Oriza L.Legrand - Rêve d'Ossian

Picture:Rêve d'Ossian (Ossians dream)
Jean Auguste Dominique Ingres, oil on canvas 1813
Wikimedia commons

Rêve d'Ossian from the old, established 1720 as a producer of hair and whig-powder, Oriza L.Legrand, is a woody oriental with major elements of incense. The house Oriza L.Legrand is conncting to its heritage with newly created fragrances with inspiration from the past. When it comes to Rêve d'Ossian the inspiration is to quote themarketing buzz: "Ossianizm is a romantic poetry style in Europe in the XIX centurary. Ossian is the narrator and purported author of a cycle of celtic and epic poems. Ossian was influent of the developement of the romantic movement of the XVIIIth and the XIXth century. The poems achieved international success (Napoleon Bonaparte was a great fan) and many writers, paniters and artists were influenced by the works, including Ingres, Schubert and Oriza L.Legrand Parfumes. The work also had a timly resonance for those swept away by the romantic movement and the teory of the "noble savage".

How does this romantic perfume that make us dream like Ossian smell? It depends on in which phase as Rêve d'Ossian has different guises in different stages of its dry down. Rêve d'Ossian starts as a fragrance where incense is the prominent but not totally dominant note as in most "straight forward" incensefragrances. The incense is embedded with sweet, woody and tart notes which creates an intriguing and wellbalanced composition. As Rd'O developes the incense emerges back and forward, in different strenghts and positions versus the other woody and resin notes. Even if not mentioned among the notes, to my nose vanilla or a note akin to vanilla is present in the blend. But on the other hand, vanillic notes could also be present as some vanilic substanses are extracted from wood. When Rd'O is resting in the basenotes for many hours, the sweet, woody notes at least are overcoming the incense. Especially in this stage Rd'O reminds me of a gentler and smoother version of Diors Dolce Vita, the 1990s formulation, but Dolce Vita has sharper, cedarwood notes. Also in some earlier stages when sweeter notes are interacting with the woods and incense, the latter not appearant in Dolce Vita, Dolce Vita comes to my mind. There is also a conncetion to Shiseido Feminte du Bois just as in the case of Dolce Vita. Also the beautiful, wellbalanced incensefragrances from Maria Candida Gentile Sideris and Exultat comes to my mind.These fragrances highlighting, just as Rd'O, the incense as a protagonist, but not as a note that overwhelms the other.

Rêve d'Ossian is a beautiful, a bit sweet, woody, incense perfume, the perfect comfortblanket for chilly days. A very interesting and versatile fragrance that enjoys the wearer during the whole dry down. Longevity is very good and the sillage is close to the wearer. In some stages a bit too close but strangly enough, it recovers in strange in a later phase and this "phenomen" is appearing several times during the dry down.

Rating:  5

Notes: Incense, Aldehydes, Maritime Pine, Cinnamon, Benzoin, Elemi, Tonka Bean, Guaiac Wood, Opoponax, Balsamic notes, Sandalwood, Leather, Labdanum, Amber, Musk

Thanks to Fragrance & Art for the sample used to test this beautiful fragrance. F&A has, among others, a exquisite selection of some unusual, quality fragrances.

Rêve d'Ossian Oriza L.Legrand
Photo from Fragrance & Art 

Serge Lutens - Bois de Violette

Photo: Mr Parfumista (c)

Scroll down for an english version.

Det är alltid svårt att reviewa stora klassiker som så många redan har ventilerat sina åsikter kring. Serge Lutens Bois de Violette är just en sådan hyllad (5:a enligt Luca Turin) och av en hel del faktiskt också dissad doft. De som dissar den tycker att den dofter syntetiskt trä och syntetisk viol, vilket också är helt korrekt eftersom det rör sig om syntetiska noter.

Bois de Violette känns som en melankolisk doft för mig. Den påminner mig mer om hösten och bruna löv strax innan snön gör sitt intåg än om små fina violer om våren. Doften inleds med viol och gröna viol blad och ganska snart känns den karaktäristiska cederträbasen som finns i Serge Lutens boisserie. Jag känner igen mycket från den doft som föregick boisserien, Shiseidos Feminite du Bois men FdB är mörkare, kryddigare, ett distinkt inslag av kanel, och träbasen är tyngre. Det kan i och för sig bero på att jag här jämför FdB från nittiotalet med en tämligen ny version av Bois de Violette, den var tidigare mer kraftfull somjag förstått det.

