Fragrance(s) of the week (19) 2013 - Hurry up!

Picture: Miss Dior
Photo: PR Christian Dior (c)

When I a few days ago was reading  this scary entry on the parfumehistorian/perfumeexpert Octavians blog 1000Fragrances, I can not help feel contended with my perfumecollecting strategy during the latest 6-7 months. I have stocked up and complemented with some classics that I really like or think a "full" perfumecollection should contain.

Of course these classics have been reformulated many times since they first appeared but as I have understand from reading the experts as Octavian and Elena at  Perfumeshrine the new regulations will almost completely ruin many of the greats. So the latest half year I have neglected  investments in current perfumereleases, of course I have tested as many as always from samples, but as FB investments I have given the classics the total priority. And even there are some very nice stuff in the current releases tested, overall I get a greater experience with these by this operation salvaged classics as Dior Miss Dior (orginale but the version before the Orignale was added to the name) back-up bottle and Dolce Vita, back-up bottles of Thierry Mugler Angel, Guerlain Shalimar, Mitsouko and L'Heure Bleue and also the 2010 version of Yves Saint Laurent Opium to spare my ca 25 ml left of the vintage Edt-version.

Today, it's only 61 days left, so hurry up if you want to be sure to secure some of the perfumelegacy for your collection.........

Picture: Guerlain Mitsouko
Photo: PR Guerlain (c)

Fragrance(s) of the week(s) (13-14) 2013 - Easterfrags

Picture: Madonna mit dem Kaninchen,
oil on canvas ca 1530 by Titian (Tiziano Vecelli)

Easter is somehow a fragrance feast to me. Probably not only because of the scents connected to it from bulbflowers and sweets, as also the sacral connection. Probably the mainreason is that Easter offers two extra holidays and therefore the opportunity to dive deeper in the fragrance hobby :-) than during regular weekends. Different years I'm into different fragrancethemes during the Easter, which theme I think has to do with when Easter occours. Late Easter = the green floral bulb theme is tempting, an early Easter = the gourmand or the incense theme. This year I think the gourmands will win, it is still cold winter and recently I have been drawn to sweet and comforting fragrances. From this gourmand view I think the following will suit well for Easter:

Picture: L'Heure de Nuit
Photo: PR Guerlain (c) all rights reserved

L'Heure de Nuit (Guerlain): The house of Guerlain celebration of the hundred years anniversery of  classic (to say at least) L'Heure Bleue. A contemporary interpretation that captures the classic in a edible way. The classic iris-helitrophe-neroli accord is lands in an almost mashmallow and amaretto like accord.

Picture: Tonka Imperiale
Photo: PR Guerlain (c) all rights reserved

Tonka Imperiale (Guerlain): Almost too sweet, like a powdery almond cake. Delicious and creates the olfactive image of visiting an elegant confectioners. 

Picture: White Aoud
Photo: PR Montale (c), all rights reserved

White Aoud (Montale): Here the mashmallow note is present again, but combined with oud, saffron and cardamom in a well balanced creamy mix. soft as white angora but in the same time distinctive, it is Montale after all.

Picture: Loukhoum
Photo: PR Ava Luxe (c) all rights reserved

Loukhoum (Ava Luxe): Just enough but not too sweet to be a Loukhoum. Powdery notes, almond and honey moistened with rosewater, this is a delicious.

Picture: Angel
Photo: PR Thierry Mugler (c) all  rights reserved

Angel (Thierry Mugler): Last but not least maybe the most obvious choice in this Easter gourmand parade: Angel and sweets :-). The notes of dark chocolate, caramel, fruits, tonka and patchouli is still iconic and sadly, as I have understand it, severely threatened by the coming regulations later this year.

Happy Easter to all Perfumelovers!

