The Fragrances of Christmas Eve 2023

 

Pic: Christmas 2023
Photo: Parfumista (c)

The Scent of Christmas Eve (grey outside and daytime temprature ca - 3 C) ice-glaced and just the right volume of snow. I was wearing my Christmas gift from a sample, opened the parcel in the evening: L'Eau Scandaleuse created by breton perfumer Anatole Lebreton. This is one of the very best and intriguing tubereuses according to me. It's a cold, "strip down" tubereuse combined with hints of cosmetic notes, a n impression of something boudoir.-ish. There is also an intriguing sort of slight gasoline-tarry leather in the basenotes.  L'Eau Scandaleuse has been on my radar for years, worn sparingly, using  samples.  When locking at the notes and my impression described above, L'Eau Scandaleuse is great to wear outdoors for exemple walking in the forest in early spring. 

Mr Parfumista  was wearing an old Christmas Eve classic - Knize Ten. It's great for the occasion and it reminds me of that I have yet to try to wear it myself.

Below the updated list of the fragrances I've worn for the last twenty Christmas Eves: 

2022:  Nuit Etoilée Edt Annick Goutal (pine needles, natural minty with contrasting citric notes)

2021: Tobacco Rose Papillion Artisan Perfumes ( dark red rose, over fresh moss, beewax, juniper)

2020: Rubikona Puredistance (contemporary chypre fresh - earthy and green accord, surounded and contrasted by smooth ,elegant creamy flowers). 

2019: Gold Puredistance (with a beautiful myrrhnote, a sort of smooth resin/sap and a cold (but not freezing) outdoor -in the wood - impression 

2018: Rubj Extrait by Vero Kern (warm, glowing orange in spices and elegant white flowers) 

2017: Vert de Fleur by Tom Ford (elegant retro but also contemporary austere flowery-green.)

2016: Oud Sublime Parfums de Nicolaï (quality "forest-refreshing" dark green, mossy, woody) 

2015: Rose de Taif Extrait Perris Monte Carlo (high class smooth velvety rose petals) 

2014: Impossible Iris Ramòn Monegal (an elegant, contempory iris with a delicious rasperrynote) 

2013: Quintaesensia Ramòn Monegal, (a special retro styled blend, furry, ambery, herbal/spicy) 

2012: Nothing, knocked down by the worst flu in ten years+. 

2011: Betrothal, Grossmith (classic, light and exquisite florals) 

2010: Cuir Mauresque, Serge Lutens (saddle leather, orangeblossom, jasmine, spices) 

2009: Tribute Attar, Amouage (dark leather, smoke, oud, excellent spices) 

2008: Incense rosé, Andy Tauer (rose, mandarine, cardamom, myrrh cedar, incense) 

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empires (boozy amber, the, wood, oriental) 

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (dark, overripe fruits, white almost withering flowers, oriental spices) 

2005: Nuit de Noël, Caron (dusky, retro flowers, moss and a furry note) 

2004: Cabochard, Parfums Grès (leathery chypre, harsh green notes and retro flowers) 

2003: Fracas Robert Piguet (the ultimate classic grand tubereuse) 

As this was published afterwards I hope your Christmas was Great and scented with some beautiful fragrances!

PS For New Years Eve I followed up with the real boudoir scent of the Anatoles I've tested - the ultimate lipstick fragrance Incarnata a dangerous slight furry relative, also with a significant myrrh accord, to the in comparision, well-mannered  Les Exclusifs de Chanel Misia Edp. Mr Parfumista was wearing the nosepleasing Byredo Black Saffron a sucessful blend of rose and saffron ending up in a comforting, creamy, leathery accord.

PPS This year I've also forgotten the Midsummerfragrancepost - a half  of a year  later I can announce it was Les Eaux de Chanel  Paris - Riviera, well suited as it was sunny an quite warm to be a northen Midsummereve.

5 Autumn Fragrances 2017

Picture: Autumnleaves 2017
Photo: Parfumista (c)

Autumn is very rainy and quite warm this year. This weekend the sun was shining mauch and there was almost as late summer days. When it comes to fragrances, my choices are both "in between", transition fragrances or fragrances suitable for (almost) year around and some autumn/winter fragrances. And there are lot of Chanel I recognize when thinking of what I've worn lately.

