Montale – Gold Flowers

Picture: Polianthes tuberosa, 1816,

John Sims (1746-1799), Wikimedia commons

Montale Gold Flowers is one in the indefinite ranges of perfumes from the house of  Montale, created by the hyperproductive perfumer Pierre Montale some years ago. Gold Flowers belongs to the Edp line, which is the non-oud line of the house. Of course there are oudnotes in many of the blends in the Edp-line but the note is used as a woody note among others and not as the leading note of the creation as in the Oud-line.

In Gold Flowers I can’t detect any oud, Gold Flowers is a genuine, tuberose dominated spicy, bold flowery fragrance. Gold Flowers reminds me of at least three fragrances: Spellbound with it’s flowery spiciness, Fracas tuberose and the texture of the flowery, fruity chypre Jil Sander 4. But Gold Flowers is lighter, brighter and more contemporary than those three fragrances. As the fragrances of the early 90s has been one of the major trends in perfumery for some years, for example Burberry Body, Gold Flowers is quite in tune with time.

The sillage and longevity is great as almost always with the Montales. The composition is also well balanced. Gold Flowers is perfect for warming up a grey day in autumn- or winter but is also appropriate to summer as it last very well and has a certain transparency. With it’s character it is also suitable for evening wear. To summarize: Gold Flowers is not the most original composition but cozy and wearable spicy, tuby fragrance.

Rating: 4

Notes: Tuberose, pepper, clove, sandalwood, grey amber

Maître Parfumeur et Gantier - Tubéreuse

Picture: Polianthes tuberosa
Source: Wikimedia commons

The tuberose interpretation of Maitre Parfumeur et Gantier Tubéreuse starts with topnotes that reminds me of powdery lipstick. The tuby-note are evident even if embedded in lipstick. As the top notes fades and the perfume reach it's heart, a more polished version of the typical dirty "stable-like" jasmine note of MPG matsterly interpreted in the MPG soliflore Jasmine, appears accompaning the tuberose. There are a lot of similarities between Jasmine and Tubéreuse but the latter is more well modulated and polished even if some skankiness lurking behind it's elegant exterior. The former is straight forward, it smells as it has just left the stable. In both Tubereuse and Jasmine the top-and mid-range are infused with green notes that accentuates that respective flower. The green notes are slightly harsh, galbanum comes in mind but without the typical crispiness of that stuff. Just as Jasmine, Tubéreuse is grounded in the special MPG musc that contribute to the retro-like impression of their fragrances.

To summon all up, MPG Tubéreuse is a green floral scent accented by tuberose although there is a hefty dose of jasmine too. The scent is not an equally distinct and compact tuberose frag such as Annick Goutals Tubéreuse or Frederic Malle Carnal Flower. As Tubereuse is not very powerful and it is almost percived as thin in the projection. But it fills its place as a retro scent with a clearly nostalgic vibe. Tubéreuse is an EDT that fits well  wearing during daytime especially for spring and summer. 

Rating: 4

Notes: Green notes, tuberose, jasmine, rose, musc, amber

Le Galion - Tubéreuse

Picture: Le Galion Tubéreuse
Photo: PR Le Galion (c)

Tubéreuse is one of the re-issued and re-constructued fragances of the french house Le Galion (more about that in the previous post). The original Tubéreuse was created 1937 by Paul Vacher and the current interpretation is performed by Thomas Fontaine.

Tubéreuse starts with a blast of fresh cut, white flowers with some of the crispy, green leaves also clearly present. The tuberose is dominating in the first stage but as Tubéreuse dries down, the fragrance developes, on the verge to, a  voluminous white floral bouquet with some sweet, almost fruity elements. Tubéreuse is fresh and innocent in style, there is neither an indolic interpretation of the flower, like Robert Piguet Fracas, nor a cold, earthy  and green interpretation of the contemporary style like L'Artisan Parfumeur Nuit de Tubéreuse. The flowers are clean and clear, a (white) rose is another flower which steps forward in some passages, and a light spicy accords reinforces as Tubéreuse dries down. There is no powder or soap in the mix, and what it smells like is an uncomplicated, well balanced and very comfortable white bouquet composed with good ingredients. The delicious flowers rests on a musky, slight woody, ambery base balanced with an almost animalic note. The musky-animalic bases gives the fragrance a good longevity and medium silage.

