It's the Puredistance time of the year....

November and December is the Puredistance time of the year. Of course I'm wearing them during other seasons too, but for this dark months, one need something extra. And as it's also soon is Christmas I come to think of  that the beautiful fragrances from this house are the ones to wear for the holidays. Below some suggestions:

Picture: Puredistance Warszawa
Drawing: PR Puredistance (c)

Warszawa (Puredistance): I've worn the dark, mysterious, almost plummy Warszawa  much during grey November. An elegant, high quality dark floral oriental, with vintage vibes, boardering to a chypre in the light spicy-fruity genre (think Guerlain Mitsouko, original Dior Poison and Tauer Loretta). 

Picture: Puredistance Opardu
Drawing: PR Puredistance (c)

Opardu (Puredistance): Even if Opardu is the ultimate perfume for spring, it has recently lightened the gloomy days up. It's a lilacperfume with many other facets (for example rose) and interesting twists, with something almost crystalized, slight gourmand.Opardu is not of the light, outdoor, airy variety, it has a much deeper texture and more body.

Picture: Puredistance Sheiduna
Drawing: PR Puredistance (c)

Sheiduna (Puredistance):The grey and gloomy weather demands some true quality and elegance to be defeataed. Sheiduna is a brilliant spicy, slight gourmand oriental with warm and boozy accords. There is also some almost refreshing, offsetting notes, almost like tea. Sheiduna is just superb and reminds me slightly of another gem from perfumer Cecile Zarokain Kashnoir from Laboratorio Olfattivio.

Picture: Puredistance M
Drawing: PR Puredistance (c)

M (Puredistance): An elegant, classical gentlemans leather fragrance but just as Marlene Dietrich with Knize Ten, M could be worn by women too. A smooth and close to the skin variation of Hermès Bel Ami.

And last but not least - the luxurious Puredistance sample giftset is the perfect Christmas gift.

Thank's to Puredistance for contributing with samples to test over the years.

Neela Vermeire Créations - Pichola

Picture: Panorama of Udaipur's Jag Mandir Island
 at Lake Pichola, Rajasthan, India
Photo: Sballal (cc) some rights reserved,
Wikimedia commons

Pichola is the latest release of the Parisbased perfumehouse Neela Vermeire Créations which has released some beautiful deep, multifacetted cntemporary orental styled perfumes in the later years. Pichola, as also the earlier perfumes from Neela, is created by masterperfumer Bertrand Duchaufour. Pichola is inspired by Lake Pichola which is situated in Udaipur, Rajasthan.

Pichola starts sunny, lush, juicy, lemony fruity with hints of spices. It's as I imagine it would be resting in a palace garden on the shore of Lake Pichola, sipping a refreshing, cardamon flavoured tea on a sunny day, occasionally cooled with gusts of wind from the lake. The fruity notes and the cardamon is recognized from another of the Neelas  Bombay Bling. Soon the great white flowers tubereuse and orangeflowers joins the blend mixed with a velvet, smooth magnolia who amps up the lemony impression. The magnolia is very well balanced, it has no sharp edges or chemical hints as in for example the higher octave, cologneinspired Editions Parfums Frederic Malle Eau de Magnolia. The middlenotes forms a classical floral accord dominated by the tubereuse and orangeblossom which smells wonderful and very natural as also the supporting jasmine, ylang-ylang and rose. The floral accord is watery-airy, reminding of the smell and texure of the air just above the surface of the lake. Pichola is not at all dense or cloying and the light spices perfectly contrasts the heavy flowers. In the basenotes smooth woods appears, one of the wooden notes is driftwood which probably creates some of the airy and watery impression. 


Picture: The spirit of Pichola
Photo: PR Neela Vermeire Créations (c)

When enjoying Pichola classics as the soapy, tubereuse-spicy Balenciaga Michelle comes to my mind. Michelle is aldehydic, soapier and with just a hint of  fruity notes. Also a modern, highend, less cloying and garish Versace Blonde comes forward. In the basenotes I come to think of Dior Poison also a spicy, fruity and much darker tubereuse. Overall Pichola is not "picco", it's grand but not in the bomastic way as the 1980s floral orientals, It's a wellmade contemporary interpretation of this cathegory, with juicy and lush fruits paired with the right, light dose of spicecs, replaceing some of the almost cloying, heady flowery "old school" accords of the old ones.

