SOTD March 2022

Picture: An adorable sight on a walk in early March
 (wearing Putredistance No. 12) -
Shetland Ponies are the cutiest.
Photo: Parfumista (c)

March 2022 - some notes about the SOTD.

1. Chance Eau Tendre Edp (Chanel) Musky light rosy, fruity - pink with lilac nuance

2. Angel Edp (Mugler) The ultimate mulitfacetted gourmand.

3. Sheiduna Extrait (Puredistance) Glowing, golden spicy ambery like sun rays over desert dunes.

4. Sheiduna Extrait (Puredistance) on repeat, one of my top Puredistances.

5. Warszawa Extrait (Puredistance) the dark fresh moss paired with dark plum in such a elegant way.

6. Gucci Oud Edp (Gucci) raspberry and dark pink rose over patchouli and well balanced oud.

7. Puredistance No 12  Extrait (Puredistance) A seamless blend of rose, iris and an accord like cristal clerar water  with a tiny bit of exclusive soap over a velvet smooth patchouli. Blue. Another of my top Puredistances.

8. Puredistance No 12  Extrait (Puredistance) another day in this beauty.

9. Peut Etre Edp (Maison Lancome) Light pink rose over musk, very pleasant and uncomplicated.

10. Lost in the city Edp (Miller Harris) Tangy rhubarb over rose with some zing from blackberry, close to Hermes Eau de Rhubarbe Ecarlate, which I like better, one of my favorites from the Hermes colognes.

11. Café Tuberosa Edp (Atelier Cologne) Thick tubereuse, dark chocolade and dark coffe in a delicious blend. 

12. Café Tuberosa Edp (Atelier Cologne) Couldn't resist it for another day.

13. Essence de Patchouli Edp (Perris Monte Carlo) Soapy, sort of dusty, musky dark and cold patchouli,  with a touch of something that reminds me of  a burning mosquito coil in a positive way. Unusual.

14. Coromandel Edt (Chanel Les Exclusifs) Earthy and clean patchouli over a balanaced dry dark chocolade amber, less sweet and more structured than the current Edp. The Edp is also very good although I prefer the Edt slightly.

15. Borneo 1834 Edp (Serge Lutens) Earthy fresh slight herbal-menthol dry dark chocolate  patchouli. Not as elegant as Coromandel, outdoorsy, classy - casual 

16. Akkad Edp (Lubin) Warm, sunny, sort of desert amber, delicious, perfect for snuggling.

17 Ambre 114 (Histoires de Parfums) Dark, herbal amber, leaning to the masculine side, classic styled amber, slight "old man" style.

18. Concentre d'Orange Verte (Hermès) I like the Concentre better for colder months with it's thicker texture and a hint of a note that reminds me of licorie which is not present in the  Eau d'Orange Verte. Both variations on a unique intermpretation of the classic colognetheme.

19. After My Own Heart (Ineke) Lovely smooth lilac with fruity notes. Comforting, warmer, sweeter and with more body than En Passant (Fredric Malle).

20. Eau de Soir Edp (Sisley) Elegant and sparkling like Champagne, I think of it as colored in gold and white, cool with beautiful, light, uplifting mossy notes. Have something in common with Puredistance No 12, similar texture and mode. Referring to a batch from mid -00, before the oakmoss regulations.

21. No 5 Eau Première  (Chanel) Smoother, sunnier, warmer not as serious cold and chalky as No 5 Edt. Easier to wear, lighter with the aldehydes. Classy. Referring to the 2008 version.

22. Concentre d'Orange Verte (Hermès) Sunny and early spring outside inspires to wear the green orange again. For the evening  No 5 Eau Première  (Chanel) on repeat.

23. Gabrielle Essence Edp (Chanel) A warm floral heart with a contrasting touch of tart notes probably from the fruity topnotes. Very pleasant, the perfect inoffensive officescent. Just like the greener and colder Gabrielle Edp.

24. Gabrielle Essence Edp (Chanel) Again - It just smells so good and is so easy to wear.

25. Dune Edt (Dior) Late 1990s formula of Dune, dry, salty, sandy, warm, sunny, high blue sky with glimpses of the sea in the horizon. Still so special.

