Anatole Lebreton - L'Eau de Merzhin

Anatole Lebreton has founded his own fragrancehouse in his native part of France, Brittany. His perfumes are gathered under the slogan "Parfums de Liberté" and exudes a natural, carefree, sort of rual charm. Anatole is a collector of vintage perfumes, a perfume blogger and has also selling rare teas and fine chocolates.

Picture: L'eau Merzhin

Photo: PR Anatole Lebreton (c)

L'Eau de Merzhin is the first composition of Anatole Lebreton and the initial accords of this green, slight dirty perfume are just amazing: Smelling like a well managed, well maintained horsestable with the smell from the horeses themselves, combined by a very true  haynote, all emphasized by a light flowery breeze blowing into the open door of the stable a warm summerday. In the middlenotes the animalic impression decreases and green, grassy, galbanum, leafy and light flowery notes dominates with hints of fresh, humid moss and  tangy green notes in the base.  L'Eau de Merzhin smells like a sunny summerday in the forest, the bewitched forest of Merlin. A fullbodied spring and summer fragrance which make me think of the older version of Pierre Balmain Vent Vert, Parfumerie Generale Papyrus de Ciane, and the two Parfums de Nicolaï: Le Temps d'une Fête (for the tangy, green, flowers) crossed with Vie de Chateau (for the breezy haynotes).

Even if it seems to be dedicated for spring and summer, L'Eau de Merzhin is a strong fragrance with a solid texture which also make it appropriate for colder months. It's longevity is very good, unfragmented traces are left on skin after 24h. Sillage is big. L'Eau de Merzhin is unisex but leaning a step to the feminine side IMO.

Rating: 4

Notes: Galbanum, angelica, violet leaf, cassie, hawthorn, flouve, hay, tonka bean, orris, oakmoss.

Le Galion - Sortilège

Picture: Le Galion Sortilège
Photo: PR Le Galion (c)

Sortilège is like all the other re-released Le Galions a reinterpreation/ reconstruction of the Paul Vacher fragrances, created for his house, Le Galion during the 1930s to 1970s. The reworking of the fragrances is performed by perfumer Thomas Fontaine.

Sortilège starts with subdued, soft, very aldehydic flowers, a non perfumista would probably belive that the topnotes are off. The impression is very vintage, in a soft, non-screachy way, a wonderful opening to my nose. There is also a light, smooth spicy (cinnamon) impression, contrasting the soft flowers. As Sortilège reaches its heart flowers are still embedded in an aura of aldehydics but much softer and not as outstanding as in the initial blast. The flowers are warm, soft yellow, like the golden nectar, seamless mixed in a fleeting during a balsamic, warm, woody slight ambery base which becomes excellent creamy in texture after some hours.

Sortilège is a fragrance for elegant occasions year around. The sillage is medium and longevity for at least a day. Of course it could be worn also for work, this is a perfume that boosts ones confidence.

Picture: Le Galion Sortilège
Photo: PR Le Galion (c)

Sortilège, first created in 1965, havn't smelled the vintage, traditionally was one of the topsellers from Le Galion and I'll not be surprised if the modern interpretation will follow the original. It's a beautiful, retro styled fragrance, interpreted in a contemporary but in the same time timeless style. It's very elegant, sort of french in style, there are similarities in style, with the aldehydes in Hermès Calèche. Somehow I also associate to Parfums de Nicolaï  Le Temps d'une Fête even if the latter is a green floral fragrance, rougher and outdoorsy compared to the artistic bound floral bouquet in the salon, Sortilège. Also the beautiful Antonia from Puredistance comes to my mind when testing Sortilège. It could also be compared as the feminine counterpart to Le Galion Special for Gentlemen the same elegant timeless, retro style. To me Sortilège together with Special and Iris is the best fragrances from what I have tested from Le Galion.

