Blog Anniversary - 8 years today

Today it's eight years since my first entry (in swedish) on old "Parfumistans dagbok" = "The diary of Parfumista". It was about my long time passion for perfume, my first perfumememories of my mothers signaturefragance Dior Diorissimo etc. Looking back, if I had put all the effort that I put in blogging and the money spend in perfume in managening a stock portfolio instead, I would be halfway to be financially independent by now :-). On the other hand, I  probably would have smell less intricate.

Perfumes I crave and wear at the moment:

Guerlain L'Heure Bleue Edt & Edp (vintage): Both magnificent, Edt airier, drier and with an almost herbal touch, Edp dark and like velvet in texture, sweeter and with more flowery notes.

YSL Opium Edt (current): I love also the current formula, deep, spicy, dark woody. Perfect for fall and winter and with a excellent longevity.

Montale Aoud Red Flowers Edp: A non-oudy oud from Montales oud-line. Lipstick texture, tagets with traces of tobbacco. Sort of vintage feeling.

Farmacia SS Annunziata Gelsorosa Edp: The best jasmine (supported by orangeblossom and tubereuse) I have tested so far. Intensive and musky-animalic.

Chanel Cuir de Russie Edt: Powdery, aldehydic, leather, with a lipstick texture. Like the smell from inside an elegant purse.

Pictures above: PR Guerlain, Yves Saint Laurent, Montale, Farmacia SS Annunziata, Chanel (c)

PS: Out of nostalgia I publish this post at 14:02 PM exactly the same moment as the first entry eight years ago.

Maison Francis Kurkdjian - Féminin Pluriel

Picture: Portrait of a young lady with a white veil,
oil on painting, unknown french painter ca 1800

Féminin Pluriel is the feminie part of the Pluriel compositions of Maison Francis Kurkdjian, with Francis himself as the nose. The masculine Pluriel will be reviewed in a coming post.

Féminin Pluriel starts with a bright, clean iris where the carrot is present but very well balanced, it never reaches the deep, rough, earthy territories like for example Serge Lutens Iris Silver Mist. Soon bright and almost sparkling violets and roses apperars, I imagine the roses as elegant creme colored ones and the violets in a pale violet nuance. Further in the dry down the flowers mingels in a beautiful, bright and uplifting boquet, subtle, trasparent and very elegant like a creme colored silk chiffon scarf flapping in the wind or the veil of a bride.There is something the overall impression that reminds me of two Jean Patou fragrances: EnJOy and Un Amour de Patou, mostly of the latter. From EnJoy there is something similar from the basic structure, a contemporary chypre with a patchouli-vetiver base. EnJoy is rougher, louder and have some frutiy  notes (which mixed together reminds) me of pineapple, these notes are not present in Le Pluriel. The flowery light rosy bouquet is in the same style as in Un Amour de Patou, even if not smelling the same, they mediates a similar impression. A note that is distinguishable when  I'm wearing Pluriel is the Lily-of-the-Valley, the spontaneus reaction from the kids are "Your smelling like grandma" and as Dior Diorissimo is my mothers it signaturefragrance there must be the LOTV. Even further in the dry down, a very light powdery impression with a glimpse of a soft lipstick note, apperars and when reaching the base, the vetiver steps forward making Pluriel a tad greener. The vetiver is dry and gentle and not of the rougher, masculine kind, the patchouli is in the clean, contemporary style, which is not dominating the base, just adding some slight earthy dept to it. There is also a balsamic quality in the texture, not the smell, of the base, despite all traces of balsams and resins are missing in the composition. This "balsamic"quality is also present but more pronounced, in another MFK favorite, APOM Pour Femme. There is also something common in style, not much in smell, with Jour d'Hermès but the latter is greener, harsher, sharper and more tangy in its scent.

