Maison Nicolas de Barry - L'Eau de Shah Jahan

Picture: Shah Jahan (1592-1666)
Wikimedia commons

Even if it's a true unisex fragrance, it's obvious to me that L'eau de Shah Jahan is cretaed to be the masculine counterpart to the beautiful and bombastic L'eau de Mumtaz i-Mahal which was reviewd earlier in December. Shah Jahan is just as the Mumtaz created by Nicolas de Barry and Eddy Blanchet.

L'eau de Shah Jahan also starts with the rubbery rose oil accord as Mumtaz i-Mahal but less dominating and distinct. Soon fruits pickled in a liqueur-brandy like accord appears, the rose steps backwards but is discretly present in the rest of the dry down. The boozy fruits is the distinguishing theme when Shah Jahan is compared with Mumtaz i-Mahal, both has the same characteristic sandalwood, oud and what I think is the note of nagarmotha as basenotes and "frame". And of course the fragrances should complement each other very close, just as Shah and his favorite wife Mumtaz once did. To me L'eau de Shah Jahan is a true oriental version, at least as I, from my limited experience with the Arabian Oud perfumed oils, imagine true orientals, of the western woody oriental Serge Lutens Boxeuses, which compared with Shah Jahan of course seems almost anorectic, but the pickled fruits and the boozy notes is a common theme. Another western styled woody oriental that comes to my mind when testing Shah Jahan is Parfums Delrae Bois de Paradis.

Picture: The sofisticated bottle of L'Eau de  Shah Jahan
Photo: PR Maison Nicolas de Barry (c)

Shah Jahan has a distinct silage even if not as grand as the rosy Mumtaz i-Mahal. Longevity is just as the latter about 24h and Shah Jahan is also best for festive occasions or in very small doses, also for cold and grey winter days. This is not the fragrance for the workplace with the least tendency to scentophobia.

Rating: 4
This as I prefer the roses of the Mumtaz this one i 5 rated and Shah Jahan 4, but if I had preferred fruits better the rating would be reversed as the fragrances are so similar

Notes: Rose, sandalwood, oud

 As mentioned above I also recognize booze, fruits and nagarmotha


Thanks to Fragrance & Art for the sample to try

Skriv text, ange adressen till en webbplats eller översätt ett dokument.

Avbryt

Menade du: föreställer mig

  

Naomi Goodsir - Or du Serail

Picture: The Reception (1873)
Painting by John Frederick Lewis (1805-1875)
Wikipedia commons

Or du Serail is the third fragrance in the perfumelinfe of australian fashiondesigner Naomi Goodsir. Or du Serail is created by the famous nose Bertrand Duchaufour.

Or du Serail starts with a wonderful blast of balsamic, resin notes, supported by cocos and  pickled fruits in boozy, rum-liqueur. This accord are present during the whole dry down but in different strengths in different parts of the fragrance. Soon a balancing almost aromatic note appears and adding some slight spritzy green texture to the fragrance. Combined with the other notes, an accord similar to the smell of almondcake appears for a while. I recognize this accord from Carner Barcelona Rima XI. Then Or du Serail goes on in a darker, fruity-rum phase, with some hardwood, the fizzy herbal green still present but more subdued. In this stege there is something that reminds me of a less spicier Frapin Caravelle Epicée with its woody rum and warmth crossed with  the dark, boosy, woody fruits of Parfum DelRae Bois de Paradise. In the basenotes a light gunpowdernote also appears balancing the boozy fruit, the resins and balsams with some dryness. In the late basenotes, the fruits somehow gets more noticeable again and has a slight flowery twist.

Picture: Or du Serail
Photo: PR Naomi Goodsir (c)

I can think of Or du Serail as suitable as a daytime perfume in the harem as I imagine heavier and much darker elixirs  was used for the night. For most of the public in todays Western World, Or du Serail is sufficiently full and exotic for evening wear, even if Parfumistas easily wears it for daytime during autumn and winter. Or du Serail will be the perfect fragrance for the coming Christmas holidays, despite celebrating at home/away or working. It's a unisex fragrance but IMO it lends a bit more to the feminine side. The sillage is medium and longevity for 24h.

Or du Serail is another oriental-fouerge I have tested lately. It seems as a genre with rising popularity at the moment, see also my reviews of By Kilian Intoxicated and Light My Fire. The aromatic notes in those fragrances makes them lighter, less sweet and probably attract a broder group of potential customer then the classical heavy orientels.

