6 Fragrances for Summer 2017

Picture: Clover 2017
Photo: Parfumista (c)

Soon already in the late days of summer 2017, time for a list of perfumes I like for summer. And not just for this summer but for summers in general.

Reverie au Jardin (Tauer): This is imo a neglected fragrance from Swiss perfume meastro Andy Tauers earlier creations, worn by me for about ten summers now. Seems simple but is in the same time clever in construction: Lavender, greenery like clove, an outdoor, green incense and probably a woody violetnote as Mr Parfumista associates to Dior Farenheit when I'm wearing Reverie au Jardin.

Eau d'Orange Verte (Hermes): What more to say after decades with this tangy, green, bitterorange elegant "fresh" brew grounded in moss, than: A masterpiece, the best and most versatile Cologne ever.

Verveine (Heeley): Round, full, like what I imagine a green full moon in dark August would look like if such should exist. A sort of grassy-fruity green scent with what I percive as a figgy-woody accord. Delicious for summer.

Mon Patchouly (Ramon Monegal): Dark, earthy patch in some interpretations is refreshing for middle and late summerdays. Mon Patchouly is a delicious but non-sweet take on patch with its powdery, dry powdery cocabeenfacetts.

Coton Egyptien (Phaedon): Ultra blue skies over sunbathed dunes, a loose shirt in a light, almost transparent, white, crisp egyptian cotton. The fragrance is green like grass, with a clean accord which smells almost like a green, dry, laundry detergent.

Musk Samarkand (Les Neréidés): A clean, robust white musk with something slight dirty lurking in its depts. No detergent and refreshing as a chilly summer breeze a hot sunny day. Reminds me of a budget alternative (but just as good as) to the new interpretation of Parfumerie Generales old Musc Maori 04: Le Musk et la Peau 4.1. My bottle of Musk Samarkand is an earlier version, the bottle with the bookmark angels on the sticker.

Ormonde Jayne - Vanille d'Iris

Picture: Iris Germanica (Deutsche Schwertlilie)
Drawing by Franz Eugen Köhler, 1897
Köhler's Medizinal-Pflanzen,
Wikimedia commons

Vanille d'Iris is a 2015 release from Ormonde Jayne created by Geza Schon.

Vanille d'Iris starts with an iris with an light, fresh carrotnote, like from a tin and small carrot "priemeur", harvested in the early summer. After a while Vanille d'Iris becomes more flowery, the carrot disappears as in most irisfragrances which are starting up with the rooty accord which gives an intriguing and sort of fresh, despite the earthy connction, impression for the irisgenre. After a while a non-sweet vanilla shows up and it reminds me of the chalky vanilla of Parfums de Nicolaï Vanille Tonka. The iris as the protagonist among other florals which dominates the heart and reminds me in style of the Le Galion Iris and Acqua di Parma Iris Nobile even if both these fragrances are more lush, flowery and warmer in apperance. Vanille d Iris goes quickly through the flowery phase but iris is also clearly evident in the woody-green accord of the basenotes , reminding me of a contemporary iris-woody classic as Heely Iris de Nuit. The iris in the base is balanced by a clean vetiver as also a barely detectable vanilla, adds an opposing smoothess which, together with a light glowing amber, almost precisely placing Vanille d'Iris just over the border in the feminine iris territory. But Vanille d'Iris is perfectly wearable for men who likes for example Dior Homme where the lipstick texture actually is more feminine in style than the subtle vanilla/amber addition in Vanille d'Iris.The base is also lightly infused with a clean but not powdery or soapy musk which higlights the other notes and makes the fragrance last for long.

Picture: Vanille d'Iris
Photo: PR Ormonde Jayne (c)

Vanille d'Iris is a good, elegant, "basic iris" wearable year around. It doesn't bring anything new to the genre but is well crafted and well worth  sampling if searching for a(nother) basic iris. It's a perfect office fragrance if carfully applied as it's a strong formula which despite its clean character could be overbearing if to much is spritzed, three-four spritzes is the limit. Longevity is very good about 24h, sillage is heavy.

