SOTD March 2022

Picture: An adorable sight on a walk in early March
 (wearing Putredistance No. 12) -
Shetland Ponies are the cutiest.
Photo: Parfumista (c)

March 2022 - some notes about the SOTD.

1. Chance Eau Tendre Edp (Chanel) Musky light rosy, fruity - pink with lilac nuance

2. Angel Edp (Mugler) The ultimate mulitfacetted gourmand.

3. Sheiduna Extrait (Puredistance) Glowing, golden spicy ambery like sun rays over desert dunes.

4. Sheiduna Extrait (Puredistance) on repeat, one of my top Puredistances.

5. Warszawa Extrait (Puredistance) the dark fresh moss paired with dark plum in such a elegant way.

6. Gucci Oud Edp (Gucci) raspberry and dark pink rose over patchouli and well balanced oud.

7. Puredistance No 12  Extrait (Puredistance) A seamless blend of rose, iris and an accord like cristal clerar water  with a tiny bit of exclusive soap over a velvet smooth patchouli. Blue. Another of my top Puredistances.

8. Puredistance No 12  Extrait (Puredistance) another day in this beauty.

9. Peut Etre Edp (Maison Lancome) Light pink rose over musk, very pleasant and uncomplicated.

10. Lost in the city Edp (Miller Harris) Tangy rhubarb over rose with some zing from blackberry, close to Hermes Eau de Rhubarbe Ecarlate, which I like better, one of my favorites from the Hermes colognes.

11. Café Tuberosa Edp (Atelier Cologne) Thick tubereuse, dark chocolade and dark coffe in a delicious blend. 

12. Café Tuberosa Edp (Atelier Cologne) Couldn't resist it for another day.

13. Essence de Patchouli Edp (Perris Monte Carlo) Soapy, sort of dusty, musky dark and cold patchouli,  with a touch of something that reminds me of  a burning mosquito coil in a positive way. Unusual.

14. Coromandel Edt (Chanel Les Exclusifs) Earthy and clean patchouli over a balanaced dry dark chocolade amber, less sweet and more structured than the current Edp. The Edp is also very good although I prefer the Edt slightly.

15. Borneo 1834 Edp (Serge Lutens) Earthy fresh slight herbal-menthol dry dark chocolate  patchouli. Not as elegant as Coromandel, outdoorsy, classy - casual 

16. Akkad Edp (Lubin) Warm, sunny, sort of desert amber, delicious, perfect for snuggling.

17 Ambre 114 (Histoires de Parfums) Dark, herbal amber, leaning to the masculine side, classic styled amber, slight "old man" style.

18. Concentre d'Orange Verte (Hermès) I like the Concentre better for colder months with it's thicker texture and a hint of a note that reminds me of licorie which is not present in the  Eau d'Orange Verte. Both variations on a unique intermpretation of the classic colognetheme.

19. After My Own Heart (Ineke) Lovely smooth lilac with fruity notes. Comforting, warmer, sweeter and with more body than En Passant (Fredric Malle).

20. Eau de Soir Edp (Sisley) Elegant and sparkling like Champagne, I think of it as colored in gold and white, cool with beautiful, light, uplifting mossy notes. Have something in common with Puredistance No 12, similar texture and mode. Referring to a batch from mid -00, before the oakmoss regulations.

21. No 5 Eau Première  (Chanel) Smoother, sunnier, warmer not as serious cold and chalky as No 5 Edt. Easier to wear, lighter with the aldehydes. Classy. Referring to the 2008 version.

22. Concentre d'Orange Verte (Hermès) Sunny and early spring outside inspires to wear the green orange again. For the evening  No 5 Eau Première  (Chanel) on repeat.

23. Gabrielle Essence Edp (Chanel) A warm floral heart with a contrasting touch of tart notes probably from the fruity topnotes. Very pleasant, the perfect inoffensive officescent. Just like the greener and colder Gabrielle Edp.

24. Gabrielle Essence Edp (Chanel) Again - It just smells so good and is so easy to wear.

25. Dune Edt (Dior) Late 1990s formula of Dune, dry, salty, sandy, warm, sunny, high blue sky with glimpses of the sea in the horizon. Still so special.

26. Dune Edt (Dior) Couldn't resist another day in Dune, it's perfect to warming up this  cold, windy Saturday.

27. Orchid Leather Edp (Van Cleef  & Arpels) Dark, plummy leather, concentrated, a bit too masculine for me.

28: Nothing sick in flu or something similar.

29:  The same

30:  The same

31: Red Roses Cologne (Jo Malone)  Feels better celebrating with a few spritzes of this wonderful natural clean and calming rose.

It seems as Puredistance and Chanel (again) are the most worn during the month.