Rating: 4

Notes: Apple, red berries, mango, sweet orange, rum, artemisia, sage, coconut, geranium, ylang-ylang, mate, labdanum, beeswax, honey, tobacco, amber, oak tree, cedar, musk, vanilla

Thanks for Fragrance & Art for the sample to try

Frapin - Caravelle Epicée

Picture: The Noord-Nieuwland in Table Bay, 1762, oil on canvas
by anonymous artist, Cape Town, South Africa

Caravelle Epicée is a fragance that I tried some years ago and liked very much but than went on sampling other frags and havn’t come to test it again than recently. And I have to say that like this beautiful spicy creation at least as much this time. Caravelle Epicée is a unisexfragrance in my book and its created for the perfumehouse of Frapin, not for the beveragesdivision J by Jeanne-Marie Faugier.

Caravelle Epicée starts with a gentle, very true, spicy accord. I can smell different shades of pepper, cummin, saffron, nutmeg and other spices in a wellblended mix where the spices are interacting and none is dominating over the rest. The accord is in the same time soft in character. After a while CE:s spicyness becomes creamy in texture, there are also woody notes which balances the spices. There are also notes of dry coconut, as the smell from the coconut shell from a unopend nut. When Caravelle Epicée reaches the basenotes there is a slight sweet woody note, putty in character, probably from sandalwood. In this stage, Caravelle Epicée reminds me of an unsweet Bois de Paradis by Parfum DelRae, without the sweetened berry and plummy notes of the latter. There is also smilarities with the basenotes of Yves Saint Laurent NU Edp and also something similar to the base of Donna Karan Black Cashmere. Caravelle Epicée has a dark, rich and vevety dept in the basenotes that triggers the imagination. Caravelle Epicée mediates something vintage. Not exactly a vintage smelling perfume but the images of times that have gone. More exactly the image of an elegant lady from the Jugendera (Art Noveau) dressed for the winter season in silkvelvet in muted colors and fur. Or the image an old sailingship “Caravelle” carrying the valuable spices over the oceans on the old spice route.

Caravelle Epicée is one of the best spicy fragrances I have tried, if not the best. It’s wellcrafted and balanced, comfortable, feels very natural, as the percieved notes where the real spices and wood. Caravelle Epicée is a fragrance which creates images and makes the wearer daydreaming of sailing ships carrying its precious cargo over the oceans or about elegant art noveau ladies. There is something in the overall impresson that reminds me of a sort of soft Opium by Yves Saint Laurent but with much more spices and without carantion and cloves. Also Idole by Lubin comes to my mind but that one is airier and somehow lighter, more of a sommer spicy fragrance.

As indicated above, Caravelle Epicée is perfect for winter, and espceially as a Christmas fragrance, with its delicious, spicy apperance. Sillage is close and longevity good, for a day at least.

Rating: 5

Notes: Nutmeg, coriander; chili pepper, pepper, caraway, guaiac wood, sandalwood, amber, patchouli, tobacco.

Parfums DelRae - Amoureuse

Døtrene Benzon

Målning av Peter Severin Krøyer, 1897

Trapholt kunstmuseum, Danmark

Den här gången har jag sparat det bästa til sist: Storblommiga, krämiga Amoureuse är det amerikanska parfymhuset DelRae:s första doft. Även den är precis om de tidigare i veckan reviewade Début och Bois de Paradis skapad av Michel Roudnitska.

Amouresuse är härligt, stort amerikanskt storblommig samtidigt som den har en lagom täthet som gör att den inte blir påträngande. Många som kommenterar den anser att den kan bli för stor men jag tycker att den är precis lagom, och kinkige herr Parfunista har inte klagat på någon överdosering så..... Amouresuse inleds med en kardemummanot som på mig följer med även ned i mellanregistret. Även fruktigheten från tangerinen i toppnoten följer med mig in i hjärtat där härligheter som tuberose, jasmine och lilja (tahitisk ingefärslija vad nu det är) döljer sig. Liljan här känns ganska lätt, lite kripig som om de gröna bladen också extraherats. I mellanregistret skapar dessa noter tillsammans en ny dimension, något som känns som papper i kombination med pion i en krämig textur, som om det vore en bodylotion ungefär. Kanske är det honungen i basen som ger den effekten. Honungen, kanske i kombination med det varma sandelträet ger också en härlig bivaxliknande not som varar väldigt länge. Amoureuse är för mig en varm, lite blåsig, solig högsommardag med klarblå himmel. Precis som på bilden med de små flickorna längst upp.

Jag som så ofta brukar finna likheter med andra dofter hittar inga ordentligt lika. Amoureuse har en känsla och något i innehållet som påminner om Annick Goutals Passion. Flera nämner också Vivienne Westwoods Boudoir och visst finns vissa likheter i starten men Boudoir är mycket kraftigare, mörkare och lortigt animalisk. Då jämför jag med orginalforumlan, jag vet inte hur nuvarande Boudoir dofter, den ska vara ganska olik så det är möjligt att Amoureuse påminner om den. En del nämner också en lortighet i Amoureuse men jag finner inte de noterna utan tycker att Amoureuse är ganska frisk, det är nyutslagna, krispiga blommor.

