Le Galion - Tubéreuse

Picture: Le Galion Tubéreuse
Photo: PR Le Galion (c)

Tubéreuse is one of the re-issued and re-constructued fragances of the french house Le Galion (more about that in the previous post). The original Tubéreuse was created 1937 by Paul Vacher and the current interpretation is performed by Thomas Fontaine.

Tubéreuse starts with a blast of fresh cut, white flowers with some of the crispy, green leaves also clearly present. The tuberose is dominating in the first stage but as Tubéreuse dries down, the fragrance developes, on the verge to, a  voluminous white floral bouquet with some sweet, almost fruity elements. Tubéreuse is fresh and innocent in style, there is neither an indolic interpretation of the flower, like Robert Piguet Fracas, nor a cold, earthy  and green interpretation of the contemporary style like L'Artisan Parfumeur Nuit de Tubéreuse. The flowers are clean and clear, a (white) rose is another flower which steps forward in some passages, and a light spicy accords reinforces as Tubéreuse dries down. There is no powder or soap in the mix, and what it smells like is an uncomplicated, well balanced and very comfortable white bouquet composed with good ingredients. The delicious flowers rests on a musky, slight woody, ambery base balanced with an almost animalic note. The musky-animalic bases gives the fragrance a good longevity and medium silage.

Tubéreuse is very wearable white flower, suitable year around for daytime wearing. It's a bright and happy fragrance and it's reminds me in style of other white bouqet tuberoses such as Gianfranco Ferre signature fragrance with the same name, Oscar de la Renta Mi Corazon (both quite timeless in style), Guerlain Jardins de Bagatelle (older and denser in style) and Ramón Monegal Kiss My Name (more contemporary in style).

Rating: 4

Notes: Mandarin, galbanum, pink pepper, pear; tuberose, rose, orange blossom, raspberry, cedar, amber, musk

Thanks to Fragance & Art for the sample to test

Chanel Les Exclusifs – Gardenia

Picture: Gardenia thunbergia,
Source:Compton Herbarium, Kirstenbosch
Picture by Edith Struben, c 1915

Gardenia is another of the reinterpreted/reformulated Ernst Beaux classics from the 1920s in the Les Exclusifs Collection. The first version of gardenia was created in 1925. The Exclusives version is an Edt like all fragrances in the collection.

Gardenia starts with a blast of the smell of an elegant bath foam, a real bubbly bath. To me Gardenia smells transparent, in between light and dark pink, as a pink a bit viscous liquid. The bubble bath and pink liquid associations leads me to think of the transparent but viscous, pink, bubble bath tubereuse Michelle from Balenciaga but Michelle is stronger and bolder in it’s expression where Gardenia is more polite and unobtrusive. Gardenia, like all gardenia fragrances, is not the scent of gardenia as it can’t be extracted, but a interpretation of the perfumers, and probably also Coco’s, vision of her favourite flower. As the pink texture described, Gardenia to me is most about a delicate, medium sweet tubereuse, some other white flowers, some smooth fruit, some greenery and a contrasting, just a bit dirty, almost dry-furry note among the musky basenotes. 

Gardenia is a discrete, elegant, timeless Chanel fragrance, wearable in most situations, the year around. Blooms in summerheat and gives glimpses of a warmer season when worn during the colder months. Gardenia stays close to the skin and lasts for more than 12h.

Those who enjoy abstract, colder, tubereuse fragrances as  Mona di Orio Les Nombres d’Or Tubereuse  and L’Artisan Parfumeur Nuit de Tubereuse will probably like Chanel Gardenia.

Rating: 4

Notes: Orangeblossom, green notes, tubereuse, jasmine, gardenia, fruits, coconut, sandalwood, musk, vetiver, patchouli, vanilla

A summary of Neela Vermeire Creations

At first as I read about the Neela Vermeire Creations I was sceptic because the fact that the hyper-producitve Bertrand Duchaufour is the nose. I have to make clear that I really like many of BD:s creations for example Nuit de Tubereuse and Dzongka are two of my top favourites and his Sienne l'Hiver and Bois d'Ombrie are performing well on Mr Parfumista. But in the latest years Bertrand seems to be everywhere, he works for so many houses and projects that it is easy to assume that he will be exhausted and loose the artistic feeling. Therefore my expectations, when I ordered the discovery set, was: High quality perfumes, blends of superior ingredients and technical perfected but without the artistic sense.

I could not be more wrong. All three of Neela Vermeires creations is all of that mentioned above but also with a great artistical sense that is able transmit the images of India (and lot of other images) that the perfumes will convey. Maybe it is Neela who stands for the sentiment of those lovely creations, but also Bertrand definitly demonstrates his artistic skills.

All three of the Neela Vermeire creations are just great and a pleasure to wear. I had a hard time ranking them and even if I have rated all of them as 5 there is of course a ranking within the best rating. Before testing, from what I had read about the pefumes, I thought the rose-oud Mohur would be my favorite as like oud/rose combinations since years. But as often in perfumeland, the obvious candidate in advance, is overtaken by another when it comes to the real test. up to day the spicy oud Trayeé is number one, followed by the original, best fruity blend so far, Bombay Bling with the beautiful pink rose Mohur in bronze position. I guess that Mohur got distanced because I think it's the one of the three fragrances that is as least original compared to other perfumes.

Neela Vermeire Creations is definitly some of the very best fragrances launched during 2011.

