....and 5 other autumn frags

Picture: Maple leaves October 2017
Photo: Parfumista (c)

Last week was colder and autumn is now really here. Heavier stuff was worn, including some favourites such as:

White Oud (Montale): White, cuddling, with a white rose, something mashmallow-ish and a faint oudnote. Texture and smoothness like an angora kitten.

Amber & Spices (Montale): A pleasant, fizzy gingernote and warm spices with hints of a delicate rose and some oud. Smells like my grandmothers spice rack did.

Auburn (Andy Tauer): From the discontinued Pentachords-line (three fragrances built among just five notes). Auburn is warm, brown, cinnamon with tobacco and some white flowers. Even if a bit freaky synthetic, it's the ultimate autumnfragance. 

Sheiduna (Puredistance): Warm, embracing, spicy, balsamic whith some almost boozy notes. The ultimate pleasure to wear a grey, rainy day.

Incense Oud (Parfums de Nicolaï). Smells like the deep forest in autumn, damp and chilly, with dark green moss, tangy, slight herbal notes and earthy patchouli. A sort of refreshing fragrance. 

Top Fall Fragrances 2012

Picture: Maple leaves

Photo: Mr Parfumista 

As I read the toplists of some of the major perfumeblogs yesterday, I was inspired and couldn’t resist putting together an own list. Autumn to me is the best season for wearing perfume, the darker, warmer, heavier ones is suddenly suitable together with the intense or heavy floral fragrancs from the late summer. Here are some fragrances that I’m longing for at the moment (even if they are rarely worn as I’m in a intensive samplingmood):

Coco Noir (Chanel): Contrary to most of the perfume bloggosphere I was instantly fallen for this elegant, dark, slight spicy, musky, patchouli. Chic and wearble at the same time.

Ambre Gris (Balmain): This sweet and in the same time salty gourmand is like slipping in to a smooth and soft cashmerejumper. Perfect for warming up in grey and rainy days.

Lyric Woman (Amouage): Only recently, after years of recurrant testins, I understood this dark, red, cinnamon spicy, resin and incense grounded beauty. Mysterious and eternal. Maybe I will understand this years dissapointment Interlude Woman in a couple of years too.

Cuirelle (Ramón Monegal): This delicate suede with some boozy undertunes is elegant, smooth and with some interesting twists in it’s dry down..

Belle en Rykiel (Sonia Rykiel): This warm and comforting and in the same time interesting lavendel-coffe and milk – incense over a vanillic base, is a recurring favourite for fall.

Rochas Femme Edp (Rochas): Starts almost like a plummy liquer in the top notes, dark, mellow plums and spices over a woody, chypre base. The Edp is velvety, rounder and closer in sillage compared to the more radiant, sharper, heavy upon cummin Edt which is also good.

Seville à l’Aube (L’Artisan Parfumeur): Not as original or sensational as expected after months of hype in Perfumeland. But it’s a very good and wellcrafted very wearble orangeblossom fragrance, warm and comforting, reminding of warm summer evenings.  

Opardu (Puredistance): This elegant, lilac, powdery, slight musky fragrance, transports me hundered years back in time, to the era just before WWI. True elegance and beauty.

Kiki Edp (Vero Profumo): Intense and original passionflower, lavendel blend over a dark, patchouli base. This is just delicious.

Auburn (Andy Tauer): The intense and warm tobbacoaccord is amazing in Auburn. Auburn is like the essence of autumn, sparkling, maple leaves, high chilly air and an intense blue sky on a sunny autumnday.

Poudre de Riz (Huiteme Art): Elegant interpretation of rose combined with some tropical flowers grounded in a powdery, musk-vanillic base. In texture and expression almost like a clean variation of  ELDO Putain des Palaces.

Which fragrances are your favourites for this Fall?

Andy Tauer - Pentachords Auburn

Foto: Herr Parfumista (c)

Nästan alla som reviewar Andy Tauers Pentachords linje utvärderar alla tre dofterna i ett inlägg. Det är nästan som om man raskt testat sig igenom för att snabbt kunna reviewa och lägga åt sidan. En effekt som lätt uppstår när parfymörer i snabb takt öser ut kreationer på marknaden, något som Andy det senaste året tyvärr också börjat göra. Först var jag också inne på "alla tre på en gång" upplägget men när herr Parfumista testade Auburn en solig höstdag för ett tag sedan, insåg jag att doften är värd mer än några snabba rader. Så jag tar var och en av Pentachords och testar i lugn och ro vartefter.

I Pentachords spelar Andy med fem syntetiska noter i varje doft. Men så skalat är det inte, jag känner den typiska Tauerbasen bara jag sniffar utanpå provrören. Så det är nog femnoter på en version av Tauerbasen som ligger sanningen närmare.

Auburn är en riktigt modern höstdoft som inleder med noter som jag så väl känner igen från nittiotalsklassikerna Casmir från Chopard. Särskilt lagd på doftsticka är den nästan bränt, kristalliserade, torkade fruktnoten med gourmandkryddig kanel tydlig. Visst känns det att ackordet är syntetiskt, men det är också meningen och det doftar väldigt gott. På herr Parfumista inträder sedan en fas där jag dels känner igen en del från Andys Orange Star, troligen apelsinblomman och ambrabasen, men också den underbart plåstriga not, som jag tror är en tolkning av sandelträ, som jag uppskattar så och som fanns i nittiotalsformulan av Cartiers Musst EDT.

Projektionen i Auburn är imponerande. Säkert tio minuter efter att herr Parfumista gått ut för att fixa i trädgården den soliga höstlördagen låg Auburn kvar som ett moln i hallen. När jag öpnnade fönstret ut kände jag en otroligt god ljus tobaksnot, som en precis nytänd cigarr. Eftersom jag inte kopplade noten till det jag känt inomhus av Auburn så frågade jag herr P om han sett någon som rökte cigarr. Någon cigarrökare såg vi inte och eftersom herr P inte kände cigarrdoften så var det uppenbart att det var Auburn, man känner ofta inte den doft man är mitt inne i. Tio minuter senare kände jag tobaksnoten igen på ett ställe i trädgården där herr P varit några minuter tidigare.

Skiftningarna mellan de bränt kristalliserande, kaneliga, torkande fruktnoterna och den underbara blonda tobaksnoten gör att Auburn är levande och spännande under hela dagen. Även om den har de typiska Tauer-karaktäristikan och inte är särskilt nyskapande så är det en doft som jag bara fallit pladask för, något som jag faktiskt inte trodde när jag läste om  Pentachords. Men det borde jag ha förstått, Andy kan man alltid lita på : -) . Jag hoppas nu att herr Parfumista tar sitt förnuft till fånga och inhandlar en flaska Auburn för jag tror att den passar bättre på honom än på mig. Om inte så är det som tur är jul snart..... : -)

Betyg: 4+

Noter: Apelsinblomma, sandelträ, kanel, ambra, tobak

Provet av Auburn har jag fått från Fragrance & Art