Fragrance(s) of the week (10) 2013

Picture:Lilac Syringa Vulgaris in bloom
Photo: Author Marisa deMeglio from NYC, USA
(cc) Wikimedia Commons

This late winterweek, even if chilly, is showing signs of the coming spring. The light is here, the sun is warm in the middle of the day and the snow is melting. Inspired of that I have enjoyed my lighter Frederic Malle samples: L'Eau d'Hiver, what could be more appropriate than a fragrance inspired of melting snow, Angeliques sous la Pluie, I like the hay-ish note and the herbalflower touch and my favorite among the three En Passant, the most true lilac scent I have tested so far, even truer than the beautiful After My Own Heart by Ineke.

These three light Malles are well constructed and very easy to wear. Nothing extreme but timeless and minimalistic, the archetypes of spring staplefragrances.

Lanvin – Eclat d’Arpege

Picture: Ein Korb mit Flieder,
signiert und datiert Carl Massmann 1896, Öl auf Leinwand,
Wikimedia commons

Eclat d’Arpege created by Karine Dubreuill 2002 for Lanvin, has nothing but the name and the decoration of the bottle in common with the dangerous original (but of course reformulated) Arpége from 1927.

Eclat d’Arpege starts with some light green notes with some citrusy elements, but above all; lilac. The lilac which is not artifcial and cheap as sometimes happens with this note, it’s just like the colour of the fresh light purple lilac. There is a slight metallic vibe, but not the aldehydic type as in for example Yves Saint Laurent Rive Gauche, it’s a more of a metallic facet of the flower. The lilac is’nt powdery as in Puredistances beautiful Opardu, the lilac note is quite clear and crips. It has more in common with another beautiful clear and bright lilac fragrance After my Own Heart by Ineke Rüland.

As Eclat d’Arpege dries down, mellower, fruity notes mixed with some warm flowers and a light tealike note appears. This accord somehow rounding off the metallic edge but the blend still stays flowery cool like a chilly day in the early spring. In the base Eclat d’Arpege is almost all about woody musk, but there is also a faint note of resin, probably the amber listed among the ingredients.  

Eclat d’Arpege is the perfect fragrance for spring, it’s overall chilly, flowery, woody, musky structure perfectly captures that season. One of the better balanced and not overly sweet fruity florals that is relatively easily aviable. It has also survived for ten years on the market, which is a sign for a certain quality. Eclat d’Arpege is somehow ageless in character, it’s a fruity-floral also for grown up’s, not obviously directed to the younger crowd. I don’t get the comparisons with Dolce & Gabbana Light Blue as that one is sharper, woodier, less flowery and with a green applenote, according to my nose. Eclat d’Arperge is smoother, more feminine and elegant in style. Eclat d’Arpege is a very wearable fragrance, especially for spring and summer but also for year around for days that demands something uncomplicated, nice smelling and office friendly. Sillage is medium and longevity not as good, less than 12h.

Rating: 3

Notes: Peony, peach blossom, tea, lilac, petit grain, osmanthus, wisteria, cedarwood, musk, amber

Puredistance - Opardu

Photo: Opardu by Puredistance, all rights reserved (c)

It's hard to find the right words to describe Opardu, the new creation (will be released in November 2012) by masterperfumer Annie Buzantian for the Austrian/Netherlands nichehouse Puredistance founded by Jan Ewoud Vos. Even if Opardu is classical in it's texture and gives a familiar impression, it's hard to find obvious perfume references. Opardu is one of it's own kind. Opardu is said to be inspired of the vibrant nightlife of Paris in the 1920s. It is classical but not at all dated in style, and it express the feeling of the nostalgic looking back of years gone by.

Opardu starts with soft green floral notes, emphasizing floral. The greenery is more of the violet leaf type, not the rougher (but in a surprisingly gentle way) galbanum that is present in my favourite of this classy line so far, Antonia. Already from the start I percieve the same level of elegance as is present in Antoina, but Antonia is more of a pronounced daytime elegance where Opardu is the contrasting, mysterious and graceful night bird.

The flowery notes confuses me, a note similar to violet is present and something that reminds me of hints of orris but without the famous carrotnote.The mysterious flower is lilac and Opardu in color and texture is just as a bale of exclusive lilac silk velvet. Good lilac scents is not very common, After My Own Heart by Ineke is a well crafted example from the genre but AMOH is fresher and more outdoor in style.

Opardu also presents a pleasent almost slight creamy powdery accord that has some similarities with a subdued lipsticknote. The powder probably emerges from the heliotrophe but I also think aldehydes is included as Opardu (despite differences in flowery notes and scent) has some of the texture and expression of Esprit d'Oscar by Oscar de la Renta but Opardu is more polite and polished in style.

