Puredistance - Aenotus

Picture: The visual feeling of Aenotus,
watercolor of Marleen Molenaar
PR Puredistance (c)

Aenotus is the just launched perfume from one of the most exclusive perfumehouses, Dutch  Puredistance. Aenotus is the result from an over three year long creative process where the founder of Puredistance, Jan Ewoud Vos, together with perfumer Antoine Lie, created the signature fragrance for Jan Ewoud. The name Aenotus is made-up by Jan Ewoud, inspired from the greek mythology and more precisely, Aeolus  the god of the winds.  Based from testing performed by both Mr Parfumista and me, I can tell the name definitely is suitable for this airy contemporary  citrus-aromatic creation.

The very first impression when spritzing Aenotus is the high quality and seamless blending of the ingreditents. This is of course the sign of all the Puredistance perfums and becomes obvious in a minimalistic and clean construction as Aenotus. The perfume (Aenotus, like the whole Puredistance line, is close to the skin, extrait formulas) starts with an accord of a very natural smelling lemon, a lemon with depth and a soft roundness, probably a contribution from the complementing orange fruits. There is also a note reminicent of lime. A glimpse of fresh minty leaves appears followed by a very light and well behaved touch of the moist, watery greeness of  one of my  favorite green fragrances Beaufort Fathom V (whereas Fathom V is not well behaved ). I also got a short impression of vintage Eau de Rochas and Mr Parfumista also smells a glimpse of vintage Bowling Green from Geoffrey Beene. Further in the dry down, a shining, white, dry chalky note appears, wrapping Aenotus in a soft rounded aura, not soapy at all, it conjures a similar smooth texture and feeling. There is also a spritzy dry, blond woody, peppery accord, probably from the black currant buds combined with mint and the musks in the base. The peppery effect is quite distinct on Mr Parfumista and Aenotus on his skin becomes reminiscent of a softer luxuary sibling to Hermès Eau de Citron Noir.

In the basenotes Aenotus is stronger on the musks and a sort of dry sunwarmed woody peppery accord amplifies when it comes to Mr Parfumista wheras my skin brings out more of chalky and minimalistic, contemporary mossy notes, even if some of that special woody/peppery accord is also there. Several testings of Aenotus confirms that the performance of the fragrance is very sensitive to the wearers skinchemistry and also to the dosage.  When I'm wearing Aenotus there is an impression in the baseaccord, maybe the mossy note, that reminds me of  the "scenery" (not the scent itself, except fragments of the mossy note) of Pierre Guillaumes beautiful contemporary, mossy Papyrus de Ciane.  Also there is something in common with the mossy musk in Chloé Nomade, even if  Nomade as a fragrance is different, it's floral and sweet compared to Aenotus. When I'm wearing Aenotus glimpses of the citron is still there, also in the base. On Mr Parfumista the base is more onedimensional, like a thicker and smoother, sunwarmed, dry, peppery wood à la Hermès Citron Noir. As I've smelled Aenotus projecting more times from Mr Parfumista than from myself,  Citron Noir is altogether the fragrance that most comes to my mind when evalutating Aenotus.

Picture: Aenouts in its elegant packing
in different sizes, 17,5 ml, 60 ml, 100 ml.
Photo: PR Puredistance (c)

Wearing Aenotus is comfortable but still intriguing as the fragrance triggers differnt associations, to other fragrances and also to the context of the fragrance. Imagines like a cooling breeze a sunny spring or early summerday by the sea with sun and a clear blue sky are the first impression. When leaving the direct seaside, scents from the rural landscape appears like greenery, woods and moss.

Aenotus is a versatile fragrance, it's suitable for daytime wearing year around. It's an understated and officefriendly perfume which wears close to skin. If properly applied of course, the rich formula allows only a few tiny spritzes, if overapplied it could  be almost suffocating. Longevity 24h + even if moderate applied. Compared to other aromatic fragrances, which in comparison often seems "thin" in texture, Aenoutus is multifaceted with a full texture, and something as rare as an aromatic fragrance in perfume formula. Even if Aenotus is a unisex fragrance leaning to the masculine side, I'm planning to wear it anyway and I'm certain I'll exploring new facetts and impressions. To be continued.