Picture Féminin Pluriel
Photo: PR Maison Fracis Kurkdjian (c)

Féminin Pluriel is a very wearable fragance, both for business and for pleasure including occasions that deamnds an elegant outfit and fragrance. The sillage is medium and the longevity for a day, and when wearing Pluriel one could be sure it's attracting compliments. Pluriel is not as complicated as the earlier MFK fragrances so it will probably reach a greater audience than the more extreme ones.

I was very curious to compare Pluriel PF with an other great Francis Kurkdjian composition of 2014: My Burberry and thought there would be more similarities than it really is. Pluriel is very clean, innocent without any dirty notes, compared to My Burberrys urban garden and asphalt notes, Pluriel is an unspoiled country girl where My Burberry is the casual chic and though city girl. Taken as a whole My Burberry has more interesting twists with the contratsing flowery and urban notes but Pluriel is much more beautiful and elegant. Just as with My Burberry, I find Féminin Pluriel to be one of the best and most wearable fragrances of what I have smelled from the 2014 releases.

Rating: 5

Notes: Iris, violet, rose, jasmine, lily-of-the-valley, orange blossom, vetiver, patchouli leaf

Editions de Parfums Frederic Malle - Eau de Magnolia

Picture: Magnolia × wieseneri 
Photo: WibblyWibby (cc) Wikipedia commons,
some rights reserved

Almost everything is already said about the beautiful latest Malle release, Eau de Magnolia a creation of Carlos Beniam and I has little to add to the praise. Eau de Magnolia is inspired from a draft to an airy magnoliaperfume, created by the great Edomond Roudnitska. But in those days, we are talkning the late 19th century, the technology in pefumery (for example head-space), didn't left the same opportunities as today and Roudnitska had to set his magnolia idea aside.

To me Eau de Magnolia is quite linear but with some characteristics in different parts. It's starts crispy-airy, a bit chilly and I instantly think of the Roudnitska masterpiece Dior Diorissimo. Further in the drydown Eau de Magnolia becomes a bit warmer and turns from the initial cripsy white impression to a pale, yellow note with a light honeyed almost beerlike (malt) note. The light airy flowers are still there but the fragrance becomes sort of deeper in texture. Eau de Magnolia is more about at white and pale crispy flowers bouquet than of a soliflore of the "note de jour"; magnolia. There is also an almost bitter, dense citrusnote discretly following through the top and middleaccords, probably the bergamot. In the later stages I smell a wellbalanced vetiver and some moisty mossy notes. There is also the high, bright, airy, chemical note, typical for contemporary fragrances, present in both niche and mainstream releases. Besides Diorissimo fragrances such as Elie Saab L'Eau de Couture (even if emphasising other flowers and sweeter, the texture is similar fresh, airy and a bit chemical) and Serge Lutens La Vierge de Fer (even if this one is more formal and has an almost metallic vibe).

Picture: Eau de Magnolia
Photo: PR Editions de Parfums Frederic Malle (c)

Eau de Magnolia is a very feminine fragrance and it makes me think of cool, blonde, natural beauties such as Ingrid Bergman or a bit more styled ones as Grace Kelly/Princess Grace. The fragrance is very versatile, easy to like (I guess it will be a bestseller, a new Carnal Flower) and could be worn for any daytime occasion. Longevity is good for such a light fragrance, for more than a day liberally applied. Eau de Magnolia is relaxing, undemanding and just beautiful, something to wear when you not need to be challenged from your fragrance, just smell good. The unchallening nature of Eau de Magnolia is also the only drawback with the fragrance, just smelling divine is sometimes a bit booring.

Rating: 4

Notes: Bergamot, magnolia, vetiver, patchouli, cedar, moss, amber

Maître Parfumeur et Gantier - Eau de Camélia Chinois

Picture: Lemon - fleur et fruit. Photo: Elena Chochkova (cc)

Wikimedia commons, some rights reserved

...or just Camélia Chinois, it has been re-named in recent years, is a Maitre Parfumeur et Gantier creation from 1997. As Jean Laporte transferred the ownership of MPG to Jean-Paul Millet Lage that year I'm not sure who is the creator but I suppose Jean Laporte as Jean-Paul Millet Lage was trained several years by Laporte as a part of the deal. Given the weirdness and peculiarity of this perfume, is suppose the nose is Laporte.