The mainstream niche

As I strolled around in the local chain-perfumstore some perfumed insights just popped up. In these days when the launches of many nichelines becomes more and more bland and not distinguishable from other niche and mainstream offerings (we can call it "mainstremification" of the niche) an opposing movement occurs automatically when it comes to some "mainstream" parfumes or maybe better referred to "designer"parfumes. Just looking around in the ordinary assortment of the chainstore I visited, I came to some conclusions:

- The classics still remaining in the assortment  is way more interesting then the majority of the new niche realeases. A perfume that have survived five to ten years or more, even if gradually reformulated, has stood the test of time and is something special. Examples: Rive Gauche (YSL), No 5 & Coco (Chanel), Angel & Alien (Thierry Mugler), Infusion d'Iris (Prada), Aromatic Elixir (Clinique)

- There are good new releases too, even if increasingly rarer (in relative terms) i.e exactly the same phenomen as in the niche sector. From the latest two years: Esprit d'Oscar (Oscar de la Renta), Le Parfum (Elie Saab),  No 19 Poudre (Chanel), Body (Burberry), Candy (Prada).

- The, in some cases quite distinctive reformulations of some fragrances, with the new Dior policy as a hallmark, suddenly makes a ten year old bottle with an pre-reformulation formula to an almost niche fragrance. Examples are of course in particualar from the Dior range: Dior Addict, Dune, Miss Dior Cherie Edp. I will  definitely treasure my (not so) old Diors :-).

-This store had a tester of Miss Dior labled as that and not the new Miss Dior Originale. I bet the MDO version formula is somehow tweaked too.

When writing this I'm yearning for these and other distinctive "mainstream" fragrances. As I'm almost always  sampling different nichefragrances, a week or two in "mainstream" would be a great relief.

Parfums de Nicolaï - Cologne Friction

Photo: Parfumista (c)

Scroll down for an english version
Patrica de Nicolaïs Cologne Friction är en av husets fina cologner. Friction är mjukt gräsigt grön, krispigt bladdigt grön, den ligger någonstans mellan Sisleys riktigt gräsiga och tomatbladsliknande Eau de Campagne och Thierry Muglers gröna, solcremeslikande mysk Mugler Cologne. Cologne Friction är inte lika intensivt gräsig som Campagne och är inte fuktigt, myskig som Mugler Cologne utan som sagt ett välmodererat mellanting. Den är liksom torrt grön, utan att bli hö-ig, med en aningen av en lätt osöt tvålighet. Liksom de båda andra gröningerna är Cologne Friction unisex och till och med kinkiga herr Parfumista som aldrig skulle sätta på sig Mugler Cologne kan använda Friction i casualsammanhang någon gång då och då. För Cologne Friction är genuint casual, som gjord för en tur i skogen eller på sjön. Men den fungerar förstås också en dag när man vill ha något lätt och friskt på jobbet, exempelvis om man av en eller annan anledning känner sig ur form. Eftersom Cologne Friction är just en Cologne så är hållbarheten inte så bra men applicerar man en hyfsad dos finns ändå fragment kvar till kvällen.

Sammanfattningsvis en välgjord, balanserad och prisvärd cologne. Att rekommendera för den som inte är nöjd med reformuleringen av Eau de Campagne.

Patricia de Nicolai Cologne Friction is one of the fine wellcrafetd colognes of the house Parfums de Nicolaï. Friction is soft grassy green and crisp green leafy at the same time, it lies somewhere between Sisleys bold grassy and tomato leaf-like Eau de Campagne and Thierry Muglers green, suntan-like musk Mugler Cologne. Cologne Friction is not as intense as grassy Campagne and is not moist and musky as Mugler Cologne, instead it's a well modualted in between. It is dry and green, without being hay-like, with a light  slightly unsweet soapiness. Like the other two are greeniess, Cologne Friction unisex and even the fussy Mr. Parfumista who would never put on Mugler Cologne use Friction for casual once in a while. Beacause Cologne Friction is truly casual, perfect for a ride in the forest or a day at the sea. But of course it also works for the occasions when you want something light and fresh at work, for example, if for one reason or another, feeling out of shape. Of being a cologne the durability is quite good if applying a decent dose there is still clear, green, musky fragments left on skin in the evening.