Notes: Orange, mandrin, lemon, yuzu, mint, blackcurrant bud, petitgrain, oakmoss, patchouli, musks

Thanks to Puredistance for the sample to test

Oscar de la Renta - Sargasso

Picture: Lines of  Sargassum 

Photo: Unknown, source NOAA FishWatch 

Wikimedia commons

Sargasso is a green slight flowery-acquatic, happy and sunny fragrance in the Oscar de la Renta Essential Luxuries line. Sargasso will express the essence of the Sargasso Sea, it's deep bluegreen
color and exceptional clarity that  touches the shores, the scents of salt and the marine vegetation that washes up to the beach at Oscar de la Rentas house.

Sargasso starts with an accord that is constructed (to my nose) as it has an embedded accord similar to the start of classical Eau de Rochas. It's just like that the "Eau de Rochas-accord" is a minor part of the main topaccord, which is smooth acquatic-green. When reaching the middle Sargasso becomes woodier and a bit sandy in texture, as sand meeting the salty water a sunny day, mixing in notes of driftwood and the special algae for the Sargasso Sea, Sargassum, just as the marketingblurb says. I can also smell traces of a flowery note, note that also is present in the base. The basenotes are smooth woody-green with supported by a slight white musky note, the same as present in Granada from this line, but to a lesser extent in Sargasso.

Sargasso is a smooth and tender acquatic fragrance in the fleeting style that characterizes many of the latest releases from many houses. I suspect that these fragrances are pre-compliant to the coming, much stricter regulations that probably will become effective the coming summer. Sargasso is discrete and is not chemical -screaming as some acquatics tend to be. It's a officefriendly character and best suitable for the summermonth, even if wearing it in the winter, conjures the images and feeling of the warmer season waiting about some months.


Sargasso is a fragrance for those who like Calypso Marine by Calypso Christiane Celle even if Marine is more distinctive, woodier and mediates a more watery feeling.

Rating: 3

Notes: Mandarin, lemon, juniper, petitgrain, spearmint, cucumber, lentisque, fennel, driftwood, patchouli, cypress

Fragrance(s) of the week (1) 2013

Photo: Parfumista (c)

Almost every week there is a fragrance or fragrancestyle that I particulary crave. Maybe I wear the fragrance some day that particular week, just sniff it, tray it or just let the longing persist as I'm often totally off-season when it comes to what I crave and the season current. To examplify: The week before Christmas I suddenly started to long after the sparkling, grassy and green springlike Chanel No 19 Edt, this in the middle of the cold and darkest winter, with lot of snowing. The same phenomena, but in the opposite fragrancedirection, is happening in the middle of the summer, some years as early as around Midsummers Eve. Than in the warmth and brightness of the Nordic summer, I start longing for dark and deep fragrances as ambers, dark roses, ouds, patchouli. Another observation when it comes to my perfumecraving during the latest half year is an increasing need and appreciation for the classics as the classic Chanels, Guerlains, Rochas or Diors. When it comes tocontemporary perfumes, I prefer perfumes created in the classic style as the offerings of Puredistance, Parfums de Nicolï and Parfums MDCI or more complicated contemporary perfumes with many dimensions as the perfumes of Ramón Monegal, Amouage or Mona di Orio.

To conclude this philosophising: 1) Fragrancewise I'm often in the reverse season 2) Fragrancestylish the circle is completed, I'm back where it all started, with the classics or  classic styled, well-crafted fragrances.

For 2013 I will start to notice (and post) if there is a/some special weekly cravings. Here are my observations for the first week of January 2013:

- The longing for springfragrances has intensified. Today (chilly and grey outside) I'm wearing  the Guerlain iris/violet/mimosa/guerlinade classic Apres l'Ondee Edt and I'm constantly sniffing my wrists.

- The other perfume that influenced me this week and I really liked to wear at New Years Eve was a perfume that not belongs to any of the categories mentioned above: Miss Dior Le Parfum which IMHO is a well crafted, contemporary mainstream with some dept and body to it. Features that is becoming more and more rare these days,  both within mainstream and niche.

Robert Piguet - NoteS

Picture: From the manuscript of Bach's lute suite in G Minor
Wikimedia commons

NoteS is one of the perfumes in the interesting Nouvelle Collection (described here) from the honorable perfumehouse Robert Piguet. NoteS is created by the houseperfumer Aurelien Guichard.

