The Fragrances of Christmas Eve 2018

Picture: This years pretty
Christmas tree
before it get dressed up
Photo: Parfumista (c)

The Scent of Christmas Eve 2018 is Rubj Extrait in honour to it's creator Vero Kern who passed away last week. Vero was so kind, nice  and commited to the art of perfume and I hope that
her unique creations will be continued in production as Vero:s fragrances have to be experienced by
every true parfumista.  As Christmas this year actually is white with snow and  ca - 8 C degrees outside, the glowing, orange, white flowers, light spice of  Rubj  is the perfect warmer.  Yesterday I worn the fab Veroprofumo  Onda Extrait one of the best in the retro genre with its barnyard, soil, damp grass, leather vetiver accord.

Mr Parfumista is wearing  Eau d'Italie Bois d’Ombrie an almost fresh, chilly, woody scent with a pleasant vetiver/whiskey/tobacco/leather accord, inspired of the umbrian forest a rainy day. Eau d'Italie  Sienne l'Hiver would of course have suited even better, but B d'O fit well together with the greenery of the fresh Christmas tree.
 Below is the updated list of the fragrances I've worn the last fiftheen Christmas Eves:

2017: Vert de Fleur by Tom Ford (elegant retro but also contemporary austere flowery-green.)
2016: Oud Sublime Parfums de Nicolaï (quality "forest-refreshing" dark green, mossy, woody)
2015: Rose de Taif Extrait Perris Monte Carlo (high class smooth velvety rose petals)
2014: Impossible Iris Ramòn Monegal (an elegant, contempory iris with a delicious rasperrynote)
2013: Quintaesensia Ramòn Monegal, (a special retro styled blend, furry, ambery, herbal/spicy)
2012: Nothing, knocked down by the worst flu in ten years+.
2011: Betrothal, Grossmith (classic, light and exquisite florals)

2010: Cuir Mauresque, Serge Lutens (saddle leather, orangeblossom, jasmine, spices)

2009: Tribute Attar, Amouage (dark leather, smoke, oud, excellent spices)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (rose, mandarine, cardamom, myrrh cedar, incense)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empires (boozy amber, the, wood, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (dark, overripe fruits, white almost withering flowers, oriental spices)

2005: Nuit de Noël, Caron (dusky, retro flowers, moss and a furry note)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (leathery chypre, harsh green notes and retro flowers)

2003: Fracas Robert Piguet (the ultimate classic grand tubereuse)

Wish you a Great Fragrant Christmas! 

Picture: And here it's dressed up
for Christmas Eve
Photo: Parfumista (c)

 

Maître Parfumeur et Gantier - Fraiche Passiflore

 Picture: A great Passionflower 

Photo: Simon Rudolf (cc)

Wikimedia Commons, some rights reserved

Scroll down for an english version. This is from the unpublished archives, ca 2011.
Håll i er alla parfymsnobbar: MPG:s Fraiche Passiflore är något så hemskt som en fruity-floral! Men en hemskt trevlig fruity-floral och inte alls en sådan där generisk, klonad, massmarknadsprodukt som man normalt associerar med begreppet. Nej, Jean Laportes passionfruktsblommedoft med jasmin och persika har en helt annan klass. Det finns ju faktiskt fruktiga floraler som är jättebra, både bland niche och i designerdoftssortimentet. Frukt ihop med blomma blir precis lika bra ihop som tillexempel gräs och blomma bara parfymören komponerar med känsla och bra ingredienser används.