Tubéreuse is very wearable white flower, suitable year around for daytime wearing. It's a bright and happy fragrance and it's reminds me in style of other white bouqet tuberoses such as Gianfranco Ferre signature fragrance with the same name, Oscar de la Renta Mi Corazon (both quite timeless in style), Guerlain Jardins de Bagatelle (older and denser in style) and Ramón Monegal Kiss My Name (more contemporary in style).

Rating: 4

Notes: Mandarin, galbanum, pink pepper, pear; tuberose, rose, orange blossom, raspberry, cedar, amber, musk

Thanks to Fragance & Art for the sample to test

Scented thoughts – June 2012

Scented thoughts – June 2012

The summer weather this June has been very unstable with lots of rain and some (one or two) days as cold as + 4- 5 C during the day. Not so inspiring when it comes to using typical light summerfrags even if I appreciate big florals for the moment. And as always there is lot of scented thoughts as:

-         Gardenia seems to be the note de jour. Serge Lutens will launch a gardeniadominated perfume Voix de Noire inspired of Billie Holiday in the exclusive line. I’m already anticipating a blind buy in early autumn. Read more at Perfume Shrine .

-         From Andy Tauers blog , it  seems as he is started the work on a gardenia and I’m sure will be something special.

-         Seems as I have to dig out my Isabey Gardenia sample in the near future, I really appreciate its velvety, subdued, white floral elegance.

-         Thinking of gardenia and white flowers: The other day on the fly I tested Madonnas tuberose Truth or Dare, one spritz on skin and as I wore CdG Avignon that day it was a big contrast. My son commented when I picked him up from school that I was smelling pink and pink is exactly the colour I perceive when smelling ToD and a velvety texture. To me ToD is reminiscent of a medium powdery pink luxuary slik velvet.

-         Gardenia is of course also an important note in ToD, as in many tuberoseperfumes. ToD is, as mentiond many times in many blogs, not groundbreaking but it’s a well blended sweet tuby. The slight gourmand touch reminds me of something in Parfumerie Générales lovely Tubereuse Coture.

-         Indirectly Madonna with this release supports and educate in “good” perfumeculture. Launching a wellbalanced, classical blend with a modern twist, following in the steps of Piguets Fracas to a wide audience to a reasonable price is just great. As an almost collector of tubys, I will go for a 30 ml.

-         In the latest months I have sufferd from a sort of perfumerelated stress. I’ve have been in the state of constant hunting for new impressions, acquiring samples and some bottles too, constantly sniffing and evaluating. In the same time I have tried to going through my perfumewardrobe to find fumes to sell to avoid the collection to grow uncontrolled. This situation causes that I don’t live with and appreciate the frags that I already have.

-         To calm down I ‘ve decided, or to be more precise Mr Parfumista influenced me, to use and evaluate the stuff I alredy have to a much greater extent than I try and evaluate new samples.This year the circumstances have been in the total opposite.

-         This week I therefore have used some neglected, beauties, most of them more or less big florals. More about this in the next post.

Histoires de Parfums - Tubereuse 3 Animale update May 2012

Picture: strawflower, Helichrysum moeserianum.

Photo: Winfried Bruenken (Amrum) (cc) Wikimedia commons,

 some rights reserved.

Tubereuse 3 Animale is the third installment in the Histoires de Parfums Tubereuse triology, created by the HdP house founder the  ISIPCA-graduated Gérald Ghislain and Magali Senequier ( I think). The Tubereuse triology is a suite of different interpretations of tubereuse or more precise, perfumes with tubey as the common denominator but not necessarily tubereuse as the dominant note of the composition.

