Juliette Has A Gun - Lady Vengeance

Lady Vengeance är en sådan där mörk rosendoft kombinerad med patchoulli som jag bara är alltför förtjust i. I LV:s fall kombineras det mörka med en torr vanilj. Jag hittar något liljekonvaljliknande, lite kallt i toppen och även trä i botten. LV innehåller ganska typiska ingredienser för sin genre och är en mycket bärbar variant av temat. En del tycker att mörka rosor med bas dominerad av patchoulli alternativt ambra eller oud blir för tungt, mörkt och för mycket. Jag upplever att LV, trots sitt innehåll, ändå är en i sammanhanget ganska transparent doft, flytande i vinden som en mörkt purpurfärgad sidenchiffong. Jag tycker alltså inte att doften är särskilt tung utan ungefär som Stella McCartneys Stella i täthet och tyngd.

Trots utmanande namn både på parfymhuset och själva doften är LV är ingen svår doft som tar plats och hela tiden kräver bärarens uppmärksamhet. Snarare är det en riktig komfortdoft och handledsmagnet som många kan tycka om. Den passar bra kalla vinterdagar men även i varmare väder på grund av den lite kyliga ton som finns i doften. Det är en slags kylighet eller kanske man ska kalla det luftighet som jag förknippar med ambrox, den ambra/mysk/ambregris liknande komponent som blivit så vanlig i parfymbaser. Kan även var någon vit kemisk mysk, är inte särskilt bra på det kemiska.

Efter att ha använt doften fyra dagar, varav tre i sträck börjar näsan vänja sig och doftblindheten gör sig påmind. Jag får svårt att känna hela doften på en gång och varseblir snarare fragment av den. Det stämmer med de helt ovetenskapliga resultaten från höstens "en vecka med en doft" kampanj, se inlägg i november. Efter ca fyra dagar inträdde olika grader av doftblindhet för många av deltagarna i försöket.

LV är skapad 2006 av den kända näsan Francis Kurkdjian för parfymhuset Juliette Has A Gun. Den är klassad som en blommig chypre och jag förutsätter att man då menar en så kallad modern chypre. Dessa är just i regel patchoullibaserade i stället för med bas av ekmossa. De ingredienser som anges för LV är ros, patchoulli och vanilj. Dessa är fint balanserade och understödjs givetvis av en rad andra noter som marknadsförarna valt att inte nämna.

På tal om marknadsföring: När det gäller Juliette Has A Gun:s dofter (har provat en, sniffat på tre av sex dofter) så tycker jag att namn, formspråk och marknadsföring utlovar mer originella dofter än vad som sedan finns i flaskorna. Midnight Oud (har inte sniffat på den) ska till exempel vara en fint balanserad (med bra ingredienser) snäll-oud. Därmed inte sagt att JHAG:s dofter på något sätt är dåliga, tvärtom så gillar jag det jag sniffat på. Det är bara det att den bild som förmedlas inte stämmer med det intryck som dofterna ger mig, de är av bra kvalitet men påminner lite för mycket om en del andra dofter.
Betyg: 4+

Stella McCartney - Stella

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

I dag var jag bara tvungen att ha rosdoften Stella från Stella McCartney 2003, dvs originalet. Doften skapades av Jaques Cavallier och är en av få dofter med ros som dominerande not som jag gillar. Ofta får dessa dofter en potpurri-känsla. Det slipper man dock med Stella som är en ganska djup rosdoft tack vare en ambrerande bas. Den påminner om kryddiga, tunga rosor på väg att övergå i vissningsstadiet. Jag känner också en lätt men angenäm syrlighet i doften.

Faktum är att jag föredrar Stella mångfalt över en egentligen "bättre" rosdoft som Annick Goutals Rose Absolute fast den egentligen är en "finare" komposition med mer naturliga ingredienser. Men RA är ljusare och därmed mer potpurri-ig.

Stella sägs vara en hyllning till den engelska trädgårdsrosen och inleds följdriktigt med essenser från ros och pion blandat med mandarin och apelsin. I hjärtat finns ros absolute och trä. I basen mer träsorter  och ambra.

Stella är en doft som passar utmärkt en solig dag på höstkanten men också en grå dag. Den bör inte bäras i värmebölja. Doften är välkomponerad, har en lagom närvaro i rummet och håller ganska bra under dagen. En varning dock för att en del känner sig melankoliska av doften. Så bär den inte dagar då du behöver putsa upp självförtroendet!

Betyg 4

Kommentar 2011: Intrycken står sig även om jag i nuläget inte kan säga att jag gillar Stella bättre än Rose Absolute. De är så olika i typ.

Juldofter - Alla möjliga

Så ett uppsamlingsheat från olika doftfamiljer, en lista dofter som jag känner för inför jul:

Prada (Prada): Av någon anledning är jag just nu väldigt sugen på Pradas "clean-patchoulli" tunga doft. Dess värme och täthet passar utmärkt mörka vinterdagar. Elegant och modern. Tillhör i och för sig inte de rena orientalerna utan den träigt orientaliska familjen men den får ändå komma med här.