Those who likes irises in general both flowery and woody, will probably also like Vanille d'Iris.

Rating: 4

Notes: Coriander, bergamot, carrot seed, pink pepper, oris, jasmine, magnolia bud oil, osmanthus, vanilla, cedarwood, vetiver, amber, musk

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

Iris Nazarena & Iris Silver Mist - Short impressions

Picture: Iris Nazarena by Aedes de Venustas
Photo: PR Aedes de Venustas (c)

Short impressions from two days in a row wearing of the 2013 Iris Nazarena from Aedes de Venustas created by Ralf Schwieger and the classic Iris Silver Mist from Serge Lutens created by Maurice Roucel in 1994.

My first impression of Iris Nazarena was "not original enough" for its price probably because I recognized other perfumes in each stage of IN. The carrot and earthy opening similar to ISM and Heeley Iris de Nuit but a more intense and longer lasting carrotaccord, the next more flowery part of IN that partly reminds me of Hermès Hiris with some spicy traces. The base with the typical current tart, putty but in the same time almost slight powdery musky accord with light traces of incense, an accord present in the bases of for example Les Exclusives Chanel 1932, Grossmith Amelia, Puredistance Opardu, Oriza L Legrand Oeillet Louis XV and Parfums MDCI Chypre Palatin. But the sum of its parts puts this fragrance in a higher dimension, it is very pleasant and intriguing, I think the "recognizing other beautiful perfumes"effect during the drydown, contributes to this overall impression. This effect is also something I perceive in Kerosene Copper Skies even if this is a different fragrance. IN is concentrated and longlasting.

Picture: Iris Silver Mist by Serge Lutens
Photo: PR Serge Lutens (c)

When it comes to Iris Silver Mist the whole composition feels smoother, earthier, watery, like damp soil. The carrotopening is shorter and not as intense as in IN and the iris lends more to violet and leafy notes. The base is woody-musky. ISM is more harmonious, the different parts are seamless woven together, the composition is introvert, calming and meditative whereas IN is extrovert, louder with more radiance.

For lovers of  rooty irises, Iris Nazarena is well worth testing as well as the reference fragrance for this style Iris Silver Mist.

Ramón Monegal - Impossible Iris

Picture: The Impossible Iris personified

H.R.H Crownprincess Victoria of Sweden,

Photo: Mattias Edwall/Royal Court (c) 

The Impossible Iris, a creation of senior parfumer Ramón Monegal for his own house, which also bears his name, is all but impossible. It's a beautiful irisfragrance in which the perfumer manages to curb the sharp, rough, carrot-earthy notes that are present in the topnotes of almost every orris-root dominated perfume as in for example Serge Lutens Iris Silver Mist or Heeley Iris de Nuit. The carrot is there but it's soft and rounded, in texture as cashmere. Another fragrance where I have percieved this sensation is in Naiviris the Pierre Guillaumes creation for his Huitième Art line. After a while the iris note in Impossible Iris get an almost buttery (the orris-butter?), but at the same time airy quality. Soon also an unexpected twist for such a pure, elegant creation like this appears: A red berry note, but handled in a way that supports and balances the cold iris, ther is no typical sweet, fruity-floral, vibes at all. The warm and almost powdery note of mimosa is also clearly present to balance out the iris. In this stage there is a powdery-cosmetic feel that is characteristic for elegant iris fragrances but in Impossible Iris it's tuned down and constitute one of all the interesting facets of this fragrance. The whole delicate blend rests on a light woody-cedar base, integrated in a seamless way with the rest of the ingredients.