Gabrielle (Chanel): The more I wear Gabrielle, the more I like it. This abstract, lightly glowing like an opal, restrained floral is an addicting fragrance. Gabriell is so easy and versatile to wear, attracting compliments and stay long on skin.

Twilly d'Hermès (Hermès): Ginger and a pale tuberose where the ginger is not too strong, it's just enough and adds a fizzy sparkle to the pale, watercolor tuberose. Twilly reminds me of a light outdoor variation of Vivienne Westwood Boudoir (the first version of it).

Coco Edt (Chanel): This one is of course for autumn and winter but is also a great transition fragrance. Warm, glowing like amber, with soft spicy notes where cinnamon most evident. A great spicy oriental, the Edt is more straightforward spicy than the Edp with it's more pronunced drak fruity and flowery notes.

1996 Inez & Vinoodh (Byredo): Light smooth leather over patchouli contrasted with the cold iris/violet and juniperberries that is very comforting and relaxing to wear. Perfect for grey, rainy days. Reminds me somehow slightly of the signature fragrance from Adrienne Vittadini.

Ambre Sauvage (Les Absolus Annick Goutal): A beautiful, dark, glowing amber. Like resting in front of the fireplace a dark and cold winterevening zipping on a good brandy or calvados. A clean an smooth amber contrasted by deep, black, patchouly.

The perfumed year 2012

Photo:Mr Parfumista (c)

Here we are again, another year has just accelerated away and unfortunately I think of 2012 as a year with much horror and fear in the world. But in the little world, the 2012 in Perfumeland, I think 2012 was a good year with many good releases and new findings when it comes to perfumes that suits me anyway. 2012 to me was above all two great perfumehouses:

* I became familiar with the great, high-quality perfumeline of Ramón Monegal, the spanish answer to Patricia de Nicolaï. Patricia a descendant to the Guerlains and Ramón a descendant to the Guerlains of Spain, the house of Myrurgia, both perfumers genuinely educated in the art & craft of perfumery and both starting their own perfume houses, free to create after their own ideas & noses. The Ramón Monegal line contains almost all variations of perfumery, and all with a personal twist. This line is a complete perfumewardrobe :-) and I'm really looking forward to additional creations during the coming years, I'm missing testing a new RM every second week :-). Luckily I have two more from the line internationally realeased 2012 to review that I have saved for 2013: Agar Musk and Cherry Musk. I'm also thrilled to test the special 2012 Christmas/New Years blend, a perfume that captures the essences of Ramón Monegals beautiful hometown Barcelona.

* I also finally get the beautiful perfumes of Puredistance and the launch of 2012, the classical styled Opardu was also my best fragrance of the year. The Puredistance is a sort of a perfumebrandbuildingconcept by the perfumeinterested, brandbuildingprofessional Jan Ewoud Vos. The house uses hired, well-known perfumers, Annie Buzantain for the female perfumes, I, Antonia and Opardu and Roja Dove for the masculine one, M. The concept seems to be very successful as the emotions conveyed are intimate, familiar, timeless understated elegance of high quality as if Puredistance already is classic house. The feeling of brandbuilding never occurs as in the case of the total contrast to Puredistance, the tiresome, so obvious brandbuildingconcept Byredo, oriented to anxious thirty-something urbanites.

As for the new perfumeyear 2013 I hope that the new EU legislation/self regulation of the industry (per 1/7) will not hit as hard as one can read from different initiated source; ie that many of the classics will not be recognizable anymore and that many fragrancehouses have to redo a great part of their fragranceportfolios. Therefore Dior with its critizised renaming of  the Miss Dior Cherie to the classical Miss Dior name probably has been in the forefront, they save the name and fill it with a content that will be compliant even after the new regulations becomes effective.

