Ormonde Jayne - Vanille d'Iris

Picture: Iris Germanica (Deutsche Schwertlilie)
Drawing by Franz Eugen Köhler, 1897
Köhler's Medizinal-Pflanzen,
Wikimedia commons

Vanille d'Iris is a 2015 release from Ormonde Jayne created by Geza Schon.

Vanille d'Iris starts with an iris with an light, fresh carrotnote, like from a tin and small carrot "priemeur", harvested in the early summer. After a while Vanille d'Iris becomes more flowery, the carrot disappears as in most irisfragrances which are starting up with the rooty accord which gives an intriguing and sort of fresh, despite the earthy connction, impression for the irisgenre. After a while a non-sweet vanilla shows up and it reminds me of the chalky vanilla of Parfums de Nicolaï Vanille Tonka. The iris as the protagonist among other florals which dominates the heart and reminds me in style of the Le Galion Iris and Acqua di Parma Iris Nobile even if both these fragrances are more lush, flowery and warmer in apperance. Vanille d Iris goes quickly through the flowery phase but iris is also clearly evident in the woody-green accord of the basenotes , reminding me of a contemporary iris-woody classic as Heely Iris de Nuit. The iris in the base is balanced by a clean vetiver as also a barely detectable vanilla, adds an opposing smoothess which, together with a light glowing amber, almost precisely placing Vanille d'Iris just over the border in the feminine iris territory. But Vanille d'Iris is perfectly wearable for men who likes for example Dior Homme where the lipstick texture actually is more feminine in style than the subtle vanilla/amber addition in Vanille d'Iris.The base is also lightly infused with a clean but not powdery or soapy musk which higlights the other notes and makes the fragrance last for long.

Picture: Vanille d'Iris
Photo: PR Ormonde Jayne (c)

Vanille d'Iris is a good, elegant, "basic iris" wearable year around. It doesn't bring anything new to the genre but is well crafted and well worth  sampling if searching for a(nother) basic iris. It's a perfect office fragrance if carfully applied as it's a strong formula which despite its clean character could be overbearing if to much is spritzed, three-four spritzes is the limit. Longevity is very good about 24h, sillage is heavy.

Those who likes irises in general both flowery and woody, will probably also like Vanille d'Iris.

Rating: 4

Notes: Coriander, bergamot, carrot seed, pink pepper, oris, jasmine, magnolia bud oil, osmanthus, vanilla, cedarwood, vetiver, amber, musk

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

Carner Barcelona - D600

Picture: D600 by Carner Barcelona. This image

perfectly captures the spirit of D600. Photo by Carner Barcelona (c).

The scents of Carner Barcelona is sometimes accused to be to close to other, preferably better mainstream, fragrances. But with the multitude of fragrancereleases of today, which houses are not, and I can't see that Carner stands out among the other regarding this. Even if Cuirs that I reviewed in November last years resembles some other niche releases in the oud-saffron-leather category it's a well done fragrance which fully can compete with the other mentioned. But now, over to the todays subject - D600.

D600 is one of the two initial fragrances for the house of Carner, founded by Sara Carner in 2010. In the fragrances Sara will capture the spirit of her hometown Barcelona and it's catalonian surroundings through the compositions of different perfumers. In D600 the perfumer Christophe Raynaud  hits the target: D600 is the smell of La Rambla a warm summernight, it perfectly captures the modern pulse of the medivial city. D600 starts with notes thats resembles the smoke of a fresh lighted cigarette mingled with iris and jasmine . Later on the blend becomes more flowery with some discrite citric notes well blended, but in a urban, subdued way. There is also a sort of putty, slight lipsticky note that surrounds the flowers which is very pleasant. The base is light vetiver, woody well balanced with a vanillic touch and the light, freshly lighted cigarettenote consists and deepens during the evolution of the basenotes. In the end, blended with the vanilla, there is an almost edible, light gourmand accord. Something also is reminding me of The Different Company Oriental Lounge (in swedish).

