Guerlain – Cruel Gardenia

Picture: Gardenia flower from the gardens at Monticello
Photo:Querbubbles (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved

Cruel Gardenia is a part of the Guerlain L’Art et la Matiere Collection where Guerlain let mostly “off-house” noses create based on one single note. Cruel Gardenia is composed by perfumer Randa Hammami in 2008.

As written so many times before, there is not possible to extract from the gardenia flower by any technique. Therefore there are many different white flower interpretations pretending to be gardenia. Cruel Gardenia starts with a bouquet of white flowers where quite soon the mushroom note typical for some gardenias shining through very clearly to me. I can’t feel a cheesy note that also is present in some other gardenia, but probably that is just another facet of the fresh, mushroom note. When the mushroom is faded a wonderful, creamy, thick, white floral blend is appearing and is the linear main theme during the whole dry down. There is also an accompanying, fresh fruity almost citrus, slight ozonic like note balancing the creamy white flowers and all this beauty is anchored in a white and clean musky base. The impression of Cruel Gardenia is that of a luxury bodycreme and the style and associations of smelling the scent reminds me very much of the beautiful Puredistance I. I isn’t as thick as Cruel Gardenia, it’s lighter and more ozonic in texture.

Even if Cruel Gardenia is not a groundbreaking composition, it’s an very wearable, utterly elegant comfort scent made of high quality ingredients and seamless blended. The longevity is very good, almost 24h and the sillage is medium.

I think Cruel Gardenia could be appreciated by those who like Cartier Baiser Volé and Ramón Monegal White Musk (Cotton Musk).

Rating: 5

Notes: Neroli, peach, rose, gardenia, ylang-ylang, gardenia, musk, sandalwood, tonka been, vanilla

Parfumistans Blogg turns six years

Picture:Hip, Hip, hurra!
Oil on canvas, Peder Severin Kröyer, 1886
The colony of painters who worked in Skagen, Denmark, have gathered in a garden for a celebration.

Today six years ago this blog was born but under a slight different name Parfumistans Dagbok, The Diary of the Parfumista, it was in Swedish and at that time hosted on the blogservice of one of the Swedish newspapers. After almost a year the diary became Parfumistans Blogg on the website of the leading Swedish fashionemagazine Damernas Värld. But perfume is not that big in Sweden (or maybe beauty editors think it’s not that big because there is definitly a growing interest out there) and after 2,5 years the perfumeblog was cleaned out in favour of conventional beautyblogs and I was continued here on Blogger. What has started as a hobbyproject during marternity leave is today still a hobbyproject occupying most of my spare time when free from the duites of work. Of course I could continue my sampling without reviewing but as I also like to write and had to take notes when sampling anyway, way not do the extra and write for the blog rewarded with an increasing numbers of readers from all over the world. Thank you all! So I will continue to sample and learn (the more I get into perfume, the more I  discover the little I know about this botanical-chemistry-artform) blogging about my passion: Perfume.

Speaking of learning: SOTD celebrating the Parfumistans Blogg anniversary is the pleasant, wellcrafted, classy Puredistance I ,a fragrance that I finally has learned to understand and now truly appreciate.

Puredistance - Antonia update January 2012

Picture: Antonia Minor (as Juno Ludovisi),

Museo Nazionale Romano, Rome 

Photo: user;shakko

When I first reviewd and tested Antonia last spring, I found it to sharp and smelling of luxury detergent see reviews in english and swedish. Relieved I wrote it off in company with the entire Puredistancecollection, M as a re-bottled Hermès Bel Ami and 1 as a luxury  Flora Bella by Lalique.