Lostmarc'h - L'eau de l'Hermine

Lady with an Ermine (Portrait of Cecilia Gallerani)

Leonardo da Vinci, c:a 1490, National Museum, Czartoryski Collection, Cracow

L'eau de l'Hermine från det bretangska nichehuset Lostmarc'h, har inspirerats av hermelinen som i Bretange symboliserar klass och renhet. Kreatörerna bakom Lostmarc'h finner en stor del av sin inspiration i den bretangska naturen, dess flora och fauna och så klart från havet. LedlH ger mig havsassociationer snarare än av hermelin. Den har en behaglig doft som påminner om solcremé men helt utan den typiska cocosnoten. LedlH har i stället noter av lavendel och pion, allt insvept i en myskig bas.

Namnet till trots så är LedlH en stark doft, det är faktiskt en EDP. Den är lätt att överdosera och då blir den alltför kemisk och påträngande, men lätt doserad är det en trevlig casual-doft utan några svårigheter eller krusiduller. För att generalisera: En motsvarande designer-/mainstreamsdoft kamoflerad i nichekoncept, ungerfär som Byredo men inte lika utstuderat kommersiellt. En doft som jag tycker påminner mycket om LedlH är Thierry Muglers Cologne som ansågs banbrytande när den kom vid millenieskiftet. Cologne har samma solcremékänsla och den lite våta vita mysknoten i basen. Nästan samma ingredienser uppges också för Cologne som för LedlH, fast Cologne saknar den lätta blommigheten från lavendeln och pionen.

LedlH är en bra sommardoft som tack vare sin styrka och uttalade myskighet håller bra på huden även om det är varmt ute. Fungerar också bra en solig vinterdag och så klart även föra att pigga upp i riktigt grått och trist väder. En okomplicerad allrounddoft, en sådan där som är lätt att ta till när man inte riktigt vet vad man ska ha. Alltså samma funktion som Muglers Cologne.

Betyg: 3

Noter: Bergamott, citron, neroli, lavendel, pion, heliotrophe och mysk.

Ett olfactoriskt överfall

Härom veckan var vår avdelning på jobbet ute på försenad "julmiddag" en kväll. Ja, vi hade lite snärjigt innan jul så vi tog det en kväll i januari istället. Vilket i och för sig är bättre, det är ändå så mycket ätande kring jul.

Bord var bokat i city på en totalrenoverad italiensk restarurant som egentligen har funnits i decennier. Restauranten är belägen i anslutning till ett nytt hotell som finns i anrika lokaler som tidigare inrymt en stor och respektabel advokatfirma och under åttio- och tidigt nittiotal ett under den stora finanskrisen, konkursat återförsäkringsbolag.

Redan när jag klev in i hotellets lobby kände jag en vag, mycket lätt kemisk-blommig rumsdoft uppblandad med de lite nästan fuktiga noterna av nybyggt och nyrenoverat. Doften fanns också vagt i den kitschigt svart-guldigt, öststatsliknande baren och den följde även med ner i restauranten. När jag var och pudrade näsan uppnåddes doftcresendot och även kunskap om vilken den irriterat smygande doften var: På toan fanns nämligen enbart alternativet att tvätta sig med en flytande tvålversion av Byredos Blanche, en tvättmedelsliknande Clean-liknande komposition. Blanche hade så totalt tagit över luftrummet inne på toan och jag nästan börjar tro att det enbart var tvålen som parfymerade en hel restuarant, lobby och bar. Jag kände mest en otäck kemisk vitblomtvål blandning när jag frenetiskt skrubbade händerna mot ett antal pappershandukar. Blanche var då på väg att helt utplåna det lilla jag hade kvar av dagens testobjekt, Juliette Has A Guns Midnight Oud, för övrigt ett annat genomkommersiellt och urban-chic-ängsligt märke.

Måste ändå säga att Byredos ängsliga image "jag-är-en-medveten-livrädd-att-inte-vara-rätt- 30+ (men inte 40) -innerstadsbo-som-hajat-att-jag-måste-visa-mitt-estetiska-sinne-genom-att-ha-niche-parfym-men som-doftar-som-en-designerdoft-så-att-jag-inte-sticker-ut-FÖR-mycket" passar precis in i det lite kitschiga men samtidigt "halvung-innerstads-chic-möter-rubelmiljardär" miljö som hela det besökta hotell/restaurant-koncptet andas.