D600 is a very comfortable scent, unisex but to my nose it's leaning to the feminine side as opposed to Dior Homme (different versions) which it's sometimes is said to be too similar to. To my nose there is similarities in style and in the irisnote but I think DH is much more lipsticky and the iris is louder and more cosmetic in feel and so is the whole DH fragrance. In D600 the jasmine is almost equal to the irisnote and I can't find the fresh ligheted cigarettenote in DH. Another frag that comes to my mind when sniffing the cigarettenote is Etat Libre D'Oranges Jasmin et Cigarettes but in this scent the cigarettenote paired with jasmine on me,  precipitates in the most unpleasent way. D600 is a much more successful interpretation of the flowery cigarette theme. D600 also intermediate a sort of urban, vegetal feeling that I also can recognize in Annick Goutals Nuit Etoilée . There is also a touch of hot asphalt like in Keiko Mecheris Mulholland (swedish), even if Mulholland is a citrusfrag with winy accords.

Overall, D600 is a pleseant, comfortable fragrance very versatile, the type of fragrance which is essential those days when it's hard to choose which frag to wear. The longevity is satisfactory and the fragrance is interesting during it's whole dry down.

Rating: 5

Notes: Bergamot, grapefruit, pepper, iris, jasmine, cardamom, vetiver, cedarwood, vanilla

Thanks to Carner Barcelona for sending a sample for test.

Osorterat om parfym så här i elfte timmen av 2011...

Bild: Mysko stenformation från sommaren 2011.

Snart är vi där igen! Foto Herr Parfumista (c)

Så var det då nyårsafton igen och jag får inte ihop något stort, intelligent och sammanfattande inlägg över parfymåret som gått. Här kommer istället aktuella parfymtankar och liknande, kanske speglar det i sitt osorterade skick ända parfymåret 2011.

* Är den tvättmedelsnot av typen dyrt, lyxtvättmedel som vi numera känner i kreationer från nichehus som Maison Francis Kurkdjian, APOM pour Femme respektive APOM pour Homme, L'Eau Serge Lutens och Puredistance Antonia, ersättaren för den härligt tvåliga not som fanns i det sena sjuttio- och det tidiga åttitalets häftiga aldehydparfymer. Fast denna megasoapiness anses idag tydligen som daterad. Får bara vara en bråkdel som i Pradas Infusion de Fleur d'Oranger som ändå blir utskälld. Detta medans tvättmedelsnoten ändå slinker igenom, dock under en del kritik, men då mer utifrån att den tillhör "mainstream" än noten som sådan.

* Viktig info till alla Dior Homme älskare som vill hamstra originalversionen. Klipp ur kommentar från Pojkfröken som precis som vanligt har örnkoll på läget:

"Åh, Dior Homme! Jämförde originalet med reformuleringen nyligen och skillnaden är påtaglig, den mer klara irisnoten är inte där längre :(( men den är fortfarande bra, nevertheless. Versionerna skiljer sig åt gm att originalet har kromat "rör" och nyutgåvan har ett svart."

Alltså håll koll på rören!

* Appropå Dior, parfymhuset som personifierar varumärkesvanvård. Det sägs att man reformulerar om det mesta för närvarande, som jag nämnt i ett tidigare inlägg (våras/tidig sommar) om att man "tar hem" dofterna från de stora doftföretagen som äger själva formulan. När man sedan ska blanda själv måste man ändra ganska märkbart i kompositionen så att det inte kan klassas som ett plagiat av den formula som doftföretaget äger.

* Det är alltså med tanke på ovan inte särskilt konstigt att mötas av den trista nyheten att en av mina vinterfavoriter Dior Addict tydligen bara är en skugga av sitt forna jag, en flytande vålnad. Har själv inte doftat på reformuleringen men gjorde det med Dune vilket inte var någon trevlig upplevelse. Det positiva är att jag plötsligt sitter på en vintage Addict med en flaska från 2007.

* När det gäller alla Best of 2011 listor som precis publicerats så är de ganska lika i temat. Klart är i alla fall att jag måste sniffa på Bottega Veneta för den finns med på nästan varenda lista. Frågan är om den klår MPG:s Cuir Fetiche, det verkar som om färre har sniffat på den.

