Arquiste - Quick Impressions 3(3)

My final entry regarding my quick impressions of the Arquiste line.

Picture: Aleksandr Pushkin (1799-2837)
Author: V.A.Tropinin (cc) Wikimedia commons

Aleksandr: Inspired by Aleksandr Pushkins last duel in St.Petersburg  January 1837 Aleksandr highlights fresh green notes in a cold context, notes as fir,neroli, violet leaves and leather. The fragrance is elegant and subtle but to md the mixed ingredients almost smells like a smooth anise over soft suede and a fine vanillanote. An easy to wear everyday scent, classified as masculine but could also be worn by women IMO. Sillage is close and longevity for almost a day.

Picture: Still life with lemons, oranges and rose, 1633
Painting by Francisco de Zurbarán (1598-1664)
Wikimedia commons

L'Etrog: Inspired by Medieval Calabria, October 1175, where a family gathers to celebrate a good harvest. Starts with a sunny, yellow true smelling lemon, followed by a light, fresh in the same time a bit dark, ripe, fruity sweet note which ends up in a scent similar to fresh tobacco. Then L'Etrog softens in the lemony impression and get green and woodier during the drydown. A pleasant lemony, green-leafy-woody scent but unfortunately with a bad stayingpower. 

Overall the fragrances in the Arquiste line are well made and very wearable.My favorites are 1) Fleur de Louis, 2) Infanta en Flor followed by 3)Flor y Canto, 4) Anima Dulcis, 5) L'Etrog, 6) Aleksandr.
The fragrances are composed by perfumers Rodrigo Flores-Roux and Yann Vasnier who in a earlier colaboration has created (with Calice Becker) the much underappreciated Donna Karan Gold. Taken as a whole, the Arquistes have almost something of a polite and dimmed down Parfume Generale style, which make them wearable to a wider audience than the more distinctive Parfumerie Generale line. The latter is also more affordable than the Arquistes. Arquiste (samples and bottles) are aviable on Aus Liebe zum Duft

Vero Profumo - Rozy EDP

Photo: Mr Parfumista (c)

The rose variations Rozy  from Vero Profumo are said to be inspired from the intensive (to say the least) italian actress Anna Magnani and espceially the movie The Rose Tatoo. As usual the fragrances from Vero Profumo is created by the founder of the house, Vero Kern. Today my impression of Rozy EDP and in the next entry, Rozy Voile d'Extrait.

Rozy EDP starts with an accord that reminds me of the honeyed flowery/rosy a bit lipsticky in texture start of the clasic  Shocking by Elsa Schiaparelli. But after a while Rozy EDP takes its own track, a delicious, fruity, golden nectar, honey and rose. The passionfruit, characteristic for the EDP:s of Vero Kern is deeper, denser and more gentle than in for example Rubj EDP or Kiki EDP. Something original with Rozy EDP is the mix peach, rose, honey and lilacflowers which gives the fragrance its own, original characteristic, its texture is almost inky and the smell has also some similarities (cold, wet metallic) with fluid ink. As a contrast, a soft, smoothing sandalwood is interacting. In the basenotes there is an animalic, dirty quality, powdery almost like putty in texture, a combination that I like very much, present also, but much more powdery, in fragrances as Etat Libre d'Orange Putain de Palaces and Huitéme Art Poudre du Riz. Overall, the resemblance with something that could be a contemporary and more sofisticated (at least compared with current EDT, haven't tried the vintage perfume) Shocking by Schiaparelli lingers during the whole drydown. In the basenotes something that  vaughely reminds me of a flowery version of Amouage Gold Extrait in the older formula is also present as also a resemblence with Antonio Visconti Rose Savuage.

Picture: Rozy EDP
Photo. PR Vero Profump (c)

Rozy EDP is a beautiful, retrostyled rose that distinguishes itself among other dark, dramatic roses. Longevity is very good, traces are left unfragemented almost 24h later. The sillage starts big but lingers to close and in the end to a skinscent. Rozy EDP could be worn year around even if I think it would be great for the colder season or for chilly summerevenings.