Impossible Iris is high quality stuff, very versatile, it's the perfect officescent, a sort of first-class Prada Infusion d'Iris Edp replacement. Impossible Iris is also the perfect "lunch at some elegant restaurant fragrance" or something to wear at a day time reception, would be a perfect choise to our Crownprincess Victoria for the official celebrations of her 35th birthday today. If Impossible Iris is to be personified, Victoria is my choice. When wearing Impossible Iris another high quality iris comes to my mind, the XerJoff Irisss (review in swedish). Both these fragrances have the elegant, gently, airy quality but to me the orris root are more present in Impossible Iris whilst Irisss to my nose is more about the iris flower. Of the two IMHO Impossible Iris has more interesting twists whereas Irisss is more of a conventional, classical iris.

Even if Impossible Iris is easy to wear, the developement is interesting during the whole dry down, something that I demand from my favourite fragrances. The longevity is great, + 24 hours in warm, humid summer weather, a feature that is not common when it comes to fragrances with this smooth and gentle character. Often such fragrances falls apart and fade away, but not this incredible,beautiful (Im)possible Iris.

Rating: 5

Notes: Iris, mimose, raspberry, ylang-ylang, jasmine, cedar

Thanks to Ramón Monegal Parfums for getting the opportunity to sample this beauty. The Ramón Monegal Parfums are also avaible at Aus Liebe zum Duft .

Phaedon – Verveine Figuier

Picture: Eisenkraut, Verbena officinalis, 1796,

Fig. from book Deutschlands Flora in Abbildungen,

Author: Johann Georg Sturm (Painter: Jacob Sturm)

Wikimedia Commons

Verveine Figuier is a Pierre Guillaume creation launched under the Phaedon label, a perfume joint-venture where Pierre is involved. Some fragrances are made by Pierre and some not, but as I have found Verveine Figuier is composed by PG himself.

VF starts with a light, green fignote that have some commonalities with the light, green figginess of PG:s Jardins de Kerylos. The fignote is balanced and gets a cirusy-green sparkling effect by the leafs of verbena. The green and citric notes are interacting in a quite linear formula, grounded in a light woody, white musky base.

VF:s formula seems simple and straight forward. The blend is very light to be a PG creation, it’s almost an Eau de Cologne, on my skin anyway. VF is a scent that should be splashed on to refresh during a hot summerday, and several applications will be necessary as it fades after 3-4 hours on my skin anyway. This verbena – fig styled almost colognelike blend is a good alternative to the classical citrusdominated colognes such as Guerlain Eau de Cologne Imperiale or the modern musky dominated such as Thierry Mugler Cologne. Other verbena fig styled fragrances tha comes to my mind testing VF is Hermès Un Jardin en Méditerranée and Heeley Verveine even if those,especially UJeM , is stronger and with a better longevity. Of the two the Heeley Verveine is most similar to Phaedon Verveine Figuier as it’s lighter and more citrus-green than the darker and denser almost ripe fig in UJeM. The musky, light woody part of VF has similarities with the great green, musky Eau de Lalique but EdL is more radiating and lasts for a whole day even in summer. Also PG:s new interpretation of Corps de Ames, the beautiful Corps et Ames Edt Apaisante features  verbena but the note is much more obvious in the CdA Edt than in Verveine Figuer.Maybe because the verbena note, just as the whole blend, is stronger in CdA Edt.

To summon up Verveine Figuer is the perfect stright forward, summery splash on, almost cologne for lazy days. Nice, dimmed and refreshing.

Rating: 3

Notes: Verbena leaves, fig leaves, fig wood, musk

Histoires de Parfums - Tubereuse 1 Capricieuse update May 2012

Picture: A cacao tree with fruit pods in various stages of ripening.

Photo: Medicaster, (cc) Wikmedia commons, some rights reserved.

Tubereuse 1 Capricieuse is the first installment in the Histoires de Parfums Tubereuse triology, created by the HdP house founder the  ISIPCA-graduated Gérald Ghislain and Magali Senequier ( I think). The Tubereuse triology is a suite of different interpretations of tubereuse or more precise, perfumes with tubey as the common denominator but not necessarily tubereuse as the dominant note of the composition.