When I reviewed (in swedish) T 3 Animale almost two years ago I didn't like it at all. I thought it was an overdose of immortelle and too much tobacco and that the whole blend was unbalanced. But today, I
completely change my opinion, nowadays I just love this immortelle, hay, tobacco, slight honeyed tubereuse creation. Starts with a blond tobacconote, followed by a moderate dose of immortelle, not as heavy as in Annick Goutal Sables. As the notes mingles the tuberose quietly appears in to the blend. It's a tubey at the dark side of the spectrum, a tubey with the honeyed smell of the nectar, an interpretation that I have earlier experienced in Annick Goutals soliflore Tubéreuse (review in swedish) and in Mona di Orios Tubéreuse (also in swedish). The special tobacco-tubereuse mix I have earlier experienced in Liz Zorn (Sohivole) Tobacco & Tulle. As T 3 Animale reaches the basenotes there is something familiar with the blend. Mr Parfumista nails it when he states it has a similar vibe as Estee Lauders Spellbound but adapted to the 2010:s (even if created 2009 to be precise) as softer, more muted and without the bombastic sillage of Spellbound.  And as an old fan of Spellbound it is not surprising that I'm now also an admier of T 3 Animale.

Rating: 5

Notes: Neroli, kumquat, mandarine, bergamot, jasmine, tubereuse, plum, grass, hay, immortelle, tobacco, labdanum, wood

Histoires de Parfums - Tubereuse 2 Virginale

Picture: Prunus Avivum, Vogel-Kirsche im Früling

Photo: Benjamin Gimmel (BenHur), (cc) Wikimedia commons,

some rights reserved

Tubereuse 2 Virginale is the second installment in the Histoires de Parfums Tubereuse triology, created by the HdP house founder the  ISIPCA-graduated Gérald Ghislain and Magali Senequier ( I think). The Tubereuse triology is a suite of different interpretations of tubereuse or more precise, perfumes with tubey as the common denominator but not necessarily tubereuse as the dominant note of the composition.

T 2 Virginale is like it's name indicates a  bright, happy and cheerful white flowery scent with fruity accents. Virginale starts with a fresh, not at all sweet, cloying, cherry note. The note, accented with an almost peppery/insence note, is transparent in style. A hint of the smell of nailpolish whirls thoriug the scent after a while, but not at all in a unpleasent way. Soon thereafter there is also an accord that reminds me of a lip balm of my youth, don't remember it's name. It was american, the container was black with a white cap and the grease was in a pale pink nuance. Later in the middlenotes, bright and quite transparent white flowers intensifies the tubey is there but interwowen with the other white flowers in a boquet. In the background something sweet and almost gourmandy lurks, I almost recognize a tuned down version of the strawberry popcornnote of the original Christine Nagel 2005 composition of Miss Dior Cherie Edp. The basenotes of  T Virginale 2 are slight clean musky but in the right proportion, not the detergent clean musk but a nice white musk. There is also some patchouli in hte base, but in a gentler dose than in MDC Edp.

T 2 Virginale is a nice, inoffensive scent, perfect for officewear in spring and summer but also during the other seasons when longing for summer. Good, wellbalanced and very wearable.

Rating: 3

Notes: Cherry, mandarin, iris, tuberose, tiare flower, frangipani, blond wood, patchouli, vanilla, white musk

Parfums de Nicolaï - Number One

Number One är den första damdoften från Parfums de Nicolaï. Den introducerades vid husets öppnande 1989 och Patrica de Nicolaï tilldelades ett av parfymörskråets främsta priser för den välgjorda kompositionen. Number One är en vit bukett med jasmin, neroli och tuberose. Men det finns också iris, ros, svarta vinbär och tycker jag en lätt vanilj samt vit mysk i basen.

Trots att N O är en vit blomdoft och en åttiotalsdoft så är den inte stor och fyller rummet. Tvärtom så är den mycket diskret och känns naturlig. På mig sitter den inte särskilt länge på huden men det som hamnar på tyg doftar elegant och välbalanserat länge. Tuberosen tar aldrig över i N O och den kan beskrivas som en torr, skalad variant som interagerar med den andra blommorna i en harmoni som gör det svårt att plocka ut enskilda noter.

N O är inte någon uppseendeväckande eller särskilt rolig doft. Däremot diskret, elegant, stramt naturlig som passar dagtid på kontoret. Den är en årstidslös doft och bra att bära i transformeringen mellan olika årstider.N O är i samma genre som Guerlains Jardins de Bagatelle men till skillnad från denna en väluppfostrad och återhållen doft.