Pichola is the perfect summer fragrance to those who likes some "body" in their warm weather frags. Of course also great for winter when loning for the sun. Could be worn in any occasions, except for sport. Longevity for a day with traces on skin the morning after, sillage medium.

Picture: The beautiful bottle of Pichola
Photo: PR Neela Vermeire Créations (c)

Of the Neela Vermeire Créations released so far, I think Pichola is the easiest to like for a wider audience. Therefore I predict it will be the bestseller of the line :-)
Those who likes fragrances such as Ramon Monegal Moonblom and Robert Piguet Mademoiselle Piguet will probably like the more complex Pichola too.

Rating: 5

Notes: Cardamom, cinnamon, saffron, juniper, magnolia, neroli oil, clementine, bergamot, orange blossom absolute, rose absolute, tuberose absolute, sambac jasmine, ylang-ylang, benzoin absolute, sandalwood , driftwood, Haiti vetiver

Passande klassiker 4 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Så till det trevliga: Nedan ett urval klassiker som passar mig bra (vissa superbt) och som jag alltid trivs i.

Angel (Mugler) Högre makter har varit nådiga! Jag har turen att passa i Angel. Det är så härligt att få krypa in i Angels värme en gråkall dag om vintern.

Coco (Chanel) Har skördat mycket beröm i denna barockinspirerade skönhet. Tankarna går till päls, broderier på silkessammet och stora juveler. Också en vinterfavorit.

Fracas (Piguet) Tuberosernas drottning, ett andra skinn på mig. Föregångaren till moderna tuberosedofer som Carnal Flower och Tubèrose Criminelle. Fast Fracas är minst lika modern, den är tidlös!

Poison (Dior) Denna giftiga, fantasifulla kryddigt fruktiga oriental passar mig bra året om. Diorbasen slår aldrig fel.

Parfum d’Peau (Montana) Den här är svår precis som Fracas. På mig ingår den en slags kemisk förening med huden och övergår i en ny dimension. Har man turen att passa i den är den, liksom Fracas, gudomlig Parfum d’Peau är en stor, varm men ändå kylig, blommig, lätt lädrig, åttiotalschypre.

Cabochard (Grès) Denna höga, träigt lädriga chypre känns ren och befriande i dagens fruktigt blommiga doftdjungel. Maskulin och befälstagande.

Eau d'Hermès (Hermès) Denna kryddiga Eau vinner i längden. Den är alltid rätt och elegant. Som en Hermèsscarf.

Vilka är dina klassiska pärlor?

Kommentar 2011: Måste bara ha Parfum d'Peau någon dag. Herr Parfumista tjatar ofta om den.

Mer om doftval

Foto: Herr Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i november 2008.

Med tanke på mina inlägg om hur man ska gå till väga för att välja doft så finns det ytterligare en parameter som kan vara bra att ta hänsyn till: En parfyms uthållighet på marknaden, att låta tiden ha sin gång. De dofter som finns kvar några år efter introduktionen är i regel sådana som håller i längden och vissa av dem blir också klassiker. Dessutom har de hunnit falla i pris. Ofta är det bäst att satsa på den första doften och inte på någon av alla flankers som numera brukar följa en bra doft. Men det finns å andra sidan bra flankers som står på egna ben och som är helt nya dofter som Diors flanker-Poisoner, Coco Mademoiselle, Allure Sensuelle etc.

Juldofter - Stora varma blommor

Foto: Herr Parfumista (c)

På julen känner jag vid sidan av orientaler och rökelse mest för stora, varma omfångsrika blomdofter, som:

Fracas (Piguet): Fracas har blivt julaftonens val flera gånger. Jag bara älskar denna stora, mörka, varma tuberosernas drottning. Den interagerar så bra med min kemi, jag har tidigare nämnt att jag blivt stoppad på sta´n och fått beröm av totala främlingar iförd Fracas.

Pure Poison (Dior): Denna stora vita blomdoft med en viss underliggande grönhet kan man tro kommer från ett tidigare decenium som åttiotalet. Appliceras med yttersta försiktighet, den slår snabbt över och blir alldeles för mycket. Se gärna mina skriverier i oktober om PP.

Poison (Dior): Själva urmodern till Poisonerna med sina tunga blommor bland annat tuberose kombinerad med en mörk bärighet passar också utmärkt mörka julkvällar.

Mahora (Guerlain): Tropiska, tunga blommor med tiare (tropisk gardenia) och återigen favoritblomman tuberose. Ganska grov i sina konturer och mycket speciell. När jag provade den för första gången för tio år sedan tyckte jag den var too much, men sådant går som tur är över. Har en ton av ruttnande undervegitation i basen.

