Eau d'Italie - Morn to Dusk

Picture: Amor and Psyche, children 
Painting 1890 by
William-Adolphe Bouguereau (1825-1905)
Wikimedia Commons

Morn to Dusk is the latest release from italian nichehouse Eau d'Italie. Morn to Dusk is created by Annick Menardo, the nose behind many sucesses around Y2K for example Dior Hypnotic Poison, Bulgari Black and Lolita Lempicka.As I like Annicks bold style, it's a bit exciting testing a new vanilla from her.

Morn to Dusk starts vanillic, just like fresh baked vanilla bread, right out from the oven. Soon a light, crispy lilylike flowernote appears, similar to an airy lily of the valley. A smooth musky base, not chemical or loud but fluffy like light clouds in the summer sky, anchors the smooth, flowery.vanilla.The fragrance which I'm thinking of when wearing Morn to Dusk is Elie Saab L'Eau Couture  but Morn to Dusk is a smoother and not loud version and without the orangeblossom and characteristic almond of L'Eau Couture. Morn to Dusk is going on like this in a linear and very pleasant drydown and one think this is all. Until in the very late dry down, when I thought the Morn to Dusk had vanished and I suddenly smelled a finetuned oriental, very light gunpowdery, vanillic accord, tinged with the withw flower  but in a deeper and muskier way than before. The fragrance had turned to be almost retro in style in its last phase, something reminding of a smooth and easy version of Lorenzo Villoresi Teint de Neige. The sillage when this beautiful accord appears seems to be wider, and whiffs are diffusing in the room and remaining for some moments in fluffy, angelic clouds.

Morn to Dusk is a very pleasant, straight forward vanilla with floral notes. It's not the thick, boozy vanilla of for example Mona di Orio Les Nombres d'Or Vanille or L'Artisan Parfumeur Havna Vanille (Vanille Absolument), Morn to Dusk is very easy to wear, smooth, angelic, fluffy without no sharp edges. My nine years old daugther just loves Morn to Dusk, with it's soft, vanillic, fluffy, cloudy aura. Thankfully she has'nt approached the Victoria Secrets, which seems to be the regular type of fragrances worn (if/when someone wears something) in her agegroup.

Picture: Morn to Dusk
Photo: PR Eau d'Italie (c)

Morn to Dusk is a very pleasant fragrance when searcing for something cosy but in the same time light and non-offending. It's clean, non-cluttered, seems to be simple in construction and could therefore be misjudged if not worn for several times, taking the time to sniff carefully and evaluating. Morn to Dusk suitable for daytime wear autumn, winter, spring and for grey, rainy summerdays. Sillage is close and longevity for at least a day.

Rating: 5

Notes: Bergamot, freesia, lily of the valley, vanilla, cedarwood, musk

Maria Candida Gentile - Noir Tropical

Picture: Noir Tropical
Photo: PR Maria Candida Gentile (c)

Noir Tropical is a vanilla, silght gourmandy fragrance from  italian perfumer Maria Candida Gentile whos fragrances, I appreciate very much. See reviews and other posts tagged MCG.

Starts with an vanillic accord which is almost chocolaty in the first stages. This part reminds me of old Trussardi Python but a smoother and gentler interpretation. The chocolade vanish after a while and a woody, slight rummy vanilla takes the centerplace. In this stage Noir Tropical reminds me of a mixture of Boucheron Trouble, the characteristic dry woody vanillanote, similar to the smell of old books, and the rummy vanilla of L'Artisan Parfumeur Havana Vanille/Vanille Absolument. After that there is not much more happening, Noir Tropical is a cozy plain vanilla, nothing original or challenging which is a bit disappointing as some of MCG:s first fragrances Sideris, Cinabre and Exultat are exactly just that. The longevity is for at least a day, the sillage is close and Noir Tropical is a perfect, not offending, perfume for the workplace. But as said above, no sensations. The name Noir Tropical to me recalls the image (or smell) of a dense night blooming, dark perfume, something with heavy flowers and vanilla and compared to that, Noir Tropical seems seems a bit lightweighted.