26. Dune Edt (Dior) Couldn't resist another day in Dune, it's perfect to warming up this  cold, windy Saturday.

27. Orchid Leather Edp (Van Cleef  & Arpels) Dark, plummy leather, concentrated, a bit too masculine for me.

28: Nothing sick in flu or something similar.

29:  The same

30:  The same

31: Red Roses Cologne (Jo Malone)  Feels better celebrating with a few spritzes of this wonderful natural clean and calming rose.

It seems as Puredistance and Chanel (again) are the most worn during the month.

Easter in....

Picture: Spring, Easter and Scilla´s in the garden
Photo: Parfumista (c)

 

This year I was pondering of what the theme for my Easterposting should be. Earlier years the theme almost always has been appropriate fragrances for Easter in the (to my nose) for the occasion appropriate fragrancesgroups gourmand, incense and green. As late as this Wednesday I had no clue what theme to choose when suddenly it stood all clear derived from my SOTD that day Mitsouko Edt: Fragrances from the honorable house of Guerlain should be the Eastertheme.

Wednesday (almost Easter): Mitsouko Edt (semivintage from 2001): This is a light sort of carefree Mitosuko, almost easy to wear. The typical peachy, spicy accord is cleaner, brighter, higher on the fragrance notescale and not as multifaceted  as the Edp. The latter could  sometimes, especially with a spritz to much applied, be perceived as almost muddled. The basenotes of the Edt, at least in this version, is dominated from an uplifting and pleasant note of vetiver. I think this verion of Mitisi is truly unisex.

Maundy Thursday: Rose Nacree du Desert - Starts like a green, elegant rose with also  the greenery botteled. Than it evolves to a radiating still very elegant creamy, clean rosy chypre with vintage vibes, if it had a color it would be powdery light salomonpink. When wearing RNdD I come to think of another elegant contemporary chypre Sisley Soir de Lune even if that one is deeper, heavier and more of a evening fragrance, whereas RNdD is a daytime fragrance.

Good Friday: La Petite Robe Noir Couture - Yesterday was very pleasant like I was wrapped in a delicious dessert during the whole day. Not too sweet if moderatly applied, with  just a few spritzes the earthy base with patchouli and vetiver are more present. Excellent longevity, even now  I can smell the pleasant notes of  cherry liqueur and patchouli on my wrists. To me it really smells cherry even if the berry in the notelist is raspberry.

 

 I will continue with a post about the fragrances for the last three days of this Easter on Monday.

Happy Easter!

 

 

Gucci - Gucci Guilty Absolute pour Femme

Picture: Gucci Guilty Absolute pour Femme
Photo: PR Gucci (c)

Gucci Guilty Absolute pour Femme is the female interpretation of the 2017 success for him, the rubbery leather Gucci Guilty Absolute pour Homme. Both fragrances are created by the very experienced perfumer Alberto Morillas. 

Gucci Guilty Absolute pour Femme (GGApF) starts with a juicy, very natural black berry and to my nose also black currant accord. Later on  a purple rose accompanied by the green woody note of cypress, some glimpses from the leather in Gucci Guilty Absolute pour Homme  (GGApH) and the dark patchoulinote shows up. Light rose pepper sparkles in the blend like glimpsing stars on the dark night sky in the middle of a cold winter. The pepper never goes peppery, it's just fizzy. The fruity notes are tangy and delicate, and not especially sweet. GGApF has some similarities with GGApH, the same woody notes, especially from the cypress and a smooth interpretation of the leather. GGApF has not the rough and though burnt rubbery notes of GGApH, instead it has those beautiful dark fruity, juicy notes blended with the rose which creates a plush feminine impression over the contrasting masculine woody notes.

GGApF could be worn both for day and night. It's a bit formal, it's not a casual, laid back fragrance, it's perfect for the office and for after work. It's a fragrance that builds confidence, in the same way as for example Chanel Coco Mademoiselle Edp and even more; Montana Parfum de Peau. Just as the fragrances mentioned, the longevity is great, silage not as big but medium.

GGApF is an excellent example of the new chypre style, less sweet than the usual ones and with its own juicy, dark blackberry character. Even if GGApF is an example of the new chypre style, wearing it somehow makes me think of, even if not smelling similar, the above mentioned grand chypre of the 80s Montana. GGApF:s character also reminds me of Sisley Soir de Lune which is also a great contemporary chypre but created in the classic style. 

