Spring fragrances - Winter-Spring

Photo: Mr Parfumista (c)

Last week in The Scented Salamander Marie-Helene heralds the spring with eight fragrances. In the post she divides spring into it's different stages: Winter-Spring, Spring-Spring, Spring-Summer and the odd category Spring-Fall as she found the new L.I.LY from Stella McCartney to contains elements from both spring and fall.

As there is still basicly winter here in this nordic country, but with some spring like days in between, I will choose fragrances for the first category Winter-Spring, fragrances that fits the transition between winter and spring. Later on when we reach the Spring-Spring and Spring-Summer stages, I will post about frags which I crave for then.

Picking 10 for Spring-Winter:

Rive Gauche (YSL): Chilly and bright aldehydes is perfectly illustrating this time of the year. There is power in the rosy, metallic, aldehydic scent while it protends the milder days to come.

Chanel No 5 (Chanel): The icy marble of this aldehydic beauty perfectly fits in time of the breakup of the ice.

De Bachmakov (The Different Company): Have to second Marie-Helene in this choice. Bright, icy, herbals and some citrus with booze. Perfectly recalls my image of the defrosting thundra in Siberia.

Hiris (Hermès): This cold and as I image it, dark-blue, flowery iris is perfectly matching the high, bright and chilly air of the winter-spring season.

Chanel No 19 Poudré (Chanel): Another flowery iris but here it is interpreted as a powdery and musky, light green scent.

Donna Karan Gold (Donna Karan): Spicy, a slight metallic and cold lily over damp soil which defrosts in the sun. But it als has a darkness, as the chilly starlit evenings in the late winter.

Vol de Nuit (Guerlain): Even if not expressed as a cold fragrance it's classical aldehydic, iris-flowery, mossy-sandalwoody structure mediate the image of the starlit sky in a late winter evening. Just as Gold but in another way.

Ensence et Lavande (Serge Lutens): Clean lavender interacting with clean incense in a timeless, calming blend. I image the contrasting warmth from incense burning inside an ancient stone church with the chilly late winter wind outside.

Dzongkha (L'Artisan Parfumeur): The coldness and high air in the Himalyan mountins is perfectly captured in this bottle of cardamom, iris, incense, the and vetiver. Bertrand Duchaufour is truly a master, despite of his speed-creating in recent years.

Aoud Rose Petals (Montale):  A little warmth is also needed to balance the cold fragrances out. Since several years I have found that I crave for this distinctive pink, rosy, oud, saffron blend in the Winter-Spring.

Hassler Roma - Amorvero

Photo: Dinner at The Hassler´,

(c) Hotel Hassler, Roma

Amorvero is created by the italian nose Lorenzo Dante Ferro to catch the aura and the spirit of the posh, five star Hotel Hassler Roma, with traditions back in the nintheen century.

The discrete charm of Amorvero is perfectly catching the spirit of an establishment as Hotel Hassler. Amorvero opens as a classical oriental with bergamot and citrusy notes followed by distinctive ambery- floral elements. Something reminds me of the smell of understated, luxary soap that are present in first class hotels like Hassler. Despite the soapy association Amorvero isn't particulary soapy in it's drydown. The scent is somehow fleeting in it's texture. I'm trying the EDT version and as I understand, the EDP and perfume versions have more body and are more close to the skin. To me Amorvero EDT is a wearable daytime oriental that also can be worn in summerevenings without the risk of become cloying. Perfect for a romantic candellight dinner a warm summerevening in the eternal city.

There is something in the spirit of Amorvero that reminds me of Guerlains Vol de Nuit EDT, in some of the latest, but not the latest, formulation. As VdN is sharper and has more of a aldehydic irisy feeling, Amorvero smells more of ambery-wrapped white flowers and is softer, warmer, rounder and more sweet in it's character. The ackords of white flowers and oriental notes seems to be seamless and the blend is very well rendered. The sample of Amorvero EDT comes from Fragrance & Art

Rating: 4

Notes: Bergamot, citrus, mandarine, jasmine, tuberose, rose, sandalwood, vanilla, amber

Vanisia

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008 .

Creeds Vanisia är en lättare oriental från 1987. Den börjar ganska traditionellt, i stil med Shalimar och Vol de Nuit men sedan tar Vanisia en egen väg. Trots att Vanisia är en oriental så är det en ovanligt kylig sådan. Jag känner en hel del lavendel, vilket har en svalkande inverkan på doften. Vanisia ger mig av någon anledning associationer till avslappnad New England-stil. Ställen som Marthas Vineyard och liknande flimrar förbi på den inre biografen.

