Guerlain - Rose Barbare

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose Barbare is created 2005 by Francis Kurkdjian for the Guerlain L'Arte et la Matiere line. Rose Barbare were one of the first three released fragrances of the line, the other was Cuir Beluga and Angelique Noir all created by different for the occasion specially, by Guerlain invited perfumers. As an admirer of complex roseperfumes, Rose Barbare is the fragrance I most appreciate in the L'Arte et la Matiere line. Rose Barbare is a gourmand rose, just as all the fragrances of the L'Arte et la Matiere line is oriented towards the gourmand theme.

Rose Barbare opens with an accord of a creamy and intense pink rose accentuated with greenery. After a while the fragrance deepens in darker notes of patchouli and wood. In this stage with the dark and deep notes, Rose Barbare shows similarities with another Francis Kurkdjian composition, Lady Vengeance from Juliette Has A Gun. The creamy, honyed accord in Rose Barbare, remains and soften the composition during the whole dry down. The concept with the flower embedded in a smooth creamy texture is also used in Cruel Gardenia in the same perfumeline.  There is also an almost vintage touch of Rose Barbare, passages during the development that reminds me of a classy, vintage perfume.

Rose Barbare is an elegant perfume. Just as its siblings in the L'Arte et la Matiere line Rose Barbare is very comfortable, interesting and absolute beautiful. In the same time it's uncomplicated and easy to wear and I suspect that this is a bestseller. Combing those factors is a true work of art and creates a classic. Rose Barbare is a perfect companion for festive events but also to brighten up a gloomy day. Sillage is medium and longevity 24h+.

Rose Barbare would be appreciated by those who like rose scents in the range from  moderate to dark. For example Rose de Nuit and Sa Majeste la Rose by Serge Lutens, Une Rose by Parfums Edition Frederic Malle, Eau Suave by Parfume d'Empires and Roses Musk by Montale.

Rating: 5

Notes: Aldehydes, rose, honey, fenugreek, patchouli, wood

Robert Piguet - Rose Perfection

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose Perfection is another new creation by Aurelien Guichard the housenose of the venerable perfumehouse Robert Piguet. Before creating a bunch of new fragrances the latest years, Guichard also has re-interpreted most of the Robert Piguet classics. Rose Perfection was launched as an Harvey Nichols exclusive.

Rose Perfection starts with a quick whiff of the typical green rubberlike not which is typical for natural roseoils. Soon the fragrance transforms in a fizzy very pink velvet rose. It has a natural sweetness and the scent of the pink petals are dominating even if slight offset by just a gentle dose of the green tart smell from the stem, leaves and thorns. In other bright rosefragrances where the tart note is more distinct, the impression of the rose is more of rosewater from a wild rosebush  as for example Annick Goutal Rose Splendide and Lostmarc'h Iroaz. Rose Perfection is far away from this wild roses, Rose Perfection is a highly cultivated rose with an impressing pedigree growing in the symmetrically designed garden of a french renaissance castle. In style and apperance Rose Perfection reminds me of Serge Lutens Sa Majesté la Rose another elegant pink rose primarily focusing on the delicate rosepetals instead of the rose as a whole. The beautiful, perfect, almost airy clean rose of  Rose Perfection is said to be a blend of different matching notes from destilations of different types of roses. A slight musky base supports and highlights the rosy perfection.

Rose Perfection is perfect for summer, capable to manage even a warm day as it has a great longevity (24h) and stays lightly on my skin also after the morningshower. The sillage is medium and it blooms beautiful a summerday. I'm also convinced that Rose Perfection will do well  also during the colder month especially as the rose has a soft, almost velvet character and not the lighter texture of rosewater.

To me Rose Perfection is the rose equivalent to Robert Piguets beautiful  interpretation of orangeblossom Blossom and just as the latter, highly addictive. Both fragrances are bright, happy, sparkling and in the same time comfortable, relaxing and real pleasure to wear. Just perfect!

Rating: 5

Notes: Citrus, rose, floral notes, musk

Lutensvecka

Foto: Herr Parfumista (c)

Så har det varit temavecka igen. Denna gång i Serge Lutens spännande kreationer. För det mesta uppstår temaveckan spontant, det är inget som jag planerar i förväg. Det är när jag  upptäcker att jag provat dofter från samma hus, kreatör eller doftfamilj två eller tre dagar på raken som jag hänger på och tar en full vecka. SL veckan inleddes med:

A la Nuit: En av marknadens bästa jasminer. Jasminen framträder olika vid olika provningar, ibland är den yppigt fruktig, ibland mer animalisk och nu sist framträdde de gröna bladnoterna på ett sätt som jag tidigare inte känt.

De Profundis: Passar perfekt en höstsöndag med sin kryddiga chrysantemum och sina kontrasterande jordiga och luftiga noter. DP har växt till att bli en av mina största SL favoriter.

Un Lys: Tillhör de dofter som jag minst uppskattar hos SL (allt är ju relativt) men den är ändå en fin liljekonvalj/liljedoft. Är just lite för liljekonvaljig för sitt namn, man väntar sig inte en bättre variant av Diorissimo (relativt dagens formula för Diorissiomo), det vore bättre att Un Lys hette Le Muget istället.

Fumerie Turque: SL:s tobaksdoft är trevlig, omhändertagande, en snäll oriental som är perfekt för hösten. Innehåller en stor dos erternell som gör att den påminner om en snällare men mindre söt version av Annick Goutals Sabels. Ju mer doften torkar ned, ju mer tobak framträder och under slutet av dagen dofter FT färsk, blond piptobak.

Muscs Kublaï Khan: Inte särskilt farlig utan en fin, halvmörk och diskret retromysk med en lagom dos kummin. En krydda som annars lätt har en tendens att överdoseras i parfym.