På mig är Amoureuse mjukt rund, solig och helt underbar! Jag har turen att den, till skillnad från Début, minglar bra med min kemi, något som  i och för sig dofter med tuberose brukar göra.

Betyg: 5

Noter: Kardemumma, tangerin, tuberose, tahitisk ingefärslilja, jasmin, sandelträ, cederträ, honung och mossa.

Parfums DelRae - Bois de Paradis

DelRae:s mörkt fruktiga, träiga oriental Bois de Paradis tog enligt "buzzet" Michel Roudnitska två år och över trehundra testformler att utveckla. Och visst känns det att det är en välgjord doft med bra kvalitet på ingredienserna. På sticka doftar BdP fantastiskt, en underbar, mjuk cocosliknande nyans från sandelträ är tydlig. Tyvärr uppstår inte samma mjuka harmoni på min hud, utan doften blir mer fragmenterad och den cocosliknande noten uteblir. BdP är grovt beskriven, mörka frukter, kanel och viss annan kryddighet samt bär över sandelträ. Det är ett mjukt och rent sandelträ, det är inget skarpt och heller inget pepprigt i sandeltränoten, något som ibland är fallet. På mig blir de mörka frukterna och bären tyvärr något för söta. Doften förmedlar intrycket att vandra i en mörk, förtrollad sagoskog, färgmässigt associerar jag BdP till en mörk ametist.

Även om BdP är varmare, sötare och mycket kvinnligare så finns det något som påminner mig om YSL:s Nu EDP. Detta något är förstås sandelträet. Båda dofterna har också en lätt "kittig" kvalitet, tydligare i Nu men märkbar när BdP sitter på stickan. BdP sitter bra på mig under dagen och lätta spår finns kvar sent på kvällen.

Betyg: 4

Noter: Citrus, ros, blåbär, fikon, kanel, kryddor, trä och ambra

Noter:

Parfums DelRae - Début EDP

Foto: Herr Parfumista (c)

Det exklusiva amerikanska parfymmärket Parfums DelRaes Début är en grönt blommig doft skapad av Michel Roudnitska son till, ja just det, den STORE Edmond Roudnitska.

Début är en riktig sen-vårdoft och den ger mig associationer till nyss utslagna ljusgröna blad en solig och varm vårdag, en sådan där dag när man får ett utbrott av pollenallergi. Début innehåller bland annat liljekonvalj. Kombinationen en Roudnitska + liljekonvalj väcker förstås förhoppningar om en återupprättad Diorissimo, någonting mer likt originalet än vad som säljs som Diorissimo idag. Men den förhoppningen kommer på skam. Visserligen finns tidigt i Début en konvaljnot som är väldigt lik Diorissimo i versionen innan nuvarande (rosa kartong) och kanske även nuvarande (vit kartong), har inte luktat tillräckligt på den senaste. Men sedan försvinner den in i en mix av soligt ljusgröna med dragning åt ljugula, vårvarma noter. Lindblomma är en tongivande not och jag tycker också att det finns något som påminner om fläderblommor och lime i doften. Det finns också ett ganska stort inslag av varm citrus i Début. På mig blir doften väldigt badskumslik och en lätt kemisk nyans får tyvärr ett visst genomslag. Herr Parfumistas kommentar om Début: "Luktar lite nytorkade lakan, inget speciellt". Début är, när den lämnat toppnoterna rätt linjär.Hållbarheten under dagen är, som när det gäller flera av DelRaes dofter god även om den inte är i klass med Amoureuses och Bois de Paradises exterma hållbarhet. Début tycker jag, precis som flera DelRae-dofter, är stort amerikansk i stilen och det är inte så konstigt med tanke på att det är dofternas hemmamarknad. Och jag brukar gilla amerikanska parfymer, de är inte så ängsligt tillbakahållna som många av de europeiska utan strålar och vågar ta plats i all sin storhet.

Den doft som ger liknande vibbar som Début är Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss. Båda är blommigt gröna och har den runda citrusaktiga noten. Sedan är PCJWM mer stramt elegant och har en chypebas, Début är mer casual och ungdomlig. Användbar i många sammanhang, året om tycker jag, även om den ger sen-vår/tidig sommar-associationer. Sådana kan man behöva året om.

Betyg: 3

Noter: Begamott, lime, liljekonvalj, ylang-ylang, gröna blad, vetiver, sandelträ och mysk.