Lola (Marc Jacobs): Ska erkännas att jag i början av året skrev ganska elaka saker om Lola. Men under året har jag i förbifarten sniffat på Lola flera gånger och testat den med ett sprits en gång och den har verkligen tagit sig. En trevlig modern tolkning av stora vita åttiotalsblommor i en flaska som är så härligt outstanding kitschig - ett modernt konstverk.

Överdos...

.....av Poisoner så nu avslutas temat för den här gången. Reviewer av de övriga "gifterna" kommer sannolikt löpande bland andra recensioner. Men det finns också lite historiska inlägg i Parfumistans dagbok för den som vill läsa mer. En kritisk betraktelse av Poison, inte kunde jag då tro att den skulle kvala in på första plats nästan fyra år senare och mer positiva tongångar om Hypnotic Poison.


 http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=155716

http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=175850

http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=212740

Betraktelser över Diors Poisoner 2(2)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007.

Att rangrodna bland dofter som är så bra som Poison är så klart mycket svårt. Det blir mycket känslan för stunden, årstiden etc som inverkar. Jag skulle inte vilja vara utan någon av dem. Men så här känns det just nu:

1. Hypnotic Poison
2. Midnight Poison
3. Poison
4. Pure Poison
5. Tendre Poison

Hur ser din rankning ut?

Kommentar oktober 2010: Rankningen något förändrad, kanske en spegling av att jag blivit äldre och tantigare: 1. Poison, 2 Midnight Poison, 3. Hypnotic Poison, 4. Tendre Poison, 5. Pure Poison. 

Betraktelser över Diors Poisoner 1(2)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007 .

Sedan jag förälskat mig i Diors senaste Midnight Poison känns det angeläget att filosofera över hela Poison-serien. Vad är utmärkande, vilket intryck förmedlar respektive doft och slutligen, även om det är svårt, vilken är bäst? Var och en förtjänar ett eget inlägg vilket kommer efter hand. Här en helhetsbetraktelse.

Poison: Gamla hederliga blommigt, fruktigt, bärigt orientaliska Poison står sig fortfarande efter över tjugo år på marknaden. En ”love or hate-doft” som delar in mänskilgheten i två läger. Isabel Adjani är ansiktet för doften. Poison ger inte oväntat associationer till Adjanis  drottningporträtt i ”Reine Margot” och händelserna under Bartolomeinatten. Poison framkallar självfallet också bilden av Margots svärmor, Katarina de Medici och därmed intriger och giftmord.

Tendre Poison: En lättare, grönblommig uppföljare till Poison som kom 1994. Den är en helt egen doft även om vissa ingredienser är gemensamma. Jag associerar till nyutslagen björk, björkris och till något ryskt. Kanske för att min första bekantskap med Tendre var under min tid som konsult i Baltikum.

Hypnotic Poison: Annick Menardos häftiga Poison-tolkning från 1998. En urban, träig oriental som bara är så bra. Den ger mig associationer till stress och karriär. Kanske för att jag, iförd HP, under en mycket hektisk period, helt plötsligt fick en sådan sprängande huvudvärk att jag funderade om det var dags för akuten. Trots detta: Jag älskar HP.

Pure Poison: En snällare och mer romantisk doft än HP som kom 2004. Dior säger sig ha varit inspirerad av historien om Skönheten och Odjuret när direktiven gavs till doften. En vitblommig oriental av den typ som passar mig så bra. Möjligen den av Poison-dofterna som skiljer ut sig minst från mängden, men en mycket bra doft.

Midnight Poison: 2007 års blommigt träiga oriental i Poison-linjen. Dior säger sig ha inspirerats av Askungen vid framtagandet av MP. Patchouli på ett nytt, giftigt sätt som faller mig i smaken.

I nästa inlägg: Rankning

Kommentar oktober 2010: Instämmer fortfarande till fullo

Hösten - en giftig tid

Det är inte bara giftiga svampar i skogen om hösten. Hösten är också doftmässigt Poison-tid. Som den gamla Dior-fantast jag är, gillar jag Poisonerna skarpt. Diors bas passar för det mesta mycket bra med min hudkemi. Dessutom var Dior de dofter jag sniffade in innan jag var medveten om vad parfym är. Min mammas signaturdoft är Diorissimo men även Miss Dior och Dioressence ingår/ingick i hennes doftgarderob.