Efter ett tag känns BdV som en cederträ ask där man förvarat violblad. I nästa fas är det som om asken malts ned till ett mycket finkornigt pulver och doften blir träigt pudrig på mig. Cederträet är milt, inte så blyertspennelikt och liksom rått som det kan vara i vissa tolkningar. I slutfasen är BdV lite tvålig och ger mig vintagekänsla.

Bois de Violette är en mycket fin och bärbar doft, en sådan där att ta på sig när man inte riktigt vet vad man ska ta på sig. Doften är på något vis meditativ och lugnande. Den har en intressant utveckling där den går igenom de faser jag beskrivit ovan. En sådan där doft där, när jag sniffar på handleden, upptäcker att det hänt något nytt sedan sist (om jag inte sniffar för ofta vill säga). En sådan livfullhet i kompositionen är ett tydligt tecken för en högkvalitativ parfym. Projektionen är ganska nära och hållbarheten under dagen god.

It's always hard to review the great classics that so many reviewers already have vented their views about. Serge Lutens Bois de Violette is just such a  praised fragrance (rated 5 according to Luca Turin) but in the same time there are a lot of reviews that actually is anything but positive about this special violet-woody scent. Those who are not positive states that BdV smells of synthetic wood and synthetic violet, which is also correct because the case of the use of synthetic notes.

Bois de Violette is a fragrance that evoke melancholy feelings to me. It reminds me more of the autumn and the brown leaves just before the snow makes its way than the of the small fine violets in the early spring. The fragrance starts with violet and green violet leaves and pretty soon the distinctive cedar base found in Serge Lutens boisline make its entrance. I recognize much from the fragrance that preceded the whole boisline: Shiseidos Feminite du Bois. But FDB is darker, spicier, I can smell a distinct hint of cinnamon, and the wooden base is heavier. This in and of itself maybe because I compare FDB from the nineties with a fairly new version of the Bois de Violette, BdV in it's earlist formulations was much more powerful as I have understood it.

After some time of wearing the smell from BDV reminds me of a cedarbox where violet leaves have been kept.The next phase is as if the whole box with it's violet content, had been ground down to a very fine powder and the smell becomeswoody powdery on my skin. The cedarwood is soft, not as pencil-like and somehow raw as the note is interpreted in some fragrances. In the final stage  BDV is a little soapy and gives me some vintage feel.

Bois de Violette is a very good and wearable scent, one of those to put on when you do not really know what to wear. The scent is somehow meditative and calming. It has an interesting development when it goes through it's different stages. BDV is one of those fragrances which, when you sniff your wrist during the day, you will discover that something has happened new has happend since you sniffed it the last time, this vividness in the composition is a true sign of a quality fragrance. The projection is pretty close to the skin and the longevity is good.

Rating: 4+

Noter/Notes: Viol (blomman), violblad och cederträ./Violet (flower) Violetleaf, cedarwood

Thriller på Tradera

I förgår kväll (söndag) gissar jag att större delen av mini-populationen Sveriges parfymnördar satt som klistrade vid Tradera. Klockan 20.14 gick nämligen en auktion utöver det vanliga ut. Jag har aldrig sett en liknande prisstegering inom loppet av microsekunder! I ett paket såldes en Bois de Violette och en Zen båda från Shiseido, båda oöppnade. Ja du läste rätt, Bois de Violette från Shiseido, alltså originalformulan. Jag kan inte detaljerna i historien men innan Serge Lutens blev ett eget parfymhus (ägt av Shiseido) skapade han och Christopher Sheldrake parfymer för Shiseido, mest berömd är Feminité de Bois som numera lagts in i Serge Lutens-linjen. Men i början fanns hela bois-serien som jag har uppfattat det under Shiseidos namn för att sedan läggas in under Serge Lutens varumärket.

Flaskan som var på Tradera är därmed en raritet, det kan inte finns många oöppnade i världen. Så vinnaren är bara att gratulera. 1325 kr för båda dofterna känns som ett fynd, bara Bois de Violette kan säkert inbringa ett klart högre pris på en internationell auktion. Så en än gång: Ett riktigt stort GRATTIS till vinnaren!!!!

Serge Lutens - Boxeuses

Foto: Parfumista (c)

Vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska tycka om Boxeuses. Boxeuses är Serge Lutens senaste EDP i "exklusivserien" eller för att vara korrekt de dofter som endast säljs genom Parisbutiken, tappade i de specialla splashflaskorna "bell-jars".