* Så till doften för aftonen, det blir fullt klart en hyllning till Mona. Antingen en skvätt av Oud eller Nuit Noire som jag hade nyårsafton för två år sedan. NN passar nyårsaftnar tycker jag. Tubereuse är också en runner up i det vårvinterliknande vädret.

* På tal om svenskars favoritämne vädret: Jag tycker att den varma vintern är très bien! Jag känner för att använda nästan alla delar av parfymgarderoben, undantag de allra lättast blommiga som typ Diorissimo men jag får säkert snart en dragning även till denna typ av doft. Det har ju börjat ljusna, i alla fall i teorin. De senaste två vargavintrarna har det blivt ett ganska ensidigt användande av orientaler och gourmander, dessa trevliga doftfamiljer får alltså tuff konkurrens den här vintersäsongen. Oj, nu känner jag plötsligt för en doft som jag förknippar med tidig vår: Donna Karan Gold.

* Nyårslöften, är så trött på detta, för de fallerar redan i slutet av januari varje år och slår snarare över åt andra hållet. De brukar vara: Nästan köpstopp på flaskor, prova de prover jag har mer och vara restriktiv med nya provanskaffningar. I år struntar jag i detta och kommer därmed säkert att lyckas bättre men parfym är ju mitt stora intresse so what the heck.....

* Har som sista projekt 2011 börjat twittra.Visserligen ännu ett tidskonsumerande moment i en vardag fylld av tidsbrist. Men det är ett bra format att sända iväg en och annan parfymerad tanke och väldigt lämpad för att få en överblick av mina SOTD:s (Scent Of To¨Day). Dessutom att sätt att träna på att bli mer kortfattad, har en tendens att bli långrandig när jag är inne i mitt favoritämne. Nu har jag just varit mer än lovligt långrandig och:

Jag önskar alla Parfymälskare (och eventuella andra som råkat hamna här) ett Gott Nytt 2012!

Julklappstips i sista minuten

Late to the party! Både Pojkfröken och Parfymbloggen har redan klarat av detta tema med listningar på lämpliga dofter för olika kategorier nära och kära. Eftersom jag instämmer i mycket är det ingen mening att börja göra en lista här också men här några ytterligare tips:

* Ett väl beprövat tips är att vänta till presentförpackningarna säljs ut i mellandagsrean. Ofta är det 30-50 % och vill man inte kladda med tillhörande bodylotions etc så är medföljande produkt perfekt att ge bort. Själv har jag smått börjat fundera på presentförpackningen av Victor & Rolfs Flowerbomb.

*Såg i ett av de stora varuhusen en 15 ml flaska (minst) av DKNY Be Delicious dvs det ursprungliga gröna äpplet vilket "faktiskt" är en riktigt bra komposition, till ett pris av SEK 165. Överkomligt  om man vill komplettera sin doftgarderob med en klassiker som denna Granny Smith - kreation numera är.

* Vill man som Pojkfröken både riskminmera och slippa trängas på sta'n så hinner man ta en titt hos trevliga niche-webbshopen/butiken Fragrance & Art. För den som vill riska i det lilla så borde paktetet hinna fram till julafton då 3-5 dagars leveranstid anges.

* Kan trots allt (med risk för att få min objektivitet ifrågasatt) inte låta bli att hinta om några bra dofter från ovanstående sortiment då jag provat en del av dofterna under hösten:

- Azemour les Orangers (Parfum d'Empires): Tänka sig att det anno 2011, restriktioner och annan goja till trots, faktiskt går att göra en klassisk citrus chypre av 70-talssnitt tänk Chanel Cristalle EDT och Eau de Rochas. Men så har också Parfum d'Empires ägare, tillika husnäsa Marc-Antoine Corticchiato, förutom en doktorsgrad i kemi i botten också examen från absoluta toppparfymörskolan École Internationale de Parfumerie de Versailles (ISIPCA). Review här.

- Myrrhiad (Huitieme Art Parfums): Om än inte lika toppskolad, här är det vad jag vet "bara" kemistexamen i botten, men med en pappa som lyckligtvis innehar en kemifabrik där någon produktionslina kunde ställas om, så lyckas snyggingparfymören Pierre Guillaume med det mesta han tar sig för. Så även i mytiska myrra, svart the och lakritsbrygden Myrrhiad som förresten reviewas i morgon.