In summary, Cologne Friction, as usually with the Nicolaï frags, is a well-made, balanced and affordable cologne. To recommend for those who are not satisfied with reformulation of Eau de Campagne.

Rating: 4

Noter: Gräs och annat grönt/ Grass and other greenery

Diesel - Loverdose

Picture: Licorice Wheels, Photo: Pikaluk, (cc)

Wikimedia Commons, some rights reserved 

Loverdose by Diesel made me curious as it is a typical "mainstream" fragrance which is quite well received by Octavian at 1000Fragrances who tend to be at bit fussy when evaluating new fragrancs. As I have a sample of it, provided by Escentual I just had to try. Here are my impressions.

The initial stage of Loverdose is a punch of licorice and jelly candy sweetness, on the verge of way to much. In the next stage the fragrance calms down and the  licorice settles in a jasminenote that is similar to the cold, syntetic jasmine in Thierry Muglers Alien. In Loverdose the Alien jasminnote is considerable dimmed. As Loverdose is dried down to the basenotes, a note that reminds me of tobacco also appears. The tobbaco note reminds med of a sweeter version of the tobacco in Juliette Has a Guns Calamity J.There also a rubbery, at the same time creamy feeling. Loverdose is quite linear and the middle and basenotes are interacting during its development featuring the licorice.

Loverdose reminds me of a lighter, sweeter and definitly younger Lolita Lempicka. Lolita Lempicka is, according to my opinion, a scent with more caracter and comlpexity, a grown-up scent. Old and grumpy, I prefer the Lolita, Loverdose somehow lacks sufficient depth or body compared to Lolita Lempicka and Alien. Loverdose is on the other hand, suitable to teens and young women as the fragrance is ligther and arier than Lolita.

Even if Loverdose all together is quite cosy and comfortable perfect for grey falldays, testing it at first threatend to be a lost day in Perfumeland to me. Maybe the conditions where unfair as I wore and finally understand Mona di Orios amzing Oud the day before. But as Loverdose dried down the sweetness was toned down and the woody notes, the Alien jasmine and the notes resembling tobacco and rubber where more predominent. Dispite the initial horror testing Loverdose I ended up quite content with my testing of Loverdose.

Rating: 3

Notes: Mandarin, anice, jasmine, gardenia, licorice, amber, vanilla, woods

Guerlain – Shalimar Initial

Foto: Guerlains reklambild (cc) Guerlain

Shalimar Initial är ytterligare en Shalimar-flanker skapad av Guerlains nuvarande husnäsa Thierry Wasser. Tanken är att det ska vara en Shalimar för yngre bärare, kanske en inkörsport till originalet. Jag tvivlar i och för sig på att de som växer upp i dagens olifactoriska omgivning och som inte är särskilt parfymintresseade, kommer att hitta till och okritiskt utvärdera originalet. Shalimar Initial har fått mycket ris, beskylld för att vara helt obalanserad, men också lite ros, men det är förstås extra känsligt när man ger sig på ikoner som Shalimar. Och jag tycker att det behöver vara fel, i alla fall inte i de fall där man kan känna igen den ursprungliga doften som i det här fallet och i exempelvis Chanel No 5 Eau Premiere.

Shalimar Initial inleds med en riktigt, ”nichig” tydlig morotsnot dvs en aspekt av irisroten. Moroten skymtar dock snabbt förbi och följs av delar av det typiska Shalimar-ackordet om en nedtonat och utan ullsockan och den pudriga, ambrerande kådigheten. Ersättningen är en skalad patchoulli i diskret myskkombination. Irisen finns i en mer diskret variant som mer för tankarna till själva blomman än den underjordiska noten i starten. I denna fas skiftar Initial fram och tillbaka under stor del av dagen även om patchoullin successivt blir alltmer dominerande. Shalimar Initial slutar i en Angel-light version men utan det gourmandiga, mörkt fruktiga inslag som finns i Angel. Patchoullin är modern, liksom torr och diskret, en kontsgjord, strippad patchoullinot, på ett positivt sett.