Rating: 5

Notes: Rose, peach, passionfruit, honey, lilac, hyacinth, tarragon, sandalwood, powdery notes

Puredistance - Opardu

Photo: Opardu by Puredistance, all rights reserved (c)

It's hard to find the right words to describe Opardu, the new creation (will be released in November 2012) by masterperfumer Annie Buzantian for the Austrian/Netherlands nichehouse Puredistance founded by Jan Ewoud Vos. Even if Opardu is classical in it's texture and gives a familiar impression, it's hard to find obvious perfume references. Opardu is one of it's own kind. Opardu is said to be inspired of the vibrant nightlife of Paris in the 1920s. It is classical but not at all dated in style, and it express the feeling of the nostalgic looking back of years gone by.

Opardu starts with soft green floral notes, emphasizing floral. The greenery is more of the violet leaf type, not the rougher (but in a surprisingly gentle way) galbanum that is present in my favourite of this classy line so far, Antonia. Already from the start I percieve the same level of elegance as is present in Antoina, but Antonia is more of a pronounced daytime elegance where Opardu is the contrasting, mysterious and graceful night bird.

The flowery notes confuses me, a note similar to violet is present and something that reminds me of hints of orris but without the famous carrotnote.The mysterious flower is lilac and Opardu in color and texture is just as a bale of exclusive lilac silk velvet. Good lilac scents is not very common, After My Own Heart by Ineke is a well crafted example from the genre but AMOH is fresher and more outdoor in style.

Opardu also presents a pleasent almost slight creamy powdery accord that has some similarities with a subdued lipsticknote. The powder probably emerges from the heliotrophe but I also think aldehydes is included as Opardu (despite differences in flowery notes and scent) has some of the texture and expression of Esprit d'Oscar by Oscar de la Renta but Opardu is more polite and polished in style.

In the basenotes the lilac accompanied by an pleasant slight almondy heliotrophe, supported by a light handed white musk together with a beautiful soft cedarwood that blended with the heliotrophe smells close to sandalwood. Opardu ends as a soft, woody, lilac.

Opardu is an example of a wellcrafted, quality fragrance that unfold it's secrets in different very well blended layers, just as a budding flower.It's a relaxing fragrance that gives a calming almost sad/biitersweet pleasure during the whole drydown. Regarding the vibrant 1920s inspiration of Opardu, my impression is it's a perfume created for the sofisticated nightlife, visiting the Opera and dining at an elegant restaurant instead of dancing wild on a jazz-club. Personally I feel a connction between Opardu and the decade before, the early 1910s and the fashion of Paul Poiret with it's peacock feathers, muted velvet silk, sweeping, comfortable silk dresses with sophisticated oriental patterns, something I think is intermediated by the Puredistance advertesing picture above, just as the original below.

Picture: Poiret model 1914

No known restrictions on publication, Wikimedia commons

Opardu is avaible in perfumeconcentration and therefore it wear close to the skin. The stayingpower is good, Opardu lasts good for a day. To compare, Antonia (also pure perfume) is more radiant and has a 24h+ stayingpower. Opardu is also suitable to wear in daytime and I can image it will be particularly appealing duirng the chilly but bright, early winter-spring days.

I think fans of (among themselves as different scents) Chanel No 5 Parfume, Amouage Gold (in swedish) and Dia, but also Histoire d'Parfums Blanc Violette, and Guerlain L'Heure Bleue will appreciate the beautiful Opardu. And of course; every true admirer of a wellcrafted perfume.

Rating: 5

Notes: Tubereuse, gardenia, rose, lilac, carnation, jasmine, heliotrope, cedarwood, musk

Top summerfragrances 2012

Photo: Mr Parfumista (c)

Suddenly the bright and shining early summer month of June disappeared, the high summer month of July is over and sadly most of the summer is gone. Two weeks ago I also noticed the first signs of the late summer, the late evening suddenly was dark, not bright as in the beginning of the summer. One week ago the crickets started to play a true sign of the late summer. Fragrancewise I have worn just a few typical summerfragrances, most of the preferred ones up to day I enjoy the year around. Even if I almost sampling different fragrances and not have much time to wear my favourites, here they are for summer 2012:

Nuit Etoilée (Annick Goutal): Light herbal, slight smoky this one reminds me of a starry night in the asphaltjungle.