Classified as a unisex fragance, NoteS to my nose is leaning much to the masculine side at least in the top- and middlenotes, but it is definitly wearable for a woman, I got positve remarks at the office wearing this. NoteS starts a bit brisk in the classical bergamot and herbal style. The opening of NoteS smells like a classical quality fougere to me with its clean, herbal accord. Also in the heart the classical refreshing geranium is appearing, gently mixed with some discrete and somehow dry orangeflowery notes. It's interesting how the orangeflowernote (as all flowery notes) could be so differently interpreted in different perfums from dry too very sweet. From the middlenotes there is a balsamic texture in NoteS and this balsamic, smooth feeling is amplified the more the fragrance dries down, even if the herbal element still is there. In the basenotes NoteS gets in the chypre direction with mossy notes strengthened with vetiver and softened and rounded out with dry, powdery tonka. In the base NoteS is clearly unisex and not leaning into any direction as in the top- and middlenotes.

NoteS is a wellcrafted elegant fragrance in the classical style but interpreted in a contemporary, smoother, balsamic way.  There are no harsh edges and the notes are just fleeting into each other in a wellcomposed manner, just like the name of this classy creation indicates. There is no chemical aquatic, no shrill pepper or loud woody notes in this contemporary classic.Wearable year around, very suitable in chilly autumn, escpecially the comforting basenotes. Longevity very good, sillage medium +. Simply yet another sucessful creation from the restored perfumehouse of Robert Piguet. NoteS is a fragrance of growing liking to me, it's a somehow "difficult" fragrance that takes it time to be fully appreciated, something that I really apprecite when it comes to perfume.

A fragrance for those who like (even if not smelling the same the fragrances mediates a similar impression): Yves Saint Laurent Rive Gauche pour Homme (more herbal), Rochas Macassar (more flowery and mossy) Givenchy Gentleman (mossy greener, more wet), Maria Candida Gentile Barry Lyndon (lavendel instead of white flowers).

Rating: 4+  (a bit too masculine for me)

Notes: Bergamot, clary sage, geranium, orange flower, vetiver, moss, tonka been

Scented thoughts – November 2012

Photo: Mr Parfumista

The late autumn is here, the perfect season for staying inside perfumetesting and writing reviews. As readers of this blog are aware of, sampling, evaluating and writing about perfume is my fulltime sparetime hobby. There is a pleasure to test so many new fragrances either new launches or frags that are not new on the market but are not tested by me before. But sometimes when piles of (to exaggerate a bit) untested intriguing samples demands for attention, I can feel a frustrated of the fact that frags from my regular collection get no skintime. Almost always the crave to test an uncharted fragrances wins over the wish to calm down with a favourite. A positive side of a sampeling is that the more I sample, the more similarities I perceive between fragrances from different houses and within a certain category. The similarities together with the fact that I’m almost always is testing some sample leads to less purchases of full bottles, even if there are still too many, I’m still finding too many fragrances to love from the exercise of sampling.

I the latest months I have felt a growing attraction to some of the fragraces I was into when this blog started six years ago, ie the classics. For exemple I feel an urgent need to test and compare the new reinterpreted Molinard Habanita Edp (if I can get my hands on a sample) to the Habanita Edt I own. I also crave some “old ladies” scents as Lanvin Arpége, Rochas Femme and Madame Rochas and even if my skin doesn’t give them justice, they provide a welcome break from the contemporary scent map.

Writing about the contemporary fragrances there are so many interersting to test (here we are againJ). For the moment I’m excited to test the new Histoires de Parfums L’Olympia Music Hall and Veni, Vidi, Vici from the Edition Rare line and have also re-discovered the beautiful perfumline of Frapin. Late to the party when it comes to MDCI Chypre Palatin a beautiful frag I have smelled on my friend Fragrancefanatic from Riktig Parfym. Which make me think of that Riktig parfym carries a varied selection from the Etat Libre d’Orange-line and I hope that the new releases, The Afternoon of a Faun and Dangerous Complicity soon will be there as I want to put them under my nose asap. 

Vero Profumo - Mito

Picture: Gardens of Villa d'Este in Tivoli, Italy
Photo: mmxbass, Wikimedia commons

Two of my favoriteperfumers lives in Zürich, Andy Tauer and Vero Kern. Maybe it's the fresh air from the alps that have formed their excellent sense of smell which makes them creating beautiful and innovative perfumes. Anyway, this month Vero Kern will launch another gem in her artful parfumeline Vero Profumo - Mito.

