Fragrance(s) of the week (37) 2013 - Impression of Autour d'Parfum

Picture: Ambre Mystère Autour d'Parfum
Photo: PR Autour d'Parfums

To my nose the fragrances of Autour d'Parfum are good and affordable, robust perfumes that highlights some basic ingredients in perfumery. These fragrances are perfect as a base for the woody-oriental/ oriental section when start building a perfumewaredrobe.  Other robust, priceworthy basic fragrances is Les Nereides with a good Patchouli Patchouli Antique and good musks as Musc Samarkand and Musc de Java. Also the "solinotes" perfumes of Molinard is good as fore example Molinard Ambre, Vanille, and Patchouli.

Parfums de Nicolaï – Musc Intense

Picture: Portrait of Madame de Pompdour (1721-1764)
Francois Boucher, 1756

Musc Intense is a sensual flowery, high quality white musk created by the great parfumer Patricia de Nicolaï for her own house, Parfumes de Nicolaï in 2012.

First of all I want to calm those readers down that don’t like the white musk performed in many of the reacent years mainstream offerings. Musc Intense is nothing of that characteristic almost wet slight chemichal note that could be too much in some offerings but that I like in many, if handled with care. Instead Musc Intense is all about a dry, powdery, luxary musk that integrating the flowers and other ingredients in a subtle manner.

Musc Intense starts with a pleasant, very dry almost gun powdery accord. It’s not the distinct wet gunpowder as in Lorenzo Villoresis Teint de Neige neither the less harsh but anyway close opening accord of the beautiful Temps d’Hiver by Antonio Visconti. But Musc Intense has similarities with both this fragrance openings but is lighter and smoother, just like an elegant loose powder on a powder puff. There is a lighter version of the typical gunpowderaccord of the two former ones,  which I think (just speculating I’m no chemist) consists of rose, carnation and maybe the musc or some other ingredient that could show powdery facetts. As Musc Intense reaches its heart, the powdery, subdued, flowery notes slightly reminds me of the beautiful powdery violet of Opardu by Puredistance. Some subdued liquery notes deepening the accord in a finetuned manner.At last, Musc Intense is anchored in a dry, powdery, not especially sweet musk and there is a deep but at the same time light, pink rosenote that emerges on my skin.

Musc Intense is a subtle and elegant fragrance, well blended of high quality ingredients as we are used to when it comes to creations of Patricia de Nicolaï. The only weakness is that it seems like my skin just eats Musc Intense and the scent therefore is faint to me, even if described as sensual and subtle it’s a bit too subtle to me. The longevity is for about a day and the sillage is very close.

To me Musc Intense is a scent as was it created exclusive for Madame de Pompadour.It’s the essence of the rococoera, delicate fabrics, pastels, powder and musk. Musk Intense is a fragrance for those who likes some of the fragrances mentioned above but also my own favorite musk Les Nombres d’Or Musc by Mona di Orio, also a slight flowery musk but more distinct and less powdery. Also Les Nombres d’Or Ambre by Mona di Orio has a similar drieness and some of the gunpowder of the opening.  If you like Les Nereides Musc Samarkand and Annick Goutal Musc Nomade you probably also will like Musc Intense.

Rating: 4

Notes: Liquer, different types of roses and white musks, carnation, violet, jasmine

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Musc

Foto: Parfumista (c)