Shalimar Initial är en elegant och bärbar doft som faktiskt är ganska intressant att följa i dess utveckling. Jag är i och för sig ingen expert på balans i dofter men jag ser inget dysfunktionellt hos Initial. Att doften ska vara inriktad på en yngre publik kanske är tanken men i mitt tycke är den ålderslös. Nästan i alla fall, den kanske inte riktigt är vad man förknippar med en tonåring, om jag ska vara fördomsfull.

Jag tycker att Shalimar och Shalimar Initial kompletterar varandra. Den förra är varm, komplex och krävande (retro), den andra är mer kylig, strikt och skalad (modern). Det finns alltså all anledning för Shalimar fantasten att ha båda i sin kollektion.

Betyg: 4

Noter: Bergamott, gröna blad, apelsin, vetiver, iris, jasmin, ros, patchoulli, mysk, tonkaböna, vanilj, karamell

Keiko Mecheri - Summer citrus fragrances

Sammanfattningsvis - efter att ha testat Keiko Mecheris citruskollektion under en tidsrymd av nästan ett år så är mitt intryck att det är fråga om bra och användbara dofter med en modern tvist. Tre av fyra (alla utom Mulholland) har spår av den moderna colognens portaldoft: Thierry Muglers Cologne. Alla  dofterna har ändå sin egen karaktär, även om de känns som en variation runt ett tema. Möjligen är Tarifa lite för "vanlig" och kanske också Mulholland. En stor fördel är att de till skillnad från de flesta citrusdofter håller hela dagen, vissa av dem, Taormine och Les Nuits D'Izu i princip utan fragmentering. Toppen som sommardofter med andra ord, även om de passar hela året. En annan fördel är att de inte har den kemiska känsla som ofta hör ihop med citrusdofter.

Taormine: Mjuk citrus med exklusiv känsla av mandellotion. Betyg: 3+.
Review häromdagen.

Les Nuits D'Izu: Lyxig solcreme med en ljus rosighet. Betyg 4.
http://parfumistansblogg.blogspot.com/2010/10/les-nuits-dizu-keiko-mecheri.html

Mulholland: Citruspatchoulli med urban asfaltskänsla. Betyg 3 +.
http://parfumistansblogg.blogspot.com/2010/10/mulholland-keiko-mecheri.html

Tarifa: Apelsinblomma med lite mysk liknande den från Mugler Cologne. Betyg 3. http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650

Alla doftterna i citruskollektionen är bra och användbara dofter som har betyg bra till mycket bra. Sedan i höstas har någon/några sjunkit något i och med uppstraminingen av betygssättningen för att undvika inflation. Rent tekniskt är dofterna likvärdiga så betygssättningen färgas av hur de passar på mig och min subjektiva smak. Kvalitets- och hållbarhetsmässigt spelar det alltså ingen roll vilken av dofterna man väljer.

Midsommardofter 2011

Nu är det äntligen sommar! Foto: Herr Parfumista (c)

Det här är femte året som jag mässar och tycker till om midsommardofter. Det har blivit som en stående veckotidningsrepetoar att skriva inlägg om "passande" jul- påsk- och midsommardofter. Det har varit olika teman, från klassiskt, lätt blommiga, till motsatsen mörka och mystiska, tema efter typ av situationen för midsommarfirandet mm. Temat i år blir dofter som håller en hel midsommarafton och långt in på natten och som ändå är hyfsat somriga, eller i alla fall årstidslösa. Utgår från några som jag själv burit en del under de senaste veckorna. Man ska akta sig för att överdosera dofterna nedan, för då kan de bli för mycket.