Så är fallet i Fraiche Passiflore som även om den inte tillhör MPG:s mer avancerade dofter i sin relativa enkelhet är riktigt originell, uppiggande och ger en viss spänning trots att den har rätt lite av den så för äldre MPG:s i bakgrunden lurande "skankynessen". Fraiche Passiflore inleds med en massiv dos persika och passionsfrukt. I det här stadiet är den nästan lite för söt men det går över när den MPG-gröna jasminen inträder och balanserar upp det hela. I den här fasen påminner passionsfruktnoten mycket om dito i Vero Kerns Edp-versionerna av Rubj, Kiki och Onda. Dessa tre dofter har genom adderandet av passionsnoten fått en gemensam aura som påminner om utstrålningen i Fraiche Passiflore. Även MPG:s egna fina Rose Muskissime har en mindre dos av passionsblomman, en not som uppenbarligen borde användas mer med hänsyn till de godingar till dofter som jag precis räknat upp. I FP:s notlista finns också spansk peppar, en not som jag inte känner direkt men säkert tar ut en del av sötman för i mellanregistret har FP stramat till sig. Sedan fortsätter den i samma stil ned i basen där den MPG typsiska lortmysken lurar men här i en ganska tvättad version. Dessutom finns en kittig not i basen. I basen påminner FP så otroligt om en doft som jag upplevt som liten, någons parfym eller någon hudcreme. Om FP skulle ges en färg så är den definitivt starkt orange för mig och den utstrålar glädje och värme.

Fraiche Passiflore är den perfekta, eleganta, fruity-floralen och den är som gjuten för cocktails ljumma sommarkvällar. Men den passar också för att pigga upp om vintern, faktum är att jag bar den ett par dagar före julafton, bland annat på årets mörkaste dag. Kanske en omedveten manifestation av att "nu vänder det". Men eftersom baksidan med FP är att den har en sämre hållbarhet under dagen än de flesta andra av mig testade MPG:s så passar den bättre på vintern eftersom dofterna inte radierar lika snabbt från bäraren i kyla som i värme.

Hold on all perfumesnobs: MPG's Fraiche Passiflore is something as awful as a fruity-floral! But a terribly nice fruity-floral, not one of those generic, cloned, mass-market products that's generally is associated with the fruity-floral concept. No, Jean Laportes passionflower brew with jasmine and peach has a completely different class and proof that there's really fruity florals which is very good both in the niche and the designer fragrance range. Fruit with flowers is just as well together such as grass and flowers. What's matter ist that the perfumer composes with a feeling, that the blend is balanced and good ingredients are used. And of course, that the production over the years is true to the original or if reformulatad, reformulation is done true of the spirit of the original.

In the case of Fraiche Passiflore, even if the fragrance does not belong to more sophisticated MPG blends, it in its relative simplicity, is quite original, refreshing and gives a certain exitement, although it has fairly small amount of the, in the background lurking skankinsess that is a sign of some of the earliest MPG's. Fraiche Passiflore begins with a massive dose of peach and passion fruit. At this stage it is almost a little too sweet but it will pass when the to MPG typical green jasmine enters and balances it all up. In this phase  the passionfruit note much resembles ditto in Vero Kern's EDP versions of Rubj, Kiki and Onda. In these three fragrances the addition of the passionflower note (and some other changes in the forumlas compared to the extraits) have lended them a aura reminiscent of the radiance of Fraiche Passiflore. Although MPG's own fine Rose Muskissime have a smaller dose of passion flower, a note that apparently should be used more seen in context to the fine fragrances I have listed. Among FP's notes also pimento is listed, I can't smell the note directly but surely it rounds out some of the sweetness because in  the midrange  FP has calmed down considerably. Then it continues in this style into the basenotes where the typical MPG dirty musk is waiting, but in FP in a rather cleaned version. There is also a putty note in the base. The base of FP  so incredible resembles a smell that I experienced as a child, probably someone's perfume or skin cream. If  FP would be given a color, it is definitely bright orange as I'm concerned. The whole fragrance also radiates joy and warmth, it's definitly a happy fragrance.

Fraiche Passiflore is the perfect, elegant, fruity-floral and it is perfect for drinking cocktails in balmy summer evenings. But it is also ideal to brighten up in the winter, I was as an example wearing FP at midwinter solstice, 21 December. And as FP:s longevity is not as good as most of the others MPG:s it's of course better to wear in winter as it stays longer in chilly air. But this doesn't stop me to enjoy FP during the summermonths either.