Fortsätter med nästa pärla i Mona di Orios EDT-serie Les Nombres d'Or nämligen Musc. Les Nombres d'Or Musc är i mitt tycke ännu en fullträff från Mona, men jag verkar och andra sidan gilla det mesta som Mona skapar, hennes speciella stil berör. Till och med hennes "entonsserie" känns diskret och hemligt spännande. Precis om Les Nombres d'Or Ambre häromdagen är Musc klassad som unisex men jag tycker att båda dofterna är ytterst kvinnliga. Kanske det är därför flera manliga revieware inte verkar gilla dem.
Les Nombres d'Or Musc är för mig inte så mycket en myskparfym även om det är mysk som är det genomgående temat. Eller den mysknot som skapas genom att lägga samman noter från växtriket med syntetisk mysk, alltså ett substitut till den animaliska mysken. Musc har inte mycket som påminner om den typiskt mer distinkta, eller ska jag kalla den mer påträngande, "cleana" mysk som man kan känna i många vita myskdofter. Exempelvis Les Nereides Musc Samarkand och Annick Goutals Musc Nomade har ett tydligare myskigt inslag än Musc. Musc är för mig en mjuk puderpuffsdoft, heliotrope, tonkaböna och en lätt, blekt rosa ros är de noter som accentureras mest på mig. Musc är mycket komfortabel, diskret och elegant, den har inga kantiga, sträva eller dissonanta noter. En typisk "pärlcollier med kashmirkoftsset i blek pastell" doft, lika kvinnlig som Mona själv (även om hon är mer färgstark). Själv bara äääääälskar jag Musc, den får mig att känna mig så väl till mods, sin eleganta stil till trots.

Les Nombres d'Or Musc är, trots att den är en lätt, transparent och ljus doft, hållbar minst hela dagen.  Den passar dagtid året om och fungerar säkert ypperligt som kvällsdoft om sommaren.

Betyg: 5

Noter: Neroli, kamomill, ros, heliotrope, tonkaböna, mysk.

Midsommardofter 2011

Nu är det äntligen sommar! Foto: Herr Parfumista (c)

Det här är femte året som jag mässar och tycker till om midsommardofter. Det har blivit som en stående veckotidningsrepetoar att skriva inlägg om "passande" jul- påsk- och midsommardofter. Det har varit olika teman, från klassiskt, lätt blommiga, till motsatsen mörka och mystiska, tema efter typ av situationen för midsommarfirandet mm. Temat i år blir dofter som håller en hel midsommarafton och långt in på natten och som ändå är hyfsat somriga, eller i alla fall årstidslösa. Utgår från några som jag själv burit en del under de senaste veckorna. Man ska akta sig för att överdosera dofterna nedan, för då kan de bli för mycket.

Dzongkha (L'Artisan): Är just nu inne i en Dzongkha-period, har burit den tre dagar i sträck, villket är extraordinärt för mig. Dzongkha är en osöt doft med en lätt blommighet som ska vara pion. Den kontrasteras av bland annat vetiver, irisrot, kardemumma och rökelseträ. Knastertorr, trivsam och meditativ.
Baby Doll Paris (YSL): Denna pionjär i den av många föraktade doftfamiljen fruktiga floraler accentuerar grapefrukt, ros och röda bär på mig. Gör sig mycket bra i varmt och soligt väder och sitter som klistrad.
Musc Samarkand (Les Nereides): För mig är myskdofterna ersättarna till de typiskt cleana, aquatiska dofterna som jag har svårt för. Musc Samarkand är en angoramjuk, vit och enkel mysk utan krusiduller som skapar trivsel långt in på natten.
Eau de Star (Thierry Mugler): Melon, patchoulli och vanilj i en typisk kraftfull  Muglerblandning som håller hur länge som helst. Lite aquatisk i stilen även om den inte är det.
Un Jardin en Mediterranee (Hermès): Denna fuktiga, fikon-skogiga doft med stänk av örter är en perfekt följeslagare såväl en varm som en regning sommardag.

Hur som helst, ha en trevlig Midsommar vilken av dina favoriter du än väljer!

Inga vårkänslor....

Vårtecken, foto: Herr Parfumista (c)

Trots att våren äntligen är här så lyser längtan efter vårliga dofter med sin frånvaro. Inte ens mina trevliga gröna, som är ett bra sätt att inleda våren med, lockar. Nej jag framhärdar i mörka rosor, ouder, gourmander och kryddiga kreationer. Efter helgen får det vara nog. Nästa vecka är det jag som kommer att tvångsparfymera mig i för årstiden mer "passande" dofter. Kommer jag bara på spåret så är jag nog snart på banan. Och det går ju alltid att smyga in någon dag då och då med en mörk och dramtisk doft-skönhet.