Camélia Chinois is definitly NOT a crowdpleaser. When I first put it on i thought, "Oh now do I have to suffer through a whole day with this". The opening is a sharp burst of lemony cleaner combined with a note that is similar to something that according to Mr Parfumista is similar to lily of the vally. This observation was independently confirmed by the kids who told me "You smell like grandmother", a faithful wearer of Diorissimo and Jessica McClintock. But according to the notelist there is no lily of the vally, but who knows. There are also some green and fresh herbal notes playing around.

When lived through the topnotes with conflicting emotions suddenly the CC transforms to a creamy, slight soapy, well balanced, light flowery, still lemony but now in a soft texture, green, soft herbal (preferably basil) blend. The mixture is somehow airy, bright and light even if it is very potent (on my skin at least). I read in a comment at Fragrantica that Camélia Chinois is a french name of a teaplant and probably it's the teanote that cause that airy note and maybe also the detergent note that lurking in the background. But on the other hand, the teanote is not as distinguishable and harsh as in the Bulgari perfumes, it's of another kind and so well blended with the oter notes. The lemony notes in Camélia Chinois have some similarities with the natural perfume Norvége from DoubleYou, a fragrance I will review in a month or two.

In spite of it's strangeness, Camélia Chinois is perfect for casual wearing during a day at work. It's a sunny and happy fragrance that lightens up a gloomy day. The sillage is moderate and the longivity is great.

To summon up I have found another MPG favorite but this time in another style than the musky, dirty, jasmine ones that I usually appreciate from the house. MPG is, according to my opinion, an underrated perfumhouse that usually offers surprises, good or bad. But their fragrances almost never leaves me unaffected.

Rating: 4

Notes: Grapefruit, bergamot, tea, basil, resins, sandalwood, musk

Lutensvecka

Foto: Herr Parfumista (c)

Så har det varit temavecka igen. Denna gång i Serge Lutens spännande kreationer. För det mesta uppstår temaveckan spontant, det är inget som jag planerar i förväg. Det är när jag  upptäcker att jag provat dofter från samma hus, kreatör eller doftfamilj två eller tre dagar på raken som jag hänger på och tar en full vecka. SL veckan inleddes med:

A la Nuit: En av marknadens bästa jasminer. Jasminen framträder olika vid olika provningar, ibland är den yppigt fruktig, ibland mer animalisk och nu sist framträdde de gröna bladnoterna på ett sätt som jag tidigare inte känt.

De Profundis: Passar perfekt en höstsöndag med sin kryddiga chrysantemum och sina kontrasterande jordiga och luftiga noter. DP har växt till att bli en av mina största SL favoriter.

Un Lys: Tillhör de dofter som jag minst uppskattar hos SL (allt är ju relativt) men den är ändå en fin liljekonvalj/liljedoft. Är just lite för liljekonvaljig för sitt namn, man väntar sig inte en bättre variant av Diorissimo (relativt dagens formula för Diorissiomo), det vore bättre att Un Lys hette Le Muget istället.

Fumerie Turque: SL:s tobaksdoft är trevlig, omhändertagande, en snäll oriental som är perfekt för hösten. Innehåller en stor dos erternell som gör att den påminner om en snällare men mindre söt version av Annick Goutals Sabels. Ju mer doften torkar ned, ju mer tobak framträder och under slutet av dagen dofter FT färsk, blond piptobak.

Muscs Kublaï Khan: Inte särskilt farlig utan en fin, halvmörk och diskret retromysk med en lagom dos kummin. En krydda som annars lätt har en tendens att överdoseras i parfym.

Sa Majeste la Rose: En knallrosa ros med lite grönt från stjälk och blad inleder. Sedan lindas den ganska snabbt in i en honungsliknande nektar pudrad med torr pollen. Det liknar mycket effekten i Annick Goutals Tubereuse fast stjärnan där förstås är en helt annan blomma.