Rating: 4

Noter/notes: Persika, hallon, passionsfruktsblomma, spansk peppar, jasmin, mysk, sandelträ/ Peach, raspberries, passionfruitflower, pimento, jasmine, musk

BeuFort London - Fathom V

Picture: Paiting by Albert Bierstadt
(1830-1902)

Fathom V is one of the (to my nose) two "wearable" fragrances from the line of the niche house BeauFort London, the other is Lignum Vitae. The first three releases ( 1805 Tonnerre, Vi et Armis, Coeur de Noir) from the house are very intriguing but to my nose more of fragrance artworks or scent installations than perfumes which could be worn in public. More about the other BeauForts will follow in next week.

 Fathom V starts chilly, crispy, green with a smell similar to narcissus but a bit more flowery, lily is mentioned among the ingredients. There are also green coniferous elements, like fir and juniper. Soon also a cold, earthy smell emerges, like the just thawed earth in late winter/early spring. This accord is contrasted with a glimpse of an animalic note which slight resembles the smell of cat fur. After a while a windy element appears in Fathom V, it smells like someone is airing out an attic closet in an old house by the seaside during a cold, windy day early in the spring. Something in the concept/texture but not in smell reminds me of a outdoor variation of Parfumerie Generale L'Ombre Fauve. Further on in the drydown, the fog is rolling in over the cost from the open sea. Salty elements together with seaweeds and algaes appears in the blend, and later also a hearbal almost minty note, shows up, clearing the fragrance up from the fog. The salt and mint slightly reminds me of another Perfumerie Generale  Harmatan Noir and for the airy salty vibe also Laboratorio Olfattiva Salina but Salina is warm in texture. The icy cold and dry lily is present during the whole dry down of Fanthom V and as it settles, there is also a moisty, mossy element supporting the green herbal accord sweeping over the scent of  fresh soil.

Picture: Fathom V
Photo: PR BeauFort London (c)

Fathom V, like all the BeauForts, is very intriguing and creates vivid fantasies and pictures for the wearer, in this case more pleasant ones compared to the first fragrance trio. It's my favorite from the house and I really appreciate it's shifts in different moods and nuances. The fragrance is an outdoorfragrance in the same spirit, but not the same smell, as the also earthy, early in the spring/late in the winter, fragrance Onda from Vero Profumo. That even if Onda to my nose is describing this season in the inland and the scents of Fathom V is from the seaside.  Fathom V is unisex, maybe a tad more feminine because of the lily and that the herbal element isn't the typical, harsh aromatic type. Instead it's sort of soft and smooth herbal which is unusual and Fathom V therefore is wearable fougere for woman. The fragrance is perfect for daytime wearing in late winter and early spring but could be worn year around. Sillage is medium and longevity very good about 24h.

One of the best fragrances in 2016 IMO, if I had sampled it then, it would be among the top three.

Rating: 5

Notes: Juniper berries, tangerine, black currant, green notes, soil tincture, thyme, lily, jasmine, ylang-ylang, ginger, cumin, black pepper, mimosa, patchouli, vetiver, oakmoss, salt, incense, atlas cedar, amber

Thanks to Fragrance & Art for the sample to review

Vero Profumo - Onda Voile d'Extrait

Picture: Onda Voile d'Extract
Photo: PR Vero Profumo (c) 

Onda Voile d'Extrait is swiss perfumer Vero Kerns of Vero Profumo alternative interpretation of the original Onda Extrait (released 2007). To me, the Voile d'Extrait is more similar to the Extrait then the Edp with its passionfruitnote which is the characteristics for the Edp versions of Onda, Rubj and Kiki.