To me GGApF is one of the best releases for years in the womans section. I'm convinced this will be a classic just as GGApH.

Rating: 5

Notes: Blackberry, bergamot, pink pepper, rose, cypress, woody notes, amber, patchouli

Eau d'Italie - Acqua Decima

Picture: Acqua Decima, the color of the bottle
describes the juice perfectly.
Photo: PR Eau d'Italie (c)

Acqua Decima is the perfect summerfragrance from Eau d'Italie , dreated by Alberto Morillas. Acqua Decima was launched already 2013 and is the only Ed'I I havn't tested. Until now. The review of the new Morn to Dusk will follow later as vanilla goes well in the autumn.

Acqua Decima is said in the PR to be inspired by the scented notes which could be smelled along The Path of the Gods a mountain walk that links the Amalfi coast with the Bay of Sorrento, through cliffs in the wilderness over a glimmering blue sea. The gold of lemons and mandarins, the warmth of Neroli, the fresh coolness of petitgrain, enlivened by zesty notes of mint leaves.

Acqua Decima starts with a distinctive citrus accord, the mandarine must be the bitter version as there is almost no sweetness in the fragrance, it is of a herbal kind. Soon mint tunes in and takes the centerstage.It's not the chemical thoothpaste mint, this one is fresh and herbal. I can also smell something similar to tomatoleaves and for some moments I smell a modern version of Sisley Eau de Campagne. The herbal, minty accord, is wrapped in the citrusnotes which plays the supporting part after the very first accord.  The fragrance goes on very green, dry and quite linear. The basenotes are light woody green, constituting as the calm background to the sparkling, Sharp, just cutted greenery in the earlier stages. Overall Acqua Decima is edgy and contemporary in style, a member of the new colognes which are not as traditional in structure as the old citrus, light herbal ones. Despite classified as unisex, Acqua Decima to me is quite masculine, it's sharp and has no smothness or sweetness at all. Therefore I can't rate it after my wearing and have to rely on Mr Parfumistas judgement. Some of the other Eau d'Italies have the herbal, outdoorsy, sharpness also, I'm thinking of the original Eau de Italie and Magnolia Romana (worn by me in late spring/summer) both of them have more flowery components which creates a bit smoother, more feminine aura. When Mr Parfumista wears Acqua Decima he also detect a note similar to a lavander in the herbal accord. Overall he find it to be a well constructed fragrance, easy to wear and a fragrance that many people could like. Despite that he founds Acqua Decima a fragrance of much at it's own, there are some similarities to antoher fragrances but not so many. Mr Parfumista smells a hint from the classic cologne Bowling Green from Geoffrey Beene.
Aqua Decima is a genuine daytimefragrance for summer. The sillage is medium and the longevity for almost a day.

Rating: 4

Notes: Lemon, mandarin orange, mint, neroli, petitgrain, white wood, vetiver

L'Artisan Parfumeur - Mon Numéro 9

Picture: Citrus x limon,
Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen (1897)
Wikimedia commons

Mon Numéro 9 is a contempoary styled but in the same time classic cologne in one of the sub-lines of L'Artisan, the numbered Collection. See also my earlier review of the directe opposite to Mon Numéro 9, the boozy oriental Mon Numéro 10.  Both No 9 and No 10 are composed of superperfumer Bertrand Duchaufour, nowadays active in most wellestablished, older nichhouses and of courese also in some newcomers as BD seems to be a safe bet.

Mon Numéro 9 starts with a smooth, juicy and round lemon over green notes, on a light flowery carpet. The lemon is not sharp like the smell of chemical detergent which sometimes is present when lemon is dominating nor harsh-herbal as in some old styled mens colognes. The lemon-green-flowery accords are grounded in and contrasted by a typical contemporary vetiver, patchouli, woody, musky base. The musk is quite present but is not taking over the composition but assure that the longevity is very good for a citrus cologne. As described above, Mon Numéro No 9 goes on until it last traces fades away about twelve hours after application.

Mon Numéro 9 is a perfect, safe officefragence, fresh without the ordinary annoying, chemical freshness. Even if colognes traditionally are imagined as summerfragrances I think No 9 has enough body and tenacity to be worn also to bring some sunshine into autumn and winter. An versatile and well made fragrance even if nothing new in style.