Betyg: 3

Guerlain - Jardins de Bagatelle

Foto: Parfumista (c)

Guerlains vita blombukett Jardins de Bagatelle skapad av Jean-Paul Guerlain 1983 är en doft som förbryllar mig. Den dofter olika varje gång jag använder den. Särskilt stor är skillnaden mellan sommar och vinter. Den gör sig bättre i kallt väder, den är då mer sammanhållen och blommig än på sommaren.

JdB är en vit blombukett men med andra, mörkare nyanser som lurar i undervegitationen. För det är just det, under det vita finns spår av just undervegitation där också grönska och ruttande blommer finns. Så doften kan sägas pendla mellan de vita, utslagna blommorna och det vissnande och ruttnande. Ibland känns även en liköraktig not. Tuberosen är en av många blommor i denna välkomponerade, fascinerade doft. Den slår inte igenom och dominerar utan harmonierar med övriga blommor. JdB har en imponerande ingredienslista med aldehyder, viol, bergamott, citron, jasmin, magnolia, tuberose, apelsinblomma, gardenia, orkidé, liljekonvalj, ylang-ylang, påsklilja, ros, neroli, patchoulli, mysk, vetiver och cederträ. Nästan hela parfymörens blompalett alltså.

Även om JdB inte tillhör mina största favoriter så är det en utmanande doft som jag inte riktigt vet vad som ska hända med när jag använder den. Och det är precis sådana utmaningar jag uppskattar med parfymer.

Betyg: 3+

Annick Goutal - Tubéreuse

Bild: Polianthes tuberosa, Attribution: Forest & Kim Starr
Wikipedia, CC, some rights reserved

Annick Goutals vackra soliflore Tubéreuse är något av en rå-tuberose och en av de parfymer som enligt kännare är allra mest lik tuberose-absolute. Och visst är den lik den tuberose absolute, Tuberose, utspädd i alkohol, som jag provat från Abdes Salam Attar.

I Tubéreuse får tuberosefantasten ostört njuta av tuberosens många och skiftande facetter. I de flesta tuberoseparfymer är huvudrollsinnehavaren understödd av apelsinblomma, jasmin och/eller gardenia, det är alltså fråga om buketter av stora vita blommor men med dominans av tuberose. Men alla noter och skiftningar som tuberoseabsoluten innehåller gör den till en parfym i sig. En doft som skiftar mellan ljust och mörkt, friskt och unket. AG:s Tubéreuse inleds med en gyllengul honungs-nektar-pollennot. Sedan blir den mer grön och krispig med fräsch vit blomma innan den karaktäristiska gumminoten spelar in liksom noten av exklusivt badsalt som jag känner igen från Balenciagas Michelle. Det finns också små virvlar av en kylig, lite jordig känsla, åt svamphållet.

Även om Tubéreuse är en soliflore så är den inte tråkig och det är spännande att följa doftens utveckling. Det är också en doft som är känslig för omgivande omständigheter och därför kan olika delar accentueras olika gånger. Som så ofta när det gäller dofter med hög andel naturliga ingredienser så är Tubérose lågmäld och försvagas ganska snabbt. Men den finns ändå kvar, om än nära huden, fram till kvällningen.

Sammanfattningsvis är AG:s Tubéreuse en referensdoft att prova för den som älskar tuberose.

Betyg: 4

Ros eller tuberose? / Rose or tuberose?

Foto: Parfumista (c)

In english, se below.

.....är frågan. I decennier har tuberosen varit min favoritblomma men nu undrar jag om inte rosen ändå gått om. Jag dras mer till och använder numera klart oftare mörka rosparfymer än tuberoser. Kanske det beror på att det är ett stort utbud som lyfter fram i synnerhet dukla rosor, doften gör sig så bra tillsammans med en rad basnoter. Som: Ros-oud,  ros-patchouli, ros-ambra, ros-ambroxan, ros-sandelträ, ros-mysk. Kanske är det tillgängligheten och den stora uppmärksamheten som gör det när det gäller rosendofter. Ändå var förra året ett tuberose-år med flera lanseringar på temat. Men sett i ocenanen av rosor så var det trots allt inte så många. Tror att jag får ägna de försmådda tuberoserna lite extra uppmärksamhet nu innan det blir för varmt.Så att de får chansen att återerövra översta platsen på prispallen.

