Caldey Abbey Perfumes - Island Fern

Photo: Mr Parfumista (c)

I was so inspired by Pojkfrökens fact-filled travel report (in swedish) from the Island of sacred fragrances Caldey Island so I felt the urge to test the Island Fern also described in the post of Pojkfröken. Last year when I orderd the Caldey Abbeys best fragrance (five stars from Luca Turin and by him appointed as the best lavendel) Caldey Island Lavendel  I also received a bunch of generous samples from the bountiful monks. One of them is Island Fern.

Island Fern is a green in texture, a soapy, herbal, grassy, slight mossy blend, an archetypal fougère. I haven't much to add to Pojkfrökens review, my impressions seems to be similar.Island Ferns structure is straightforward, neither complicated nor "great parfumery" but with good quality of the ingredients and it's an excellent reference fougère. In style it has some similarities with lighter, classical vetivers as for example Guerlains Vetiver but Island Fern is smoother, soapier and gentler in charachter. It reminds me somehow of a retrostyled hotelsoap. Island Fern is the perfect scent to splash on after a sauna and the following refreshing bath in the sea, an easy going scent for casual life in the archipelago. The longevity is medium, better then I expected, the sillage is quite close with some whiffs around the wearer now and then.

Rating: 3

Notes: Fern, moss, grass, herbals, aldehydes (I guess as I have not found a notelist of Island Fern)

Thanks to Caldey Island Abbey for samples to try.

Dagens doft - Équipage

Idag har jag varit och tullat bland mannens dofter. Jag har läst någonstans att Hermes Équipage, en skapelse av Guy Robert (bla Calèche, Dioressence) från 1970, kan passa även kvinnor. Équipage passar hyfsat på mig, men inte så bra att det finns anledning att fortsätta snyltandet eftersom jag själv ändå har en hyfsad doftsamling.
Doften som sådan är en fint komponerad fougère eller aromatisk som doftfamiljen (mestadels herrdofter) också kallas. Fougère påminner mycket om chypre men är örtigare. Doftfamiljen har inspirerats av ormbunken. Équipage känns lite daterad fast ändå väldigt klassisk- Eller daterad förresten. Ska man kalla alla dofter som inte luktar som den stora massan idag för daterade? Vad händer då om man tar fram något klassiskt inspirerat idag? Är doften daterad?
Équipage inleds med liljekonvalj, salvia, bergamott och rosenträ. I mellanregistret pinjeträ, nejlika och jasmin. I basen patchoulli, tonka, mossa och vetvier.
En doft som man först förleds tro är för casual. Men den är starkare än så och passar perfekt med en vit, krispig skjorta och kostym en dag på kontoret. Som damdoft; kan gå, men Éqiupage gör sig trots allt bäst på herrar, den målgrupp den skapats för.