In both Onda Extrait and Voile d'Extrait the vetivernote is dominating and in both fragrances in a different way than in most vetiverfragrances, especially the extrait is unusual. In both fragrances the vetiver is surrounded by spices, herbs, mossy and woody elements which creates the perfect image of the smell of early spring, when the snow has just melted and the sun is warming up the soil in the forestground. That was the situation when I tested Onda Voile d'Extrait and I took a walk around the small lake in the woodland nearby. Onda Voile d'Extrait matched perfectly as well as the drops of the Extrait that I worn on my left arm as reference. When comparing the two Ondas I think the Extrait is the more difficult of the two. The Extrait starts deeper, darker and almost animalic, dirty whereas the Voile d'Extrait is ligther and more sparkling, it has more of the fizzy gingernotes where Extrait has deeper and warmer spicy notes. The Extrait is more retro in style, with powdery, a bit dirty  notes and the vetiver is seamless blended with the other ingredients. The Voile d'Extrait is clearer, the vetiver is greener and more distinct and the composition is somehow fresher in appearance. I think the Voile d'Extrait will appear to a broder public than the Extrait which is more complicated and to generalize, more of a "perfumista fragrance". I like both versions but prefer the Extrait as it is more challenging during it's developement.

Onda Voile d'Extrait is suitable for casual daytime wear but it's also good for office. It's perfect for late winter and spring, the sillage is medium and longevity for 12h+.

Those who likes vetiver fragrances such as Chanel Sycomore and L'Artisan Parfumeur Coeur de Vetiver Sacré, sharp, dark, smoky greens as Hermès Eau de Gentiane Blanche and Eau d'Italie Sienne l'Hiver will probably also appreciate Onda Voile d'Extrait.

Rating: 4  (Onda Extrait still 5 just as when I tested 2009 and 2011)

Notes: Vetiver, ginger, nutmeg, coriander

Vero Profumo - Mito Voile d'Extrait

Picture: The great swedish soprano Birgit Nilsson (1918-2005),
maybe the closest to a Diva we have had in this country of Jante. 
MitoVoile d'Extrait would have fit character as Birgit perfectly.
Photo: Gunnar Harnesk 1948, Wikimedia commons

The "Les Voile d'Extrait" sub-line from Swiss perfumer Vero Kern is another interpretation of Veros beuatiful perfumes and EDP:s Mito, Rubj, Kiki and Onda.  Just as the differences between the perfume and EDP line justifies owning both versions of the favorite, also the Voile Extrait versions are sufficiently different to justify owning also these. When it coems to Rubj, Kiki and Onda I think the Les Voiles d'Extraits are closer to the perfumes than to the EDP:s, the speical passionflower accord in the latter distinguishes the EDP:s of this three most from the perfume and the Les Voile d'Extrait-line. Mito EDP that is a later creation than the first three of the house is without this passionflowernote. But now to todays subject the stunning beauty Mito Voile d'Extrait.

Picture: The retrostyled bottle of
Mito Voile d'Extrait
Photo: PR Vero Profumo (c)

When Mito Vd'E starts the round, sunny,  fresh citrusy note of Mito is clearly present but not dominating as in Mito EDP. Instead a beautiful tubereusenote is taking the centerstage. The tubereuse is the varm, honeyed, nectarladen tubereusenote of Annick Goutal Tubereuse which smells like as I image the tubereuse flowers on the fiield during the day, exposed in the strong sunlight. Mito Vd'E is very feminine (whereas Mito EDP is more unisex) and voluptuous, a perfume for a Diva, but not the heavy diva as Fracas. Mito Vd'E is more transparent in texture and somehow a retro but  in the same time modern impression is achieved. The flowery notes which are present in the middle notes of Mito EDP for instance the magnolia are amplified in Mito Vd'E and the interaction of tubereuse and magnolia reminds me of another fragrance which combines these notes; Arquiste Flor y Canto even if the magnolia is more distinct in the latter and the combination is soapy, which is not the case with MitoVd'E. Compared to the original Mito EDP, Mito Vd'E is warmer and much more flowery, the original is a juicy citron, with distinct green and also some slight almost herbal notes and a moisty mossy base. The mossy base is also present in MitoVd'E but a bit smoother in character, or maybe just dazzled by the flowers. To compare the both Mitos: Mito EDP could be the daytime version and Mito Vd'E could be the evening/more festive version of the Mito theme.