But this, to swedish conditions, warm and green winter I have longed for glowing, deep and intense florals. Suddenly my sample of Antonia was demanding for attention and I retested it, applicated a slightly larger dose than before. Wow, now I get it. It's so beautiful with its green notes of galbanum and flowers among them the ylang-ylang that adds a sofisticated sweetness. I wonder if the juice somehow has mellowed and has been blended during the storage because by now the smell of luxury detergent is not as apparent as in spring 2011. Antonia is also smoother than I percived it earlier. Maybe it also has to do with my own theory that the luxury detergent smell, that is present in several highend-/nicheperfumes, is the replacement of the typical soapy smell in the aldehydeperfumes of the late seventies- and early eighties such as First. To me Antonia is a contemporary successor to the elegant fragrances as First and it's peers, bright, glowing, with a flowing and well crafted texture. But is it also a successor of Pierre Balmains Vent Vert with it's intense, crispy, bitter, green note of galbanum. I can image that the original Vent Vert smelled something like this.

It's a pleasure to spend a day with the elegant but in the same time relaxed Antonia. But the day my sample vial runs out, will on the other hand, be tough to my poor wallet.

Rating: Antonia has made a rapid career, increasing it's rating from 3+ in April 2011 to 5 in January 2012.

Notes: Ylang-ylang, jasmine, rose, orris, geranium, ivy, vanilla, vetiver

Puredistance - sammanfattning

Foto: Parfumista (c)

For an (swe)english version of this post, just scroll down to the previous one.

Den aktive parfymbloggsläsaren har säkert läst alla entusiastiska hyllningar av Puredistances dofter. Ärligt talat så har jag svårt att hänga med i hypen. Det är så att jag börjar misstänka att olika parfymbloggare (beroende på bloggstorlek) fått sig/tiggt till sig rejält tilltagna provset från det nyetablerade huset vars mål verkar vara att slå sig in i lyxnischen. Och visst är det eleganta mer eller mindre klassiska dofter av hög kvalitet, men de adderar inget nytt, det är teman på klassiker eller andra dofter som redan finns.I och för sig ska inte Puredistance ensamt ställas i skamvrån för detta, en stor del av, i alla fall designerdoftsmarknaden, är just efterapningar av andra dofter. Men det är just det att Puredistance verkar vilja marknadsföra sig som ett unikt lyxigt nichehus som gör mig extra kritisk och granskande.

Med sina mer eller mindre lyxiga förpackningar (man kan själv välja förpackning vilket är sympatiskt) och en marknadsföring som inriktar sig på klass och elegans känns Puredistances dofter som riktade till den växande gruppen " Nouveau Riche", delsegment kvinnor och män 35 + som ängsligt vill känna sig säkra på att de är "rätt". För en Puredistancedoft är alltid "rätt": Välbalanserad, av god kvalitet och modulerad men inte så spännande, en doft som absolut inte kan stöta sig med någon. Jag blev rejält besviken på 1, hade väntat mig betydligt mer efter vad jag har läst om doften. Retade upp mig på att M, även om den luktar bra, känns som en nästan rakt av parfymimitation av Hermès fina Bel Ami. Som tur är för Puredistance så tycker jag rätt bra om Antonia trots tvättmedelsnoten. Så kommande releaser från huset kan trots allt vara värda att testa.

För review av 1 och Antonia: Se reviewer 21/4 respektive 23/4.
För review av M: Se http://parfumistansblogg.blogspot.com/2011/03/puredistance-m.html

Sammanfattningsvis så tycker jag bäst om M följd av Antonia. De båda distanserar 1 ganska rejält.

Puredistance - Summary

Puredistance certainly is stylish, more or less classic perfumes of high quality. But they add nothing new, they are themes on the classics or other scents that's are already in the market. Puredistance alone should not be critisized for this, a large part of, especially the designer fragrance market, is just copycats of other scents. But it's just that the Puredistance seems to want to promote itself as a unique luxury nichehouse that makes me extra critical.

