Robert Piguet - Rose Perfection

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose Perfection is another new creation by Aurelien Guichard the housenose of the venerable perfumehouse Robert Piguet. Before creating a bunch of new fragrances the latest years, Guichard also has re-interpreted most of the Robert Piguet classics. Rose Perfection was launched as an Harvey Nichols exclusive.

Rose Perfection starts with a quick whiff of the typical green rubberlike not which is typical for natural roseoils. Soon the fragrance transforms in a fizzy very pink velvet rose. It has a natural sweetness and the scent of the pink petals are dominating even if slight offset by just a gentle dose of the green tart smell from the stem, leaves and thorns. In other bright rosefragrances where the tart note is more distinct, the impression of the rose is more of rosewater from a wild rosebush  as for example Annick Goutal Rose Splendide and Lostmarc'h Iroaz. Rose Perfection is far away from this wild roses, Rose Perfection is a highly cultivated rose with an impressing pedigree growing in the symmetrically designed garden of a french renaissance castle. In style and apperance Rose Perfection reminds me of Serge Lutens Sa Majesté la Rose another elegant pink rose primarily focusing on the delicate rosepetals instead of the rose as a whole. The beautiful, perfect, almost airy clean rose of  Rose Perfection is said to be a blend of different matching notes from destilations of different types of roses. A slight musky base supports and highlights the rosy perfection.

Rose Perfection is perfect for summer, capable to manage even a warm day as it has a great longevity (24h) and stays lightly on my skin also after the morningshower. The sillage is medium and it blooms beautiful a summerday. I'm also convinced that Rose Perfection will do well  also during the colder month especially as the rose has a soft, almost velvet character and not the lighter texture of rosewater.

To me Rose Perfection is the rose equivalent to Robert Piguets beautiful  interpretation of orangeblossom Blossom and just as the latter, highly addictive. Both fragrances are bright, happy, sparkling and in the same time comfortable, relaxing and real pleasure to wear. Just perfect!

Rating: 5

Notes: Citrus, rose, floral notes, musk

Fragrance(s) of the week (20) 2013 -Random perfumeimpressions

Photo: Mr Parfumista (c)

Havn't anything thought out to say perfumewise this weekend so here comes some random perfumeimpressions .

Samples that I ordered from Aus Liebe zum Duft  swiftly arrived during the week and some is already in testing on myself or familymembers. Impressions:

From the descriptions of the fragrance, Lostmarc'h Iroaz is a wild rose from the rosebushes of the shores of Brittany. This is a sort of airy, like the moist seaair, pink rose. Reminds me of the roses in Jean Patou Un Amour de Patou and Montale Crystal Flowers. A wearable, non-sweet rose.

Speaking of Montale, yesterday I couldn't resist trying one of the Montale samples I've ordered. Have sampled so many light, springappropiate fragrances the latest weeks (June will be a light fragrances reviw month) I now long for heavier stuff. Aoud Ever is a quite recent Montale blend that seems to consist of some Aoud Lime at the start lime but here added whith a dose of lemon which dominates the citric part. Then one of my favorite Montales, Amber & Spices appears but in Aoud Ever the peppery notes in the spicy mix are a bit more prounonced and are resting on a base dominated by sandalwood and of course oud.

Mr Parfumista is testing the new Comme des Garcons Black.Starts as a powerful fragrance containing elements of some other of Mr Parfumistas CdG favorites, the cool cypress and pine-like notes of Kyoto and the balsamic spice of Jaisalmer. There are also notes that resembles of a weaker and short lived version of the rough, almost burned leathernotes of one of Mr Parfumistas top favorites ever: Mona di Orio Cuir.

Myself is sampling the new Andy Tauer Noontide Petals. Starts as the powerful Incense Rosé but calms down very soon and then smells like a dimmed version of Incense Rosé with powdery accents. As the Incense Rosé accords tuning out, but still remains in the background, aldehydic flowers appears and the composition becames weak compared to the first half of the dry down. Nice fragrance but a bit messy in the same almost chaotic way as Histoires de Parfums L'Olympia Music Hall ie both these frags somehow intermediate an impression of don't be able to decide what direction to have. As I like or love almost every Tauer creation released so far, I definitly will give Noontide Petals further trials. Update May 28 2013: There was a beautiful scent lingering in a pashmina which I suspected was traces of Noontide Petals and today I have tested Noontide Petals again. This time in a lower dose than before and that was the trick. Today the fragrance was neiter messy or chaotic in the later drydown just perfect powdery, a bit soapy notes that embeds a typical Tauerstyled  accord, most similar to Incense Rosé mixed in the smoothness of luxury aldehydes. Contemporary elegance and in the same time comfort. Great, this is a 5 rated perfume for me and unfortunaly a new lemming!