Goutalvecka

Foto: Herr Parfumista (c)

För ett par dagar sedan avslutade jag min temavecka i Annick Goutal. Efter att i förra veckan blivit nedstämd och bedrövad vid provning av Serge Lutens makabra De Profundis, review följer men vid en mer passande tidpunkt som Allhelgonahelgen, bara måste jag muntra upp mig rejält. Inget kan väl passa bättre som humörhöjare än Annick Goutals fina, rena och klara dofter. För att få en rejäl kontrast inledde jag tema AG med:

Ninfeo Mio: Ninfeo är nog min största AG favorit. Den illusterar perfekt den skuggiga näckrosdamm i en gammal romersk park som den är inspirerad av. Citrus, lime, gröna noter, nässlig, trä och en blomnot som bara anas men som påminner om Tuberose. Det är kanske därför jag associerar Ninfeo Mio till L'Artisans Nuit de Tubereuse.

Un Matin d'Orage: UMdO var jag inte så jätteförtjust i från början men det är en doft som jag tycker mer och mer om. Doften förmedlar verkligen intrycket av en trädgård som vaknar upp i solsken morgonen efter ovädret, den höga klara, spritsiga, luften, det våta gräset och doften av blommor och blad som slagits ned av regnet.Review: http://parfumistansblogg.blogspot.com/search/label/Un%20Matin%20d%27Orage

Gardenia Passion: Jag hittar främst tuberose i denna fina, vita blomdoft. Finns stråk som påminner om den grönkrispiga tuberosen i Carnal Flower. GP är för mig en rätt klassisk tuberosedominerad doft, inte så särskilt originell.

Songes: Är verkligen som en tropisk dröm. Förmedlar en tropisk fuktighet och värme. Frangipanin är extra tydlig på mig och doftspåret varar länge efter det att jag lämnat rummet. Songes är också en AG som jag uppskattar alltmer.

Grand Amour: Tillhör liksom Gardenia Passion de klassiska AG:s som skapades medan Annick fortfarande var i livet. Aldehydisk hyacint och lilja, tät och lite metallisk i tonen men ändå varm, speciell. Vissa noter påminner om  Serge Lutens Bas de Soie fast BdS är kall i karaktären.

Passion: En av de allra första doftern från AG. Blommor på gränsen till att vara överblommade och noter av undervegetation i en krämig känsla. Påminner i stilen om Vivienne Westwood Boudoir och DelRaes Amoureuse minus kardemumman.

Mon Parfum Cheri, par Camille: Den senaste mörkt, fruktiga, chypreliknande iris-plommon-patchoulli parfymen var en värdig avslutning på AG kavalkaden. En kommande klassiker och en av de bästa dofterna 2011. Review i föregående inlägg.

Dofterna från Annick Goutal är verkliga humörhöjare samtidigt som jag kan njuta av välkomponerade och intressanta teman utan att behöva analysera till uttröttning. En AG vecka gör jag gärna om.

Årets parfymer 2010

Foto: Parfumista (c)

Så var det redan dags att sammanfatta parfymåret 2010. Givetvis har jag bara sniffat på en bråkdel av vad som lanserats och det som återges är förstås mina högst subjektiva synpunkter.

Mina favoriter lanserade 2010

Ninfeo Mio (Annick Goutal): Kan vara så att denna nässliga, men samtidigt vattniga, gröna skönhet kom redan mot slutet av 2009 men den får slinka med. Jättebra hållbarhet på mig trots att det är en Edt och en Goutal.

Nuit de Tubereuse (L'Artisan Parfumeur): Har vid sidan av den kalla, rotiga tubereusen en vattnig grönhet som också finns i Ninfeo Mio. På mig blir dofterna på något vis i samma stil, de ger ett liknande uttryck, en likartad ton.

Rubj EDP (Vero Profumo): Rubj EDP är en omtolkning av den underbara Rubj Extrait som kom för några år sedan. En mycket intressant varm komposition som utvecklas i tydliga faser under dagen.Kummin, tuberose och apelsinblomma är tongivande.

Aoud Musk (Montale): Den tätaste och mest intensivt peppriga doft jag hittills upplevt. Slår skoningslöst som en neutronbomb, tre minisprits på herr Parfumista invaderar ögonblickligen en hel bostad. Sitter till och med kvar i tyget efter tvätt.

Memoir Woman (Amouage): Elegant och mycket bärbar. En melankolisk och mörk doft som samtidigt inte är tung.Innehåller bland annat apelsin, anislikör och rökelseträ.

Une Rose Vermeille (Andy Tauer): Den fruktiga floralens revansch. Sprakande flamencoröd, varm och glad ros, viol och friskt hallon och en härligt gourmandig bas. En riktig glädjespridare.

Portrait of a Lady (Editions de Parfums Frederic Malle); Ännu ett mästerverk av de volumiösa dofternas mästare, Dominique Ropion. Påminner mig om en de dova, mörka nyanserna i en Rembrandt-målning.  Mörka rosor, finstämd patchoulli, lite cederträ (tror jag) och ambrox, en slags modern kemisk animalisk, myskig, ambraliknande substans. Se även full review den 23/12.

Ha en underbar och doftrik nyårsafton och ett Gott Nytt  (doft)År 2011!

Ett par favoriter

Mycket att göra i veckan så det blir inga längre utläggningar. Är just nu såååå förtjust i L'Artisans Nuit de Tuberose men så är jag ju också en stor tuberosefantast. Även Nasomattos Black Afgano är en favorit för tillfället, en helt motsatt doftgenre. Det blir aldrig som man tror - häromveckan skrev jag ett inlägg om vilka dofter jag kände för den närmsta tiden. Som så ofta blev det något helt annat. Men där har vi återigen tjusningen med parfymintresset - sinnesstämningen och omgivande intryck gör att allt planerat plötsligt kastas om.