L’Eau Serge Lutens: Lyxigt tvättmedel kombinerat med en lite syrligt, bitter not som påminner om Gin & Tonic exklusive enbär, alltså snarare Vodka & Tonic. Utskälld doft, men jag tycker ändå bra om den. Även SL måste få göra något annorlunda. Den doft jag mest associerar till är MFK:s Absolute pour le Matin som också har den syrligt, bittra noten men mer örtighet.

SL är ett i mitt tycke varierande hus men som ändå håller en viss stil. Troligen det parfymhus jag skulle välja om jag bara fick använda dofter från ett enda hus.

Parfums de Nicolaï - Week- End à Deauville 2011

Bild: Convallaria majalis, Lily of the Valley

Foto: H.Zell (cc) some rights reserved, Wikimedia commons

Week-End à Deauville 2011 är en omarbetning av Patricia de Nicolaïs lätta chypre Week-End à Deauville, en limiterade utgåva från 2008. Eftersom jag inte känt den första varianten kan jag inte jämföra dem men vad jag kan läsa mig till är den nuvarande versionen mer blommigt, krispigt grön med viss fruktighet tillsatt. Hur son helst, WaD 2011 är en doft jag faller pladask för. Inte riktigt en ny Diorissimo för WaD är mörkare, grönare och mycket mindre blommig. Men den förmedlar ändå känslan av Diorissimo och den liljekonvaljnot som finns i WaD känns inte tunn och syrenig som jag tycker att den kan göra i den nuvarande versionen av Diorissimo. På mig är WaD grön, lätt örtig, lite träig och liljekonvaljig. Den är elegant och förmedlar samtidigt den havsnära fräschhet som faktiskt för tankarna till en badort i Normandie. I basen finns en ljus lädrighet som tillsammans med en lätt ekomossa balanserar noterna i topp- och mellanregistret.

WaD är en mycket elegant, välbalanserad casualdoft som passar utmärkt dagtid vår och sommar. Trots sin lätta karaktär är det en tät komposition som sitter mycket bra och ofragmenterat långt in på kvällen, på mig i alla fall. Trots herr Parfumistas kommentar  om "maskulin doft", vilket jag kan hålla med om, blir jag lyrisk av WaD, det är inte så ofta jag sniffar in en sådan fullträff av allt jag provdoftar!

Sammanfattningsvis alltså ännu ett mästerverk från Patricia de Nicolaï. Jag är tacksam att hon oförtrutet fortsätter sin produktion av högkvalitativa, klassiskt inspirerade men ändå moderna dofter till i sammanhanget låga priser. Måtte hon inte gripas av marknadsförings- och förpackningshysterin som så många andra bra nichehus, eftersom det  får till effekt att priserna rusar iväg.

Betyg: 5

Noter: Bergamott, petit grain, galbanum, liljekonvalj, ros, mimosa, peppar, rosé peppar, kryddpeppar, ekomssa och styrax.

Parfums DelRae - Début EDP

Foto: Herr Parfumista (c)

Det exklusiva amerikanska parfymmärket Parfums DelRaes Début är en grönt blommig doft skapad av Michel Roudnitska son till, ja just det, den STORE Edmond Roudnitska.