Rating: 5

Notes: Citrus, galbanum, tubereuse, champaca, hyacinth, magnolia, peach, cypress, labdanum, moss, musk

Springtime fragrances

Soon they're here!
Photo: Mr Parfumista (c)

This year spring is very early, or at least the late winter is springlike some of the days. Of course there was almost no winter this year which is a great relief in everyday life. Anyway, this brings out this brings out the craving after springfragrances, such as:

Foin Fraîchement Coupé (Oriza L.Legrand): Starts fizzy, light green over dry haynotes, clover and herbs. Deepens in a sweeter, almost anise-liqueur-like light musky note. Comnines rual, green freshness with a delicate, sweet. light gourmand accord. Excellent longevity, I can smell whiffs from this fragrance from the dept of my skin days after I worn FFC.

Le Parfum  L'Eau Couture (Elie Saab): From the very moment when the first molecules hit my skin when testing LPL'EC I knew this is a must have. Starts bright and springlike, with an accord reminiscent of an almondy and not so cold Lily of the Valley, even if the notelist says magnolia. The classical Kurkdjian/Saab orangeblossom accord is also there but not as highlighted as in the original Le Perfum. A light vanilla complements the flowers perfectly. This is a reminder: Never underestimate "the mainstreams". Many of them are much better than all of the anxious complicated fragrances which are too many in the tide of nicherealeases.

Forever and Ever Dior (Christian Dior): This is a fragrance which I have neglected to try for a decade because of its silly name. It was displayed when I passed through a perfumestore and I tested it and fell immadiately for its light, bright, pink, rosy and crisp flowery charm. An elegant and very wearable springfragrance for ladies of all ages.

L'Heure Bleue (Guerlain): I think I mentioned L'HB in my list of springfragrances last year too. Every late winter/early spring I long a bit extra for this magic velvet dark blue, dusty, iris-neroli-heliotrophe-tonka elixir in all of its concentrations. L'HB is a fragrance which never loses its interest and which I appreciate even better the more I sniff from the flood of new fragrances.

Onda (Vero Profumo): Like taking a walk over the fields when the snow just has melted. The smell of earth, mud and the grass of yesteryear with light animalic whiffs from the horses on the barnyard nearby. (Onda Extrait & Voile d'Extrait).

Which fragrances do you perfer for spring?

Perfumed thoughts April 2012

Earlier this week I thought that this weekend would be the right time to publish my list of Spring-Spring perfumes in my serie Spring fragrances, see the earlier post Winter-Spring fragrances. But then Jack Frost returned for the weekend and I lost all the inspiration. But as always there is some perfumed thoughts:

* As the Robert Piguet fragrances is an old love to me I'm really looking forward to the release of the  five fragrances in the Nouvelle Collection created by the Piguet "house-nose"Aurélien Guichard at Givaudan: Bois Noir, Casbah, Mademoiselle Piguet, NoteS and Oud. Earlier, expect from Douglas Hannant by Robert Piguet, the house in collaboration with perfumer Aurélien Guichard  has new-interpreted their old classics Visa, Baghari, Calypso and Futur. Bandit, Fracas and Cravache I think are "regulary" reformulations of the original Germaine Cellier creations. The Nouvelle Collection will be tested and reviewed later if I can get my hands of some samples.

* Another release I have read about but are not sure it will be this year is some new fragrances from Vero Kern, Vero Profumo. As I love Rubj, Onda (swedish) and Kiki I know Vero will deliver.

* I'm also not sure about if or when the perfume/perfumes Mona di Orio was working on when she passed away in December 2011 will be released. As a great admier of Mona, although it is so deeply tragic, I'm waiting of the privilege to take part of her final creation(s).

* There is so many interesting fragrances around and it's hard to select what is worth to sample. As Denyse at Grain the Musc wrote in her post (controversial as she argues about the consequenses of the sharp increase of perfumebloggers)  Enchanted, disenchanted she can't waste time trying out scents that don't challange her. Therefore her strategy is almost only to test and review creations from houses/noses that she know almost always delivers from her point of view. I will try to practice this rule in the future, and I already do that (without thinking of it)  to some extent, but it's not a a planned strategy of mine. As I have many already written reviews "in stock" the mix of favouritehouse/noses and other will remain within the foreseeable future.

That's my perfumed thoughts by now :-)

Vero Profumo - Kiki EDP

Picture: Lavendel in the fall of 2011.