I Vanisias toppnoter finns precis som i klassiska orientaler bergamott. Jag känner också lavendel. I hjärtat finns en kryddig ros och jasmin. I basen sandelträ, torr vanilj och ambra. Just ambra är typisk för Creeds doftbas och den ger den särskilda Creed-tonen åt parfymerna. Ambra är ett sekret som kaskelotvalarna kräks upp. Detta stelnar sedan i havet och flyter i land i stora klumpar. I dag är det i stort sett ersatt med syntetiska imitationer.

Vanisia är något så ovanligt som en oriental som kan bäras på sommaren. Doften är traditionell men ändå cool och avslappnad.  Den är inte så inställsam utan det krävs att man bär den några gånger innan man uppskattar den ordentligt.

En bra doft för weekends men den fungerar också bra på jobbet. Hållbarheten under dagen är medelbra. Det krävs att man tar på sig ganska mycket för att den ska hålla in på kvällen. Men att doften lätt försvinner är typiskt för parfymer med stor andel naturliga ingredienser, vilket Creed har.

Betyg 4

Kommentar 2010: Vanisia är på frammarsch i mitt parfymgillande. Den värmde bra, trots att det är en året runt oriental, under den kalla vintern 2009/2010.

Reformuleringshysteri

Vol d'Nuit - också en drabbad klassiker. Foto: Parfumista (c)

Läste nyligen ett initierat inlägg på den amerikanska parfymsbloggen  NST om IFRA:s standards som hotar i princip alla klassiker, i allafall från 90-talet och bakåt i tiden. IFRA är doft & smak producenternas samarbetsorgaisation som sätter upp vissa standards för självreglering. Detta för att följa bland annat EU-direktiv gällande vissa ämnen i syfte att minska biverkningar och allergier. Även Asiatiska länder och USA har liknande riktlinjer. Det finns dock som framgår i kommentarer till artikeln vissa misstankar att doft & smak industirn går längre än vad som krävs och till och med är drivande. Detta såklart eftersom man genom ny teknik i rask takt tar fram nya, relativt billiga kemiska substanser.
http://www.nstperfume.com/2009/09/29/perfumista-tip-on-reformulations-or-why-your-favorite-perfume-doesnt-smell-like-it-used-to/

Enligt artikeln ska en rad nya förbud vara implementerade senast i augusti 2010 tex mot olika citrusämnen. I nästa omgång står en sådan basingrediens som vaniljämnen på tur. Så nu förstår jag varför en del dofter jag sniffat på under det senaste året kännts så tama, de är IFRA-anpassade. I NST:s artikel nämns att en sådan fin doft som Sisleys Eau De Campagne numera är en utslätad version av sitt forna jag. Törs knappt gå och testa. Så slutsaten för alla fullblodsparfumistor är: Jaga gamla lager och scanna av Tradera, E-Bay etc efter vintage.
Eller gör som jag, blicka framåt. Jag provar nästan bara tämligen nya dofter numera. Om inte någon härlig vintage råkar korsa min väg förstås.

Dagens doft - Vol de Nuit

Jag sväääävar, högt i det blå, eller snarare grå, när jag tittar ut genom fönstret. Fast egentligen skulle jag sväva i mörker för jag är idag iförd Vol de Nuit (nattflygning), Jaques Guerlains skapelse från 1933. VdN är en hyllning till de kvinnliga flygpioniärer som gjorde allt från rekordförsök till "vardagliga" postflygningar under sent tjugotal och tidigt trettiotal. Även Carons  Ernest Daltroff hyllade dessa amazoner redan 1929 med sin En Avion.
VdN startar ganska likt  Shalimar även den en skapelse av JG. VdN är dock mindre söt, är lättare på vaniljnoten och jag känner ingen tydlig ambraton. VdN är en av få orientaler som jag kan tänka mig att bära i varmt väder på sommaren, dock inte stekhett. Den är ganska lätt med en klart träig ton, och den är också klassificerad som en träig oriental. Om Shalimar är mer rå och djurisk, en boudoirdoft, så är VdN förfinad och sofistikerad. VdN kan lätt ta plats i vilket styrelserum som helst. Möjligen kan den även bäras av en man, med rätt hudtyp.
VdN inleds med citron, mandarin,apelsin, apelsinblomma och bergamott. I hjärtat finns gröna blad, galbanum, narciss och aldehyder. I basen finns vanilj,trä, mysk, viol, sandelträ, ekmossa och kryddor.
Ännu ett konstverk, en högkvalitativ doftblandning som sällan sätts samman i dagens genomkommersialiserade, ängsliga, parfymvärld!