Infusion d'Oranger (Prada): Som motvikt till gråheten och mörkret är jag inne i en liten apelsinblommeperiod. Läsaren Anna fick in mig på spåret för ett par veckor sedan när hon nämnde att hon bar I d'O. Den passar bra även med sin typiska tvålighet - associationer till det traditionella julbadet.

Lux (Mona di Orio): Inte en citrusdoft nu också tänker den tålmodige läsaren. Men Lux är en mörk, marmeladig (engelsk marmelad) citrus som kommer bättre till sin rätt på vintern. Den har mycket kropp (för att använda vintermer) och är inte transparant och colognelik som den "normala" citrusdoften.

Stella (Stella McCarteny): Denna mörka, melankoliska, victorianska ros passar bra att slappna av med tillsammans med en brittisk kostymfilm under den lugna juldagen.
Cabochard (Grès): En klassisk läderchypre är väl inte precis särskilt mysig och julig. Men en julafton med grått och småregnigt väder för ganska många år sedan (i början av milleniet) bara kände jag att den passade.

No 19 (Chanel): Grönt är skönt som motvikt till alla Tusen och en natt inspirerade dofter som man gärna använder runt jul. No 19 har vid sidan om iris också en hyacintig och lökväxtaktig not som passar utmärkt till julen.

Ska bli intressant och se vad det i praktiken blir för dofter som drar den här julen. Vem vet det kanske blir en jul i citrusens tecken : ). Det är bland annat det som är så fascinerande med parfym, man vet aldrig vad som lockar vid ett visst tillfälle och i en viss situtation. Och ibland är det just något helt oförutsägbart.

Dagens doft - Deep Rose

Foto:Parfumista (c)

Testar ännu en rosig Montale nämligen Deep Rose som tillhör en av de senare, kritiserade produktionerna. Men jag kan inte alls vara särskilt kritisk mot Deep Rose. Den är en riktigt rosig doft utan så mycket annat än en vit pepprighet. Rosen är ljust rosa och den har ett lätt not av den gummiaktighet som finns i rosenoljor. Den påminner en hel del om Annick Goutals Rose Absolute men AG:s doft har mer av det studsigt, spritsiga rosenoljegummit och den känns mer som en blandning av rosa, gula och oranga rosor och kanske någon ljust röd.
Deep Rose är rosa rätt igenom och kan kännas för förutsägbar även om det är en fin doft. Men framåt eftermiddagen händer något. Då glider DR över i en mörkt rosa eller snarare purpurfärgad ros och den får en melankolisk ton som påminner om den i Stella McCarthenys Stella. DR tar sig på slutet och blir riktigt intressant på grund av kontrasten med topp och mellannoterna. Måste tillstå att jag blivit riktigt förtjust i DR. Även om den inte är så unik så är hållbarheten under dagen god och den har fina ingredienser som en Montale ska ha.

Betyg: 4

Dagens doft - Stella

Idag var jag bara tvungen att ha rosdoften Stella från Stella McCartney 2003 dvs originalet. Doften skapades av Jaques Cavallier och är en av få dofter med ros som dominerande not som jag gillar. Ofta får de en potpurri-känsla. Det slipper man dock med Stella som är en ganska djup rosdoft tack vare en ambrerande bas. Den påminner om kryddiga, tunga rosor på väg att övergå i vissningsstadiet. Jag känner också en lätt men angenäm surhet i doften!
Faktum är att jag föredrar Stella mångfalt över en egentligen "bättre" rosdoft som Annick Goutals Rose Absolute fast den egentligen är en "finare" komposition med mer naturliga ingredienser. Men RA är ljusare och därmed mer potpurri-ig.
Stella sägs vara en hyllning till den engelska trädgårdsrosen och inleds följdriktigt med essenser från ros och pion blandat med mandarin och apelsin. I hjärtat finns ros absolute och trä. I basen mer trä:er och ambra.
Stella är en doft som passar utmärkt en solig dag på höstkanten. Den bör inte bäras i värmebölja. En varning är dock att en del känner sig melankoliska av doften. Så bär den inte dagar då du behöver putsa upp självförtroendet!

Dagens doft - Rose Absolue

Rose Absolue från Annick Goutal är en solitär rosendoft med olika sorters rosor såväl vilda som tama. R A brukar anses tillhöra en av de bästa rosendofterna och det luktar verkligen bara ros, ingen tvekan om det. Jag kan tänka mig att doften attraherar genuina rosendoftsfantaster men på mig luktar det mest potpurri. Det är en klassisk, ren rosendoft när man sätter på sig R A men efter några timmar luktar det bara fragment av torkade rosenblad. Som så ofta när det gäller Goutals dofter så sitter alltså inte R A så bra under dagen. Kanske beror det på att Goutals dofter består av stor andel naturliga ingredienser.
Själv föredrar jag (all snobbism som omger Goutals dofter till trots) den mycket mer kommersialiserade och därmed, om man anlägger det snobbiga perspektivet, "sämre" rosdoften Stella från Stella McCartney. Med Stella har ingen mindre än praktnäsan Jacques Cavallier (så dålig är den då rakt inte) skapat en ny typ av rosendoft som inte är så tråkig som den traditionella typ som R A representerar.