Hösten 2007 publicerade jag några inlägg om Poisonerna som jag tycker att det är läge att reprisera (självfallet med aktuell kommentar) denna höst då Poison faktiskt fyller kvartsseklet. Hip Hip Hurra!
När det gäller de äldre Poisonerna som jag skriver om så är de inte av den senaste formuleringen men heller inte av den första, utan från den formulering som var aktuell ca 2004.

I morgon sparkar Poison-serien ingång

Åter i spiltan....

....iförd giftiga 25-åringen Poison (Dior). Så nu är det slut på den fria parfymbloggar-glamouren. Man bör vara hemmafru, pensionär eller liknande för att ha tid att hålla sig ordentligt à jour och skriva långa, inlevelsefulla analyser. Så den parfymsugne hänvisas nu till min ordinarie "Parfumistans blogg" på Damernas Världs websida. Där blir som vanligt ett par inlägg i veckan se: 
http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/
PS: Känns härligt för nu i kylan känner jag äntligen för mina orientaler och andra tunga dofter som jag under hösten nästan trott att jag tappat entusiasmen för. Hoppas att andra också känner så, det kan kanske bli en orientalisk våg de tolv kalla veckor som är kvar till Påsk! Sedan dags för vårdofterna - fast längtan efter dessa kommer säkert att infinna sig redan om någon vecka eller två.

Midsommardofter mot strömmen

Bild: wikimedia.com
Ibland vill vi alla trotsa konventionerna. Varför inte satsa på något mörkt och dunkelt i kontrast till årets ljusaste dygn? Särskilt som vädret varken är varmt eller särskilt soligt.  Idag passar:
Messe de Minuit - Etros kryddigt träiga lite söta oriental från millenieskifet. Rökelse, honung, myrra, kryddor, trä i en säregen komposition. Associerar till katolsk mässa och till doften av  kalksten i medeltida kyrkor.
Poison - Christian Diors storsäljare skapad av Jean Guichard 1985. En "love or hate doft". Tung, blommigt, orientalisk med lite plommon. Doften ger associationer till giftmord, Katarina av Medici, Reine Margot och Bartolomeinatten.
Parfum Sacre -  Carons kryddiga, dovt blommiga oriental från 1992 skulle kunna vara inspirationskälla till Etros Messe de Minuit. Även denna speciella komposition mer myrra, rökelse och tunga rosor ger känslan av katolsk mässa.
Habanita - Molinards klassiskt mörka ambrerade blom- och läderdoft från 1921. I den fint harmonierade blandningen finns också spår av torkad frukt (långt ifrån dagens fruktigt-fräscha ackord) mysk och en viss rökighet.
Bandit - Läderchypre med animaliska noter för den som vill vara lite stygg under midsommar. Det finns även en ton av torkatgräs/hö som passar utmärkt en midsommarnatt. Ursprungligen skapad för Piguet 1944 av den stora kvinnliga näsan Germaine Cellier.

Dagens doft - Poison

I dag har jag den gamla otäckingen (tycker många) Diors Poison skapad av Jean Guichard 1985. Poison är åttiotalet förkroppsligat och ger starka associationer till studietiden då den var väldigt hypad. Själv hade jag hemskingen (tycker jag idag) Oscar från de la Renta som tillhör samma blom-orientaliska doftfamilj men som är mer utvattnad mm än Poison. Minns att en redan på den tiden chic vännina bar Poison.
Poison inleder med lite (då ialla fall) ovanliga toppnoter som coriander, spansk peppar, plommon och anis. Sedan följer ros, nejlika, tuberose och kanel. I basen finns en hel del mysk, ambra, sandelträ och söt kåda. På mig själv känner jag mest plommon, nejlika och mysk.
Idag vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till Poison. Den var banbrytande på sin tid men känns inte längre så speciell, trots att den här dofttypen inte är vanlig idag. Jag tyckte mer om den för några år sedan. Det finns en liten obehaglig likhet med Oscar, men den tar som tur är inte överhanden.
Poison faller ut ganska bra på mig, som alla Diors parfymer. Diors doftbas passar mig bra. Jag har Edt versionen och den känns lite urvattnad jämfört med vad man förväntar sig av det giftiga namnet. Den sitter inte så bra, doften fragmenteras tyvärr en del under dagens gång. Att jämföra med tex Dunes hållbarhet som trots att den också är en Edt sitter till dagen efter.
Summa summarum får ordet medioker sammanfatta Poison.