The fragrances of Christmas Eve 2016

Picture: Berliner Junge vom Weihnachtsmarkt, um 1890
Watercolor of Franz Skarbina (1849-1910)
Wikimedia commons
(I found this young Berliner when searching for a
 picture for the Christmaspost.
This sad year of terror,  this picture  will
remind us of the victims.)

Once again time for the regular Christmas Eve post: The Scent of Christmas Eve 2016 is the luxerious  Oud Sublime by Parfums de Nicolaï which is descibed in the former entry of the blog. A good alternative to this is a high quality blend is Parfums de Nicolaï Incense Oud. Both fragrances are sort of "forest-refreshing" dark green, mossy, woody with the delightful typical for Nicolaï dry, chalky element. Suits this green, warm, a bit sunny and windy Christmas Eve perfect.

Mr Parfumista is breaking his habit wearing Santos de Cartier vintage version for Christmas Eve. SOTD is an excellent  masculine release from this year: Téo Cabanel  Kasar light spicy, especially cinnamon, leathery accords with a touch of a floral note like carnation/clove. A choice when regarded, in style is close to a contemporary interpretation of Santos; leather and cinnamon   Will be reviewed in 2017. Below is the updated list of the fragrances I've worn the last thirteen Christmas Eves:


2015: Rose de Taif Extrait Perris Monte Carlo (high class smooth velvety rose petals)

2014: Impossible Iris Ramòn Monegal (an elegant, contempory iris with a delicious rasperrynote)
2013: Quintaesensia Ramòn Monegal, (a special retro styled blend, furry, ambery, herbal/spicy)
2012: Nothing, knocked down by the worst flu in ten years+.
2011: Betrothal, Grossmith (classic, light and exquisite florals)

2010: Cuir Mauresque, Serge Lutens (saddle leather, orangeblossom, jasmine, spices)

2009: Tribute Attar, Amouage (dark leather, smoke, oud, excellent spices)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (rose, mandarine, cardamom, myrrh cedar, incense)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empires (boozy amber, the, wood, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (dark, overripe fruits, white almost withering flowers, oriental spices)

2005: Nuit de Noël, Caron (dusky, retro flowers, moss and a furry note)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (leathery chypre, harsh green notes and retro flowers)

2003: Fracas Robert Piguet (the ultimate classic grand tubereuse)



I wish all of you a Great Christmas! As I'm very curious to know what you are wearing for Christmas, feel free to leave a comment.

The scent for Christmas Eve 2015

Picture: It's almost the same temprature (+6 C)
this Christmas Eve as Midsummer Eve 2015 (+10 C).
Therefore this lush summer rose is illustrating this post.
Photo: Mr Parfumista (c)

Once again time for the regular Christmas Eve post:. Scent of Christmas Eve 2015 is a stunning rose - Rose de Taif Extrait by Perris Monte Carlo. This is a high quality fragrance as also the Rose de Taif Edp.

Suits this green, warm Christmas Eve with some sun outside. This beautiful rose is enlightened by subtle spices and a smooth rubbery note from the roseoil. It's just delightful, a sort of thicker and stronger variation of the Edp version. Wearing it feels like rolling around in fresh, just harvested, medium pink rosepetals a warm and sunny day. 

Mr Parfumistas SOTD is Santos de Cartier vintage version, suits well with its spicy, leathery accords.     Last year, also a green Christmas, he wore the same fragrance. Wearing this classic is a recurring habit for Mr Parfumista for Christmas Eves as it has happened for several times.
Below is the updated list of the fragrances I've worn the last twelve Christmas Eves:

2014: Impossible Iris Ramòn Monegal (an elegant, contempory iris with a delicious rasperrynote)
2013: Quintaesensia Ramòn Monegal, (a special retro styled blend, furry, ambery, herbal/spicy)
2012: Nothing, knocked down by the worst flu in ten years+.
2011: Betrothal, Grossmith (classic, light and exquisite florals)

2010: Cuir Mauresque, Serge Lutens (saddle leather, orangeblossom, jasmine, spices)

2009: Tribute Attar, Amouage (dark leather, smoke, oud, excellent spices)

2008: Incense rosé, Andy Tauer (rose, mandarine, cardamom, myrrh cedar, incense)

2007: Ambre Russe, Parfum d'Empires (boozy amber, the, wood, oriental)

2006: Jil Sander 4, Jil Sander (dark, overripe fruits, white almost withering flowers, oriental spices)

2005: Nuit de Noël, Caron (dusky, retro flowers, moss and a furry note)

2004: Cabochard,  Parfums Grès (leathery chypre, harsh green notes and retro flowers)

2003: Fracas Robert Piguet (the ultimate classic grand tubereuse)

I wish all of you a Great Christmas! As I'm very curious to know what you are wearing for Christmas, feel free to leave a comment.