Sniffing on a napkin saved since the lunch with Fragrantfanatic this Thursday where there are dots of different fragrances from the spanish house Oliver & Co. from a discoveryset that FF has borrowed from another parfumista. One of the M.O.U.S.S.E fragrances stands out from the fragrancedots and I think it's the first Mousse where the clove is very  pronounced and combined with balsamic spice as in Jaisalmer. This one could really be something! Also the balsamic dot that I think is Resina and La Colonia appeals to me. Overall, Oliver & Co. seems to be a house to explore further.

As Fragrantfanatic recently has visited Paris and there acquired a bottle of Guerlain Mayotte I'm now a happy owner of a vial of this that would be compared with its precursor Guerlain Mahora. And as FF now has a sample of Mahora, it will be very interesting to compare our findings from our respective coming side-by-side tests of these two heavy, tropical Guerlains.

Lostmarc'h - L'eau de l'Hermine

Lady with an Ermine (Portrait of Cecilia Gallerani)

Leonardo da Vinci, c:a 1490, National Museum, Czartoryski Collection, Cracow

L'eau de l'Hermine från det bretangska nichehuset Lostmarc'h, har inspirerats av hermelinen som i Bretange symboliserar klass och renhet. Kreatörerna bakom Lostmarc'h finner en stor del av sin inspiration i den bretangska naturen, dess flora och fauna och så klart från havet. LedlH ger mig havsassociationer snarare än av hermelin. Den har en behaglig doft som påminner om solcremé men helt utan den typiska cocosnoten. LedlH har i stället noter av lavendel och pion, allt insvept i en myskig bas.

Namnet till trots så är LedlH en stark doft, det är faktiskt en EDP. Den är lätt att överdosera och då blir den alltför kemisk och påträngande, men lätt doserad är det en trevlig casual-doft utan några svårigheter eller krusiduller. För att generalisera: En motsvarande designer-/mainstreamsdoft kamoflerad i nichekoncept, ungerfär som Byredo men inte lika utstuderat kommersiellt. En doft som jag tycker påminner mycket om LedlH är Thierry Muglers Cologne som ansågs banbrytande när den kom vid millenieskiftet. Cologne har samma solcremékänsla och den lite våta vita mysknoten i basen. Nästan samma ingredienser uppges också för Cologne som för LedlH, fast Cologne saknar den lätta blommigheten från lavendeln och pionen.

LedlH är en bra sommardoft som tack vare sin styrka och uttalade myskighet håller bra på huden även om det är varmt ute. Fungerar också bra en solig vinterdag och så klart även föra att pigga upp i riktigt grått och trist väder. En okomplicerad allrounddoft, en sådan där som är lätt att ta till när man inte riktigt vet vad man ska ha. Alltså samma funktion som Muglers Cologne.

Betyg: 3

Noter: Bergamott, citron, neroli, lavendel, pion, heliotrophe och mysk.

Keiko Mecheri - Tarifa

Den amerikanska konstnären och parfymskaparen Keiko Mecheri har sedan länge en lång linje med dofter. Nyligen gavs en citrusserie ut och dagens provning Tarifa , döpt efter staden på spanska solkusten, är en apelsinblommedominerad citrusdoft.
Tarifa inleds med en topp som påminner mig mycket om Lostmarc'hs lavendeldominerade doft L'Eau de l'Hermine. Där finns de vanliga noterna i en apelsinblommedoft: Bergamott, petit grain, apelsinblomma, neroli och de fortsätter att dominera även i mellanregistret. I basen finns känns mysk och lite ambra. Enligt beskrivnngen ingår kryddor, men dem känner jag inte mycket av. Det myskiga påminner något om mysken i Mugler Cologne.
Tarifa är en linjär doft som luktar likadant hela dagen. Välgjord och balanserad men inte särskilt spännande eller utmanande. En bra doft att ta till när man inte vet vad man ska väljs och inte vill sticka ut men ändå lukta mycket bra och inte kemifabrik. Rent personligen gillar jag i apelsinblommegenren Pradas av många bespottade Infusion de Fleur d'Oranger bättre. Den liknar i och för sig inte Tarifa särskilt mycket, Tarifa saknar tvålighet överhuvudtaget.  IdFd'O sticker ut på ett annat sätt i sin karaktäristiska tvålighet som skapar en häftig retrokänsla.