With its more or less luxury falcons (you can choose from at least two variations of bottles for each fragrance which is appealing) and a promotion that focuses on class and elegance Puredistances fragrances seems to be targeted at the growing group of "nouveau riche". Sub-segment men and women 35 + who anxiously want to feel confident that they are "right". And a Puredistance fragrance is always "right": Well balanced, good quality and modulated but not so exciting. A perfume that can not possibly offend anyone. I was really disappointed in 1, had expected much more from what I've read about the fragrance. Annoying that  M, even if it smells interesting, feels like an almost straight knock off (in perfume strength) of old classy Hermès Bel Ami. Luckily for Puredistance I think pretty good about Antonia despite the detergent note. So future releases from the house may nevertheless be worth testing.

In conclusion, I like M most, before Antonia with 1 pretty far behind.

Rating:

M: 4 
1: 3
Antonia:  3+

Puredistance - Antonia

Bild: Hotel Sacher Wien,

foto: Gryffindor, some rights reserved (cc), Wikimedia Commons

For an (swe)english version of this review, just scroll down to the previous post.

Så till det sista av mina Puredistanceprover, Antonia, precis som 1 skapad av Annie Buzantian. Efter att ha testat M (på herr Parfumista) och 1 på mig själv och blivit besviken,säkert på grund av de höga förväntningar som skapats genom alla entusiastiska reviewer på diverse bloggar och forum, så väntade jag mig inte så mycket av Antonia. Men den visade sig i alla fall vara mer än de (i sammanhanget) lågt ställda förväntningarna. De allra första intrycken är lite skarpt och grönt. Men sedan känner jag en mjuk, fin och mer rundad version av Balmains Vent Vert, inte den senaste versionen utan den innan dvs Calice Beckers från 1990. Efter Vent Vert-fasen inträder ett lite krispigt stadium med gula lökväxter som påskliljor och tulpaner. Även om inga sådan noter nämns i doftpyramiden så är det intrycket som förmedlas. När det gäller den angivna irisnoten så finns inget av det morotsaktiga som ingrediensen oftast ger, själv skulle jag ha tippat på att det är själva blomman som ingår i Antonia. Antonia påminner här en del om Annick Goutals Heure Exquise, fast jag upplever HE som något mörkare och tätare. Det gröna i Antonia fortsätter ända ner i basnoterna och på vägen finns också stråk av vita blommor. Det finns tyvärr, när doften nått basnoterna eller kanske börjar det redan någonstans i mellanregistret, en dissonant not som påminner om ett, som tur är, dyrt lyx-tvättmedel. Det är det enda negativa som jag har att säga om Antonia. Tyvärr ökar irritationen ju mer Antonia tonar ned. Det ska trots allt vara en hyperexklusiv doft och en sådan förknippar man inte med tvättmedel, även om herr Parfumistas spontana kommenter var att "det luktar tvättmedel men ett exklusivt sådant".

Antonia är för mig en ljusgrön doft med accenter av ljust gult. En glad påsk och vårdoft med substans. Håller mer än hela dagen utan att fragmenteras på huden och har en lagom projektion. Välbalanserad där noterna flyter i varandra, med god kvalitet i ingredienserna. Elegant och bärbar dagtid, perfekt för eftermiddagsthe på Hotel Sacher. För att uppnå liknande effekt men UTAN tvättmedelsnot och till en lägre investeringskostnad, prova just AG:s Heure Exquise EDP. Till Antonias försvar ska sägas att den kräsnäsade herr Parfumista tycker att Antonia är bättre än HE.

Betyg: 3 + (hade det inte varit för tvättmedelsnoten hade det blivit 4)

Noter: Ylang-ylang, jasmin, ros, irisrot, geranium, murgröna, vanilj, vetiver.