Mon Numéro 9 reminds me to some extent of Sisleys Eau de Sisley 3 despite the latter is more uncommon and a bit more interesting as it also features a fizzy gingernote. Also Parfums de Nicolaï Cedrat Intense comes to my mind even if that one is heavier on the woody/patchouli notes.

Rating: 4

Notes: Citron, lime, petitgrain, lavender, coriander, rhubarb, cyclamen, shiso, rose, myrrh, vetiver, musk, patchouli, amber, wood

Thanks to Fragrance & Art for the sample to try.

Téo Cabanel - Oha

Picture: December roses
Photo: Mr Parfumista (c)

Oha from the venerable house of Téo Cabanel is an old school styled chypre. Oha is created by the house nose or Téo Cabanel, Jean-Francois Latty, a skilful perfumer when it comes to fragrances in the the high quality classic style of Téo Cabanel. I have tested a recent sample and an older one with juice from a bottle of the old design.

Oha starts grandly with a slight powdry and bitter bergamot with contrasting accords of different roses, I can image both pink and red roses. When Oha reaches its middlenotes the roses is still dominating but has deepened and has become darker and tarter. Jasmine and iris is supporting in a robust classic flowery accord with some cool spicyness from the cardamom. There is very little sweetness, if none in Oha, even the musky base is woody and dry powdery, the vanilla and tonka are barely detectable but I suspect these notes prevent Oha from being too austere. Even if lacking oakmoss which seems to have be replaced with musk and woods, Oha is old school chypre-ish in style, something that fails most modern fragrances in this genre.  Ohas lack of sweetness and robust chypre character makes it to an unusual fragrance.

Picture: Oha (in the current bottle)
Photo: Téo Cabanel (c)

Comparing the two samples of Oha, despite just  the older one is more classic, deeper, boozier and less musky powdery with slightly better longevity. The current sample is more musky powdery, a bit sweeter in the roses and reminds me especially in the opening of Narcisco Rodriguez for Her Edt. Oha is said to be an evening scent but I think it's also appropriate for formal daytime wear as it is close to skin. Longevity is good, ca 12h.

Those who like fragrances in the style of Sisley Soir de Lune, Estee Lauder Knowing, the original Agent Provocateur, Niki de Saint Phalle, but also a bit more spicy blends as Chanel Coco, will probably also appreciate Oha.

Rating: 3 +

Notes: Bergamot. tea, rose, jasmine, cardamon, iris, vanilla, tonka been, woods, musk

Lubin - Idole

Spices in Mapusa Market, Goa, India,

Foto: Judepics, cc (some rights reserved)

Wikimedia commons

Scroll down for an version in english.

Idole är en kryddigt, träig doft enligt uppgift skapad av Olivia Giacobetti 2005 i samband med uppfräschningen och moderniseringen av det gamla klassiska parfymhuset Lubin.

Idole är inspirerad av dofterna i den afrikanska, karibiska och indiska oceaniska övärlden. Jag känner kryddor, mörkt trä, lite tjära och romindränkta tunnor fraktat av ett segelfartyg. Ingredienserna till trots så är ändå Idole en transparent doft, en motsats som gör doften fascinerande. När det gäller kryddigheten så känns den speciella pepprighet som saffran ger, en not som också finns i Montales Amber & Spices och Sisleys Eau de Sisley 3. Den transparenta stilen trots en del kraftfulla ingredienser, delar Idole med Eau de Sisley 3 fast den senare är dominerad av citrus där Idole domineras av trä. Det finns också något i den känsla som Idole framkallar som påminner om Maitre Parfumeur et Gantiers Eau des Iles.

Idole är en mörk kryddoft som med fördel kan bäras även sommartid. Passar dagtid både på jobbet och som casual. Mycket bärbar och en bra basdoft men inte (längre) särskilt originell.

Idole is a spicy, woody fragrance created by Olivia Giacobetti in 2005 in connection with the refresh and modernization of the old classic perfume house Lubin. Idole is inspired by the scents of the islands of the African, Caribbean and Indian oceans. I smell lot of spices, dark wood, a little tar and the rum-soaked barrels transported by a sailing ship. Despite all these potent ingredients, Idole is still a transparent fragrance, a contrast that makes the blend fascinating. In the case with the spiciness, it smells like that special peppery note that saffron gives, a note which is also is present in  Montales Amber & Spices and Sisley Eau de Sisley 3. The transparent style despite some powerful ingredients, is the common denominator for Idole and Eau de Sisley 3, the latter is dominated by citrus where Idole instead is dominated by woody notes. There is also something in the sense that Idole conveys that is reminiscent to Maitre Parfumeur et Gantiers Eau des Iles.