******

..... is the question. For decades, tuberose has been my favorite flower, but now I think it's distanced by the rose. I'm drawn more to roses and are wearing more dark rose perfumes than tuberose fragrances. Perhaps it's because there is a wide selection of fragrances highlighting in particular dark roses, the rose does so well together with a most base notes: Rose-oud, rose- patchouli, rose- amber, rose-ambroxan, rose- sandalwood, rose-musk. Maybe it's the accessibility and the great attention of roses that has influented me.  Still, last year was a tuberose-year with several launches of the tuberose- theme. But seen in the ocenan of roses, it was after all not so many. Think I may spend the nagging tuberose a little extra attention now before it gets too warm outside.Tuby must be given the chance to reclaim the top spot on the podium.

Parfums DelRae - Amoureuse

Døtrene Benzon

Målning av Peter Severin Krøyer, 1897

Trapholt kunstmuseum, Danmark

Den här gången har jag sparat det bästa til sist: Storblommiga, krämiga Amoureuse är det amerikanska parfymhuset DelRae:s första doft. Även den är precis om de tidigare i veckan reviewade Début och Bois de Paradis skapad av Michel Roudnitska.

Amouresuse är härligt, stort amerikanskt storblommig samtidigt som den har en lagom täthet som gör att den inte blir påträngande. Många som kommenterar den anser att den kan bli för stor men jag tycker att den är precis lagom, och kinkige herr Parfunista har inte klagat på någon överdosering så..... Amouresuse inleds med en kardemummanot som på mig följer med även ned i mellanregistret. Även fruktigheten från tangerinen i toppnoten följer med mig in i hjärtat där härligheter som tuberose, jasmine och lilja (tahitisk ingefärslija vad nu det är) döljer sig. Liljan här känns ganska lätt, lite kripig som om de gröna bladen också extraherats. I mellanregistret skapar dessa noter tillsammans en ny dimension, något som känns som papper i kombination med pion i en krämig textur, som om det vore en bodylotion ungefär. Kanske är det honungen i basen som ger den effekten. Honungen, kanske i kombination med det varma sandelträet ger också en härlig bivaxliknande not som varar väldigt länge. Amoureuse är för mig en varm, lite blåsig, solig högsommardag med klarblå himmel. Precis som på bilden med de små flickorna längst upp.

Jag som så ofta brukar finna likheter med andra dofter hittar inga ordentligt lika. Amoureuse har en känsla och något i innehållet som påminner om Annick Goutals Passion. Flera nämner också Vivienne Westwoods Boudoir och visst finns vissa likheter i starten men Boudoir är mycket kraftigare, mörkare och lortigt animalisk. Då jämför jag med orginalforumlan, jag vet inte hur nuvarande Boudoir dofter, den ska vara ganska olik så det är möjligt att Amoureuse påminner om den. En del nämner också en lortighet i Amoureuse men jag finner inte de noterna utan tycker att Amoureuse är ganska frisk, det är nyutslagna, krispiga blommor.

På mig är Amoureuse mjukt rund, solig och helt underbar! Jag har turen att den, till skillnad från Début, minglar bra med min kemi, något som  i och för sig dofter med tuberose brukar göra.

Betyg: 5

Noter: Kardemumma, tangerin, tuberose, tahitisk ingefärslilja, jasmin, sandelträ, cederträ, honung och mossa.

Kort om - Tubereuse Criminelle (Serge Lutens)

Tubereuse Criminelle är som gjord för långa beskrivningar av sin mörka personlighet. Här ett försök till kort om TC:

* Små, gröna ecalyptuspastiller i toppen kombinerat med varmt syntetläder i en gammal amerikanare.
* Homungsnektar med något som påminner om en nyans av cayennepeppar.
* En dov och dunkel söt och dekadent tuberose, på väg att blomma över, liggandes på purpurfärgad silkessammet.
* En doft för klassiskt, mystiska och farliga vampyrer alltså inte små sötnosar som i SVT:s Vampyrskolan.