- Pepper/Poivre (Place des Lieces): En straight-forward peppar-kryddblandning som på mig faller ut i en frisk rökelsedoft, se review härom veckan.

* Både Pojkfröken och Julia nämner två Dior Homme versioner, Intense respektive Sport. Jag vill även lägga till den ordinarie Dior Homme samt skicka ut en varning: Enligt tillförlitliga källor i parfymbloggosfären är Dior Homme under reformulering och denna innebär att man tonar ned den häftiga läppstiftsaktiga irisnoten till förmån till mer trä dvs DH kommer att mer likna andra herrdofter :-( . Så DH-fantasten bör  för säkerhets skull dammsuga markanden efter äldre flaskor dvs hitta någon affär med lägre omsättningshastighet på produkten. Vet inte om man ändrat på förpackningen/flaskan vilket brukar vara tecknet på en lite större reformulering.

Nej nu måste jag göra något vettigt, som att dekantera prover till julklappar. Också ett sista minuten tips till julklapp från en parfymnörd till någon med ett spirande intresse.

Ha en bra söndag!

Reformuleringsvarning - igen....

Bild: Goldhamster foto:  Mandy (cc)

some rights reserved, Wikimedia commons 

Igår när jag passerade en parfymaffär i den stora kedjan lade jag märke till att man på stora affischer med Nathalie Portman marknadsförde den nya Miss Dior Cherie som Miss Dior. Nu är det slut med gamla, visserligen till vansinne reformulerade Miss Dior, tänkte jag skakad. Svaret fanns samma dag på den utmärkt informativa parfymbloggen Grain de Musc. Och inte bara svaret på denna fråga, Miss Dior Cherie kommer i sin reformlerade variant att heta Miss Dior medan den ursprungliga (reformulerade) kommer att heta Miss Dior Original, utan också den bakomliggande orsaken till det hela.

Lyxkonglomeratet LVMH som äger varumärken som Dior, Kenzo, Guerlain mfl låter integrera hela produktionskedjan och skapar egna lab. Detta för att ta kontrollen över sina formulas och för att skära ned kostnderna. Hittills, eller i alla fall under många decennier, har ägarna av parfymvarumärkena outsourcat skapandet av dofterna till stora dofttillverkare som IFF, Firmenich, Givaudan och Symrise, som i sin tur har näsorna knutna till sig. Dessa labindustrier är ägare till de formulas som gällt hittills. När LVMH nu "tar hem" produktionen förändrar man formulan så att man inte kan anklags för intrång i nuvarande ägares rättigheter. Nuvarande ägare, labben, sitter nu i en prekär situation med en formula och eventuella lager av en brygd som man inte äger varumärket och förpackningen till.

Formulaändringarna beror alltså inte i de här fallen på IFRA-restriktioner utan har legala och kommersiella skäl. Det är i och för sig inte säkert att resultatet blir sämre men som framkommer i inlägget så är LVMH kända för att förbilliga produktionen bland annat genom att använda billigare ingredienser. I inlägget nämns några dofter som har/kommer att förändras bland annat fina moderna klassikern Dior Homme.

Integrationstrenden är alltså ytterligare ett fenomen att noggrant hålla ögonen på, om fler ägare till parfymmärken följer samma trend riskeras massiva reformuleringar av dofter. Det kan alltså vara läge att hamstra för den som har en riktig favoritdoft/signaturdoft.

För att få hela bilden: Läs Denyses inlägg och kommentarer på Grain de Musc http://graindemusc.blogspot.com/2011/06/lvmh-repatriates-miss-dior-ex-cherie.html

Pärlor i parfymbutiken – Pour Homme

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumistans Blogg på Damernas Världs hemsida i januari 2009. 