To summon up Idole is a dark spicy-woody fragrance which can be worn advantageously preferable in the summer. Suitable for daytime at work as well as casual. Very versatile and a good basic in a fragrance wardeobe but not (any longer) particularly original.

Rating: 3+

Noter/notes: Bitter apelsin, mörk rom, klöver, saffran, socker, ebenholz, sandelträ, läder /bitter orange, dark rum, clover, soffron, sugar, ebony, sandalwood, leather

Parfums de Nicolaï - Cologne Friction

Photo: Parfumista (c)

Scroll down for an english version
Patrica de Nicolaïs Cologne Friction är en av husets fina cologner. Friction är mjukt gräsigt grön, krispigt bladdigt grön, den ligger någonstans mellan Sisleys riktigt gräsiga och tomatbladsliknande Eau de Campagne och Thierry Muglers gröna, solcremeslikande mysk Mugler Cologne. Cologne Friction är inte lika intensivt gräsig som Campagne och är inte fuktigt, myskig som Mugler Cologne utan som sagt ett välmodererat mellanting. Den är liksom torrt grön, utan att bli hö-ig, med en aningen av en lätt osöt tvålighet. Liksom de båda andra gröningerna är Cologne Friction unisex och till och med kinkiga herr Parfumista som aldrig skulle sätta på sig Mugler Cologne kan använda Friction i casualsammanhang någon gång då och då. För Cologne Friction är genuint casual, som gjord för en tur i skogen eller på sjön. Men den fungerar förstås också en dag när man vill ha något lätt och friskt på jobbet, exempelvis om man av en eller annan anledning känner sig ur form. Eftersom Cologne Friction är just en Cologne så är hållbarheten inte så bra men applicerar man en hyfsad dos finns ändå fragment kvar till kvällen.

Sammanfattningsvis en välgjord, balanserad och prisvärd cologne. Att rekommendera för den som inte är nöjd med reformuleringen av Eau de Campagne.

Patricia de Nicolai Cologne Friction is one of the fine wellcrafetd colognes of the house Parfums de Nicolaï. Friction is soft grassy green and crisp green leafy at the same time, it lies somewhere between Sisleys bold grassy and tomato leaf-like Eau de Campagne and Thierry Muglers green, suntan-like musk Mugler Cologne. Cologne Friction is not as intense as grassy Campagne and is not moist and musky as Mugler Cologne, instead it's a well modualted in between. It is dry and green, without being hay-like, with a light  slightly unsweet soapiness. Like the other two are greeniess, Cologne Friction unisex and even the fussy Mr. Parfumista who would never put on Mugler Cologne use Friction for casual once in a while. Beacause Cologne Friction is truly casual, perfect for a ride in the forest or a day at the sea. But of course it also works for the occasions when you want something light and fresh at work, for example, if for one reason or another, feeling out of shape. Of being a cologne the durability is quite good if applying a decent dose there is still clear, green, musky fragments left on skin in the evening.

In summary, Cologne Friction, as usually with the Nicolaï frags, is a well-made, balanced and affordable cologne. To recommend for those who are not satisfied with reformulation of Eau de Campagne.

Rating: 4

Noter: Gräs och annat grönt/ Grass and other greenery

Niki de Saint Phalle

Foto: Parfumista (c)

Ett litet parfymmirakel inträffade på nyårsafton! På morgonen tänkte jag att jag skulle ta och testa en doft som jag dissat och bara inte förstått mig på i åratal, jag skulle ju ändå byta till en annan doft inför kvällens nyårsfirande. Så jag började den mödosamma uppackningen av min gamla flaska Niki de Saint Phalle Edt. Den är invirad i flera plastpåsar då doften är extremt stark och den inte känns helt säker i skruvkorken. Den har även en sprayanordning som man kan skruva på om man vill  (fick vara med på bilden) men den fungerar inte längre. Och det nog bra, för jag misstänker att den är boven i dramat. Eller också är har jag mognat olifaktoriskt alternativt luktsinnet trubbats av.