För att påbörja den mentala omsvängningen har jag så smått börjat fundera på vilka jag ska prioritera. Chanel No 19, Annick Goutals Heure Exquise och Vero Kerns Onda står på menyn i den gröna gruppen. Hermès Amazone, MPG:s Magnolia Pourpre och Annick Goutals Quel Amour! lockar i den ljust blommiga gruppen. Se där, "lockar", allt är precis som när det gäller det mesta annat bara en fråga om att ändra mindsetet. Och så är jag sugen på  Pradas Infusion d'Iris, Les Nereides Musc Samarkand och Serge Lutens Sa Majesté la Rose, obs; ljus och grön ros.

Mysk(o) vecka...

Under en arbetsvecka har jag provat myskdominerade dofter i den lättare, ljusa till mellanljusa kategorin. Alltså inte tyngre bygder som min mörka amberettebaserade myskolja eller herr Parfumistas Oud Musk. Nedan några korta, spontana kommentarer.

Provningen inleddes med:

Les Nombres d'Or Musc (Mona di Orio): Som Mona O-fantast blev jag förstås förtjust i denna även om den inte når upp till Cuir i samma serie. Pudrig och varm mysk, troligen på grund av heliotropen och tonkabönan, elegant damig (på gränsen till tant enligt herr P), inget kemiskt tonårskatigt. En lätt blommighet av angelica och lite ros och neroli. En lätt floriental klassad som unisex men enligt min mening är den mer feminin och kan klassas som damdoft (om man nu bryr sig om sådant).

...och följdes av:

Musc Nomade (Annick Goutal): Påminner en hel del om Monas mysk men den här är helt unisex i sin karaktär. Träigare, mörkare och kallare trots vissa gemensamma ingredienser förutom ljus mysk extraherad från angelicarot, även amberette frön, tonka böna och labandum. Blommorna saknas här och doften känns kargare än Monas mysk på något vis.

Narciso Rodriguez for Her EDT (NR): En tillbakahållet blommig mysk som ger mig associationen varm bilklädesel i konstläder i en gammal amerikanare. En modern, träig, myskig oriental som inte skäms över sin kemiskhet. Det finns en lätt fruktig blommighet av osmanthus och apelsinblomma som balanserar mysken på ett bra sätt. Doften var stilbildande när den kom och den har fått flera efterföljare, mest känd är kanske Sarah Jessica Parkers Lovely som är en mer blommig variant.

Helmut Lang Woman EDP (HL): En mycket bra skalad ljus mysk som också var avantgarde när den kom 2000. Inleds med tillbakahållna vita blommor som jasmin och konvalj över en myskigt, träig bas kombinerad med en tydlig, varm vanilj. Diskret doft om den appliceras i lagom mängd. En perfekt svart/grå kostym/dräkt doft.

...och avslutades med...

Musc Samarkand (Les Nereides): Den ljusaste mysken sist. Den ger en fräsch men inte tonårskladdig känsla. På mig påminner den mig väldigt mycket om min version av Miss Dior EDT (ca tio år gammal version) även om den senare är grönare, stramare och skapare. När jag känner likheten förstår jag hur mycket Miss Dior förvanskats, en massa ljus mysk in och det mesta av ekmossan ut, även om jag tycker mycket om min version i alla fall. Där Miss Dior är effektivt kontorselegant är Musc Samarkand en vit, mjuk och ullig angorajumper att krypa in i en mulen dag. Jag tycker mycket om denna rena, enkla och okomplicerade doft. Svalkar även bra på sommaren.

Summering av den mysk(o) veckan: Mysk har fått en dålig klang på grund av alla likartat kemiskt fruktigt alternativt träigt myskiga dofter som vräks ut på marknaden. Men det finns många fina myskdominerade dofter och ser man till att applicera dem i lagom dos och ge dem tid för utvärdering så hittar man pärlor.