Photo: Mr Parfumista (c)

Vero Kerns Kiki starts with a beautiful, bright, clean and sparkling lavendel which after a while blends with the characteristic slight tart scent of passionfruit. I can recognize the note from Maïtre Parfumeur et Gantiers Fraiche Passiflore but in that scent it is lighter and more flowery, which of course not is that suprising, featuring that name. The note of passionfruit  I'll also recognise from Veros Rubj and Onda EDP which also highlights the passionfruit and it somehow smells like the pulp of the fruit,. As Kiki drys down the note of passiflore deepens and mingle with the noble note of lavendel, some hints of brisk geranium and a well balanced patchouli that bases the notes. In this stage that lasts the rest of the day, Kiki has reached its perfection as Angel Lavandula.

Something that fascinates me with Kiki is that I can still smell clear whiffs of the clean and bright lavendel sixteen hours after application. At that stage it would not be surprising if the patch had taken over the show but instead it supports the lavendel in a balanced way. Kiki is in the same spirit as Serge Lutens Gris Clair and there are some similarities in notes, the clean and bright lavendel is the most obvious. But as Gris Clair to me are more masculine in it's character, featuring incense and harsher notes, Kiki, with it's passionfruit and patch is the feminine version.

Kiki is a true comfortscent that lasts the whole day and remains unfragmented, a perfect companion during cold winterdays, especially on Mondays I have noticed.The paring of lavendel, passionflower and patchouli seems quite unusual but is in this case a perfect match.

Rating: 5

Notes: Bergamot, citron, passionfruit, lavendel, geranium, musk, patchouli, caramel

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver

Som framgått av tidigare inlägg blev inte mycket av planen med test och analys av Mona di Orios nya kreationer Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver i midsommarhelgen. Nu har jag testat Tubéreuse och Vanille på mig själv och Vétyver på mig själv och vetiver-fantasten, herr Parfumista.

Några snabba intryck:

Vétyver är för att citera herr Parfumista: "Jag känner att det är en  fint komponerad doft med bra ingredienser men den är lite för feminin i tonen för mig". Jag håller med om detta och är inte förvånad då jag upplever Monas dofter som väldigt feminina, även de som är klassade som unisex. Vétyver påminner, buren av her Parfumista, en del om Andy Tauers unisex-vetiver Vetiver Dance som jag upplever som kraftigare och lite mer maskulin, i alla fall tillräckligt för att bäras reguljärt av herr Parfumista. På mig själv är Vétyver inte lika lik Vetiver Dance. Den börjar ljust, krispigt, gräsigt grönt, som långa, gröna kraftiga strån, sådana där nästan bladliknande som man kan vissla med om man blåser på ett särskilt sätt. Sedan inträdern en löddrigt, lädrig fas, som läder tvättat med en fin tvål.Det är den fas jag gillar bäst. Sedan blir Vétyver mer typiskt normalt vetiverdoftande men inte den tuffa, rå sorten som exempelvis Vero Kerns jordiga Onda. Totalt sett är Vétyver är en klar, ljust, friskt grön och samtidigt lite mjukt pudrig doft.

Tubéreuse är en annorlunda tolkning av en av mina favoriterblommor tuberosen. Den är inte en vit blomdoft med stor projektion som många av de klassiska på tuberose-temat då ofta ackompanjerade av jasmin, gardenia och/eller apelsinblommor. Det känns att Mona använt naturlig tuberose i doften, den är mörk, honungslik och hudnära som Annick Goutals Tubéreuse. Jag kan se humlor, bin och nektar framför mig. I doften finns en kittigt vaxig nyans, som konsistensen av bivax. Doften är mycket hudnära och verkar främst till för att njutas av bäraren själv. Fast framåt kvällen känns det som om jag inte riktigt känner doften, men det gör som tur är övriga i familjen, men då på nära håll. Tubéreuse är en "svår" doft som kräver flera testningar för att få ett rättvisande omdöme. Jag känner att det är en doft som vinner i längden även om jag just nu är lite konfunderad över Tubéreuse.