Tidigare när jag sprayat NdSP har jag tyckt att den är på gränsen till vidrig, skarp, enorm, kantig och för bitter. Jag har aldrig förstått alla doftens hängivna fans och tänkt att det är väl en typisk stor amerikansk smak, men jag gillar ju och andra sidan Estee Lauder som är en fin representant för just den stilen. På nyårsafton ville jag göra ett nytt försök att förstå alla de hängivna och plötsligt kilckade det. Jag "dabbade" på doften och plötsligt blev den något helt annat: Grön chypre med lätt fruktighet i toppen, en lagom bitterhet och med stänk av patchoulli samt cedärträ som faktiskt finns vid sidan av blommorna i mellanregistret. I basen märks lätt läder, rätt mycket mysk och mossa. Den dominerande blomman (på mig) är tagetes som också är doftens lite udda komponent. Annars finns bland annat iris, jasmin och nejlika, den senare är lagom framträdande på mig, kan ibland bli för starkt med nejlika för min del. Doften är på något sätt hög, mycket torr och frisk som en kylig och solig vårdag och den ger ett friskt intryck trots att den är en voluminös chypre med många starka komponenter. Herr Pafumistas spontana reaktion var "det luktar lakan som torkat ute i solen".

NdSP är i samma genre som Sisleys Eau de Soir men där EdS är en elegant och välpolerad dam är NdSP "bohemian chic". Och det är inte så konstigt, NdSP är skapad tidigt åttiotal för den 2002 avlidna amerikanska konstnärinnan (skulptrisen) och avantgardepersonligheten Niki de Saint Phalle. Med sitt franska påbrå var hon även verksam en hel del i Europa och det finns skulpturparker i Schweiz (tror jag) och USA med hennes jättelika, färgglada skulpturer. Dessa pryder även NdSP:s blå parfymflaskor.

Jag blev så förtjust i NdSP att det blev ingen ny doft till nyårsaftonskvällen utan NdSP fick följa mig in i det nya året. 2010 avslutades alltså med en liten parfymsolskenshistoria som också understryker det positiva i parfymnyårslöftet att gräva där jag står. Och årets första dag tillbringade jag också i min nyfunna favorit.

Betyg: 4

Soir de Lune - Recension

Foto: Herr Parfumista (c)
Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

Först känns Soir de Lune inte så insmickrande för näsan såvida man inte gillar storslagna 80-talschypres som Diva, Montana Parfum d’Peau, Knowing och Eau de Soir. Av senare års kreationer påminner den om Agent Provocateur men A P är mer kryddig, tuff och rå.   

S d L behåller sin storslagenhet rakt igenom och den signalerar, liksom sin syster Eau de Soir, en elegant kvinna som tar plats. Soir de Lune är dock mjukare och blommigare i framtoningen. I ett stadium tycker jag personligen att det kortvarigt framträder lite för mycket ljus blomma som liljekonvalj och något som påminner om syren. Denna fas går ganska snabbt över och basen, som är det bästa, framträder med trä, honung och en rosig kryddighet som börjar redan bland hjärtnoterna.

S d L har en bra närvaro och bra hållbarhet tills fram på kvällen. Eftersom den tar en del plats är den lämplig för elegantare tillställningar eller i jobbsituationer där det krävs ett statement, till exempel vid förhandlingar. S d L är en bra doft för den som vill kliva in i de stora chyprenas värld men har man redan Eau de Soir, Knowing etc så är frågan om S d L är en berättigad investering. Jo, det är den faktiskt ändå, om man gillar den här typen av numera nästan utrotningshotade dofter. S d L bör finnas i varje sann Parfumistas garderob.

Betyg: 5

Kommentar 2010: Jag tycker att SdL är lika bra idag. En blivande klassiker.

Soir de Lune - Beskrivning

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

Sisleys chypre  Soir de Lune luktar egentligen alltför klassiskt för att vara skapad så sent som 2006. Den välkända näsan Dominque Ropion står bakom denna välbalanserade blandning med mycket blommor, framförallt ros, men också en fin fruktighet. Doften är i samma genre som Sisleys Eau de Soir från 1990 men Soir De Lune är mjukare och kvinnligare. Första intrycket är ”äntligen en riktig chypre” något som glädjer en hängiven parfumista dessa dagar när begreppet chypre urvattnats till en lite kalkig, lättare ton som ofta kombineras med blommor och frukt till något girly-girly.