Dzongkha (L'Artisan): Är just nu inne i en Dzongkha-period, har burit den tre dagar i sträck, villket är extraordinärt för mig. Dzongkha är en osöt doft med en lätt blommighet som ska vara pion. Den kontrasteras av bland annat vetiver, irisrot, kardemumma och rökelseträ. Knastertorr, trivsam och meditativ.
Baby Doll Paris (YSL): Denna pionjär i den av många föraktade doftfamiljen fruktiga floraler accentuerar grapefrukt, ros och röda bär på mig. Gör sig mycket bra i varmt och soligt väder och sitter som klistrad.
Musc Samarkand (Les Nereides): För mig är myskdofterna ersättarna till de typiskt cleana, aquatiska dofterna som jag har svårt för. Musc Samarkand är en angoramjuk, vit och enkel mysk utan krusiduller som skapar trivsel långt in på natten.
Eau de Star (Thierry Mugler): Melon, patchoulli och vanilj i en typisk kraftfull  Muglerblandning som håller hur länge som helst. Lite aquatisk i stilen även om den inte är det.
Un Jardin en Mediterranee (Hermès): Denna fuktiga, fikon-skogiga doft med stänk av örter är en perfekt följeslagare såväl en varm som en regning sommardag.

Hur som helst, ha en trevlig Midsommar vilken av dina favoriter du än väljer!

Lostmarc'h - L'eau de l'Hermine

Lady with an Ermine (Portrait of Cecilia Gallerani)

Leonardo da Vinci, c:a 1490, National Museum, Czartoryski Collection, Cracow

L'eau de l'Hermine från det bretangska nichehuset Lostmarc'h, har inspirerats av hermelinen som i Bretange symboliserar klass och renhet. Kreatörerna bakom Lostmarc'h finner en stor del av sin inspiration i den bretangska naturen, dess flora och fauna och så klart från havet. LedlH ger mig havsassociationer snarare än av hermelin. Den har en behaglig doft som påminner om solcremé men helt utan den typiska cocosnoten. LedlH har i stället noter av lavendel och pion, allt insvept i en myskig bas.

Namnet till trots så är LedlH en stark doft, det är faktiskt en EDP. Den är lätt att överdosera och då blir den alltför kemisk och påträngande, men lätt doserad är det en trevlig casual-doft utan några svårigheter eller krusiduller. För att generalisera: En motsvarande designer-/mainstreamsdoft kamoflerad i nichekoncept, ungerfär som Byredo men inte lika utstuderat kommersiellt. En doft som jag tycker påminner mycket om LedlH är Thierry Muglers Cologne som ansågs banbrytande när den kom vid millenieskiftet. Cologne har samma solcremékänsla och den lite våta vita mysknoten i basen. Nästan samma ingredienser uppges också för Cologne som för LedlH, fast Cologne saknar den lätta blommigheten från lavendeln och pionen.

LedlH är en bra sommardoft som tack vare sin styrka och uttalade myskighet håller bra på huden även om det är varmt ute. Fungerar också bra en solig vinterdag och så klart även föra att pigga upp i riktigt grått och trist väder. En okomplicerad allrounddoft, en sådan där som är lätt att ta till när man inte riktigt vet vad man ska ha. Alltså samma funktion som Muglers Cologne.

Betyg: 3

Noter: Bergamott, citron, neroli, lavendel, pion, heliotrophe och mysk.

Passande klassiker 4 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Så till det trevliga: Nedan ett urval klassiker som passar mig bra (vissa superbt) och som jag alltid trivs i.

Angel (Mugler) Högre makter har varit nådiga! Jag har turen att passa i Angel. Det är så härligt att få krypa in i Angels värme en gråkall dag om vintern.

Coco (Chanel) Har skördat mycket beröm i denna barockinspirerade skönhet. Tankarna går till päls, broderier på silkessammet och stora juveler. Också en vinterfavorit.

Fracas (Piguet) Tuberosernas drottning, ett andra skinn på mig. Föregångaren till moderna tuberosedofer som Carnal Flower och Tubèrose Criminelle. Fast Fracas är minst lika modern, den är tidlös!