Sa Majeste la Rose: En knallrosa ros med lite grönt från stjälk och blad inleder. Sedan lindas den ganska snabbt in i en honungsliknande nektar pudrad med torr pollen. Det liknar mycket effekten i Annick Goutals Tubereuse fast stjärnan där förstås är en helt annan blomma.

L’Eau Serge Lutens: Lyxigt tvättmedel kombinerat med en lite syrligt, bitter not som påminner om Gin & Tonic exklusive enbär, alltså snarare Vodka & Tonic. Utskälld doft, men jag tycker ändå bra om den. Även SL måste få göra något annorlunda. Den doft jag mest associerar till är MFK:s Absolute pour le Matin som också har den syrligt, bittra noten men mer örtighet.

SL är ett i mitt tycke varierande hus men som ändå håller en viss stil. Troligen det parfymhus jag skulle välja om jag bara fick använda dofter från ett enda hus.

Burberry - Body

Foto: Parfumista (c)

Michael Almairac och Amandine Maries radierande, modernt volymiösa, rosendominerade, lite kalla florala komposition är redan omskriven. Den annars rätt grinige Octavian ger doften beröm och Julia på Parfymbloggen tycker efter intensivt testande av Body bra om doften. Mycket av vad jag skriver blir förstås en repetition eftersom mina intryck inte skiljer sig särskilt radikalt från de nämnda skribenterna.

Body inleds med en uppskruvad, fruktig, rosa rosennot som påminner om doften av en nagelsalva som min mamma hade när jag var liten men upphöjt till hundra. Någonstans i början känner jag en mycket snabb glimt av något bittert grönt som påminner om den i Annick Goutals Rose Splendide men i Rose Splendide varar doften längre och är dessutom en av huvudrollsinnehavarna, i Body har noten bara en blygsam biroll. När Body når mellanregistert blir den lite mindre cremig och den uppvisar den moderna, mjuka kylighet som konstigt nog ändå är omhändertagande och virar in bäraren i stor komfort. Troligen spelar de mjuka chasmerean noterna in här. I mellanregistret blandas fler blommor som känns som om de står i blomsteraffärens glaskyl. Här påminner Body en del om både doft och känslan av Serge Lutens Sa Majeste La Rose. Precis som de övriga två recensenterna får jag associationer till Lancomes Trèsor när det gäller själva doften och Guccis Rush (också av Almairac) när det gäller det radierande, nästan hysteriska uttrycket i början. I basen finns mysk och mjuka tränoter som harmonierar med rosen och de övriga blommorna på ett attraktivt sätt. Det finns inget svårt och utmanande i Body förutom möjligen den uppskruvade tonen. Trots tonläget är doften komfortabel, perfekt för en sådan regnig hösdag som det var när jag testade den. Exempelvis den jasmindominerade Burberry London Woman har trots likartad trivselkaraktär en lätt frånstötande doft av instängd kakburk som ger parfymen doften en intressant motpol. En sådan kontrast saknar Body som är en, om än skränig, rakt igenom ändå trevlig och väldoftande kreation.

Body är väl komponerad med bra balans och en mycket god hållbarhet till långt in på kvällen och delvis till morgonen därpå. Visserligen känner jag igen en del noter som är gångbara inom parfymeriet just nu men den är samtidigt nydanande, det känns som att den kommer att bli en förbild för olika efterföljare i samma stil. Body är sammantaget väldigt välgjord med en ordentlig kropp och jag uppskattar att den inte så där spöklikt flytande och försvinnande som en del dofter blivit efter IFRA anpassningar och liknande. Body måste ha gått igenom godkända tester i många fokusgrupper för det första min dotter spontant sa när hon kände Body var "Oh vilken god parfym du har". Det är nästan så jag undrar om de lagt i något tillvänjningspreparat i Body för ju mer provdagen framskred, ju mer förtjust blev jag i doften. Även dagen därpå kunde jag inte släppa doften i tanken och önskade att jag använt den en dag till. Jag kommer med glädje använda upp mitt prov som jag fått från Escentual.com Sedan finns det en uppenbar risk att jag inte kan vara utan Body. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle kunna bli så förtjust i en "mainstreamparfym" igen, men Burberry Body visar att det finns dofter som sticker ut även i det "ordinarie sortimentet".

Betyg: 5

Noter: Absinth, persika, freesia, ros, iris, chasmere trä, sandelträ, mysk, ambra, vanilj

Inga vårkänslor....

Vårtecken, foto: Herr Parfumista (c)

Trots att våren äntligen är här så lyser längtan efter vårliga dofter med sin frånvaro. Inte ens mina trevliga gröna, som är ett bra sätt att inleda våren med, lockar. Nej jag framhärdar i mörka rosor, ouder, gourmander och kryddiga kreationer. Efter helgen får det vara nog. Nästa vecka är det jag som kommer att tvångsparfymera mig i för årstiden mer "passande" dofter. Kommer jag bara på spåret så är jag nog snart på banan. Och det går ju alltid att smyga in någon dag då och då med en mörk och dramtisk doft-skönhet.

För att påbörja den mentala omsvängningen har jag så smått börjat fundera på vilka jag ska prioritera. Chanel No 19, Annick Goutals Heure Exquise och Vero Kerns Onda står på menyn i den gröna gruppen. Hermès Amazone, MPG:s Magnolia Pourpre och Annick Goutals Quel Amour! lockar i den ljust blommiga gruppen. Se där, "lockar", allt är precis som när det gäller det mesta annat bara en fråga om att ändra mindsetet. Och så är jag sugen på  Pradas Infusion d'Iris, Les Nereides Musc Samarkand och Serge Lutens Sa Majesté la Rose, obs; ljus och grön ros.