Inflation

....i Bertrand Duchaufour? Som alla läsare av olika parfymbloggar säkert noterat så är Bertrand involverad i nästan hysteriskt många doftprojekt. Få se nu, direkt ur minnet: Husnäsa hos L'Artisan där han varit väldigt produktiv det (drygt) senaste året: Traversée du Bosphore, Nuit de Tubereuse, Al Oudh och Havna Vanille. Senaste nyheten är att han blivit husnäsa i det av far och dotter Ellena hittills dominerade The Different Company (TDC). Celine Ellena har tydligen börjat hos en av de större dofttillverkarna och pappa JCE har sedan flera år lämnat TDC för att vara Hermès husnäsa. Åter till inläggets huvudperson Bertrand Duchaufour som på kort tid gjort två dofter för Penhaligons Amaranthine och Sartorial, flera för Eau d'Italie som Pastum Rose och Baume au Dodge, men det var ett tag sedan så det samarbetet pågår nog inte längre. Dessutom har han skapat Frapins senaste doft 1697 liksom Parfums MDCI:s La Belle Helene och det för mig okända märket Marc Atlans Petite Mort.

Bertrand har gjort några av mina favoritdofter Dzongka, Pastum Rose och Nuit de Tubereuse men nu undrar jag var det bär hän. Vad är det som pågår, en slags mainstreamifiering av niche? Det verkar som flera hus nästan i panik anlitar det just nu säkert mest säljande namnet. Trygg investering visserligen men risken är förstås att, med den produktionstakten, dofterna kommer att likna varandra för mycket. Alltså precis det som gruppen doftnördar anklagar segmentet designerdofter för. Tydligen har, enligt vad jag har läst, La Belle Helene många likheter med Traversée du Bosphore. Och Bertrand, ska han månde snart gå i pension och mjölkar ur allt han kan ur sitt varumärke? Annars kan jag inte förstå att han faktiskt riskerar sitt namn på det här sättet.

Själv tror jag att jag håller mig ifrån Bertrands nya skapelser. Fast det kan och andra sidan vara kul att prova och se om mina teorier stämmer så det blir nog en och annan sniff ändå.