Vanille inleds glatt med några snabba, gula, soliga, friska, varmt citroniga noter. Alltså inte de mörkare citronnoter som finns i Lux. En lätt romblandad, rund vanilj visar sig också snabbt. Vaniljen är, som vaniljer av god sort, inte söt och godisliknande. Lite senare gör något lite lätt, mjukt träigt entré, ungefär som jag kan föreställa mig att pulveriserad kåda kan dofta. I stort påminner mig Vanille om en damig och förfinad variant med mycket mer täthet och substans än den mer transapranta Havana Vanille från L'Artisan. Doften ger en typisk retrokänsla, har hudnära projektion och en drömskt avslappnande effekt, som det sig bör med Monas kreationer. Vanille sitter bra en hel (varm) testdag, mycket bättre än Havana Vanille.

Sammanfattningsvis är Tubéreuse, Vanille och Vétyver en mycket fin och välgjord trio. Inget särskilt nytt och banbrytande men dofter som är avslappnande och som jag tror vinner i längden. Så utvärderingen fortsätter. Hittills uppskattar jag sammanvägt de tre första i Les Nombres d'Or serien Cuir, Ambre och Musc mer men dessa har jag förstås utvärderat under en längre period än de tre senaste. Rent allmänt tycker jag också att Mona di Orios huvudlinje innehåller fler originella och experimenterande dofter än Les Nombres d'Or serien (med undantag av Cuir).  Jag tror helt enkelt att Les Nombres d'Or-serien  är mer kommersiellt gångbar än huvudlinjen. Rating för Tubéreuse, Vanille och Vétyver är definitvt 4-5, men är ännu lite osäker om vilken/vilka som kommer att få högsta betyg.

Since many years I'm in love with Mona di Orios excellent, artistic, high quality fragrances. The new Les Nombres d'Or Tubéreuse, Vanille and Vétyver are no exception. Rating 4 - 5. I'm so sorry that her Signature Collection will be discontinued as I find that line a tad more interesting than the Les Nombres d'Or line. But I can understand the commercial reasons behind this decision. I think that most of the Les Nombres (except Cuir) is easier for a wider group of people to appreciate. (Further thoughts in August 2012)

Inga vårkänslor....

Vårtecken, foto: Herr Parfumista (c)

Trots att våren äntligen är här så lyser längtan efter vårliga dofter med sin frånvaro. Inte ens mina trevliga gröna, som är ett bra sätt att inleda våren med, lockar. Nej jag framhärdar i mörka rosor, ouder, gourmander och kryddiga kreationer. Efter helgen får det vara nog. Nästa vecka är det jag som kommer att tvångsparfymera mig i för årstiden mer "passande" dofter. Kommer jag bara på spåret så är jag nog snart på banan. Och det går ju alltid att smyga in någon dag då och då med en mörk och dramtisk doft-skönhet.

För att påbörja den mentala omsvängningen har jag så smått börjat fundera på vilka jag ska prioritera. Chanel No 19, Annick Goutals Heure Exquise och Vero Kerns Onda står på menyn i den gröna gruppen. Hermès Amazone, MPG:s Magnolia Pourpre och Annick Goutals Quel Amour! lockar i den ljust blommiga gruppen. Se där, "lockar", allt är precis som när det gäller det mesta annat bara en fråga om att ändra mindsetet. Och så är jag sugen på  Pradas Infusion d'Iris, Les Nereides Musc Samarkand och Serge Lutens Sa Majesté la Rose, obs; ljus och grön ros.

Vero Profumo - Onda

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i juni 2009. Därav referensen till Rubj som jag då recencerat innan och alltså nu kommer i fel ordning. Återkommer till Rubj lite längre fram.

Jag har också ett litet prov på den schweiziske parfymkonstnärinnan Vero Kerns gröna härlighet Onda. Även om jag gillar Rubj (se föregående recension) snäppet bättre så är Onda av minst lika god kvalitet och faktiskt mer innovativ än Rubj. Onda innehåller bland annat vetiver, ingefära och koriander.