I have tested and reviewed (in swedish) T 1 Capricieuse almost two years ago. At that time I didn't caught its features and rated it as a slight more than good fragrance but it didn't really moved me at that time. Maybe I rushed through the sample too fast, because now I really like this interesting  iris-suede-coca-tubey blend. T 1 Capricieuse starts as a almost pure iris fragrance with the typical metallic, iris rooty note but without almost any nuances of carrot. The opening notes reminds me of Chanel No 19 Poudré and Heeley Iris de Nuit minus the carrot note. Then a note similar to Björnklister "Bear-glue", a white glue for paper that was common in my childhood, tunes in. Nostalgic-pleasant in some way. After a while the gluenote turns into a suede note dusted with coca powder and a muted tubereuse tunes in very discrete. As the blend dries down the flowery, coca, suede blend somehow intensifies in a beautiful, almost gourmand accord. This stage is very pleasant and the stayingpower is superior, it lasts until the next morning. I suspect that I applicated to little when I condemned the stayingpower two years ago. 

As a whole T 1 Capricieuse reminds me of the iris-suede Mythique by Parfums DelRae but the latter is more graceful, transparent and flowing than the more robust T 1  Capricieuse. Mythique is also an iris-suede without the tubeynote that makes T 1  Capricieuse warmer and with an almost mellow vibe.

T 1 Capricieuse is the perfect officeperfume, wearable year around except the hottest summerdays.

Rating: 4+

Notes: Saffron, bergamott, mandarine, iris, ylang-ylang, tubereuse, cacao, musk, suede

L'Artisan Parfumeur - Traverseé du Bosphore

Foto: Parfumista (c)

Den flitige läsaren av olika parfymbloggar har inte missat den senaste tidens hype av L'Artisans Traversée du Bosphore. Tycks ha blivit något av en kultdoft bland parfymtyckare och de negativa kommentarerna är väldigt få. Med risk för att tjata ut ämnet kommer här då ännu en review:

Traversée du Bosphore som betyder ungefär "korsa Bosphoren" är den för nuvarande hyperproduktive, superkultnäsan Bertrand Duchaufours tolkning av sina (doft) intryck från den gamla multikulturella smältdegeln Istanbul. Alla ingredienser finns i beskrivningen av TdB härledda till olika maträtter, kryddor och andra doftintryck. För mig är TdB också en smältdegel men av olika parfymer som sniffat på genom åren som parfymintresserad. Så jag beskriver doften utifrån "parfymspåret":

TdB:s första not är ett lite tungt, nästan övermoget äpple som känns igen från Joop:s speciella äpple-/vaniljdoft från nittotalet All about Eve. AbE:s äpple är dock sötare än TdB:s annars är det precis samma not. Strax efter Eves äpplenot följer Cuir de Lancomes rena, ganska lätta lädernot och den följs i sin tur av irisen från Heeleys Iris d'Nuit som IdN:s irisnot doftar när den lugnat ned sig och den värsta morotsdoften lagt sig. Sedan följer gammalt hederligt rosenvatten över Etienne Aigners mockadoft In Leather som i sig också har något som jag tycker liknar en lätt äpplenot i sig. Därpå en skvätt gammalt hederligt rosenvatten och även lätt mandel som finns till exempel i Ava Luxes Loukoum, fast i TdB är det en torr loukum. I basen känner jag en bläckig not som jag i viss mån kan ana i sommarens L'Artisandoft Nuit de Tubereuse samt en torr krutkänsla som även finns i Lorenzo Villoresis Teint de Neige.

Hur faller då denna cocktail av gamla parfymer ut? Konstigt nog väldigt bra! De är inte mixade i en enda röra utan flyter in och ur varanda under doftens utveckling och en not som kommer in tidigt kan också komma igen lite senare men i lite mer framskriden utvecklad form. Så TdB är en riktig handledsmagnet där jag liksom vill följa med i vad som händer och upptäcka nya spännande vändningar hela tiden. Samtidigt är det en trivsam komfortdoft som är förvånansvärt lätt med tanke på de ganska krävande noter som ingår. Kanske är det IFRA-restiktionerna mot diverse ämnen som gjort doften flytande och transparent, skulle vara intressant att känna om den hade haft ett större djup om den skapats för tio år sedan. Eller också är det Duchaufours mening att den ska vara som en slöja. Troligen är det en kombination av vad som är praktiskt genomförbart i större skala och en konstnärlig idé.