In the basenotes the lilac accompanied by an pleasant slight almondy heliotrophe, supported by a light handed white musk together with a beautiful soft cedarwood that blended with the heliotrophe smells close to sandalwood. Opardu ends as a soft, woody, lilac.

Opardu is an example of a wellcrafted, quality fragrance that unfold it's secrets in different very well blended layers, just as a budding flower.It's a relaxing fragrance that gives a calming almost sad/biitersweet pleasure during the whole drydown. Regarding the vibrant 1920s inspiration of Opardu, my impression is it's a perfume created for the sofisticated nightlife, visiting the Opera and dining at an elegant restaurant instead of dancing wild on a jazz-club. Personally I feel a connction between Opardu and the decade before, the early 1910s and the fashion of Paul Poiret with it's peacock feathers, muted velvet silk, sweeping, comfortable silk dresses with sophisticated oriental patterns, something I think is intermediated by the Puredistance advertesing picture above, just as the original below.

Picture: Poiret model 1914

No known restrictions on publication, Wikimedia commons

Opardu is avaible in perfumeconcentration and therefore it wear close to the skin. The stayingpower is good, Opardu lasts good for a day. To compare, Antonia (also pure perfume) is more radiant and has a 24h+ stayingpower. Opardu is also suitable to wear in daytime and I can image it will be particularly appealing duirng the chilly but bright, early winter-spring days.

I think fans of (among themselves as different scents) Chanel No 5 Parfume, Amouage Gold (in swedish) and Dia, but also Histoire d'Parfums Blanc Violette, and Guerlain L'Heure Bleue will appreciate the beautiful Opardu. And of course; every true admirer of a wellcrafted perfume.

Rating: 5

Notes: Tubereuse, gardenia, rose, lilac, carnation, jasmine, heliotrope, cedarwood, musk

Doftbesvikelser 2010

Så här i årets sista dagar dags att summera parfymåret. Det positiva, årets dofter 2010 spar jag till nyårsafton. Först till avdelningen höga förväntningar och platt fall gällande dofter lanserade 2010:

Histoire de Parfums Tubereuse Trilogy: Har i och för sig bara testat 1:an och 3:an men efter det så känns det inte som jag har något behov av att testa 2:an. Förhoppningarna var på topp, tuberose-fantast som jag är och intrycken var mest iris när det gällde 1:an och tungt, sirapig ertenell när det gäller 3:an. Se reviewer från i somras http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604241 och http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=604286

Gilded Liliy (Ineke) som jag recenserade häromveckan blev en besvikelse då jag bara inte kan få EnJoy hur tankarna när jag testar den. Inte för att det är något fel varken på GL eller på EnJoy utan för att det här är Inekes andra doft på raken som jag tycker påminner för mycket om en redan existerande, bra mainstream doft.

I övrigt har jag faktiskt inte testat på något (av det lilla som jag testat av de över tusen dofter som numera lanseras under ett år) utgivet 2010 som underträffat mina förväntningar. Det beror förstås  mycket på vilket urval för test jag gör, ju bättre påläst innan, ju större sannolikhet att det inte blir en besvikelse eftersom förväntingsnivån ligger "rätt" från början. Det roligaste är förstås när en doft visar sig infira eller då och då till och med överträffa förväntan. Mer om några sådana i morgon, nyårsafton. .

Nobelt

Så är det dags för årets upplaga av Nobelfesten, alltid spännande att se vilka diadem och övriga juveler som kommar att luftas. Och de tjusiga klänningarna förstås.....Men jag kommer snarare att fokusera på en frack: Nobelpremiär för min favorit HKH Prins Daniel. Eftersom klädseln är given går vi direkt på parfymfrågan - vad kan passa en prins en kväll som denna?

Jag passade frågan till herr Parfumista som kom med två förslag. Utgångspunkten i herr Parfumistas resonemang är att det inte ska vara några krångliga och okända dofter utan något som många kan känna igen sig  i och som på så sätt skapar komfort i en för deltagarna mycket nervpirrande situation. Herr Parfumistas förslag är:

Terre d'Hermès: Även om Terre mycket har karaktären av en dagdoft så är det en doft som dofter olika varje gång man bär den beronde på dos, väder etc. Den är elegant men samtidigt trivsam, den har en varm fräschör genom apelsinblommorna som passar en sportig prins.

Egoïste (Chanel): Precis som Terre ändrar Egoïste karaktär beroende på dos och omgivande faktorer. Med lätt dos blir rosenträet och honungen mer tydligt medan en kraftigare dos framhäver tobaksbladen. Alltså: Egoïste i något kraftigare dos är ett ypperligt alternativ en afton som denna.

Själv då, vad är då mina tips. Tvärtemot herr Parfumista ska jag så klart (som vanligt) krångla till det och föreslår:

Fieldnotes from Paris (Ineke): Påminner i och för sig en hel del om Burberry London Man men mindre söt och spritig. Torr tobak, apelsinblomma, tonka och patchoulli ger en varm, trygg och komfortabel aura runt bäraren.