Poison (Dior) Denna giftiga, fantasifulla kryddigt fruktiga oriental passar mig bra året om. Diorbasen slår aldrig fel.

Parfum d’Peau (Montana) Den här är svår precis som Fracas. På mig ingår den en slags kemisk förening med huden och övergår i en ny dimension. Har man turen att passa i den är den, liksom Fracas, gudomlig Parfum d’Peau är en stor, varm men ändå kylig, blommig, lätt lädrig, åttiotalschypre.

Cabochard (Grès) Denna höga, träigt lädriga chypre känns ren och befriande i dagens fruktigt blommiga doftdjungel. Maskulin och befälstagande.

Eau d'Hermès (Hermès) Denna kryddiga Eau vinner i längden. Den är alltid rätt och elegant. Som en Hermèsscarf.

Vilka är dina klassiska pärlor?

Kommentar 2011: Måste bara ha Parfum d'Peau någon dag. Herr Parfumista tjatar ofta om den.

Hitta pärlorna

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i januari 2009.

Som jag tidigare skrivit om så tar det i regel ett par år innan pärlorna i en årgång sållats fram. Att de fortfarande finns kvar på marknaden trots det massiva, ständigt ökande utbudet visar på dofternas kvalitet eller åtminstone på en personlighet/originalitet. Dessutom har priserna ofta sjunkit jämfört med nyheterna. I en normal parfymaffärs standardsortiment kan man hitta många bra parfymer som kommer att bli eller redan är klassiker. Här några som passar för den mörka årstiden:

Prada (Prada): Elegant patchoulli, trä och tonkaböna baserad doft som gjord för att matcha kashmirtröjan eller pälsen. Skapad av Carlos Benaïm och Max Gavvary 2004.

Angel (Mugler): Denna patchoullibomb med mörk choklad och mörka, övermogna frukter var banbrytande när den kom 1992. Hatad av många men älskad av fler. Skapad av Olivier Cresp och Yves Chiris.

Coco: (Chanel): Kryddig oriental, inspirerad av barockens överdåd. Skapad av Chanels mångåriga husnäsa Jaques Polge 1984.

Hypnotic Poison (Dior): Träig vaniljbas med kardemumma, mandel, dov jasmin och mossa. Skapad av Annick Menardo 1998.

Jasmin Noir (Bulgari): Denna fina gröna, träiga jasmindoft som kom ut så sent som 2008 är en säker framtida klassiker. I mitt tycke en av årets absoluta topplanseringar. Skapad av Carlos Benaïm och Sophie Labbe.

Vilka exempel på bra, lättåtkomliga, ”vinterdofter” har du?

Vintern 2011: Håller fortfarande med men vill lägga till ett par till som: Dior Addict (mmm), Chanel Allure Sensuelle, Paco Rabanne Lady Million och gamla trotjänaren Guerlain Shalimar förstås.

Thierry Mugler - Alien

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumistans Blogg på Damernas Världs hemsida i maj 2008. 

Thierry Muglers Alien från 2005 är en genomsyntetisk jasmindoft på en orientaliskt träig bas. Dominique Ropion, de vita blommornas mästare, och Laurent Bruyère skapade denna härligt syntetiska doft. Den ger verkligen intryck av att komma från något annat, kallare ställe. Jag kommer verkligen att tänka på flygande tefat och silverglänsande rymdkostymer, Aliens med purpurfärgade ögon. Den är cool, grön och den vanligtvis varma jasminen har man lyckats ge en kall känsla. Träigheten ger en viss underliggande värme åt doften.   

Alien inleds direkt med bland annat apelsinblommor, i mellanregistret finns sambac jasmin och tränoter och i basen noter av vit mysk. En komposition av variationer på syntetiska noter.