Byredo känns tyvärr så utstuderat genomkommersiellt att deras dofter nog inte alltid får en rättvis bedöming. Självfallet luktar deras dofter gott men för att generalisera ger de sig ut för att vara något de inte är - nyskapande och niche. Har bara doftat på några och inte provat (förutom Blanchetvålen då och Green på en annan restaurant där man nog bara hade tvålen för där blev det ingen doftchock) och jag skulle säkert kunna trivas till exempel i Palermo en dag när jag vill ha en enkel och okomplicerad doft. Självfallet vore det intressant att prova några Byredodofter, särskilt M/Mink som ska vara den som sticker ut mest, men inte så intressant att det är värt att kosta på att köpa prover.

Det är som sagt det att det känns som att hela konceptet är skapat för att kapitalisera på ängsliga urbana människor, bygga upp en rejäl omsättning, pricka in toppen och kränga av varumärket vid den tidpunkt (som säkert snart kommer) när LVMH och L'Oréal inser att de bör inkorporera ett storsäljande nichemärke i sin produktportfölj. Så jag kan beundra Ben Gorhams kommersiella förmåga att finna ett sätt att så pass snabbt kommersialisera på denna doftängslighet. Det är bara det att strategin är så uppenbar att jag förvånas över att så många sväljer konceptet. Det kan i och för sig även hävdas att märken som hålls högt av mig som Serge Lutens och Frederic Malle också är genomkommersiella koncept. Och visst är de, det är bara det att de fått fram så många intressanta och vissa till och med banbrytande dofter även om de självklart också blandar ut parfymlinjerna med mer kommersiellt gångbara skapelser. Som också brukar bli väldigt bra, ett exempel SL:s Bas de Soie.

Octavian på bloggen 1000fragrances har i sin review av två av Byredos senaste dofter
http://1000fragrances.blogspot.com/2011/01/accord-oud-and-oud-immortel-byredo-new.html#comments
Accord oud och Oud imortelle både i beskrivningen av själva dofterna och runtomkring, fångat mycket av det jag försöker sätta ord på i detta, för en del kanske lätt provocerande inlägg.

Typiskt

I morgon är jag inbjuden till champagnemingel hos Byredo och hade då (om jag kunnat gå) säkert, förutom att det är allmänt lärorikt och trevligt (och skumpa är aldrig fel), kunnat få några prover för test och review. Jag har på sista tiden blivit riktigt nyfiken Byredos dofter. Har liksom glömt bort dem hela tiden (det man har på sin egen bakgård....) samt misstänkt dofterna att vara kamoflerad "bättre" mainstream i snygg förpackning. Men givetvis så kom förstås den verkliga tillvarons plikter med jobb och annat emellan vilket bara är att acceptera. Får alltså hoppas på ett senare tillfälle. Det verkar alltid uppstå olika hinder när det är dags för parfymrelaterade events. Som när mitt första TV-deltagande om parfym fick ställas in på grund av något så banalt men helt utslagsgivande som magsjuka. Det är kanske inte meningen att jag ska intressera mig så mycket för det här med parfym. Bäst att börja samla frimärken i stället!

17:e maj

Idag firar vårt otroligt vackra grannland sin nationaldag. Vem skulle inte vilja vara medborgare där, hur mycket pensionspengar som helst i oljans spår.... : )
Hur ser det då ut med norskt parfymeri ? Förra året lanserades herrdoften Kristiansand New York som tagits fram utifrån en idé av två norskor bosatta i New York. Se http://www.kristiansandnewyork.com/EN/ . Har inte luktat på doften men snygg  Ole Norman i marknadsföringen i alla fall.
Tidigare har designern Geir Ness lanserat dofter som tex damdoften Laila som sägs fånga essensen av Norge på flaska, hög, kall och sval doft får man anta. Tror också att designern Ole Henriksen givit ut någon doft men är långt ifrån säker.
Summerar man det hela så blir det inte så mycket. Men Sverige ligger och andra sidan inte mycket bättre till om man undantar Byredo.