Soir de Lune har en diger doftpyramid. I toppnoterna mandarin, citron, bergamott, koriander, muskot och chilipeppar. I mellanregistret mimosa, rosor, iris, liljekonvalj, ros, jasmin och persika. I basen mossa, patchoulli, trä, honung, mysk och sandelträ.

Recension i nästa inlägg.

Midsommardofter

Så var den officiella midsommarafton här även om det känns lite konstigt att det vände redan i måndags. Men låt oss inte tänka på hösten (och dess trevliga dofter) utan på vad som matchar så här mitt i sommaren. Eftersom det blir en varm och solig midsommar så känner jag till skillnad från de två senaste åren för dofter som nog kan sägas tillhöra kategorin "sommardofter"som:
Eau de Campagne (Sisley): Mångårig gräsfavorit med en ton av galbanum och tomatblad. En doft som personifierar en frodig gräsmatta en solig sommardag.
Vie de Chateau (Parfums de Nicolaï): Självklart måste en doft från sommarens favorithus Nicolaï smyga sig in. Härligt, höigt, torrt gräsig på en lätt chyprebas. En doft som personiferar det torkade gräset i stekande sommarsol.
Quel Amour (Annick Goutal): Lätt, transparent, chic blomblandning som domineras av pion och en rosa ros. Personiferar det alternativa, eleganta midsommarfirandet med cocktails på slottsterassen.
Eau Pure (Caron): En aquatisk doft som inte har mycket gemensamt med den vanliga aqua-kemifabriken, förutom det inledande ackordet som snabbt tonar ut. Talkig, pudrig vintagekänsla kombinerat med doften av en våt träbit som spolats upp ur havet.  Personifierar okonstlad fräschhet.

Ha en Glad Midsommar!

Eau de Sisley 3

Denna fina EDT är i samma stil som Diors Escale à Portofino men den är kryddigare och mer tätt, citrus-juicig. Den känns mer ljus dräkt-elegant i stilen där Portofino är mer casual chic. Framförallt är Eau de Sisley 3 ganska kryddig eller för att vara mer exakt ingefärig. Doften inleds med olika citrusfrukter och snabbt kommer den spritsiga ingefäran och denna krydda hänger faktiskt kvar på mig hela dagen.
Eau de Sisley 3 påminner mig delvis om min nuvarande favorit Amber & Spices men är med sin citrus somrig (även om det är en doft som är så pass tät att den fungerar bra även vintertid) och jag upplever den som något enklare i konstruktionen.
Mycket elegant och bärbar.

Betyg: 4+

Reformuleringshysteri

Vol d'Nuit - också en drabbad klassiker. Foto: Parfumista (c)

Läste nyligen ett initierat inlägg på den amerikanska parfymsbloggen  NST om IFRA:s standards som hotar i princip alla klassiker, i allafall från 90-talet och bakåt i tiden. IFRA är doft & smak producenternas samarbetsorgaisation som sätter upp vissa standards för självreglering. Detta för att följa bland annat EU-direktiv gällande vissa ämnen i syfte att minska biverkningar och allergier. Även Asiatiska länder och USA har liknande riktlinjer. Det finns dock som framgår i kommentarer till artikeln vissa misstankar att doft & smak industirn går längre än vad som krävs och till och med är drivande. Detta såklart eftersom man genom ny teknik i rask takt tar fram nya, relativt billiga kemiska substanser.
http://www.nstperfume.com/2009/09/29/perfumista-tip-on-reformulations-or-why-your-favorite-perfume-doesnt-smell-like-it-used-to/

Enligt artikeln ska en rad nya förbud vara implementerade senast i augusti 2010 tex mot olika citrusämnen. I nästa omgång står en sådan basingrediens som vaniljämnen på tur. Så nu förstår jag varför en del dofter jag sniffat på under det senaste året kännts så tama, de är IFRA-anpassade. I NST:s artikel nämns att en sådan fin doft som Sisleys Eau De Campagne numera är en utslätad version av sitt forna jag. Törs knappt gå och testa. Så slutsaten för alla fullblodsparfumistor är: Jaga gamla lager och scanna av Tradera, E-Bay etc efter vintage.
Eller gör som jag, blicka framåt. Jag provar nästan bara tämligen nya dofter numera. Om inte någon härlig vintage råkar korsa min väg förstås.