Cologne Friction (Parfums de Nicolaï): The ultimate, green, grassy, cologne for lazy summers. Perfect for vacation in the archipelago or just anywhere. And for looking at a game of tennis.

Corps et Ames Eau de Toilette Apaisante (Parfumerie Generale): A 1970s inspired chypre-light featuring the verbena note. An airy and bright interpretation of the original CeA Edp.

Rebel (Antonio Visconti): A soothing, refined patchouli with delicate notes of dark and dry chocolate.

Cristalle Edt (Chanel): There is (almost) nothing like this citrus-mossy classic when it's comes to summer casual chic.

Impossible Iris (Ramón Monegal): Year around elegant-chic. Has made a rapid career and is now among my most appreciated irises.

Rose Etoile de Hollande (Mona di Orio): Monas lovely rose is an olfactorial masterpiece is a multifacetted creation that reflects both the brightness and the dark sides of the rose.

Amoureuse (Parfums DelRae): Whith it's dark, almost decaying flowers blended with cardamon, Amoureuse is a beautiful gem suitable for alls seasons. Love it.

Ubar (Amouage): There is a golden shimmer surrounding the white flowers of this fine Amouage classic. Always right to wear in it's understated elegance, the quiet sister among Dia and Gold.

Black Oud (Montale): This classic dark rosy, leathery, patchuli oud becomes creamy in texture when worn in warm and humid weather. And never fails to attract compliments....

Mer av Parfumistans reviewer - Niche 2 (2)

Fortsättning från föregående inlägg gällande listning av reviewer på Parfumistans dagbok från i våras/somras:

Maître Parfumeur et Gantier Jasmine: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=606000

Amouage Opus I, II, III: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614452 , http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614707

Hors Là Monde Siloh: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=607880

Keiko Mecheri Tarifa: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650

Amouage Gold: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/archive.jsp?date=2010-08&mode=month

XerJoff Irisss: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=618028

Arabian Oud Mokhalat Najdi: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615746

Creed Vanisia: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614586

The Different Company Oriantal Lounge:  http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=611429

Hoppas att listningen underlättar läsningen.

OBS: Eventuella kommentarer på något av inläggen lämnas här då jag inte checkar av Parfumistans dagbok.

Snart fri....

Idag är sista dagen av min maratonvecka med EL PCJWM så i morgon slår frihetens timme. Hur ska då den nuvunna friheten utnyttjas? Innan jag antog utmaningen så hade jag bestämt träff med Ava Luxe och nu längtar jag också efter Parfums de Nicolaï. Och så Amouage Gold förstås är helsugen på detta aldehydiska mästerverk. Längtar också efter Shalimar måste bara bli lite kallare ute. Vad jag inte känner för just nu är söta gourmanddofter, men det gör jag garanterat när vintern kommer.

Höstdofter 2010

Foto: Herr Parfumista (c)

Den stora internationella parfymbloggarmaffian hade sin höstdofttopplistepublicering i fredags. Så då måste förstås en perifer liten parfymblogg som den här också klämma ur sig en lista. Här kommer den:

Private Collection Jasmine White Moss (Estee Lauder): Eftersom jag antagit Perfume Posses utmaning att bära EN doft i EN VECKA och det blev just PCJVM så är den förstås först på listan. Varför det blev PCJVM? Jo, den representerar genren vit blomma på en bädd av gröna blad som jag ofta dras till på hösten.

Miss Dior Cherie L'Eau (Dior): En light gardeina på kemiskt grönt men härlig ändå. Vad många skulle definiera som en vårdoft, men jag är på något vis tvärt om. I våras när den här "passade" var jag inne i en oud-period.