To summarize: A nice, and pleasant vanilla perfume which could be appreaciated by a much  wider audience than MCG:s earlist fragrances. A good sort of basic vanilla fragrance to consider I one needs a new one in this genre for the grey and cold months to come.

Rating: 3

Notes:  Bergamot, almond, vanilla, rum

Thanks to Fragrance & Art for the sample to try

Huitième Art - Poudre de Riz

Picture: Pierre Guillaume celebrates ten years as perfumer

with his own house Parfumerie Generale.

Couldn't resist borrowing this picture from Fragrantica

Photo: Fragrantica (c)

I said it before and had to repeat it again: Pierre Guillaume is too tough for my creditcard. This autumn he  seduces me with two beautiful fragrances, the Djhenné as I reviewed earlier this week and now Poudre de Riz, a totally different beast from his “showcasing one special note surrounded by other high quality ingredients collection”; Huitième Art.

Poudre de Riz is instant love, opposed to Djhenne which was growing on me during the testing. Poudre de Riz is a warm and very comforting slight powdery floral woody musky blend with oriental vibes. Poudre de Riz is dominated by tropical flowers blended with coconut and vanilla, which create a warm and very comfortable feeling. To me there is something in the top and middlenotes that smells like blond, fresh tobaccoleaves (even if tobbaco is not mentioned) mingled with vanilla and a dry coconut and later on with a subdued rose-iris accord accompaning in the background. These flowery notes fleets in and out during the rest of the dry down, it creates a depth and a certain elegence to the fragrance. Poudre de Riz gives me retro vibes, I image a fragrance created about hundred years ago, in the era before WWI. In the basnotes, besides the flowery, slight wet musky impression, powdery notes from tonka and benzoin appears. There is also an almost balsamic warmth present. A fragrance that reminds me of Poudre de Riz is Kèora by Jean Couturier with it’s warm, tropical flower blended in vanilla. Also Maître Parfumeur et Gantier Fleur des Comores has something similar in style even if Fleurs de Comores is sweeter, more flowery and a bit dirty compared to Poudre de Riz. There is also a dry vanillanote that is close to L’Artisan Parfumeur Havana Vanille which also contains the tobacconote. Maybe the note similar to tobacco is a facet of vanilla, I don’t know. In texture and expression there something in Poudre de Riz that reminds me of a clean variation of the slight dirty Etat Libre de Orange Putain des Palaces, maybe the powdery, dense feeling.

Poudre de Riz is first of all the true comfortscent for the colder months. I also think it will fit also for warm summerevenings as the sweetness is subdued and the powdery musk creates an almost cool impression under the right conditions.

Rating: 5

Notes: Tiare, coconut milk, vanilla, rice, maple sap, rice, caramel, iris, sandal- and cedarwood, rose, tonka been, benzoin, tolu balsam

Ramón Monegal - Mon Patchouly

Picture: Cacao (Theobroma cacao), Photo: Luisovalles,

(cc)  Wikimedia commons, some rights reserved

The patchouli of the Ramón Monegal line, Mon Patchouly is not a variation of the earthy,woody, fresh, almost herbal theme of the note. Nor is it the other typical warm amber-patchouli variation. Mon Patchouly is a variation of the gourmand patchoulitheme in the tradition of Serge Lutens delisious Borneo 1834, but MP is a softer and more well-behaved interpretation.

Mon Patchouly starts with a scrumptious blast of cocapowder the note is dry in texture even if some sweetness is glimpsing through. There is also a whiff of an almost "men colognish note" but in a good way, not an "old mans scent" but something more elegant with amber. There is also a subdued flowery note with slight green almost moist facets, probably the moss. Even if vanilla isn't mentioned among the ingredients there is an accord in the middelnotes/early base that reminds me of the unsweet vanillapod note like in Montale Boisée Vanille blended with some dark ruhm similar to the vanilla-ruhm accords in L'Artisan Havana Vanille and Mona di Orio Les Nombres d'Or Vanille. As the MP dries down further in the base, the mossy note becomes clearer and more dominant, a sort of dark-green freshness is added to the ruhm-patchouli-ambra. The overall impression of the texture and style is something elegant as the original Chanel Coco to mention a recent example in the wake of the launch of the new Coco Noir.

