Jehanne Rigaud - Ambre Obscure

Picture: Captain Haddock,
from "Les Aventures de Tintin"
Author: Hergé (George Remi),
picture borrowed from pinterest

Ambre Obscure is a fragrance from the relatively unknown and a bit under cover perfume house Jehanne Rigaud from Grasse. As I understand it, the house had a range of fine fragrances during the 1920s-1930s and the following decades but then focused on to produce essences, ambiences, basic colognes and eaux as also producing for other perfumehouses. In one website I can recognize bottles with the same shape and labels as some editions from the house of Les Nereides. As mentioned in the earlier post about Imperial Poudré, I smell similarities in style between Les Nereides and Jehanne Rigaud. maybe this is not a coincidence. Jehanne Rigaud, just as Les Nereides, issues really priceworthy perfumes, compared both to mainstream and niche releases. The whole Jehanne Rigaud line is avaible here at top notch niche shop Fragrance & Art.

Ambre Obscur starts and proceeds very familiar to me: I can smell an old favorite, the early 1980s oriental Prelude from Balenciaga. It's almost the same vintage smelling amber, deep and multifacetted containing notes  similar to old sherry oakbarrels.It's like looking in a caledeoscope with changing patterns in brown and ruby red nuances. As Ambre Obscur dries further down, a fine jasmine blends delicately with the dark, deep amber and balsamic notes from the basenotes. Patchouli is also present as a supporting note, well balanced and it doesn't take over the composition, the patchouli just enhances the vintage feeling. Ambre Obscur is slight powdery in texture but not at all as powdery as the powder bomb from Jehanne Rigaud Imperial Poudré. In its later stage, Amber Obscur reminds me of the discontinued gem from Estée Lauder Youth Dew Amber Nude and there is also similarities with Aramis JHL at least the vintage version I have on hand.

To me who is a bit tired of all the light and airy contemporary ambers released in later years, Ambre Obscur is a very pleasant surprise, dark, deep and vintage in style. This is a fragrance for those who wants more body in their ambers and I think those who like fragrances as Rania J. Ambre Loup and Maitre Parfumeur et Gantier Ambre Doré (with patchouli in Ambre Obscur instead of oud as in Ambre Loup and Ambre Doré), also will appreciate Ambre Obscur.

Picture: Ambre Obscur
Photo: PR Jehanne Rigaud (c)

Ambre Obscur is perfect for autumn, winter and early, chilly spring. It's also a good eveningfragrance and it's very comforting to wear for example by the fireplace a dark, snowy winterevening, Ambre Obscur is unisex even if leaning slight to the feminine side IMO. Despite that I couldn't resist to continue using a Tintin character, in this case Captain Haddock, to illustrate Ambre Obscur. I think he fits the bill as the fragrance has some dark, boozy elements..

Taken as a whole: Ambre Obscur is a very well blended, genuine, a bit wild and untamed, dark amber. Dark as its namn implies but it could, and not the new Annick Goutal amber, also be named Ambre Sauvage.

Rating: 5

Notes: Bergamot, orange, jasmine, amber, labdanum, vanilla, vetiver, patchouli, musk

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Ambre

Bild: The White House Entrance Hall. The grand piano was built by Steinway

Foto: White House (Zhen-Huan Lu), Wikimedia Commons (cc)

Avbryter tillfälligt serien med juldofter för att med anledning av Mona di Orios tragiska bortgång istället publicera reviewer av några av Monas dofter som ursprungligen var inlagda för publicering i januari/februari 2012. Reviewerna är alltså skrivna långt innan Monas bortgång.

Mona di Orio har en särskild serie EDT:er - Les Nombres d'Or som utgår från klassiska parfymnoter. I de tre första dofterna i serien, ambra, mysk och läder. I Les Nombres-dofterna är Mona mer minimalistisk (även om ordet minimalistisk och Mona di Orio i sig känns som två motpoler) i jämförelse med sin i de flesta i huvudlinjen så otroligt mångfacetterade och i vissa fall barocka kompositioner.

Mona di Orios Les Nombres d'Or Ambre tillhör inte den örtiga, lite maskulina typen av ambraparfym, exempelvis MPG:s Ambre Precieux eller Histoires d'Parfums Ambre 114. Den tillhör heller inte kategorin kådigt, fylllig, mörk patchoulliaccentuerad ambradoft, exempelvis Estee Lauders Youth Dew Amber Nude eller Farmacia SS. Annunziatas Ambra Nera.

Ambre inleds med något som jag tycker liknar en lätt krutnot och ett grönt, lite pepprigt inslag som påminner om torra grönpepparkorn. När det gäller krutnoten påminner den om en mycket nedtonad och torrare variant av krutnoten i Lorenzo Villoresis Teint de Neige. Herr Parfumista tycker att Ambre i toppnoterna påminner om den klassiska herrdoften Dunhill, och något ligger det faktiskt i det, kanske är det krutnoten. I mellanregistret kommer en diskret ambra, träiga och pudriga noter som benzoin och doften blir till en lätt och diskret oriental. Mellan och basregistren smälter samman och resten av dagen känns Ambre rätt linjär. En not jag känner i basen är knastertorr papyrus och det är den noten som finns kvar morgonen efter en dag med Ambre. En av provningarna tyckte jag mig känna stråk av ambrox och möjligen finns spår av denna moderna ingrediens i basen även om den inte anges i notlistan. Att göra det kanske skulle förta lite av retrokänslan i doften.