Arquiste - Quick Impressions 2(3)

Picture:  Infanta Maria Teresa is handed over
for the wedding with Louis XIV on  l'Île des Faisans in 1659
Painting by Laumosnier

The Arquiste quick impression session continues, in this entry with a complementing duo inspired of the marriage between Louis XIV the "Sun King" and his first wife Maria Teresa of Spain.

Infanta en Flor: The Infanta starts surprisingly a bit dirty, orangeblossom supported by a barnyardnote. But soon the Infanta smells freshly baded, the fragrances turns to a soapy, transparent, bubblebath orangeblossomsmell, the same bubblebath effect as the tubereuse in Flor y Canto but in Infanta en Flor the effect lasts during the whole dry down. Even if the bubblebath effect is evident, the orangeblossom deepens and get denser in the later part of Infanta en Flor and the dirty notes thankfully also returns.

Fleur de Louis: Sharper and more masculine in style than the Infanta, there is deeper, greener and woody notes accompaniying the orangeflower and iris in Louis. There is a wiff of conifers and the note of cedarwood is evident but it's not sharp or peppery at all. It is of a smooth, balsamic varity that induces the wowen patch smell that I like in fragrances as Comme de Garcons Jaisalmer and Musst de Cartier Edt vintage version.

Both Infanta en Flor and Fleur de Louis have medium sillage and longevity for about 24h. These two I like best of the Arquistes I have tried and of the two I find Fleur de Louis to be the most original.

Maison Nicolas de Barry - Madame de Pompadour

Picture: Madame de Pompadour (1721-1764)
portrayed as a turkish lady, 1747
Painting  by Charles André van Loo (1705-1765)

Madame de Pompadour is a creation from Maison Nicolas de Barry, a house which creates fragrances inspired from the history. The fragrances is created by Nicolas de Barry and Eddie Blanchet.

Madame de Pompadour starts with a burst of florals under command of the regal iris, the flowery version, not the carrot root note. Soon the rest of the boquet takes over, different flowers are fleeting in and out from the centerplace. On my skin the bulbflowers daffodil and hyacinth are particularly present, supported by a beautiful tuberose. The amber blends very well with the flowers and creates a special glow to the perfume. Also the amber and iris particulary seems to connect during the dry down, plush, velvety aura. The base are ambery-musky with the flowers still very clear present and a touch of a contrasting slight earthy/dirty smell. There is also a touch of the special textile band-aid note present in vintage Musst de Cartier Edt.

Summarized: Madame de Pompadour is a beautiful floral-oriental bouquet, interacting with a glowing, ambery base creating a warm, rounded boquet. Even if classic in structure and ingredients Madame de Pompadour doesn't smell dated neither dense or loud. One could imagine that a fragrance inspired by Madame de Pompadour would be lighter, pink much more fluffy, powdery and painted in lighter pastel colors as fashionable in the Rococoera. But the reality beyond the pastels was, as we all know, strong odeurs, attempted to be hidden by perfumes. In the perfume there is a hint of a dirty note in the base, so subtle on almost not recoginze it at first. It's not at all like in the barnyardnotes fragrances.

Picture: The Mme de Pompadour flacon
Photo: PR Maison Nicolas de Barry 

Madame de Pompadour is suitable for all seasons but just for evening in the summer. It's very elegant and maybe too much for most offiicies even if a pleasure to smell and wear. Sillage is medium and longevity for at least a day.

Wearing Madame de Pompadour I somehow get to think of (even if not smelling the same) classic Creed flower boquets as Irisia, Fantasia de Fleurs and Tubereuse Indiana. Madame de Pompadour is for everyone who enjoy a wellmade, grand, timeless floral boquet.

Rating: 5

Notes: Iris, roses, jasmine, gardenia, violets, hyacinth, daffodil, tubereuse, amber

Thanks for Fragrance & Art for the sample to test

Rania J - Oud Assam

Picture: Before the race,
Painting, oil on panel, ca 1882-84
 Edgar Degas (1834-1917)
Wikipedia Commons

Oud Assam is the oud fragrance in Rania J:s natural perfume line.Oud Assam is created by Rania Jouaneh.