Mon Patchouly is a delicious and comfortable scent in the gourmand style. On me the patchouli is not especially dominating, it's one of the prominent notes togther with amber and moss. I think its gourmand character makes it a perfect cold weatherscent and I will definitly re-test it in autumn-winter. Mon Patchouly is a perfect choice for evening wear and even if unisex I think it (despite the man cologne note) lean towards the feminine side. As many of Ramón Monegals fragrances, Mon Patchouly is very concentrated and just a few spritzes is quite enough, it's easy to overapplicate this one. The sillage is also extensive, the wearer will be noticed, but in a good way if using the right, minimal dose. Longevity 24h+.

Rating: 4+

Notes: Patchouli, olibanum, oakmoss, geranium, jasmine, amber

By Kilian - Ambre Oud

Picture: Resiny wood. Photo: Mr Parfumista (c)

By Kilian latest creation in the Arabian Nights collection Ambre Oud is a well-mannered amber composed by the (almost) housenose Calice Becker.

In the topnotes Ambre Oud starts as a relatively clean amber, followed by some traces of a light powderness. As the scent drys down it becomes a little darker and also sweeter as ther is a obvious note of a fine vanilla (like vanilla pods) in the base. The vanilla reminds me of the vanilla note in Havana Vanille by L'Artisan Parfumeur. There are also woody notes in Ambre Oud but not much oud, to my nose anyway. Maybe Ambre Oud is build among the same idea as the earlier release Incense Oud, a parfume without oud that are intended to get the olfactory image of oud. But Ambre Oud doesen't even give me that oud image as Incense Oud does.

To me Ambre Oud is a good but not groundbreaking amberperfume, wearable for most occasions during the colder months. A good choice among others for customers who are searching for an elegant basic amberperfume without oddities. It's an alternative to the likes of Serge Lutens Ambre Sultan or Ormonde Jaynes Tolu. Ambre Oud never gets as dry, fluffy and (gun)powdery as Mona di Orios Les Nombres d'Or Ambre nor dark, dusky and slight dirty as L'Ombre Fauve by Pafumerie Générale, my two favorite ambers.  

Rating: 4 +

First I rated this 3+ because I don't think it's original enough even if well balanced and of good quality. That rating made Mr Parfumista upset as he thinks Ambre Oud is a very good fragrance and deserves a rating at least as 4 or actually higher. As he is very picky about fragrances I had to reconsider my earlier rating and raise it a step. Mr Parfumistas own rating of Ambre Oud ís at least 4+. 

Notes: Amber, benzoin, vanille, cedar, laurel.

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver

Som framgått av tidigare inlägg blev inte mycket av planen med test och analys av Mona di Orios nya kreationer Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver i midsommarhelgen. Nu har jag testat Tubéreuse och Vanille på mig själv och Vétyver på mig själv och vetiver-fantasten, herr Parfumista.

Några snabba intryck:

Vétyver är för att citera herr Parfumista: "Jag känner att det är en  fint komponerad doft med bra ingredienser men den är lite för feminin i tonen för mig". Jag håller med om detta och är inte förvånad då jag upplever Monas dofter som väldigt feminina, även de som är klassade som unisex. Vétyver påminner, buren av her Parfumista, en del om Andy Tauers unisex-vetiver Vetiver Dance som jag upplever som kraftigare och lite mer maskulin, i alla fall tillräckligt för att bäras reguljärt av herr Parfumista. På mig själv är Vétyver inte lika lik Vetiver Dance. Den börjar ljust, krispigt, gräsigt grönt, som långa, gröna kraftiga strån, sådana där nästan bladliknande som man kan vissla med om man blåser på ett särskilt sätt. Sedan inträdern en löddrigt, lädrig fas, som läder tvättat med en fin tvål.Det är den fas jag gillar bäst. Sedan blir Vétyver mer typiskt normalt vetiverdoftande men inte den tuffa, rå sorten som exempelvis Vero Kerns jordiga Onda. Totalt sett är Vétyver är en klar, ljust, friskt grön och samtidigt lite mjukt pudrig doft.