Début är en riktig sen-vårdoft och den ger mig associationer till nyss utslagna ljusgröna blad en solig och varm vårdag, en sådan där dag när man får ett utbrott av pollenallergi. Début innehåller bland annat liljekonvalj. Kombinationen en Roudnitska + liljekonvalj väcker förstås förhoppningar om en återupprättad Diorissimo, någonting mer likt originalet än vad som säljs som Diorissimo idag. Men den förhoppningen kommer på skam. Visserligen finns tidigt i Début en konvaljnot som är väldigt lik Diorissimo i versionen innan nuvarande (rosa kartong) och kanske även nuvarande (vit kartong), har inte luktat tillräckligt på den senaste. Men sedan försvinner den in i en mix av soligt ljusgröna med dragning åt ljugula, vårvarma noter. Lindblomma är en tongivande not och jag tycker också att det finns något som påminner om fläderblommor och lime i doften. Det finns också ett ganska stort inslag av varm citrus i Début. På mig blir doften väldigt badskumslik och en lätt kemisk nyans får tyvärr ett visst genomslag. Herr Parfumistas kommentar om Début: "Luktar lite nytorkade lakan, inget speciellt". Début är, när den lämnat toppnoterna rätt linjär.Hållbarheten under dagen är, som när det gäller flera av DelRaes dofter god även om den inte är i klass med Amoureuses och Bois de Paradises exterma hållbarhet. Début tycker jag, precis som flera DelRae-dofter, är stort amerikansk i stilen och det är inte så konstigt med tanke på att det är dofternas hemmamarknad. Och jag brukar gilla amerikanska parfymer, de är inte så ängsligt tillbakahållna som många av de europeiska utan strålar och vågar ta plats i all sin storhet.

Den doft som ger liknande vibbar som Début är Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss. Båda är blommigt gröna och har den runda citrusaktiga noten. Sedan är PCJWM mer stramt elegant och har en chypebas, Début är mer casual och ungdomlig. Användbar i många sammanhang, året om tycker jag, även om den ger sen-vår/tidig sommar-associationer. Sådana kan man behöva året om.

Betyg: 3

Noter: Begamott, lime, liljekonvalj, ylang-ylang, gröna blad, vetiver, sandelträ och mysk.

Hösten - en giftig tid

Det är inte bara giftiga svampar i skogen om hösten. Hösten är också doftmässigt Poison-tid. Som den gamla Dior-fantast jag är, gillar jag Poisonerna skarpt. Diors bas passar för det mesta mycket bra med min hudkemi. Dessutom var Dior de dofter jag sniffade in innan jag var medveten om vad parfym är. Min mammas signaturdoft är Diorissimo men även Miss Dior och Dioressence ingår/ingick i hennes doftgarderob.

Hösten 2007 publicerade jag några inlägg om Poisonerna som jag tycker att det är läge att reprisera (självfallet med aktuell kommentar) denna höst då Poison faktiskt fyller kvartsseklet. Hip Hip Hurra!
När det gäller de äldre Poisonerna som jag skriver om så är de inte av den senaste formuleringen men heller inte av den första, utan från den formulering som var aktuell ca 2004.

I morgon sparkar Poison-serien ingång

Midsommardofter

Bild: Den virituella floran.se
Midsommar är blomstrernas högtid. Även om vårt välkända midsommarblomster inte finns dekanterat (men det finns å andra sidan en del parfymkomponenter från samma växtsläkte geranium) så kan det vara på sin plats att fira med en fin, tidlös blomsterdoft.
För den som vill ta sig ur det fräscht-floralt-fruktigt-aquatiska träsket kommer här några förslag:
Champs Elysses - Guerlains klassiska mimosadoft från 1901, reformulerad i slutet av nittiotalet. Har varit min midsommaraftonsdoft de senaste tre åren. Men i år är det dags för nya grepp, traditioner är till för att brytas.
Jardins de Bagatelle - En underbar välkomponerad vit blombukett också från Guerlain 1981. Ger känslan av att pimpla lemonad med is en varm och solig dag i, just det - Jardins de Bagatelle.
Diorissimo - Konvaljdofternas drottning skapad för Christian Dior 1956 av den store Edmond Roudnitska. Subtil förfining på högsta nivå!
Fleurissimo - Creeds lätta, lite torra, eleganta blombukett från 1972. Här blandas bla violer, tuberose, rosor och iris på ett konstfullt sätt. Fleurissimo sägs ursprungligen ha skapats för prinsessan Grace av Monaco.
Hiris - Hermes pudriga men ändå lätta, lite kalla, irisdoft från 1999. Visserligen perfekt för en solig dag med shopping i Paris, men passar också en midsommarafton vid vatten.