Rating: 5

Notes: Lily-of-the-valley, lilac, ylang-ylang, aldehydes, jasmine, narcissus, rose, iris, mimosa, sandalwood, vetiver, labdanum, musk, amber 

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

Parfums MDCI - La Belle Hélène

Bild: Pears, Wikimedia Commons,

(some rights reserved)

For an english version, scroll down to the previous post.

Högkvalitetshuset Parfums MDCI har anlitat för närvarande till syns nästan överproduktive supernäsan Bertrand Duchaufour för att ta fram sin subtila päron-gourmand doft La Belle Hélène. Inspirerad av en klassisk fransk artonhundratals pärondessert Poire La Belle-Hélène som i sin tur inspirerats av Offenbachs operett La Belle Hélène från 1864. Desserten består av päron poucherade i sirap som serveras med chokladsirap, vaniljglass och kanderade violer.

Ungefär det intrycket ger den söta, men inte sliskigt söta doften LBH. Den är mycket väl blandad och päronet är tydligast i starten men finns med hela tiden medan övriga noter flyter i varandra. Det finns en liksom kittig, pudrig, grönblommig känsla som jag vagt känner igen i Patricia de Nicolaïs Le Temps d'une Fête även om dofterna i övrigt inte är särskilt lika och inte har särskilt många gemensamma noter heller. Det konstiga med LBH är att när toppnoterna klingar ned så känner jag en fas med rökelseträ behandlat á la Andy Tauer. Det är som om Douchaufour tagit ett Andy ackord, och visserligen putsat ned det ordentligt, och lagt in i LBH. Någon rökelseingrediens nämns inte i innehållet så den här fasen förbryllar. Därefter fortsätter LBH i en pärondessert men med det kittigt, pudriga inslaget som håller emot att det ska bli sliskigt. Tyvärr är hållbarheten på huden inte så bra och på kvällen återstår endast fragment. I och för sig kan det bero på att LBH kanske kräver en högre dos och den kanske gör sig bättre sprayad än från ett splashprov. Och andra sidan finns många dofter som håller mer än hela dagen applicerade med precis samma förutsättningar. Med tanke på att LBH är så pass dyr tycker jag att man kan kräva mer.

På mig är LBH en "jaha" doft. Kul att ha provat men inget som väcker mersmak. Dessutom tycker herr Parfumista att den känns tantig och inte passar på mig och att det är en sådan där "svår"doft som kräver en person med exakt rätt hudkemi för kompositionen. Många recencenter finner likheter med den i vintras mycket aktuella Traversee du Bosphore som Duchaufour skapat för L'Artisan. Vissa men få likheter finner jag i frukttemat fast TdB har äpple som not, att det är söta men inte översöta gourmander och att de är vaga med en för dålig hållbarhet under dagen. Dessutom har TdB en krutig kontrast ganska tidigt i doften, ungefär där LBH har sitt rökelseträinslag.

Sammanfattningsvis: Hög kvalitet och välblandad, passar dagtid. Men för dålig hållbarhet på huden och ska hitta rätt bärare.

Betyg: 3

Parfums MDCI - La Belle Hélène (english version)

La Belle Hélene is created for the high end niche house Parfums MDCI by the famous and almost too productive nose Bertrand Duchaufour. Seems like he is creating almost every fragrance at the moment. Inspired by Offenbachs operetto La Belle Hélene and the french ninteenth century dessert Poire La Belle-Hélène. The dessert consists of pears in syrup, chocolade syrup, vanilla icecream and candided violets.

The pear is most evident in the topnotes but it is there, fleeting in and out during the developement of LBH. LBH is sweet but not overly sweet. There is a powdery, putty, green floral accord that I could recognize from Parfums de Nicolaïs Le Temps d'une Fête although those two fragrances almost not have any notes in common. As the topnotes in LBH subsides a strange note accours: I can feel some incense treated in the Andy Tauer way. It's as Duchaufour had taken an Andy accord, tuned it down and then put it in LBH. This phase of LBH puzzles me as incense is not among the ingredienses of the fragrance. After that LBH continue in it's pear dessert developement, but with this putty, powdery accord that resist to much sweetness.