Också på herrsidan finns förstås pärlor i parfymaffärernas normalsortiment. Men det gäller då, precis som på damsidan, att se bortom topp tio. Här kommer några förslag:

Rive Gauche pour Homme (YSL): Designern Tom Ford har sett till att låta ta fram bra dofter för de mode- och skönhetshus där han varit verksam. YSL:s Rive Gauche PH är ett sådant exempel. En trä och fourgé-mix (örtig ormbunke) skapad av den pålitlige näsan Jacques Cavallier 2003 som ger en rentvättad barbershop-vib utan att lukta tvättmdel eller andra kemikalier. Ger en intellektuell känsla och en känsla av vår i Paris. Student vid Sorbonne kanske?

Gucci pour Homme (Gucci): Också ett resultat av Tom Fords inverkan, här på huset Gucci. Skapad av Michel Almairac 2003, en pepprigt, kryddig, lädrig, träig doft som luktar papyrus. Har känt flera efterapningar av denna, även bland nisch-dofter. Ska inte förväxlas med den nyligen utgivna Gucci by Gucci Pour Homme.

Égoïste (Chanel): Detta är en av de allra bästa herrdofterna någonsin! Kanske den bästa, kommer i skrivande stund inte på någon som konkurrerar. Då menar jag både i väldoft och i skicklig komposition. Tänk att man bara kan kliva in i en vanlig parfymaffär med hyfsat stort sortiment och få med sig detta mästerverk hem. Bivax, rosenträ, nejlika, ros, kryddor, sandelträ och ambrettefrön. Skapad av Chanels husnäsa Jacques Polge 1990. En prototyp togs fram för den amerikanska marknaden 1987 där den lanserades som en limited edition ”Bois Noir”.

Dior Homme (Christian Dior): Dior Homme,skapad av Olivier Polge (Jacques son) 2005, är en tidig representant för trenden med en viss feminisering av herrdofterna. DH är byggd kring iris men här finns också ambra, lavendel, vetiver, lätt läder och patchulli. DH har en lite vulgär läppstiftsnot som kan verka frånstötande för en del men den ger också associationer till lädret på insidan i en fin handväska.

L'Eau D'Issey pour Homme (Issey Miyake): Detta är en av de tidiga, aquatiska dofterna, föregångaren till herrdofterna i genren. LEDIPH skapades av Jacques Cavallier 1994 två år efter succén med den kvinnliga föregångaren L'Eau D'Issey. LEDIPH är inte så där kemiskt aquatisk som många senare dofter utan den har en lätt suraktig kalkighet som motvikt till fräscha citrusnoter och trä. Det finns otaliga varianter på L’Eau D’Issey-temat exempelvis den kryddigare och djupare intense-version som kom 2007.      

Vilka tycker du är riktiga herrdofts-pärlor?

Vintern 2011 - Har kanske stannat av i den olifaktoriska utvecklingen men jag instämmer till fullo så här två år senare.

Spridda parfymtankar - februari 2011

Foto: Herr Parfumista (c)

Det cirkulerar mycket parfymerade tankar i en parfumistas vardag. Som:

*Särskilt kul när jag läser parfymbloggar tycker jag är andras reviewer och intryck av dofter som jag själv också har testat eller funderar på att testa. Ju fler reviewer av en doft, desto roligare. Alltid  framkommer någon ny infallsvinkel.

*Undrar om jag är på väg att få en släng av anosmi (doftbilndhet) för jag tycker att fler och fler dofter inte gör något större intryck på mig och att de inte riktigt känns ordentligt. Att de liksom inte har någon kropp. Gäller både niche och designerdofter. Fast det kan ju vara en följd av IFRA-restriktionerna där de numera tillåtna substanserna i allmänhet verkar vara mer bleka än sina föregångare.

*Kanske har jag nått en punkt där jag totalt sett sniffat på "för många" dofter. För så myckat av sådant jag provar ger direkt associationer till en annan doft, vilket i sig är roligt. Men problemet är att i majoriteten av fallen så tappar jag entusiasmen för doften och den får kanske inte den review den är värd pga bristande wow-känsla.

* Något som ger wow-känsla är när en kollega bär den banbrytande herr-irisen Dior Homme. Den minglar så perfekt med hans hudkemi att doften liksom höjer sig till en ytterligare nivå. Klart det bästa uppbärandet av DH som jag känt hittills.