Dagens doft - Jessica McClintock

Fortsätter på det igår inslagna spåret med solitära blomdofter. Idag har jag liljekonvaljdoften Jessica McClintock från den amerikanska modeskaparen med samma namn. Doften är frisk och blommig men den känns så tråkig. Det finns också en liten underton av plast som försvinner efter ett tag.
I toppnoterna finns bergamot, svartvinbärsblad och basilika. I mellanregistret liljekonvalj, ros, ylang-ylang och jasmin. I basen trätoner och mysk.
JMC är ok men kan inte jämföra sig med mästerverket Diorissimo. Den är min mammas signaturdoft vilket gjort att jag provat en annan konvaljdoft för egen del.
När det gäller solitära blomdofter ska jag nog när det kommer till kritan, hålla mig till min favoritblomma tuberosen. Det visar både dagens och gårdagens kritiska granskning. Tuberose dofterna är mycket mer dramatiska än de snälla konvaljerna och rosorna.

Intro med Dagens doft

Jag kategoriserar mina skriverier om parfymer som mode eftersom om man inte har satt på sig parfym så är man definitivt inte färdigklädd. Parfymen uttrycker din sinnesstämning, matchar dina kläder, understödjer dina aktivteter under dagen, anpassas efter ditt tillstånd etc. Mer om detta senare. Parfymernas uttryck är kort sagt oändlga och universella.
Jag är en självlärd parfymkännare/samlare som varit doftintresserad så länge jag kan minnas. Hade jag varit ung på nytt hade jag sökt in på parfymörutbildningen i Grasse och satsat på en karriär som Näsa. Självklart är jag långt ifrån fullärd men jag måste säga att jag slår de flesta parfymsäljare på fingrarna när jag är på det (elaka) humöret. Det är tyvärr inte så ofta man träffar på säljare som man kan föra en dialog med som ger något större utbyte. Och det gäller även på De Stora Varuhusen som satsar stort på doft. Mer om detta längre fram. 
Min styrka ligger på lite äldre parfymer, de som klarat sig kvar på marknaden. Jag har svårt för tio i topp, de flesta luktar likadant, även om så klart även framtidens klassiker finns bland dessa. Men jag väntar i regel till den värsta hypen lagt sig och det naturliga urvalet gjort sitt.
Första doftminnet är min mammas Diorissimo, en doft som så perfekt kemiskt förenas på henne att det är svårt att slå. Till skillnad mot henne är jag en multiparfymanvändare, har svårt att ha samma doft två dagar i rad. Min man hävdar att man bör ha doften två dagar i rad så att man lär sig umgås med den. Ligger något i det men jag är så otålig! Även han är en stor doftfan något som är nödvändigt när nästan en hel kyl fylls av parfymflaskor. Jag kommer att återkomma på temat förvaring längre fram.
Doftmässigt är det så skönt att det är höst, idag tom vinter. Redan under sommaren börjar jag längta efter att få använda tunga dofter igen som orientaler, täta trä, blom- och chypredofter. Är så trött på sommarens fräscha, citrus-, vatten-, blomdofter för närvarande. Gillar de tyngre bättre även om jag på vårkanten kan längta till lättare vår och sommardofter. Nu är jag inte helt rigid utan kan ibland sätta på mig en typisk sommardoft på vintern, men jag sätter inte på mig en tung oriental på sommaren, det blir too much.
Dagens doft
Idag med snö, blåst och rusk krävs en varm, omfamnande doft. Med fördel något orientaliskt. Kände dock inte för något sött eller blommigt så jag valde en kryddigt, träig oriental (kan inte känna just några söta inslag) Organza Indecene från Givenchy. Den är tät, hållbar och förutom krydda och trä finns även en ton av mörk (99%) choklad och lätt blyertspenna i toppnoten. En feel good doft helt enkelt!