Tubéreuse är en annorlunda tolkning av en av mina favoriterblommor tuberosen. Den är inte en vit blomdoft med stor projektion som många av de klassiska på tuberose-temat då ofta ackompanjerade av jasmin, gardenia och/eller apelsinblommor. Det känns att Mona använt naturlig tuberose i doften, den är mörk, honungslik och hudnära som Annick Goutals Tubéreuse. Jag kan se humlor, bin och nektar framför mig. I doften finns en kittigt vaxig nyans, som konsistensen av bivax. Doften är mycket hudnära och verkar främst till för att njutas av bäraren själv. Fast framåt kvällen känns det som om jag inte riktigt känner doften, men det gör som tur är övriga i familjen, men då på nära håll. Tubéreuse är en "svår" doft som kräver flera testningar för att få ett rättvisande omdöme. Jag känner att det är en doft som vinner i längden även om jag just nu är lite konfunderad över Tubéreuse.

Vanille inleds glatt med några snabba, gula, soliga, friska, varmt citroniga noter. Alltså inte de mörkare citronnoter som finns i Lux. En lätt romblandad, rund vanilj visar sig också snabbt. Vaniljen är, som vaniljer av god sort, inte söt och godisliknande. Lite senare gör något lite lätt, mjukt träigt entré, ungefär som jag kan föreställa mig att pulveriserad kåda kan dofta. I stort påminner mig Vanille om en damig och förfinad variant med mycket mer täthet och substans än den mer transapranta Havana Vanille från L'Artisan. Doften ger en typisk retrokänsla, har hudnära projektion och en drömskt avslappnande effekt, som det sig bör med Monas kreationer. Vanille sitter bra en hel (varm) testdag, mycket bättre än Havana Vanille.

Sammanfattningsvis är Tubéreuse, Vanille och Vétyver en mycket fin och välgjord trio. Inget särskilt nytt och banbrytande men dofter som är avslappnande och som jag tror vinner i längden. Så utvärderingen fortsätter. Hittills uppskattar jag sammanvägt de tre första i Les Nombres d'Or serien Cuir, Ambre och Musc mer men dessa har jag förstås utvärderat under en längre period än de tre senaste. Rent allmänt tycker jag också att Mona di Orios huvudlinje innehåller fler originella och experimenterande dofter än Les Nombres d'Or serien (med undantag av Cuir).  Jag tror helt enkelt att Les Nombres d'Or-serien  är mer kommersiellt gångbar än huvudlinjen. Rating för Tubéreuse, Vanille och Vétyver är definitvt 4-5, men är ännu lite osäker om vilken/vilka som kommer att få högsta betyg.

Since many years I'm in love with Mona di Orios excellent, artistic, high quality fragrances. The new Les Nombres d'Or Tubéreuse, Vanille and Vétyver are no exception. Rating 4 - 5. I'm so sorry that her Signature Collection will be discontinued as I find that line a tad more interesting than the Les Nombres d'Or line. But I can understand the commercial reasons behind this decision. I think that most of the Les Nombres (except Cuir) is easier for a wider group of people to appreciate. (Further thoughts in August 2012)

Påskdofter

Foto: Herr Parfumista (c)

Nästan varje år har jag skrivit om påskdofter precis innan påsk. Påskdofter finns i olika doftfamiljer och olika år, känner jag för olika typer. Vissa år är det gröna och lökiga dofter som ger associationer till påskens blommor, andra år tar den sakrala känslan över med rökelsedofter och vissa år dominerar dofter med draging åt godishållet. Förra året var det den senare kategorin som gällde för mig med Montales White Oud som paradnummer, det finns en mashmallowsliknande not i WO. För att variera påsktemat något lämnar jag i år förslag på passande dofter i respektive kategori.

