Noel (Caron) På mig blir den bara en typisk tjugotalsdoft men utan något extra. Känner inte mycket av julkryddorna. Kan bero på att jag testat Edt-version. Parfymkoncentrationen är säkert något helt annat.

Jean Louis Scherrer (Scherrer) Denna eleganta, gröna chypre kan spela bäraren (och har spelat mig) otäcka spratt. Varning för överdosering!

Bandit (Piguet) Vill så klart att denna tuffa läderchypre ska smälta in som ett andra skinn. Men det gör den inte utan den lägger sig liksom lite utanpå. Mycket känslig för störningar i kroppskemin, typ infektioner. Men så är den också en oberäknelig chypre.

Aromatic Elixir (Clinique) Denna örtigt kamomilliga chypre tycker jag bra om. Men den tar ett steg längre på många andra som bär den.

Vilka är dina oberäkenliga klassiker?

Kommentar 2011: Numera är det bara Bandit och 1000 som får en chans ibland. Övriga prover är slut och inte ersatta eller i det fall det fanns en flaska så har jag den inte kvar heller. Vill ha säkrare kort en så här.

Julaftonsdoften 2010

Foto: Herr Parfumista (c)

Ännu en fin, snöig och vit julafton. Bara väl kallt. Alltså egentligen gjutet för en riktig oriental som förra årets Tribute Attar. Men i år kände jag mig rätt velig, så lång och sträng som den här vintern verkar bli så blir det tråkigt att bara köra oriental/gourmand/tunga blommor. Så jag var öppen för i stort sett alla doftfamiljer i morse, utom lätt citrus och aqua. Det hela slutade med en (tycker jag) ren läderdoft, Serge Lutens Cuir Mauresque. Med sin moriska inspiration med läder som känns som insmort med kryddor, diskret jasmin och apelsinblomma värmer den fint en kall julafton som den här. Det blir med sin torrhet och värme en kompromiss , den har något som påminner om en oriental värmen men inte sötman perfekt för jul.

Så till historiken, en tillbakablick på mitt doftval sju julaftnar ser ut så här:

2009: Tribute Attar, Amouage (läder, rök, oud, utsökta kryddor)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (ros, mandarin, kardemumma, myrra ceder- och rökrlseträ)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empire (spritigt ambrerande, träig, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (mörka, övermogna frukter, vita blommor och kryddor på orientalisk bas)

2005: Nuit de Nöel, Caron (dovt blommig chypre med trä och pälston)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (lädrig chypre med kärvt grönt och viss blommighet)

2003: Fracas, Robert Piguet (drottningen av tuberous, sinnebilden för den stora vitblommiga parfymen)

Så en liten enkät:

Vilken doft valde du till julafton? Varför?

Och sist men inte minst:

En riktigt God Jul alla parfymälskare, och alla andra (om nu andra går in på en sådan här nördig blogg)!