Unfortunately, the longivity of my skin is not so good. In the evening there is only fragments of LBH left. Maybe LBH require a higher dose and it may do better if sprayed than tested from a small splash vial. But given that the LBH is so expensive, I think one can demand more longivity.

Glad to have tasted LBH but this perfume is nothing that I need. Mr. Parfumista thinks that LBH is an "old lady scent" on me. He also thinks that LBH is one of those "complicated" scents that requires a person with exactly the right skin chemistry to wear the composition.

Many reviewers of LBH find similarities with one of this winters real hypes, Traversée du Bosphore as Duchaufour created for L'Artisan.There are some, but in my opinion, few similarities. TDB:s fruity note is apple instead of pear, both fragrances are sweet but not too sweet light gourmands and they are in some way vauge and fleeting with lack of durability. Furthermore, the TDB has a gunpowder contrast quite early in the development, in the same stage as the mystical incense-note reveals in LBH.

In summary: LBH is a wellblended, high quality fragrance that suits well for officewear. But it's a complicated fragrance that has to find the right wearer. And the longivity asks for more.

Rating: 3

Notes: Pear, aldehydes, tangerine, lime, rose, osmanthus, ylang-ylang, orris butter, plum, hawthorn, myrrh, vetiver, patchouli, cedar, oak moss, white musk, sandalwood,  licoricewood 

Ett favoritparfymhus

Som jag skrev häromdagen så gillar jag sedan tidigare Le Temps d'Une Fête och Vanille Tonka från Parfums de Nicolaï. Men distraherad av allt som frestar att prova har jag liksom inte kommit vidare med PdN. Förrän nu och jag är helt såld.

Patricia de Nicolaï är ett barnbarn till en av Guerlainerna och hon har utbildts på ISIPCA:s parfymskola och har sedan parktiserat under släktningen Jean-Paul Guerlain. Jean-Paul (som är blind sedan han var 16 år) har skapat otroligt många (säkert de flesta) av huset Guerlains dofter de senaste femtio åren. Huset Guerlain har det senaste decenniet i mångt och mycket kommersialiserats och många dofter "slätats ut". Något som kanske  Patricia förutsåg. Hon ville hålla kvar vid det klassiska franska parfymeriet och producera i liten skala till ett överkomligt pris. Tillsammans med sin man startade hon därför Parfums de Nicolaï 1989.
De första dofterna var Number One för dam, snabbt följd av den berömda Odalisque och storsäljaren New York för herrar. Hon har laboratoriet och producerar dofterna i en fabrik nära Orleans och använder stora mängder blommor från odlingar i Grasse. Patrica använder naturliga ingredienser till mycket stor utsträckning i sina dofter.

Dofterna är tidlöst eleganta, damdofterna mycket kvinnliga, lätta och subtila men håller ändå ganska bra under dagen. Inga märkvärdiga flaskor eller etiketter men det är ju inte det yttre en Nicolaï-fantast är ute efter. Något som jag också uppskattar är att PdN ger ut dofterna i 30 ml flaskor och att dessa inte är jättemycket dyrare per ml än om man köper en 100 ml flaska.

Mycket på gång...

Foto: Herr Parfumista (c)

...just nu, presentköp,skolavslutningar, bjudningar osv. Här iallafall några parfym-snap shots:

*I nästa vecka händer (som det nu ser ut) något parfymspännande, återkommer mer om detta.

*Min långvariga favorit snart HKH Prins Daniel vinner kvinnornas hjärtan visar Expressens undersökning idag. Men vem hade trott något annat, han blir ett lyft för hela institutionen kungahuset. Bara ett orosmoln: Hur ser hans doftgarderob ut? Hoppas det inte bara är sportigt fräscht med hänsyn till det förflutna på gymmet.

*Håller på att prova några dofter från Parfums de Nicolaï. Är sedan tidigare helt fångad av Vanille Tonka och gillar också Le Temps d'Une Fête. De dofter jag nu provar håller samma höga standard. Love them all! Mer om detta längre fram.