Sakrala dofter (incense)

Incense Extreme (Andy Tauer): Hög, ljus, kall och klar rökelse.
Messe de Minuit (Etro): Rökelse med smått abnorma undertoner.
Avignon (Comme des Garcons): Katolsk mässa, en masse.

Grönt, krispigt, lökiga dofter

Chamade (Guerlain): Hyacint och krispiga lökväxtblad.
Vent Vert (Pierre Balmain): Grön, stram galbanum.
Parfum Subtil (Salvatore Ferragamo): Krispiga, kyliga, tulpaner.

Dofter med godisnoter

Havana Vanille (L'Artisan Parfumeur): Romindränkt vanilj.
Angel (Thierry Mugler): Mörk choklad tillsammans med patchoulli.
Nina (Nina Ricci): Kanderat äpple.

Vilka dofter känner du för inför Påsken?

Glad Påsk till alla Parfumistor!

Farmacia SS. Annunziata dal 1561 - Vaniglia del Madagascar

Efter Ambra Nera häromdagen ännu en godbit från anrika Farmacia SS. Annunziata dal 1561: Vaniglia del Madagascar, i fortsättningen kallad VdM.

VdM är en perfekt vanilj som känns äkta. Inte ett spår av plastighet eller söt vaniljkaka. VdM ger mig bilden av intensivt soligt, gult. Kanske beror det på ett inslag av citrus och diskreta blommor som lättar upp kompositionen. Det är en lätt och mycket torr vanilj som får den där doften av torrt papper i ett gammalt läderband. En biblioteksdoft kort sagt! Den har inte de djupare, tobak och romspetsade, nyanserna som finns exempelivs i  L'Artisans Havana Vanille. VdM är enligt mitt tycke väldigt lik Boucherons Trouble som också har den antika pappersnoten, citrus och en mycket diskret blommighet.

VdM är en perfekt vinterdoft men jag kan tänka mig att den fungerar även på sommaren på grund av sin torrhet. Den är enkel och okomplicerad i strukturen, vilket lyfter fram de fina råvarorna. Passar framförallt dagtid och i de flesta sammanhang.

Betyg: 3

Påskdofter

Saker och ting som jag associerar med påsk är: Smågodis, särskilt skum, choklad och gele. I år har invasionen av påskägg och tårtor fullkomligt exploderart på jobbet, jag börjar nästan misstänka att någon konkurrent försöker att göda ihjäl oss. Ljuslila/lavendel och rökelse alltså den mer sakrala delen av Påsken. Tidigare år har jag mest skrivit om denna typ av dofter (med undatag av någon vanilj om jag inte minns fel. I år tänker jag uppehålla mig först och främst vid godisdelen och de dofter som jag tycker kan passa i påsk i denna genre är:
Montale White Oud: Doften ger mig associationer till en fluffig vit mashmallow. Ouden är återhållen och spelar bara en supporterande roll och harmonierar mjukt med noter av jasmin, vanilj, ambra och sandelträ. Allt i en mycket bärbar och elegant blandning, det är absolut inte fråga om någon sliskig gourmanddoft.
Hanvana Vanille: Varm och fin vaniljdoft som absolut inte är godissliskig. Här är det vaniljfrön kombinerat med mörk rom. Se mer:
 http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/2010/01/16/lartisan-parfumeur-havana-vanille-recension/index.xml
http://www.damernasvarld.se/damernas/parfumistans-blogg/2010/01/16/lartisan-parfumeur-havana-vanille-recension/index.xml
Ha en Glad Påsk med dina påskdofter!