Dagens Doft - Norell

Redan igår kväll visste jag att jag skulle ha Norell från 1968 idag. Jag befinner mig fortfarande i tanternas gränsland, Norell är en grön lite bitter blomdoft. Konstigt nog har mannen aldrig klagat på den utan tvärtom varit positiv.
Norell är en av de första dofterna som gavs ut som bar en designers namn. Norman Norell (Levinson) 1900-1972 var den första amerikanska designern som kunde tävla med fransk couture. Han designade enkla, stilrena plagg och han hade under flera decennier uppdrag för filmindustrin. Doften Norell har sedan Revlons tid sålts vidare och ägs nu av det tredje amerikanska doftföretaget. Norell reformulerades 1997, men med de gamla ingredienserna. Jag har bara luktat på den nyare versionen men vad jag förstår från doftens riktiga anhängare är den mycket snällare och mesigare än originalet. Antagligen har den rundas av för att bli mer säljbar.
Norell är ett exempel på dålig varumärkesvård då doften i hemlandet "sjunkit ned" till att bli en drugstoredoft. Med sin bakgrund och doft skulle en kunna vara något helt annat.
Så till själva doften: Jag får associationer till skärgårdskväll, vedeldad bastu med bad i havet. Doften inleds tvåligt men ganska snart slår det bittra galbanum gräset igenom, även om tvåligheten består. Jag känner återhållna blommor, främst nejlika. Doften är väldigt torr, absolut ingen våt fruktighet. Trots de naturassociationer jag får är doften formell och gör sig lika bra på kontoret. Den ger ett seriöst intryck, den är så långt ifrån något flickigt flams man kan komma.
Norell inleds med bergamott, gröna blad, örter, verbena och galbanum. Sedan följer en mjuk nejlika (den är tydligen tuffare i urversionen), olika sorters liljor, hyacint, ros, jasmin, ylang-ylang och heliotrope. I basen mysk, sandelträ, iris, myrra och vanilj. Som synes en komplex doft som även i sin (enligt parfymsnobbarna) nedtonade version, är en mycket trevlig bekantskap. Det är inte en dofttyp som skapas idag. Klart originell!