En farhåga jag hade innan jag provat TdB var att den skulle kännas ofärdig på grund av Douchafours stora produktion de senaste åren. Jag tror inte att syftet är en särskilt komplicerad doft utan en doft som många kan gilla och som ska sälja bra till en ganska bred målgrupp. Ur den aspekten tycker jag att den är tillräckligt färdig. Skulle syftet ha varit en "svår" parfymnördsdoft så hade den behövt mogna lite till. Den enda invändning jag har mot TdB är att den är lite klen, det är för lite som återstår efter en lång dag, lite lätt vanilj, krut- och mockafragment.

Sammanfattningsvis: En intressant, trevlig och mycket användbar men inte så originell doft som jag tror passar många hudtyper.

Betyg: 3+

Noter: Äpple, granatäpple, saffran, läder, tulpan, mandel, ros, socker och honung.

XerJoff Irisss

Det känns splittrat att skriva något som superlyxhuset XerJoffs fina (nästan) iris solitär Irisss. Irisss är superhypad och hyllad bland doftnördar. Irisss är superdyr i den speciella Muranoglasflaska som man kan välja färg på och dyr även i refillflaska på 50 ml, den går då att få till det facila pricet motsvarande strax över tvåtusen kronor!!!

Jag har provat Irisss från ett litet splashprov så risken är att den inte är helt till sin rättvisa. För på mig når den inte upp till de höjder som den verkar göra på många andra. Men är den av den fantastiska kvalitet som den sägs vara, så bör intrycket förändras vid de två återstående provningar som röret räcker till.
Irisss är inte en solitär även om det är irisen som tydligt och klart framträder hela tiden i denna linjära doft. I början har den också den för många irisdofter så typiska morotsfrödoften. Det märks att Irisss är gjord av högkvalitativa ingredienser då den aldrig upplevs som kemisk, kärv eller kletig. Irisss ger en ren, skalad, kylig och sval känsla samtidigt som den är tydligt närvarande. Tyvärr håller den bara en del av dagen, men det kan bero på att jag är sparsam med provet och säkert har underapplicerat doften.

För mig förmedlar Irisss samma känsla (och ligger i samma läge på tonskalan) som Pradas Infusion d'Iris även om de inte är särskilt lika. Den senare är sötare, mer ihopblandad och i starten lite sminkig i karaktären samt saknar den som en del upplever som så svåra morotsnoten. I d'I äralltså en mer populistisk irisdoft. När Id'I suttit en halv dag är den i I d'I snälla irisnoten ganska ren på mig. En doft som visar fler likheter (men inte förmedlar samma känsla) med Irisss men som är tuffare, kärvare och mer maskulin är Heeleys Iris d'Nuit . I d'N inleds med en skarpare morotsnot än Irisss. I d'N är också träigare (cederträ), kantigare och mer grovyxad än den i sammanhanget perfekta Irisss.
Irisss är på något sätt oklanderlig, välmanikerad och förutsägbar. Fin och bärbar och luktar gott men det är ingen doft som gör att jag går och väntar på vad som ska hända därnäst. Och eftersom Infusion d'Iris som sagt ger mig samma känsla finns tack och lov inget behov av Irisss.....än iallafall :).

Betyg: 4

Uppdated impression summer 2012: Even if good quality, Irisss is to perfect and predictable which makes it a bit dull. Despite the quality - it's not worth it's high price IMHO.

Uppdaterat intryck sommaren 2012: Även om god kvalitet så är Irisss för perfekt och förutsägbar vilket gör den lite tråkig. Så trots kvaliteten - den är inte värd sitt pris.