Mito is an olfactory interpretation of Veros impressions from the park of Villa d'Este in Tivoli, the flowers, the water in the basains, the moistiness in the shadow, the fresh grass, the sunshine, the architecture and the planning of the park. To me Mito really reflects these impressions of strolling around in a classical park wearing a casul-chic summeroutfit.

Mito starts with a mellow, very warm yellow lemonnote which to me is close to the real fruit. It's lika an explosion of sunshine when the topnotes developes. After a while the flowers skilfully blended with the green sharpness of galbanum shows up. The flowers, especielly the classical galbanum-hyachint duo somehow curbes the sharpness of the galbanum and creates an almost creamy, moisty but in the same time warm texture. Mitos appearence is close to the typical 70s citrus-flowery chypres as Chanel Cristalle Edt and Eau de Rochas, but warmer and more mellow in charachter. The magnolia is also mellow and warm, it's not the somehow stripped down almost cold version as is present in Chanel Cristalle Eau Verte. The jasmine is clean and proper, not an animalic, dirty one. The moisty, dark green moss is present as the perfect setting and the cypress adding some dry woodiness to the blend. A fragrance that comes to my mind during the flowery stages of Mito is Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss which is the same type of  contemporary, green and mellow, whiteflowery chypre. PCJWM to me is a tad sweeter and a bit more flowery in style. Another modern interpretation in this genre is Tiare by Ormonde Jayne.

Mito is an easy to wear fragrance considering it's an Vero Kern perfume. It is not quite as original as Rubj, Onda and Kiki but it's a very wearable fragrance, suitable year around, especially for the colder month, to remember the sunny and warm summer days. As the sillage  is very close there is a risk that the heat of a summerday will be to though to Mito, as with most fragrances heavy on citrus. This minor weakness  is the reason to that Mito doesn't receive the highest rating, but almost:

Rating: 4+

Notes: Citrus, magnolia, champaca, jasmine, galbanum, hyachint, cypress, moss

Parfumerie Générale - Cologne Grand Siècle

Photo: André Karwath, CC - some rights reserved,

Wikipedia commons

For an english version, scroll down
Parfumerie Générales (PG:s) citruscologne Cologne Grand Siècle är gjord av en hög andel naturliga råvaror. Pierre Guilleme, husets grundare och näsa, säger sig vara inspirerad av solkungens hov (Ludvig XIV) på 1600-talet och de få och rena råvaror som då stod till parfymörernas förfogande.

CGS är en fin, om jag ska tänka mig en färg, djupgul, citrus. Den är lite söt, påminner om smaken av en hård citruspastill. Det påminner i stilen om kultklassikern Eau de Rochas men den senare är mer tvålig, har en mossig bas och är stramare i stilen. CGS är med sin trä och vetiverbas mer publiktillvänd och lättsam. En fin sommardoft som tyvärr har en stor nackdel: Den försvinner på en halvtimme, visserligen testad under tuffa soliga sommarförhållanden. CGS är något mer maskulin än feminin, även om man tycks framhäva doften något olika: På herr Parfumista framhävs de träiga noterna mer den korta stund det varar, på mig citrusnoterna.

Parfumerie Générale (PG) citrusy cologne Cologne Grand Siecle is made of a high proportion of natural ingredients. Pierre Guilleme, the house's founder and nose, says he is inspired by the court of the Sun King Louis XIV in the  seventeenth century and the few and pure ingredients which then was avaible to the  parfumer.

CGS is a nice, if I have to think of a color, deep yellow, citrus. It's a little sweet, reminiscent of the taste of a hard citruspastille. It's reminiscent of the style of the cult classic Eau de Rochas, but the latter is soapy, has a mossy base and is stricter in style. CGS, with its base of wood and vetiver is more oriented  towards the general public and more easygoing. A nice summer fragrance which unfortunately has a major drawback: It disappears in half an hour, although tested under harsh sunny conditions. CGS is a bit more masculine than feminine, even if it seems to enhance the smell somewhat different: Mr Parfumista highlights the woody notes the short time it lasts,  and for me, the citrus notes dominates.

Rating: 3

Noters Tangerine, bitter orange, cardamom, vetiver

Parfums de Nicolaï - Cédrat Intense

Bild: Cologneversionen av Cédrat i härlig megasplashflaska med kork.