Boxeuses har hyllats runtom i parfymbloggvärlden och är på så vis redan lite uttjatad. Men vad gör väl en recension till i det stora hela...Man har skrivit att det här är den moderna tolkningen av den klassiska läderdoften och att Boxeuses är något av ett kärleksbarn mellan en klassisk Cuir de Russie-parfym och Rochas kummin/plommonaccentuerade chypre Femme. Vidare har framhållits att Boxeuses är en återgång till Lutens traditionella lätt gourmandiga, orientaliska, mörka stil med trä och torkade frukter. Om Boxeuses är skapad av den tidigare husparfymören Chrisopher Sheldrake är höljt i dunkel. CS har börjat hos Chanel och om samarbetet med Serge Lutens ändå fortsätter är tydligen väldigt oklart.

Och ´visst är Boxeuses en återgång till den traditionella Lutens-stilen, till de allra första dofterna i Bois-serien. Den första doften Feminité de Bois som Christopher Sheldrake skapade tillsammans med den berömda parfymören Pierre Bourdon gjordes för Shiseido och har först under det senaste året (reformulerad) förts in i Serge Lutens-serien. Boxeuses har mycket gemensamt med Feminité de Bois men det kan direkt sägas att Boxeuses är en urvattand variand av FdB. Då jämför jag med Shiseido-originalet, då jag inte har inte luktat på den nya versionen.

Jag hade förväntat mig betydligt mer kraft och stuns i en doft med ett sådant namn. Det är en fin komposition där noterna flyter in och ut i varandra. Tam, prydlig och trevlig. Det är överhuvudtaget inte en provocerande doft, som några av Lutens tidiga. Utan det är en komposition som kan passa en bredare publik, mer kommersiell helt enkelt. På mig är det som om noterna aldrig faller ut helt, jag får den där känslan av IFRA-regulerade, urvattnade ingredienser. Samma känsla som tex den numera IFRA-korrekta Cristalle EDT, dofterna saknar både toppar och dalar, de är perfekta men utslätade, som om de medicinerats med lyckopiller.

Plommonnoten är gemensam med FdB men Boxeuses har för övrigt sin tyngdpunkt i läder och likör där FdB har ceder och kanel. Boxeuses bottnar i trä men då inte alls så tydligt som FdB:s ceder. Lädret är inte heller särskilt tydligt utan en lättvariant, plommonlikörtonen är mer dominerande på mig. Den är riktigt delikat! Det är stilen och tonaliteten (Lutens-träigheten och den mörka torkade frukt sötheten) som är gemensam mellan Boxeuses och FdB.

 Jag har helt enkelt svårt att få grepp om Boxeuses, kanske är jag doftblind till delar av den, precis som en del personer är doftblinda när det gäller mysk. Men det kanske är det som är grejen, att den inte berör direkt, vilket så klart irriterar (irritationen är i och för sig ett utslag för att den faktsikt berör) eftersom så många andra verkar ha berörts direkt. Men Boxeuses kanske växer med tiden, jag har ju bara provat den två gånger. Men av årets Lutens-lanseringar tycker jag att den mer lättåtkomliga Bas de Soie (i exportserien) klart övergläner och till och med är mer originell än Boxeuses. Alltså helt tvärtemot hela parfymetablissemanget!

Egentligen är det nog för tidigt att betygssätta Boxeuses, hittills kvalificerar den för en slätstruken 4:a.

Dagens doft - Dolce Vita

Idag är det så ruggigt väder att jag behöver något tyngre och varmare än vad som varit fallet under veckan. Men det är inte så kallt att jag känner för någon tung oriental utan stannar för en parfym i den träigt orientaliska kategorin, Dolce Vita. DV är en skapelse av Pierre Bourdon för Christian Dior 1996 och påminner mycket om Serge Lutens fina Feminite du Bois som kom några år tidigare. Av de två föredrar jag FdB men DV är heller inte dum. 
Det ska sägas att jag har en komplicerad relation till båda. De luktar inte super på mig men jag tycker ändå mycket om dofterna. Greppar ofta efter DV när jag inte riktigt vet vad jag ska ha för doft. Det är också dofter där det varierar mycket mellan tillfällena hur bra de passar på mig. Generellt sett passar jag bra i den doftbas som finns i Diors parfymer. DV är en av de som passar sämst av Diorerna även om den inte passar dåligt.
Hållbarheten under dagen är bra. Doften inleds med fruktiga toner som persika och grapefrukt men även lite kryddig kardmumma. Sedan kommer blommor som magnolia och liljor, mer krydda och lite trä. I botten finns bla vanlij, ceder- och sandelträ.  På mig får doften en lätt bitter karaktär (som bittermandel) efter några timmar och den skulle kunna slå över i surhet om doften överdoserades.