*Förra året var januari och februari de klassiska orientalernas månader. Opium, Mecca Balsam, JHL, Prelude och Imperial Opopnax gick varma. I år har det varit en mer blandad kompott, kanske beror det på att jag började längta efter gröna blomdofter redan innan jul. Längtan efter våren och allt provande av prover bidrar nog till att parfymanvändningen just nu saknar en fast inriktning.

*Doftutgivningen verkar nästan ha spårat ur. Verkar som om alla möjliga varumärken (inte bara inom mode och skönhet) ska manifestra sig genom en doft. Många av dem som redan är etablerade dofthus formligen sprutar dessutom ur sig nya (ofärdiga) kreationer.

*Gäller alltså att begränsa sig i vad som ska provas. Det dyker hela tiden upp så många nya dofthus som vill kommersialisera på framförallt niche-trenden. Har nästan blivit så att jag knappt vill prova nytt för det är inget kul att få ytterligare en "jaha"-upplevelse (=besvikelse).Det får alltså främst bli de gamla beprövade dofthusen som jag gillar, och så Andy förstås. För ärligt talat så känns det som det räcker med dem som visat vad de går för en längre tid.

* Så till det skrivtekniska: Har märkt att mina inlägg blivit längre och längre. Räcker med hälften till en tredjedel av texten i ett inlägg för att läsaren ska orka med.

Sniff 2011

Vad skönt att läsa Marinas inlägg om Dior Les Exclusives se

http://perfumesmellinthings.blogspot.com/2011/01/christian-dior-la-collection-couturier.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Perfume-smellinThingsPerfumeBlog+%28Perfume-Smellin%27+Things+Perfume+Blog%29

Känns som jag kan skriva av dem från "Att prova listan", har genom åren märkt att Marinas smak överensstämmer mycket med min. Frågan är då vad ser jag fram emot att sniffa på i år?

Som alltid förstås Serge Lutens releaser men det blir nog inte förrän i höst när alla årets dofter finns tillgängliga. Så förstås nyheter från favorithus som Annick Goutal, Andy Tauer och Patricia de Nicolaï. Har inte luktat på PdN:s senaste heliotrophe och torrt-hö inspirerade parfym Kiss me tender ännu men det är ingen panik, jag har ju min kära Etro Heliotrophe, och heliotrophe är en not som är lite vansklig på mig.

Sedan kommer det förstås fler releaser från ett annat pålitligt hus L'Artisan Parfumeur vilket få mig att tänka på att jag ju faktiskt inte provat den super-hypade Traversee du Bosphore från 2010 ännu. Troligen kommer jag att gilla den men efter att ha läst att den har mycket av Havana Vanille i basen och Dior Hommes irisnot så befarar jag att den är lite av ett hastverk, Bertrand Douchaufour har ju varit väldigt produktiv det senaste året. När en näsa, hur skicklig den än är, trycker ut sig för många dofter under en kortare tid kan det hända att dofterna inte blir tillräckligt genomarbetade. Säger inte att så är fallet med Traverse... men det ska bli mycket intressant att sniffa på doften bland annat ur den infallsvinkeln.

Sedan är jag väldigt nyfiken på Robert Piguets förra året utgivna Calypso som tydligen inte har mycket med den ursprungliga från femtiotalet att skaffa. Den nya är efter vad jag har läst en ambroxbaserad skapelse och ambrox verkar vara en ingrediens som passar min kemi. Calypso har fått både ris och ros av förtåsigpåare.

Hoppsan, redan en hel del på sniff-listan. Dax för en provbeställning snart - fast hur var det nu - oprovade prover som väntar så jag får nog vänta ett tag ändå...

Dior Homme

Bild:Perfume Mart
När det gäller herrdofter på damer så tycker jag att Dior Homme kan vara något. I DH känner jag vissa spår av den långt kraftfullare klassikern från Dior Farenheit. Jämfört med F så är DH en mycket blek anrättning. Inget fel på blandningen i sig men för tam för en riktig karl (om man nu ska vara kategorisk och dela in dofter i herr och dam). Den har en irisnot som luktar lite läppsticksaktigt och därmed vad man associerar till feminint. Slutsats: Männen bör hålla sig till Farenheit så kan damerna ta över Dior Homme.