Gardenia (Isabey). Måtte inte detta prov ta slut!! En liksom pappersaktig men samtidigt dovt, fyllig gardenia med vintagekänsla.Herr Parfumistas först kommentar: "Det känns att det är en äldre bas". Han tycker att det finns likheter med Estee Lauders Spellbound och jag kan hålla med, om man tar bort kryddorna.

Nej, det är nog bäst jag slutar, det här är ju inte vad man förväntar sig av en normal höstoppdoft lista. Men efter veckan med PCJVM så blir det i alla fall en dag eller två med Guerlains Shalimar och Amouages Gold båda i parfymstyrka. Ahhhhh........

Tidig höst 2010

Så här när hösten precis gjort sitt intåg kan precis allt användas, en härlig årstid med andra ord. Ute är det både varmt och kallt, soligt och grått.  Just nu har jag av någon anledning (kanske ett försök att hålla kvar sommaren) en viss faiblesse för varma, vita blommor som:
Lady Caron (Caron): Vitblommig doft med tydliga inslag av magnolia. Har en lätt men äkta chyprebas, min flaska är inköpt i en av Caronbutikerna i Paris introduktionsåret år 2000 vilket var precis i skarven för restriktionerna gällande ekmossan.
Passion (Annick Goutal): Vitblommig med inslag av tuberose som flyter in i övriga blommor på ett sätt som gör den liksom "sömlös". Allt på en fin, mörkgrön bas med bland annat mossa. Mossigheten känns som en djungelmossa och ger en känsla av hela den tropiska undervegitation med en visst inslag av ruttnande växtdelar. En varm och mångfacetterad elegant!
Självklart smyger det sig in dofter från helt andra kategorier också som:
Nina (Nina Ricci): Det karamelliserade, ambrerande äpplet på träbas är sammanlänkat med mycket trevliga tidiga höstminnen för min del.
Amouage Gold (Amouage): Högkvalitativ parfym i tantgenren men rätt doserad är den helt underbar. Särskilt stundande ruggiga höstdagar.
Infusion d'Iris Edp (Prada): Trots att herr Parfumista anser att den är tantvarning på mig så känner jag mig så i komfort i denna iris-trä blandning. Jag är glad att en sådan bärbar och riktigt bra doft finns lätt tillgänglig i butikerna. En pärla bland mainstream, hade lika gärna kunnat ges ut som en nicheparfym.
Roma (Laura Biagiotti): Har återupptäckt denna min gamla trotjänare sedan nittiotalet. Efter den lite tuffa, gröna början tonar den ut i pudrig tonkaböna, ambra, trä och vanilj. Mycket bärbar, en doft för dagar när jag inte vet vad jag känner för.
Escale à Pondichéry (Dior): Egentligen en sommarparfym med sin tydliga bergamott, jasmin, lätta kryddighet och svarta te. Men passar mig klart bättre i lite kallare väder. Den kan bli för mycket i värme. Pondichéry är en doft som är mycket känslig för dosering, väder och bärarens kemiska status för stunden. Men det är en sådan oberäkenlighet som skapar spännande dofter.