(c) Parfums de Nicolaï

Först och främst ett Gott Nytt Parfymår till alla parfymfrälsta och till dem som är på god väg att omvändas. Så till en review av en doft som passar perfekt en dag som denna:

Cédrat Intense är som alla dofter från högkvalitativa huset Parfums de Nicolaï, skapad av Guerlainättlingen Patricia de Nicolaï. Då hon inte trots, genomgången parfymörutbildning och praktik i familjefirman inte lyckades påverka gubbarna i släkten med lite nya influenser, startade hon eget parfymhus tillsammans med den betydligt mer foglige maken.

Cédrat Intense är som namnet antyder en citrondoft. Men det är inte en rent, rund, spritsig, fräsch och solgul citron, utan en mörkare, lite örtigare, inlagd citron där citronen är perfekt blandad med ett torrt cederträ som inte är så där dominant, nysigt och pepprigt som det kan bli i vissa brygder. Dessutom finns pepparn själv som not men den är så välmodererad att effekten blir att den liksom lyfter citrusen på ett knastertorrt moln.  Det finns också en jordighet i CI som troligen kommer från en återigen välbalanserad torr patchoullinot i basen. CI påminner en del i sin träiga citrusnot om sjuttiotalets citruschypres framför allt om  min favorit ever i genren Eau de Rochas, även om EdR är tvålig vilket CI inte är. Det torra lite höga citrus-moss- träet ger också associationer till Chanels Cristalle EDT.

CI bygger på en av huset Nicolaïs fina cologner, nämligen Cologne Cédrat. Trots att CI:s ursprung i en enkelt komponerad colognevariation så står den kvalitativt miltals högre i kurs än dagens typiskt, syntetiskt frääääscha dofter. CI känns i alla fall som äkta vara och jag tror att det är en hel del äkta citrusoljor i, PdN är känd för sin höga kvalitet. CI och jag kan tänka mig även CC (har inte provat den) passar väldigt bra dagar när man känner sig hängig till exempel som idag, dagen efter Nyårsafton. Den friskar upp utan att ge illamåendekänslor. CI passar förstås perfekt sommartid men, i enlighet med mitt tidigare malande om citrus på vintern, egentligen bättre på vintern då de flyktiga citrusdofterna sitter bättre på huden i kallt väder. En allrounddoft som passar bra också på den parfymfientliga arbetsplatsen (tack för att jag inte jobbar på en sådan!), den kan omöjligen störa någon. CI sitter även bra för att vara en citrusdoft, på mig sitter den ofragmenterad fram till kvällen och det lilla 1 ml provet räckte till hela tre full wearings, varav en på herr Parfumista som inte brukar vara snål i appliceringen.

En ytterligare fördel är att om man väljer cologneversionen så är den oförskämt billig för att vara en kvalitetsdoft, för 39 EUR får man hela 250 ml i PdN:s robusta splashflaska med kork (finns även i 1 liters!), bara att ohämmat splasha på alltså. För den mer kontrollerade karaktären finns colognen även med spray 100 ml för 29 EUR. Intenseversionen, som den här reviewen handlar om, kostar ungefär som övriga nicolaïer i EDT/EDP dvs EUR 90-100 för 100 ml.

Slutligen, om man nu bryr sig om sådana petitesser, så omnämns både Cédrat Intense och Cologne Cédrat för det mesta som herrdofter, något som man helt kan bortse i från då den är totalt unisex i stilen.

Betyg: 4

Noter: Citron, bergamott, grapefrukt, cederträ, peppar, patchoulli

Annick Goutal - Mon Parfum Cheri, par Camille

Bild: Deutsche Schwertlilie (Iris germanica),

Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1897

Wikimedia Commons

Annick Goutals senaste doft, Mon Parfum Cheri, par Camille är skapad av Annicks dotter Camille som en hyllning till sin framlida mor. Annick lät på sin tid skapa Eau de Camille till sin dotter och Eau de Charlotte till sin styvdotter så visst är det dags för en ordentlig hyllning av Annick. För MPC är det, precis som med Songes för några år sedan, Camille själv som har skapat formulan med input från Annick Goutals husnäsa sedan decennier, den formidabla Isabelle Doyen. Annars brukar rollerna vara ombytta.