Chypre vädret fortsätter - Dagens doft - Eau de Soir

Det fuktiga, höstlika vädret är som gjort för mossiga, träiga chypres. Själv bär jag i dag liksom igår den något överskattade Eau de Soir från Sisley. Jag kommer inte att kommentera EdS idag utan i stället den numera klart underskattade Knowing från Estee Lauder 1988. På en tillställning i går bar en väninna Knowing och den passar utsökt på henne, doften ingår en "kemisk förening" med huden. I dag finns det många som har fördomar mot de ofta kraftiga åttiotalsdofterna och Knowing får ibland tyvärr negativa omdömen. Otroligt med hänsyn till vilken fin doft det är.
Det är en blommig chypre, påminner en del om Ungaros Diva som också är en mycket fin doft. Knowing är friskt, tungt, blommig med gröna noter, apelsinblomma och coriander i toppnoterna. I hjärtat finns det klassiska ros- och jasmin ackordet tillsammans med trä och lite krydda. Ekmossa, civet och patchoulli avslutar i den varma basen. Så som varande en amerikansk doft så är den ganska linjär dvs luktar ganska lika genom de olika stadierna, dvs hjärtnoterna finns kvar även när doften gått över i basnoterna. Knowing utstrålar klass och kvinnlighet. Ingen liten flickig godisdoft precis. Knowing sitter bra under dagen, åttiotalsdoft som den är.
Vad knepigt det är att skriva om en doft som jag inte har på mig under skrivandet. Lätt att förvirras av den allt annat än diskreta Eau de Soir. 

Glömde nästan Dagens Doft - Eau de Campagne

För den är samma som igår dvs Eau de Campagne från Sisley. Som jag skrev igår så tog EdC slut i min refill-flaska så jag behövde fylla på den på nytt. Det är ju så irriterande när man står där sugen på en doft och det krävs en hel påfyllingsprocedur innan man kan ta på den. Då slutar det ofta med att man tar en helt annan i stället. Dessutom var jag inte färdig med EdC från igår (bara det är ett gott betyg). När jag tog upp splash-flaskan låg en lapp med EdC:s doftpyramid i och det visade sig att jag inte hade helt fel i min analys av innehållet igår.
Pyramiden ser ut så här: Toppnoter: Bergamott, citron, basilika, vilda örter (vad nu det är) samt gelbanum (en rot med lite bitter, grön lukt). Mellannoter: Tomatblad, liljekonvalj (känner jag inte alls), jasmin, geranium (dvs Dr Westerlundhs blomma, känner jag mycket av) och plommon (känner jag inte heller). Basnoterna består av ekmossa, patchulli, vetvier och mysk.
EdC är alltså egentligen en chypre (ekmossan) men jag känner inte det typiska chypre-inslaget. Det beror också på om man ser gröna dofter som en helt egen doftkategori eller om man sorterar in dem under chypre- eller blomkategorierna. I såfall är EdC enligt min mening en mycket grön chypre, trots visst blommigt innehåll.

Dagens Doft/Gröna dofter - Eau de Campagne

Värmen fortsätter och därmed min period med lättare dofter. Idag har jag valt en riktigt grön doft, den genuint gräsiga 70-talsdoften Eau de Campagne från Sisley. Det är en unisexdoft och den luktar mycket riktigt lite herrigt. Grönt friskt gräs, tomatblad och något lite mintigt grönt som mynta finns i doften. Även en ton av om hösten just nedfallna lönnlöv och även örter. Sitter oväntat bra under dagen trots att det är en Eau. Detta trots att jag bara fick på mig en liten mängd då doften tog slut i min refillflaska. Påminner något om Bowling Green som trots att den är en ren herrdoft är blommigare än EdC. Ska nog norpa lite BG från mannen och testa någon dag.
Läste någonstans att gröna dofter ska bli moderna i vår. Undrar vad parfymindustrin kommer att koka ihop för att sälja stort. Gröna dofter kan ofta vara svåra, lite bränt kärva som tex Alliage. Vissa gröna dofter med blommor i tex Private Collection är och andra sidan ganska lika gröna blomdofter. Där är det svårt att dra gränsen. Beror på om blommigheten eller det gräsiga/örtiga är mest tongivande.