Monas Ambre är en lätt, kvinnlig, pudrig, elegant men ändå väldigt komfortabel ambra. Den är transparent och ger bäraren en elegant och diskret aura samtidigt som den räcker ofragmenterad hela dagen. Det känns som jag vandrar på små puffiga, ulliga moln när jag bära Ambre. Det är också en intellektuell doft, papyrusnoten framkallar bilden av ett slottsbibliotek med gamla torra skinnband, Anbre är en perfekt doft för bokmalar. I andra reviewer har jag läst att den doftar som ett gammalt mahoganypiano och visst påminner Ambre om doften av innanmätet till en öppnad flygel, har själv provsniffat.

En av testomgångarna med Ambre gick jag runt för ärenden i city. Ambre kändes som en slags sköld och som en sådan raffinerad kontrast till alla kemiska fruit-chulli, woody-spicy dofter som slår emot mig i follvimlet. Därmed inte sagt att Ambre inte är kemisk, jag anar ju stråk av min kära super-kemiska komponent ambrox, även om den inte finns angiven. Även om jag gillar ambrox är den (om den nu finns) lite irriterande just i den här kreationen, den känns för brutalt modern i det övrigt så klassiska, intellektuella, komfortabla molnet.

Ambre är mycket bärbar och användbar året om utom under högsommaren. Främst en doft för dagen men passar bra kvällstid under svala sommarkvällar.

Rating: 5 (updated rating winter 2011 see update posted 12/30/2011)
Rating: 4 (fall/winter 2010)
Noter: Ylang-ylang, cederträ, benzoin, tulubalsam, ambra, vanilj.

Kort om - Youth Dew Amber Nude (Estèe Lauder)

Mörk choklad. Foto: Parfumista (c)

Intryck av YDAN en riktigt kall och mörk vinterdag:

*Ambra spetsad med en mörk, vällagrad patchoulliolja.
*Mörk, trögflytande sirap.
*Värmande, som att ligga insvept i en minkfodrad pläd.
*Mörk choklad, minst 90%.

En riktigt härlig handledsmagnet, håller dessutom minst en hel dag på huden.

Orientaler

Kan inte låta bli att skriva lite spontaninlägg här ibland ändå. Det är så mycket smidigare än på DV bloggen där alla inlägg först ska läsas igenom av en redigerare.
Nu till ämnet: Har nu (som jag skrev i förra inlägget) burit orientaler i flera veckor och de två senaste klassiska orientelar som JHL, Prelude, Shalimar och moderna orientaler i klassisk anda som Imperial Opoponax och Youth Dew Amber Nude. Och ännu har inte längtan efter lätta, transparanta dofter som förebådar våren infunnit sig som det brukar så här i slutet av januari. I stället känns det som att jag kommer att fortsätta den klassiska orienttrenden säkert någon vecka till. Känner ingen lust att lämna gruppen nu. Men det ska medges att det tog nästan en vecka innan jag började känna mig i komfort med de här dofterna igen. Och ja, JHL är en herrdoft men vem bryr sig.

Dagens doft - Youth Dew

Är den kryddiga orientalen, Estée Lauders första doft, Youth Dew från 1953. Denna kultdoft som lade grunden till de amerikanska parfymeriet, omges av lika mycket story-telling som Shalimar. Det sägs att Estée noterat att de amerikanska kvinnorna inte använde de snälla, blommiga parfymer som deras män valt ut åt dem. För att råda bot på detta lät Estée skapa en varm och kraftig oriental som först kom ut i form av badolja som höll sig hela dagen. Efter det att badoljan gjort succé så lanserades YD även som parfym.
YD är väldigt "cosy". Det känns som jag är inbäddad i cashmere när jag bär den. Doften är otroligt djup och hållbar med många noter och nyanser. Man vill kura framför brasan i denna doft.
Doften inleds med kryddor, aldehyder, apelsin, persika och bergamott. Sedan följer en tydlig not av kryddnejlika, kanel, ros, orkidé, ylang-ylang. I basen olika kådor, vanilj, ambra och patchoulli.
På mig luktar YD lite illa de första minutrarna, en slags gummiton slår igenom. En fördoft av kådorna? När detta stadium är passerat, brer YD ut sig i hela sin härlighet och fortsätter att så göra under hela dagen.
Förra året lanserades en flanker på YD, Youth Dew Amber Nude. Jag har inte testat den på mig men av de beskrivningar som finns om hur man gått lös på originalet, så förstår jag att den inte når upp i YD:s klass. YDAN är och andra sidan säkert inte dålig, Estée brukar inte misslyckas med sina produkter. Det är bara så synd att inte fler kan uppskatta den parfymkonst som originalet uppvisar utan att allt ska vara nytt och trendigt hela tiden.