MPC inleds med mörka, kittiga läppstiftsnoter kombinerade med mörka lagom mogna plommon. Ju mer MCP torkar ned, ju mer övergår plommonnoten till doften av färskt torkat katrinplommon dvs doften när man precis öppnar en påse. Det finns samtidigt en kall not irisnot som är på något sätt blir torrt lädrig. Det är inte den typiska, morotslika irisrotsnoten utan något som mer ger association till själva blomman.  I basen finns en mycket fint blandad och perfekt balanserad patchoulli som i kombination med en lagom mängd heliotrope, och tror jag sandelträ, ger en chyprekänsla även om ekmossan saknas. MCP förtjänar det numera nästan uttjatade epitetet "modern chype" som sätts på allahanda blandningar.

MCP ger mig associationer till en perfekt skuren pälsbärmad kashmirkappa. Den ger också känslan av luften och dofterna en grå och kall höstdag. Den mörka purpurfärgen på flaskan speglar på ett bra sätt den eleganta och vilsamma aura som MPC förmedlar. Det är en modern retrodoft som förenar histrien med nuet. Doften påminner mig främst om Rochas Femme men utan kumminnoterna i den moderna formulan.

MCP kan bäras både dag- och kvällstid, men det anser jag i och för sig om det mesta. Provet är EDT versionen och jag kan tänka mig att EDP:n är tätare och mer kvällsbetonad. EDT:n håller ganska bra långt in på kvällen.

MPC är en doft som visar att det trots alla ingrediensrestriktioner ändå finns gott hopp om parfymkonsten. En av årets klart bästa releaser.

Betyg: 5

Noter: Plommon, iris, viol, heliotrope, patchoulli,

Amouage Gold

Hyllningen av mainstream den senaste tiden innebär inte att jag övergivit nisch. Nej det finns mycket bra inom nisch, särskilt inom de kanske 10 % av utbudet som använder riktigt bra råvaror. En representant för dessa dofter är utan tvekan Amouage Gold. Gold är Amouages första doft från 1983 och är fortfarande dess frontparfym. Det sägs att sultanens av Omans frus favoritparfym var Madame Rochas och toppnäsan Guy Robert kallades in för att med de bästa av råvaror göra en doft i samma stil.  Det blev startskottet för den kungliga familjens parfymhus Amouage.
Det är svårt att göra en så mångfacetterad och av så fina råvaror komponerad parfym rättvisa i en kort recension. Gold är en klassisk aldehydparfym men på mig ger den också något av en orientalisk känsla, antagligen på grund av frankinsenceinslaget, silverrökelsen från Oman. Gold har i strukturen likheter med Madame Rochas och Chanel No 5.
Gold lyfter upp en kylig och ruggig sommarmorgon (eller vilken ruggig morgon som helst). Gold, som egentligen är mer av typen galadoft, är egentligen för elegant för en vanlig gnet-dag på kontoret, iförd någon helt ogenomtänkt klädkombination. Men varför inte förgylla vardagen? I Gold känns det som jag bär en matt, gyllene, skråddsydd, aftonklänning i ett tungt, böljande (Amouage betyder vågor) silkestyg. Ingredienserna liksom flyter samman sömlöst, de böljar ut och in i olika noter. Inget känns skarpt eller kemiskt, till och med civeten känns mjukt rundad och inte så rått animalisk. Gold är visserligen av modell "tantparfym" men till och med herr Parfumista som är så känslig för detta erkände ändå att Gold är mycket bra och att man liksom glömmer bort "tantkaraktären".
Min recension av Gold är av parfymvarianten. Har också testat EDP:n. Den är också mycket stark och jag upplever den som mer av en "roomfiller" än parfymen. Parfymen är mjukare, mer hudnära och diskret på något sätt.