Puredistance - Antonia (english version)

So for the last of my Puredistance samples, Antonia. Antonia is just as 1 created by Annie Buzantian. After testing M (on Mr. Parfumista) and 1 on myself  I was a bit disappointed, probably because of the high expectations created by all the enthusiastic reviews on various blogs and forums. Therefore I didn't expected much by Antonia. But it turned out to exceed my low expectations. The very first impressions are a bit sharp and green. But then I feel a soft, delicate and more rounded version of Balmain Vent Vert, not the latest version but the prior, ie Calice Becker 1990. After the Vent Vert-phase a crunchy stage occurs with the yellow bulbs as daffodils and tulips. Although no such notes are mentioned in the fragrance pyramid, it's the impression conveyed. In the case of the given iris note, there are nothing of the carrot-like smell that most often is associated with this ingrediens. I guess that it is the irisflower and not the root which is part of Antonia. Antonia recalls to some extent Annick Goutal Heure Exquise, though I feel that H E is slightly darker and denser. The green of Antonia continues down to the basenotes and on the way there are also streaks of white flowers. Unfortunately, when the smell reached the basenotes, or perhaps it starts already somewhere in the middlenotes, a dissonant note occurs, reminiscent of one, luckily, expensive luxury detergent. This is the only negative that I have to say about Antonia. Unfortunately, the irritation of this note increase, the more Antonia dry down. Antonia is a hyper-exclusive fragrance and I don't think parfumeweares like that their expensive fragrance reminds of detergent, even a luxary one. Mr. Parfumistas spontaneous comment also was "it smells like detergent but an exclusive one".

For me Antonia is a light green scent with accents of bright yellow. A happy Easter and springperfume with substance. Does more than the whole day without fragmenting on the skin and has a moderate projection. Well balanced with notes flowing into each other, with highquality ingredients. Stylish and wearable daytime, perfect for teatime at the Hotel Sacher. To achieve a similar effect but WITHOUT the note of detergent and at a lower investment cost, try AG Heure Exquise EDP. To Antonias defense should be mentioned that the picky Mr Parfumista think Antonia is better than H E.

Rating: 3 + (had it not been for the detergent-note it had been 4)

Notes: Ylang-ylang, jasmine, rose, orris, geranium, ivy, vanilla, vetiver. 

Puredistance - 1 (briefly)

A summary of yesterday's post about Puredistance 1.
A well-balanced scent that reminds me of a tame version of Lalique Flora Bella. So I stick to Flora Bella.

Rating: 3

Puredistance - 1

Foto: Parfumista (c)

Det österrikiska/holländska lyxhusets doft 1 är precis som övriga från huset mycket omskriven och hyllad i bloggar och kommentarer. Antagligen har jag någon allvarlig olifactorisk defekt eller också är det en någon slags hype som haussar upp doften mer än vad den enligt mitt tycke är värd där man triggar varandra i berömmet. 1 inleds mjukt, sammetslikt, vitt blommigt. Herr Parufmistas kommentar: "Liljekonvalj, luktar inte tantigt, rätt trevlig". Några timmar senare tycker han att den är en ok, lite mysig doft. Och jag då:  En not jag kan känna förutom mjuka, vita blommor, är tydliga svarta vinbär, annars flyter noterna in i varandra på ett sömlöst och välbalanserat sätt. Och så fortsätter 1 tills dagens slut. När toppnoterna, som är det mest intressanta, har tonat ut, övergår 1 till slut i en diskret ganska myskig bas. Projektionen är nära då det är frågan om ungefär motsvarande parfymstyrka och 1 kan absolut inte störa någon i omgivningen utan finns där som en andra hud.

Redan från starten är det något som jag så väl känner igen fast i en mjukare, mer diskret, elegantare och mesigare form. Efter ett par timmar kommer jag till insikt: 1 har stora likheter med Bertrand Duchaufours Flora Bella för Lalique, fast FB är förstås kusinen från landet i sammanhanget. FB har större projektion, är mindre slipad men enligt mitt tycke mer intressant än 1.

Kanske är jag extra hård mot 1 då jag inte tycker att den lever upp till de förväntningar som alla hyllningar har skapat. Hög kvalitet men för mig ointressant. Flora Bella tilltalar mig mer.

Betyg: 3

Noter: Tangerin, neroli, svarta vinbär, ros, mimosa, magnolia, jasmin, ambra, vetiver, mysk