Jag tycker mycket om Alien och dess övervägande kalla känsla. Jag tycker också om den modernt syntetiska känsla som finns över doften. Här känns inget äkta men ändå är doften så bra. Alien är en mycket bra representant för den senaste teknologiska utvecklingen inom parfymindustrin. Ny teknik gör att oändligt många doftvarianter kan framställas numera. Doftrevolutionen har bara börjat.  En annan doft som är en bra representant för detta är Versaces Crystal Noir.

Alien är en perfekt doft för jobbet men fungerar även kvällstid. Den är också bärbar året runt. Den har en mycket bra hållbarhet och känns fortfarande långt in på kvällen.

Betyg: 4

Kommentar vintern 2010: Alien är en mycket bra representant för den moderna, genomsyntetiska doften. Den är sin egen och sticker ut, precis som Angel drygt tio år tidigare. Redan en klassiker. Crystal Noir tolkar gardenian på ett liknande syntetiskt sätt som Alien tolkar jasminen. 

Juldofter - Gourmander

Den orientaliskt - gourmandiga gruppen har förstås en given plats vid frosseriets högtid som ju julen dessvärre också är. Här några:

Burberry Brit Red (Burberry): Har jag tjatat om många gånger på tidigare bloggar. Ingefära och en slags vaniljig brödighet och rabarber (vilket egentligen gör den mer höstlik) har den en julighet i hela sin uppenbarelse.

Un Crime Exotique (Parfumerie Generale): Den här är som att gå in i en julbutik, ingefära,kanel och annan kryddighet upplättad av te.Påminner mig också om glögg. Ingen personlig favorit men en speciell doft som onekligen har sin plats kalla vintrar, särskilt kring jul.

Angel (Thierry Mugler): Denna underbara gourmandernas gourmand med sin mörka choklad och patchoulli. Jag känner mig alltid i komfort i Angel (om jag inte är sjuk förstås). Vad kan passa bättre denna sötsakernas högtid!

Black Orchid (Tom Ford): BO är särskilt bra i toppnoterna där den åstadkommer ett bläckartat, svart - purpur-aktigt sammetslikt intryck. En slags torr, mystisk blommighet som samtidigt ger mig associationer till doften av en högkvalitativ päls. I mellan och basnoter är den bra men tyvärr mindre originell, påminner en del om Dior Addict i de senare stadierna. BO är kanske inte helt en gourmand men efterom den ger samma känsla som Angel så lägger jag den i gourmandgruppen

Mugler Cologne - Recension

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007.

Mugler Cologne är en perfekt annorlunda doft för sommaren. Den sitter bra och jag känner inte mycket av den klassiska, flyktiga colognedoften baserad på citrus. MC fungerar också bra på vårvintern, perfekt en solig dag i skidbacken. Där kom gamla Snikk igen. Jag tycker doften är mer kvinnlig än manlig i sin karaktär om jag nu ska göra en sådan konservativ uppdelning. Min paroll är att man ska bära dofter man tycker om oavsett om det står pour Homme eller pour Femme på flaskan. Kan självklart bäras även i professionella sammanhang även om doften känns mer casual. Sitter bra för att vara en doft i colognegenren, även om den namnet till trots är en Edt. Den finns också som Edc. Den skriker inte ut sin närvaro i rummet utan finns bara där. En bra och lite excentrisk doft, såsom Muglers brukar vara.

Betyg 4

Kommentar 2010: Betyget står sig, tidig i sin genre, välgjord men lite för förutsägbar, det händer just inget nytt under doftens utveckling under dagen.

Mugler Cologne - Beskrivning

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007.

Mugler Cologne är skapad av Alberto Morillas för Thierry Mugler 2001. Unisexdoften sägs vara inspirerad av doften av en tvål från Muglers barndom och ska appellera till dem som inte bryr sig om parfym. Man har önskat värna om den klassiska colognetraditionen samtidigt som man gett den en modern tolkning genom att i doften introducera den hemliga ingrediensen ”S”.