Betyg: 5  

Användbara Eau d´Hermès

Bild: Perfume Emporium.com
Visste inte vad jag skulle ha för doft idag. I förvirringen grabbade jag tag i ett säkert kort, oavsett årstid eller temperatur: Eau d´Hermès, huset Hermès första doft. EdH skapades 1951 av den store Edmond Roudnistka (Femme, Diorissimo, Diorella, Le Parfum de Thérèse "postumt").
EdH är en unisexdoft men personligen tycker jag att den är mer feminin. EdH ger mig associationen av nystädat/nybäddat hotellrum i Frankrike. Vet ej varför, kanske har någon liknande doft funnits på något hotell där. Bland ingredienserna framträder på mig främst kummin. Det är en mycket fin, rund och mjuk kummin som känns äkta. Inte så där syntetisk som tex i Kingdom där den är tuff och rå. Den är tydligare och mer renodlad än Femmes kumminton. Citrustonen har en dragning åt den äldre, lite tyngre karaktären, som känns som inlagd citron.
I toppnoterna finns bergamott, citrusträ, lavendel, petitgrain, och salvia. I hjärtat följer sedan kardemumma,  coriander, kryddnejlika, kanel, geranium och jasmin. I basen kummin, labandum, björk- och cederträ, mossa, tonkaböna och vanilj.
Många och fint avvägda ingredienser. Diskretion och överhuvudtaget ingen skrikighet. Hållbarheten är bra trots att det är en Eau. Det förutsätter i och för sig att man sätter på sig en rejäl dos. Tidlös och mycket användbar.

Kingdom

Bild: P99.com
Egentligen har jag svårt att förstå alla heta känslor kring Alexander McQueens Kingdom från 2003. Många tycker att denna kryddigt blommiga doft, dominerad av kummin, luktar som otvättad armhåla. Så rå, vulgär och spännande är definitivt inte denna doft. Jag tycker den är rätt trevlig men ganska medioker. Det finns bättre dofter i samma genre tex YSL:s NU och Costume Nationals Scent Intense. Dessa har mer kropp, Kingdom känns mer vattnig, kall och lätt.
Det speciella med Kingdom är den dominanta spiskumminnoten. Det är en skarp, rå not av syntetisk karaktär. Det är inte den runda, fina, mjuka kumminnot som finns i Rochas Femme eller den rundat naturliga som i Eau d´Hermes.
Kingdom inleds med idel lätta noter bergamott, apelsin, neroli och mandarin. Kumminen träder fram väldigt snabbt även om den är stationerad i mellanregistret tillsammans med ingefära, jasmin och ros. I basen ligger sandelträ, myrra och vanilj.
En rätt trevlig, bärbar urbant modern doft, särskilt bra för den varmare årstiden. Kingdom skulle kunna vara en unisexdoft precis som Eau d´Hermes. Det finns dofter klassade som mansdofter som är mer feminina än den här.
Kingdom sitter bra under dagen men har inte särskilt stor närvaro i rummet. Det är en doft jag mest känner själv när jag bär den. Kingdom är allt annat än påträngande, vilket man skulle kunna vänta sig med alla beskrivningar av att den luktar kroppsodör.

Eau de Rochas - Je`taime !

Bild: Perfume Mart.com
Jag har burit dig tre dagar i rad nu. Att kvala in för något sådant på en ombytlig, otålig doftecentriker som Parfumista, visar att du är speciell.
Igår var vi ute och flängde runt i värmen och du utsattes för den hårdaste test. T o m du hade tonat bort framåt kvällen men det lilla som kändes var i alla fall komplett, ofragmenterat.
Du är nu en av mina absoluta sommarfavoriter. Jag har inte uppskattat dig tillräckligt förut, kanske för att jag mest använt dig under andra årstider. Det är under sommaren du utvecklar hela ditt torra, citrusiga, träigt mossiga register till fullo!

Dagens doft

Så här (se nedan) skrev jag om Dgens doft Eau de Rochas när jag av någon anledning blev sugen att använda denna eminenta klassiker under helt fel årstid. Håller fortfarande med om allt och kan tillägga att så här en varm sommardag så utvecklar den ytterligare dimensioner.  En citrus grönhet som inte är lime utan snarare en omogen grön citron, känns också. Även träigheten är tydligare idag. EdR sitter också bra värmen till trots. Den kan fortfarande kännas ofragmenterad, om än svagt, efter över tolv timmar.
En verklig toppendoft, både som doft och i kvaliteten. Synd att så få doftar så här.
Från Parfumistans dagbok 22 december 2006:
"Soligt väder gav sommarassociationer. Greppade Eau de Rochas en klassisk citrus-chypre från 1970. Från början var den en unisex parfym men då Rochas lanserade Eau de Rochas Homme fick den ursprungliga EdR bli en damdoft. I och för sig tycker jag att den är mer en kvinnodoft även om vissa män säkert passar bra i den.
Eau de Rochas sitter bättre än många andra rena citrusdofter, skräckexemplet på dålig förmåga att sitta kvar: Eau d´Hadrien. Det beror på EdR:s rejäla chypreorienterade bas med ekmossa, ambra och mysk. I toppen olika citrusnoter och verbena. I mellanregistret vildros, jasmin, coriander och nejlika dvs typiskt chypre.
Det är inte samma lätta och friska citrusnoter i EdR som tex i Ed´H utan de är tyngre och känns mer som konserverade citroner. EdR har en ton i sig som kan trigga igång illamående. Så har man minsta antydan till det så bör man akta sig för EdR den dagen. Annars är EdR en fin, lite tvålig och osöt sommardoft . Numera känner man inte den här dofttypen på särskilt många personer."