I Onda händer något hela tiden: Den öppnar grönt, som en uppsparkad fuktig, grästova om våren. Sedan följer gräsiga, lädriga och träiga noter innan den övergår i en grön pudrighet. Ur pudrigheten tonar en tydlig doft av geranium fram men den blir aldrig skarp eller påträngande. Onda är kontrasternas doft, råheten som skiftar med pudrigheten. Den har en påtaglig retrokänsla men faller inte in i ”tantspåret”. Eftersom Onda är en så levande doft ser jag hela tiden fram emot nästa händelse i utvecklingen när jag bär den. Näsan dras hela tiden till handleden så det här är en doft jag får använda lediga dagar.

Onda är en doft för dagtid och den passar särskilt på våren. Som den komplexa doft den är har den ändå något för varje årstid. Den tillhör samma gröna nisch som Estée Lauders Aliage och Aramis Devin. Den mjuka geraniumtonen känner jag igen från Mâitre Parfumeur et Gantiers Route de Vetiver.

Precis som med Rubj kommer det att bli jobbigt när Onda-provet är slut så det är bara att ransonera!

Betyg: 5

Kommenter vintern 2011: Som framgår av föregående inlägg får jag ungefär samma intryck av Onda Extrait som då. Våren 2009 fanns den bara i parfymkoncentrationen.

Vero Profumo - Onda Extrait respektive EDP

Foto: Parfumista (c)

Vero Kerns Onda i Extrait (parfym) har jag reviewat för snart två år sedan på den gamla DV-bloggen. Under 2010 släppte Vero Kern sina dofter även i EDP form och därmed (såsom det brukar vara med bra parfymhus) en till viss del annorlunda ingrediensuppsättning än i den ursprungliga parfymen. Onda är i mitt tycke ganska olik i parfymform jämfört med EDP form.
Onda Extrait: Parfymen är animalisk och nästan frånstötande i starten. Sedan lugnar den ned sig i en mellanmjukt lädrig, jordig, lite vått hö-liknande och tovad ullsocka doft. Den känns väldigt vintage, den tovade ullsocke-noten känner jag igen från Guerlains Shalimar. Men Onda är en torrt träig, mörk grön doft, inte en oriental ska poängteras. I basen lite läder, lätt vetiver och en liten dos av den typiska plåterdoften som finns i en tidigare EDT-formulering av Musst de Cartier som jag hade under tidigt nittotal. Härligt kärv, som marken en mycket tidig vårdag.

Onda EDP: I EDP-form är Onda sötare och inleder med en mycket fin och originell passionfruktsnot. Jag riktigt ser den lilla skrumpna gråbruna passionsfrukten med dess frön och orange-gröna innandöme och känner den typiska syrligheten. Det är också framförallt toppnnoterna som förändrats mellan formuleringarna. EDP:n har kvar mycket av den lättare, gladare passionsfruktsnoten även i hjärtat och när doften "torkat ned" till basen så finns där en frisk vetiver och något som liknar geranium.

Onda håller lätt hela dagen på mig i båda de aktuella formuleringarna. Ingen av dem är vad man rakt av säger luktar gott utan det är ganska krävande dofter som gör att näsan hela tiden dras till handlederna för att finna ut vad som nu hänt i doften.

Problemet är att det egentligen är motiverat att ha båda dofterna om man tycker om Ondas mycket speciella stil. Jag tror att det går att hamna i en evighetscirkel av beslutsvånda om man ska köpa en flaska av en av dem, vilket gör att man riskerar att aldrig komma tll skott. Den mer ekonomiskt lagda väljer förstås den passionsfrukt influerade EDP:n men risken är då att man efter ett tag saknar den animaliska lortigheten i parfymen. Parfymen är trots allt ett halv-snäpp mer excentrisk än EDP:n.

Betyg: 4+ (sammnvägt för båda)

I nästa inlägg kommer min snart två år gamla review av Onda i extrait form. Jag hade inte läst den innan jag gjorde det här inlägget men när jag läser den i efterhand är det intresant att se att så stor del av intrycken är ungefär likartade.