Kort sagt TC utmanar fortfarande och är speciell fast det är över tio år sedan den lanserades.

Histoire de Parfums - Tubereuse 3 Animale

Animale är den andra doften som jag provat på från Histoire de Parfums tuberose-trilogi. Vet inte hur jag ska börja men det känns som om mycket har gått fel i denna doft. Man har tagit i alldeles för mycket som med, mörka, mustiga och grova penseldrag i olja. Inte mycket som påminner om tuberose i Animale därimot en överdos av ertenell, ganska rikligt med tobak och lite gräs och honung känns det som, säkert en not från tobaken. Animale blir bara för mycket! Vill man ha en imortelldoft (erternellsläkting) så rekommenderas Annick Goutals Sables som trots sin ton av lönnsirap i sammanhanget känns verkligt finstämd. Kombinationen med tobak och tuberose har dessutom gjorts tidigare och på ett lyckat sätt av den amerikanska indieparfymören Liz Zorn i Tobacco & Tulle. Där är noterna inte kväljande och det känns att tuberosen lurar i bakgrunden.
Animale inleds enligt pyramiden med citrusnoter som bergamott, kumquat, mandarin och neroli. Den fasen verkar nästan hoppas över på min hud för jag hamnar tämligen direkt i mellanregistret med jasmin, tuberose, gräs och plommon.  Gräset är det som tonar fram på mig av det som nämns i denna fas. I basen hö, immortelle, trä, labandum och tobak. Som framgår ovan är det basen som tar över på mig väldigt snabbt.
Sammantaget blir Animale mörkt sirapsartad på mig och bara för mycket. Den har en unken, instängd karaktär som i det här tappningen inte blir särskilt spännande eller bra. Det finns instängda dofter där jag tycker om instängdheten tex Messe de Minuit även om den är av en helt annan typ. Säkert mixar Animale bra med någon annans hud, annars hade väl doften inte skapats. Men parfymören vill för mycket och allt blir liksom överdrivet och hysteriskt.

Betyg: 2

Histoire de Parfums - Tubereuse 1 Capricieuse

Nu har jag äntligen provat två av det franska nischhuset Histoire de Parfums på många håll upphaussade tuberose-dofter (de är totalt tre i vad som kallas tuberose-triolgin). Först ska jag säga att den som gillar tuberose kan bli besviken på dofterna, tuberosen är bara en av flera dominanta noter och i Capricieuse känns ialla fall på min hud, varken den typiska tunga vita blomdoften eller den krispigt, tulpanbladsliknande grönhet som är typisk för tuberose. Capricieuse är skapad av Hdp:s parfymör Magali Senequier med inspiration från husets grundare Gérald Ghislain.
Efter allt jag har läst om tuberosetrilogin så var jag i och för sig beredd på att det inte skulle vara så tydligt med  tuberose i dofterna. Men jag hade istället väntat mig en annorlunda tvist i en tuberosekombintaion men det luktar bara som en normalbra, trevlig mainstream lättare floral-oriental enligt mitt tycke. Enligt vad som framgår av beskrivningen så är tuberosen matchad med iris, men det är inte heller den typiska irisnoten (= roten). Möjligen är det själva blombladen. Den mockanot som finns i basen tillsammans med mysk känns tydligt, noten associerar till mocka i ljusgrått. Av saffran som ska finnas bland toppnoterna känner jag ingenting men lätt av kakaopulvret i mellanregistret. Övriga omnämnda noter i Capricieuse är ylang-ylang (mellanregistret), bergamott och mandarin (bland toppnoterna).
Hållbarheten under dagen är sådär. Har märkt med andra Hdp-dofter att de fragmenteras snabbt på mig, kanske inte min hud och Hdp fungerar så bra ihop. Den bästa delen av Capricieuse är utan tvekan när basen fått sätta sig efter några timmar. Då känns doften hel på mig igen. Basen doftar på ett trevligt sätt en kombination av Carlssons klister och blomma.
 Av de två parfymer jag provat på i tuberose-trilogin så känns de lite som ett par hastverk, ger intrycket av att ha haft bråttom att komma först ut med dofterna i den nuvarande tuberose-trenden.
Sammanfattningsvis en ok doft med trevlig bas. Men eftersom recensionerna varit så bra så blir det ett ganska platt fall eftersom förväntningarna varit höga. Den är i min värld inte värd sina 130 EUR visserligen för generösa 120 ml, men det kan den definitivt vara för någon med rätt hudkemi för doften.