Dagens Doft - Alchimie

...och gårdagens. Det var så länge sedan jag hade nöjet att bära Rochas fruktiga blom-oriental Alchimie att jag beslutade att tillämpa tvådagarsprincipen.  Alchmie är en skapelse av den för Parfumistans läsare numera rätt välkända näsan Jacques Cavallier (tex Stella, Cinema, M7, L´Eau de Issey, Nu). Alchimie är inte alls så känd som tex Absolu (även den av JC).
Alchimie är även den en tonka-doft. Den luktar frukt och tobak, jag känner inte så mycket av blommorna. Jämfört med Lolita Lempicka är Alchimie lättare och fräschare, annars har de en del likheter, särsklit då tonkabönan i basen. Alchimie är ingen "svår" snobbdoft utan rätt okomplicerad och en riktig trivseldoft en gråmulen dag som denna. Den går också, sin orientaliska bas till trots, att använda sommartid, fast så klart inte när det är som varmast. Alchimie sitter rätt bra under dagen, bättre än Lempickan.
Alchimie inleder med citrus och frukt grapefrukt, bergamott och svartvinbärsblad. I mellanregistret jasmin, acacia, persika, liljekonvalj, ros och heliotrope. I basen tonkaböna, vanilj, sandelträ och mysk.
Som alla Rochas dofter är Alchimie mycket välgjord. Jag uppskattar mycket detta hus parfymer på både dam och herrsidan.

Dagens doft - Eau de Rochas

Soligt väder gav sommarassociationer. Greppade Eau de Rochas en klassisk citrus-chypre från 1970. Från början var den en unisex parfym men då Rochas lanserade Eau de Rochas Homme fick den ursprungliga EdR bli en damdoft. I och för sig tycker jag att den är mer en kvinnodoft även om vissa män säkert passar bra i den.
Eau de Rochas sitter bättre än många andra rena citrusdofter, skräckexemplet på dålig förmåga att sitta kvar: Eau d´Hadrien. Det beror på EdR:s rejäla chypreorienterade bas med ekmossa, ambra och mysk. I toppen olika citrusnoter och verbena. I mellanregistret vildros, jasmin, coriander och nejlika dvs typiskt chypre.
Det är inte samma lätta och friska citrusnoter i EdR som tex i Ed´H utan de är tyngre och känns mer som konserverade citroner. EdR har en ton i sig som kan trigga igång illamående. Så har man minsta antydan till det så bör man akta sig för EdR den dagen. Annars är EdR en fin, lite tvålig och osöt sommardoft . Numera känner man inte den här dofttypen på särskilt många personer.

Dagens doft - Rochas Femme

Efter gårdagens allt annat än lyckade utflykt i herrdofternas värld, flyr  jag idag in bland det mest feminina, Rochas Femme. Femme skapades av supernäsan Edmond Roudnitska och lanserades av Rochas 1944. Doften är underbart mjuk och lite krämig. Den luktar varmt plommon och kummin. Kumminnoten är mjukt rundad, inte rå/frän som i den moderna kummindoften Kingdom.
I Femmes toppnoter finns frukt och kummin, i mellanregistret känns blommor som ros, kryddnejlika och jasmin men det blir ändå inte särskilt blommigt utan plommon/ kummin dröjer sig kvar. I basen bla ekmossa,  patchulli och vanilj. Femme är en fruktig chypre, en grupp som brukar vara svår på mig. Femme passar som tur är däremot bra. Föregångaren till Femme är Mitsouko från 1919. Av dessa föredrar jag F, M kan bli lite kväljande om inte dosen blir precis rätt.
Femme är en klart underskattad doft som säkert kommer få en relansering med något känt ansikte som galionsfigur och på så sätt bli het igen. Det är den verkligen värd. Hoppas de bara inte förvanskar den i någon ny variant.