Amouage Gold

Hyllningen av mainstream den senaste tiden innebär inte att jag övergivit nisch. Nej det finns mycket bra inom nisch, särskilt inom de kanske 10 % av utbudet som använder riktigt bra råvaror. En representant för dessa dofter är utan tvekan Amouage Gold. Gold är Amouages första doft från 1983 och är fortfarande dess frontparfym. Det sägs att sultanens av Omans frus favoritparfym var Madame Rochas och toppnäsan Guy Robert kallades in för att med de bästa av råvaror göra en doft i samma stil.  Det blev startskottet för den kungliga familjens parfymhus Amouage.
Det är svårt att göra en så mångfacetterad och av så fina råvaror komponerad parfym rättvisa i en kort recension. Gold är en klassisk aldehydparfym men på mig ger den också något av en orientalisk känsla, antagligen på grund av frankinsenceinslaget, silverrökelsen från Oman. Gold har i strukturen likheter med Madame Rochas och Chanel No 5.
Gold lyfter upp en kylig och ruggig sommarmorgon (eller vilken ruggig morgon som helst). Gold, som egentligen är mer av typen galadoft, är egentligen för elegant för en vanlig gnet-dag på kontoret, iförd någon helt ogenomtänkt klädkombination. Men varför inte förgylla vardagen? I Gold känns det som jag bär en matt, gyllene, skråddsydd, aftonklänning i ett tungt, böljande (Amouage betyder vågor) silkestyg. Ingredienserna liksom flyter samman sömlöst, de böljar ut och in i olika noter. Inget känns skarpt eller kemiskt, till och med civeten känns mjukt rundad och inte så rått animalisk. Gold är visserligen av modell "tantparfym" men till och med herr Parfumista som är så känslig för detta erkände ändå att Gold är mycket bra och att man liksom glömmer bort "tantkaraktären".
Min recension av Gold är av parfymvarianten. Har också testat EDP:n. Den är också mycket stark och jag upplever den som mer av en "roomfiller" än parfymen. Parfymen är mjukare, mer hudnära och diskret på något sätt.

Betyg: 5  

Amouage Opus I,II,III

Så sitter jag nu här, trots försök att spjärna emot,  fångad av Opus! Tyvärr, tyvärr verkar det inte som om Amouage har passerat sin höjdpunkt som jag "hoppades" i föregående inlägg. I det följande beskrivs intryck efter att ha doftat på stickor samt intrycken från pågående provning av den jag gillade bäst. Det är alltså inte någon review baserad på ett "analyserande bärande" utan spontana, första intryck.
Rent generellt kan jag nog tycka att Opusarna är ett steg för Amouage att flirta med en bredare kundgrupp. Ingen ger ett lika traditionellt Amouage-bombastiskt intryck som tex Gold, Dia och Epic. Det här är mjukare, snällare dofter som smälter in på ett sätt så att de tilltalar fler. Mer västerländskt anpassade kan man kanske säga. Det är som vanligt med Amouage högkvalitativa ingredienser och en intressant utveckling, i alla fall i den jag testar på huden. Man väntar liksom på vad som ska komma runt hörnet. Även om jag är väldigt fötjust i vissa av de bombatiska ( särskilt Epic) så tilltalas jag mycket av Opusarna och särskilt då:
Opus I: En doft i genren modern chypre. Opus I är den som jag provar just nu då den tilltalade mig mest från doftstickan. Och den tilltalar mig desvärre väldigt mycket, den har en egen tonalitet med inslag av en mjuk kardemumma som är mycket fin. Det finns också något som påminner om något från min barndom, närmare bestämt en nagelbandssalva med en speciell ros-ton som min mamma hade. Henns farmor i sin tur hade haft den så produkten i fråga (minns inte vad den heter) borde vara bortåt hundra år i alla fall. Ska bli spännande att se om Opus I håller ihop ordentligt framåt kvällskvisten. Eftersom den är så mycket mildare och diskret än de traditionella Amouagerna finns viss risk att hållbarheten under dagen inte är lika bra.
Opus II: Den mest unisex, åt det manliga hållet i trion. En finstämd, lite hög och ren incensedoft. Inget som sticker ut men den höga kvaliteten märks tydligt, den blir aldrig för tjock eller tät. Men har man redan en del incensedofter så blir den här lite av en repris. Klassad som en aromatisk doft av Amouage.
Opus III: Är nästa Opus ut för testning på huden. Från stickan känns den mer kompakt, hoptryckt, tät och lite åt det gourmandiga hållet men samtididgt inte så söt. På  stickan har den inte samma egna identitet som Opus I. Men det är något som kan ändras när den kommer på plats för att utvecklas på huden. Klassad som en floral-oriental av Amouage.
Får se om jag satsar på trean i morgon eller om jag behöver Amouage-paus. Det är småjobbigt att utvärdera sådana här  komplexa dofter där det gäller att ha samlat alla intryck innan provet är slut. Rapport om slutklämmen på I:an följer också.