Black Oud (Montale): Denna medicinska, mörka ros i oud skapar garanterat spänning runt Prins D. Och det kan ju behövas eftersom jag tycker att hovet borde släppa fram nyförvärvet och låta honom ta plats. Inte är det väl bara det fina bröllopstalet vi ska minnas? Hett tips till hovets mediaansvariga: Låt honom tala!

Årets dofter 2009

Doftutgivningen eskalerade ytterligare 2009, inte ens den värsta parfymnörd (som undertecknad) har en chans att hänga med. Man får koncentrera sig på olika urval i doftfloran. Vissa parfymnördar inriktar sig bara på nischdofter men även dessa är idag alltför många att hålla reda på. Själv fokuserar jag (nog) på ett antal parfymmärken som över tiden visat sig passa mig eller vars dofter jag tycker är intressanta. Dessa finns både inom segmenten nisch och mainstream.
Eftersom jag bara luktat på en försvinnande liten del av 2009 års produktioner så är mina val för slutstriden helt personligt präglade av min smak för närvarande. Dofterna i sig är inte heller jämförbara då de kommer från så olika doftfamiljer.
Här är kandidaterna:
Escale à Pondichéry (Dior): Ska erkänna att den först inte föll mig i smaken särskilt mycket men sedan har den växt. Och det är ju kännetecknet för en fin doft, att den utvecklas, är fortsatt intressant och ofta inte något som man gillar i början. En doft som kräver tillvänjning - sådant gillar jag. Transparent doft med bergamott, torra jasminblad och svart te som tongivande noter på mig.
Epic Woman (Amouage): Mer tjat om Amouage, men jag har tyvärr fallit för denna plånboksplundrande parfymlinje. Som tur är räcker proverna länge pga hög koncentration. Epic har en av årets stora modeingredienser oud som bärare ihop med frankincense, kryddor, mörka rosor, patchoulli osv. Påminner mycket i stilen om Montale men en något mer förfinad blandning. I allafall Montales tidiga parfymer är för riktiga hard-core oud lovers som jag.
Une Rose Chypreé (Andy Tauer): Inte Andys allra bästa på min hud, den tonar ned relativt snabbt jämfört med övriga. Men jag älskar själva formulan, känner ett inslag av enbär, även om Andy själv dementerat detta och berättat att lagerblad kan anta den doftnyansen med vissa omgivande ingredienser. Doften är mörk men inte kvalmig och ligger någonstans mellan chypre och oriental. Och här finns äkta ekmossa trots att det är en helt ny parfym, Andy inehållsdeklarerar ingrediensen med mängd och är därmed helt compliant med EU-regelverket.
Turtle Vetiver Exercise No 1(LezNez): Smyger in en av herr Parfumistas favoriter - den är klassad som unisex. Turtle är den första i en serie vetivertolkningar som Isabelle Doyen (vanligen husparfymör för Annick Goutal) skapar helt utan restriktioner för det lilla schweiziska Indieparfymhuset LezNez. Turtle är mycket ren för att vara vetiverdoft, lite citrus lyfter toppen och cederträmixar fint i basen. En torr, ljus och grön vetiver.
Fieldnotes from Paris (Ineke): Fick ögonen (eller näsan på) Ineke Rühland, San Fransisco baserad parfymör genom att jag läste någonstans att Andy Tauer håller hennes dofter högt. Och Andys olifactoriska sinne litar jag på till 110%.  FNfP är är bärare av en av den andra populära doftnoterna 2009 nämligen tobak. Här är det fråga om en ljus och ren piptobak, association till när morfar stoppade sin pipa när jag var liten. I basen finns också en underbart mjuk tonkaböna. Doften innehåller även bivax och en ren patchoulliolja. Doften är i första hand en kvinnlig tobak men kan mycket väl bäras av en man.
Infusion Fleur d'Oranger (Prada): Blev först besviken när jag provade denna. Men sedan har F d'O växt, och det finns en slags härlig vintage pudirghet i all orangeblomma, neroli och mandarin supporterade av en återhållen tuberose och jasmin. Ger känslan av att bo på ett fint hotell i Italien eller Frankrike. Doften har många kritiker men alla är sin egen näsa närmast.
L'Eau de l'Hermine (Lostmarc´h): Det bretangeska huset Lostmarc´h:s lavendeltolkning är transparent och mycket bärbar. Kombinationen med citrus lättar upp lavendeltonerna och gör att de aldrig blir lite kvalmigt, tunga ungefär som en instängd lavendelpåse i ett linneskåp. Mycket bra som vår- och sommardoft men fungerar hela året.

I morgon avslöjas segraren!