Betyg : 3

Årets dofter 2009

Doftutgivningen eskalerade ytterligare 2009, inte ens den värsta parfymnörd (som undertecknad) har en chans att hänga med. Man får koncentrera sig på olika urval i doftfloran. Vissa parfymnördar inriktar sig bara på nischdofter men även dessa är idag alltför många att hålla reda på. Själv fokuserar jag (nog) på ett antal parfymmärken som över tiden visat sig passa mig eller vars dofter jag tycker är intressanta. Dessa finns både inom segmenten nisch och mainstream.
Eftersom jag bara luktat på en försvinnande liten del av 2009 års produktioner så är mina val för slutstriden helt personligt präglade av min smak för närvarande. Dofterna i sig är inte heller jämförbara då de kommer från så olika doftfamiljer.
Här är kandidaterna:
Escale à Pondichéry (Dior): Ska erkänna att den först inte föll mig i smaken särskilt mycket men sedan har den växt. Och det är ju kännetecknet för en fin doft, att den utvecklas, är fortsatt intressant och ofta inte något som man gillar i början. En doft som kräver tillvänjning - sådant gillar jag. Transparent doft med bergamott, torra jasminblad och svart te som tongivande noter på mig.
Epic Woman (Amouage): Mer tjat om Amouage, men jag har tyvärr fallit för denna plånboksplundrande parfymlinje. Som tur är räcker proverna länge pga hög koncentration. Epic har en av årets stora modeingredienser oud som bärare ihop med frankincense, kryddor, mörka rosor, patchoulli osv. Påminner mycket i stilen om Montale men en något mer förfinad blandning. I allafall Montales tidiga parfymer är för riktiga hard-core oud lovers som jag.
Une Rose Chypreé (Andy Tauer): Inte Andys allra bästa på min hud, den tonar ned relativt snabbt jämfört med övriga. Men jag älskar själva formulan, känner ett inslag av enbär, även om Andy själv dementerat detta och berättat att lagerblad kan anta den doftnyansen med vissa omgivande ingredienser. Doften är mörk men inte kvalmig och ligger någonstans mellan chypre och oriental. Och här finns äkta ekmossa trots att det är en helt ny parfym, Andy inehållsdeklarerar ingrediensen med mängd och är därmed helt compliant med EU-regelverket.
Turtle Vetiver Exercise No 1(LezNez): Smyger in en av herr Parfumistas favoriter - den är klassad som unisex. Turtle är den första i en serie vetivertolkningar som Isabelle Doyen (vanligen husparfymör för Annick Goutal) skapar helt utan restriktioner för det lilla schweiziska Indieparfymhuset LezNez. Turtle är mycket ren för att vara vetiverdoft, lite citrus lyfter toppen och cederträmixar fint i basen. En torr, ljus och grön vetiver.
Fieldnotes from Paris (Ineke): Fick ögonen (eller näsan på) Ineke Rühland, San Fransisco baserad parfymör genom att jag läste någonstans att Andy Tauer håller hennes dofter högt. Och Andys olifactoriska sinne litar jag på till 110%.  FNfP är är bärare av en av den andra populära doftnoterna 2009 nämligen tobak. Här är det fråga om en ljus och ren piptobak, association till när morfar stoppade sin pipa när jag var liten. I basen finns också en underbart mjuk tonkaböna. Doften innehåller även bivax och en ren patchoulliolja. Doften är i första hand en kvinnlig tobak men kan mycket väl bäras av en man.
Infusion Fleur d'Oranger (Prada): Blev först besviken när jag provade denna. Men sedan har F d'O växt, och det finns en slags härlig vintage pudirghet i all orangeblomma, neroli och mandarin supporterade av en återhållen tuberose och jasmin. Ger känslan av att bo på ett fint hotell i Italien eller Frankrike. Doften har många kritiker men alla är sin egen näsa närmast.
L'Eau de l'Hermine (Lostmarc´h): Det bretangeska huset Lostmarc´h:s lavendeltolkning är transparent och mycket bärbar. Kombinationen med citrus lättar upp lavendeltonerna och gör att de aldrig blir lite kvalmigt, tunga ungefär som en instängd lavendelpåse i ett linneskåp. Mycket bra som vår- och sommardoft men fungerar hela året.

I morgon avslöjas segraren!