All marknads-storytelling-rappakalja till trots så är MC en bra och speciell colognetyp. Den tillhör den aromatiska gruppen men har starka citrusinslag. Den typiska skogiga örtigheten som finns i denna doftgrupp är mjukt nedtonad. MC luktar som en god solcrème. Den påminner mycket om den österrikiska solcrèmen Snikk som fanns på sjuttiotalet (och kanske finns än). Många anser att MC är förebilden till Creeds Original Vetiver, något som jag inte kan bedöma då jag inte luktat på OV *).

MC inleds med neroli, petit grain och bergamott. I mellanregistret apelsinblomma, nyskurna stjälkar och den mystiska S-molekylen. Allt vilar på en bas av vit mysk.

Recension kommer i nästa inlägg.

*) Sedan dess har jag luktat på den i mitt tycke tama vetiverdoften Original Vetiver. Så visst kan MC ha inspirerat men det är troligare att andra lättare vetiverdofter varit inspirationskälla till OV.

Inför Midsommar!

Foto: Herr Parfumista (c)
Under många år var det ljuva blomdofter som gällde för midsommar för mig. På senare år har det blivit nästan motsatsen. Förr förra året hade jag Costume Nationals Scent Intense och förra året Muglers Angel Innocent. Får se vad det blir för infall i år, om det blir en återgång till traditionen eller inte.

Bra dofter...

....i det "ordinarie" sortimentet. Med det menar jag vad som kan finnas i en vanlig parfymbutik i de stora kedjorna. Det finns förstås massor med bra dofter men här är några som jag spontant kommer att tänka på just nu. Lite vår-/sommarinriktning märks faktiskt i urvalet trots tidigare skriverier. Reservationer för eventuella reformuleringar det senaste året som kan ha slätat ut dofterna.

Baby Doll Paris (YSL): Blir bara mer och mer förtjust i denna kemiska grapefrukt med dito blommor i mitten på ceder och tonkabas.
Infusion d'Iris (Prada): Den perfekta allrounddoften som jag faktiskt utnämnde till decenniets damdoft i min gamla Parfumistans blogg på DV. Kall iris utan den mer extrema rotighet som finns i vissa irisdofter. Sååå bärbar dagtid.
Rive Gauche (YSL): YSL igen, har märkt att jag dras mer och mer mot deras dofter. RG är riktigt aldehydiskt retro. Något reformulerad men inte så att det stör mina doftminnen från när jag bar den under tidigt 90-tal.
Chanel No 5 Eau Premierè: En gladare och ljusare verision av No 5 men lika elegant och bärbar. Mycket stilfull och chic.
Miss Dior: Den i och för sig många gånger reformulerade pudrigt, gröna klassikern från 1947 står sig ännu. Viss sportighet i elegansen. Min flaska är tio år så dagens version är säkert något annorlunda.
Mugler Cologne (Thierry Mugler): Lätt grön och myskig unisexcologne som passar utmärkt på sommaren. Påminner i doften om gamla österrikiska solcremen Snikk.

Dagens doft - Angel

Idag drogs jag som en magnet till den av många så hatade Angel från Thierry Mulger. Visst är den påträngande men jag tycker om den. Gillar särskilt den jordiga patchoullinoten som är särskilt tydlig på mig. Angel ansågs vara banbrytande när den kom 1992, "den första "gourmanddoften, innehåller noter av choklad, bär, karamell, honung och vanilj. Det är dock inte riktigt sant för redan 1955 kom Molinards Nirmala och den är så lik Angel att jag har svårt att hålla i sär dem. Nirmala är fruktigare och har någon blomton vilket Angel saknar. Patchoullins jordighet är tydlig för båda. Det sägs att T Mulgers mamma använde Nirmala så man kan ju gissa att TM beordrade parfymörerna Olivier Cresp och Yves de Chiris att göra en Nirmala look-alike. Ska prova Nirmala någon dag och känna vad skillnaden egentligen är, det är ett år sedan jag hade den sist.