Betyg: 3+

Dagens Doft - Tuberose Indiana

Tuberose Indiana från 1980 av Olivier Creed har jag idag. Den är en fyllig , mjuk, vit blomdoft som sitter bra trots att det är en Creed. Namnet till trots är den lättare än normala tuberosedofter och den luktar mer av ros och gardenia än av tuberose. Den är också klassad som vit blomma (allmänt) och inte som tuberosesolitär.
Creed som parfymhus är lite väl hypat och en del dofter är inte värda de likaledes hypade priserna. Men det finnas pärlor, särskilt bland de lite äldre produktionerna, från tiden innan man blev så komersiell som idag. T I är definitivt en sådan parfym.
T I är en verkligt festlig doft som passar året runt. Innehåller ros, gardenia, tuberose, ylang-ylang och har vanilj, sandelträ och den "mystiska" ingrediensen ambergis (ambra).
Ambergis är ett slags oljigt sekret som bildas som en skyddsmekanism i kaskelotvalens mage när den äter bläckfisk. Valarna kräks upp sekretet som flyter i land och stelnar. Ambran är oerhört dyr. Därför används nu för tiden oftast syntetiska imitationer eller kådor som luktar likartat: labandum och styrax.

Dagens doft - Fragile

Redan när jag vaknade till tidigt i morse stod det klart för mig vilken doft som skulle bli dagens. Den är en kompromiss mellan tungt och fräscht som passar mig väldigt bra. Tyvärr använder jag den inte så ofta då den står intrasslad bakom en massa andra kartonger längst in kylen. Doften är Jean Paul Gaultiers Fragile, en fräsch tuberosedoft (!) med peppriga och fruktiga inslag. Initialt finns en ton som påminner om nagelackslukt men den försvinner snart.
Egenligen är doften ett rent hån mot de klassiskt tunga, blommigt krämiga, torra tuberosedofterna. Här har man förtagit tyngden, värmen och den dova intensiteten med pigga peppar och fruktnoter. Man har gjort doften mer mainstream och därmed mer säljbar. Ett bra alternativ för den som tycker att de typiska tuberosedofterna bara är för mycket! Själv älskar jag dem men jag är heller inte så konservativ att jag förkastar nya uttrycksformer för tuberosen. Omväxling förnöjer!
Fragile inleds med frukighet som apelsin, bergamott, coriander och ingefära. Sedan följer tuberose, jasmin, spansk- och rosèpeppar samt nejlika. I basen cederträ, viol, mysk och kanel.
Även om det är en Edt så sitter den bra på mig under dagen. Fast det där med styrkan på Edt och Edp är (som jag tidigare påpekat) så olika mellan olika dofter så att vissa Edt är som Edp och vice versa.
Flaskan är originell. På korken en sådan där glasbubbla med vätska och  "snöflingor i" som man skakar. I bubblan står en kvinnofigur i ett långt, svart fodral. Kartongen är en ofärgad, pappersbrun kontrast till den kitschiga flaskan.
Sammanfattningsvis en doft att rekommendera!
 

Dagens doft - Cedre

Cedre från Serge Lutens blir jag inte riktigt klok på. Blom- eller trädoft? Den ligger någonstans mellan dessa kategorier. Den startar med tuberose men inte så intensivt och tydligt som i tex Fracas. Sedan kommer trä men i en sötare komposition än vad cederträ brukar vara. Det finns nog inslag av rökelseträ också. Tuberosen fortsätter fast inte som dominerande ton. En viss torr kryddighet finns också, troligen någon form av nejlika. Det finns en ton som påminner om plåster och något medicinskt. Doften sitter mycket bra, man känner den även dagen efter. Sammantaget känns Cedre trots all blommighet ändå mest som en trädoft. Doften klassas som unisex men jag tycker att den främst är en damdoft. Men det beror ju så mycket på bäraren hur den passar så det där med dam och herr ska man egentligen strunta i.