Arquiste - Quick Impressions 1(3)

Picture: Mendoza Codex depicting the mexican coat of arms16^th century, Wikimedia Commons

The samples I ordered of some fragrances from the (at least five years ago) hyped Arquiste-line has somehow been forgotten. I start with some quick impressions of two fragrances inspired of Mexico, the homecountry of Carlos Huber the founder of the house of Arquiste.

Anima Dulcis: Inspired of the scent of exotic spices which floats throughout the halls of the Royal Convent of Jesus Maria, Mexico City in November 1695, where a group of nuns prepares a Baroque recipe of Cocoa infused with an assortment of chilies. Starts with an intersting, dirty, animalc blast of cumminlike notes over butterscotch follwed by a gentler soft, woody peppery phase in the style of Yves Saint Laurent Nu Edp and also with elements from Parfumerie Generale Cadjmere. Then it softens into a dark, almost slight minty, choco and nice vanilla with some polite notes of fiery pepper popping up from time to time. The longer in the dry down, the more the vanilla appears. An easy to wear contemporary gourmand-oriental with close sillage and longevity for about 24 h..

Flor y Canto: Inspired of the flowers offered on the temple altars of the Aztecs in August 1400 in Tenochtitlan, Flor y Canto starts heavy with the almost burnt butterscotch accord present. The butterscotch is blended with a tubereuse which is bubblebath-soapy at first but than deepens into a creamier one, in texture just as mediumpink velvet. As a tuberoselover this butterscotch-tuby version attracts me into half of its dry down but then it strangly weekens, blends with a lighter mangnolia note and after that does not regain the dense, velvety, buttery tubey from the heart. The silage is close and the longevity, just as when it comes to Anima Dulcis for about 24h. Even if the scent weakens, it's very pleasant to wear and it growes with each wearing. Wearing Flor y Canto is also a great way  to receive compliments.

Frapin - Caravelle Epicée

Picture: The Noord-Nieuwland in Table Bay, 1762, oil on canvas
by anonymous artist, Cape Town, South Africa

Caravelle Epicée is a fragance that I tried some years ago and liked very much but than went on sampling other frags and havn’t come to test it again than recently. And I have to say that like this beautiful spicy creation at least as much this time. Caravelle Epicée is a unisexfragrance in my book and its created for the perfumehouse of Frapin, not for the beveragesdivision J by Jeanne-Marie Faugier.

Caravelle Epicée starts with a gentle, very true, spicy accord. I can smell different shades of pepper, cummin, saffron, nutmeg and other spices in a wellblended mix where the spices are interacting and none is dominating over the rest. The accord is in the same time soft in character. After a while CE:s spicyness becomes creamy in texture, there are also woody notes which balances the spices. There are also notes of dry coconut, as the smell from the coconut shell from a unopend nut. When Caravelle Epicée reaches the basenotes there is a slight sweet woody note, putty in character, probably from sandalwood. In this stage, Caravelle Epicée reminds me of an unsweet Bois de Paradis by Parfum DelRae, without the sweetened berry and plummy notes of the latter. There is also smilarities with the basenotes of Yves Saint Laurent NU Edp and also something similar to the base of Donna Karan Black Cashmere. Caravelle Epicée has a dark, rich and vevety dept in the basenotes that triggers the imagination. Caravelle Epicée mediates something vintage. Not exactly a vintage smelling perfume but the images of times that have gone. More exactly the image of an elegant lady from the Jugendera (Art Noveau) dressed for the winter season in silkvelvet in muted colors and fur. Or the image an old sailingship “Caravelle” carrying the valuable spices over the oceans on the old spice route.

Caravelle Epicée is one of the best spicy fragrances I have tried, if not the best. It’s wellcrafted and balanced, comfortable, feels very natural, as the percieved notes where the real spices and wood. Caravelle Epicée is a fragrance which creates images and makes the wearer daydreaming of sailing ships carrying its precious cargo over the oceans or about elegant art noveau ladies. There is something in the overall impresson that reminds me of a sort of soft Opium by Yves Saint Laurent but with much more spices and without carantion and cloves. Also Idole by Lubin comes to my mind but that one is airier and somehow lighter, more of a sommer spicy fragrance.

As indicated above, Caravelle Epicée is perfect for winter, and espceially as a Christmas fragrance, with its delicious, spicy apperance. Sillage is close and longevity good, for a day at least.

Rating: 5

Notes: Nutmeg, coriander; chili pepper, pepper, caraway, guaiac wood, sandalwood, amber, patchouli, tobacco.

Parfums DelRae - Bois de Paradis

DelRae:s mörkt fruktiga, träiga oriental Bois de Paradis tog enligt "buzzet" Michel Roudnitska två år och över trehundra testformler att utveckla. Och visst känns det att det är en välgjord doft med bra kvalitet på ingredienserna. På sticka doftar BdP fantastiskt, en underbar, mjuk cocosliknande nyans från sandelträ är tydlig. Tyvärr uppstår inte samma mjuka harmoni på min hud, utan doften blir mer fragmenterad och den cocosliknande noten uteblir. BdP är grovt beskriven, mörka frukter, kanel och viss annan kryddighet samt bär över sandelträ. Det är ett mjukt och rent sandelträ, det är inget skarpt och heller inget pepprigt i sandeltränoten, något som ibland är fallet. På mig blir de mörka frukterna och bären tyvärr något för söta. Doften förmedlar intrycket att vandra i en mörk, förtrollad sagoskog, färgmässigt associerar jag BdP till en mörk ametist.

Även om BdP är varmare, sötare och mycket kvinnligare så finns det något som påminner mig om YSL:s Nu EDP. Detta något är förstås sandelträet. Båda dofterna har också en lätt "kittig" kvalitet, tydligare i Nu men märkbar när BdP sitter på stickan. BdP sitter bra på mig under dagen och lätta spår finns kvar sent på kvällen.

Betyg: 4

Noter: Citrus, ros, blåbär, fikon, kanel, kryddor, trä och ambra

Noter:

Kingdom

Bild: P99.com
Egentligen har jag svårt att förstå alla heta känslor kring Alexander McQueens Kingdom från 2003. Många tycker att denna kryddigt blommiga doft, dominerad av kummin, luktar som otvättad armhåla. Så rå, vulgär och spännande är definitivt inte denna doft. Jag tycker den är rätt trevlig men ganska medioker. Det finns bättre dofter i samma genre tex YSL:s NU och Costume Nationals Scent Intense. Dessa har mer kropp, Kingdom känns mer vattnig, kall och lätt.
Det speciella med Kingdom är den dominanta spiskumminnoten. Det är en skarp, rå not av syntetisk karaktär. Det är inte den runda, fina, mjuka kumminnot som finns i Rochas Femme eller den rundat naturliga som i Eau d´Hermes.
Kingdom inleds med idel lätta noter bergamott, apelsin, neroli och mandarin. Kumminen träder fram väldigt snabbt även om den är stationerad i mellanregistret tillsammans med ingefära, jasmin och ros. I basen ligger sandelträ, myrra och vanilj.
En rätt trevlig, bärbar urbant modern doft, särskilt bra för den varmare årstiden. Kingdom skulle kunna vara en unisexdoft precis som Eau d´Hermes. Det finns dofter klassade som mansdofter som är mer feminina än den här.
Kingdom sitter bra under dagen men har inte särskilt stor närvaro i rummet. Det är en doft jag mest känner själv när jag bär den. Kingdom är allt annat än påträngande, vilket man skulle kunna vänta sig med alla beskrivningar av att den luktar kroppsodör.