Oud Assam starts with a burst of dirty, animalic notes contrasted by a discrete offsetting glimpse of dense orangenotes. The orange is not of the sparkling, light character, the impression is more like orange combined with dark chocolade, but in this case, orange combined with animalic notes. As Oud Assam dries down further, a very well interpreted leather establishes and Oud Assam is an intriguing interaction between barnyard, leather and woody notes, even if it gets more polite later in the basenotes with a note similar to dark, dry chocolade or maybe a dry tobacconote. and it's almost as the orange glimpses through together with some musc and in this stage a very pleasant, almost pure, part appears. Despite the demanding notes especially in the first part of Oud Assam, the fragrance is smooth and comforting in texture and it feels natural and very wellbalanced  in style. There are non of the harsh or peppery notes which are so common in synthetic ouds. Oud Assam is very special and a pleasant surprise, one of the very best ouds both I and Mr Parfumista has tested so far. The comforting oudnote in Oud Assam reminds me of the oud in the amber-oud fragrance from Maître Parfumeur et Gantier Ambre Doré but drier and smoother. The first part of Oud Assam is maybe not the best officefragrance but the second part would be no problem. Anyway, Oud Assam is perfect for cozy days at home or for walks in the forest during autumn and winter. Sillage is medium and longevity for almost a day.

Oud Assam is totally unisex. When Mr Parfumista wears Oud Assam less of the animalic notes appears and more of the polished ones. In the later stages Oud Assam is a gentle, woody perfume which smells pure and natural. Mr Parfumista find something in the pure notes in Oud Assam that reminds him of vintage Cartier Santos and I agree when smelling them side by side. On my skin Oud Assam takes another route, the animalic-dirty. I can still smell the stablenots in the late drydown.

Overall Oud Assam is an intriguing and very special oud that takes many twists during its drydown. Oud Assam should be smelled on skin, it's fine on the scentstrip but warmed up and mixed with ones own chemistry something almost magical heppens and Oud Assam reaches a higher level. It's a very personal fragrance as almost different perfumes are appearing depending on who is wearing Oud Assam. Mr Parfumista also want to add that he truly appreciate the lack of pepper in this oud as he is so fed up with all the bombastic, peppery oudnotes out there.

Oud Assam is a real gem and should be tested by those who like oud and wellcrafted woody perfumes. Even if not smelling the same, Oud Assam has the natural feeling of delicate and comforting oud just as Mona di Orio Les Nombres d'Or Oud and The Different Company Oud Shamash. Oud Assam is also a priceworthy alternative to those fragrances.

Rating: 5

Notes: Bergamot, sweet and bitter orange, oud, cedarwood, vetiver, incense, pepper, tonka bean, musc 

Oriza L.Legrand - Jardins D'Armide

Picture: A rose from Armidas garden
Painting by Marie Spartali Stillman (1894)
Wikimedia commons

The original  Jardins D'Armide was released in 1905 and the current version is an interpretation of the original that preserves the old school feeling in a contemporary wearable way. The re-working is performed by Oriza L.Legrand houseperfumer Hugo Lambert. Jardins D'Armide is inspired of the garden in the story of Armida, a sacaran sorceress who during the First Crusade captured the Roman soldier Rinaldo and created an enchanted garden where she held him a lovesick prisoner. 

Jardins D'Armide starts dry powdery with a furry note, but in the same time a bit cold, like the texture and feeling of an orchid. A sweet note, reminding me of candy also appears in a very pleasanst way. The roses are dry, like dried rose petals, and a bit tart. When Jardins D'Armide developes a wellblanced, still cool, slight spicy, flowery heart appears soon followed by supporting sweeter and warmer notes. For a short while a very realsitic almond note glimpses by followed by powdry tonka and a pleasant musky base in which an almost geraniumgreen, tart note are apperant on my skin. The powder of Jardins D'Armide is not dominating, it's not the heavy powdery/soapy aldehydes of for example Lorenzo Villoresi Teint de Neige or Cartier Baiser Volé, the powder is just an accent, not the theme of the whole parfume. Jardins D'Armide is a retro perfume that in apperance somehow reminds me of one of the Grossmiths I think it is Hasu-no-Hana that comes to my mind. Another perfume which is more close in what it smells like is Profumi del Forte Roma Imperiale but without the slight dirty notes which is lurking in the latter.

Picture: Jardins D'Armide -another tempting bottle
from Oriza L.Legrand
Photo: PR Oriza L.Legrand (c)

As all Orizas, a wellblended and balanced perfume, Jardins D'Armide has a distinct sillage and longevity up to 24h even if discrete trails at that stage. A powerfragrance with a demanding appeal, appropriate for most elegant occasions but also in small doses, for officewear.

Rating: 4

Notes: Dry potpourri rose, orange blossom, iris powder, iris, violet, wisteria, carnation, honey, almond, tonka been, musk

Sample avaible at Fragrance & Art

Guerlain – Cruel Gardenia

Picture: Gardenia flower from the gardens at Monticello
Photo:Querbubbles (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved

Cruel Gardenia is a part of the Guerlain L’Art et la Matiere Collection where Guerlain let mostly “off-house” noses create based on one single note. Cruel Gardenia is composed by perfumer Randa Hammami in 2008.

As written so many times before, there is not possible to extract from the gardenia flower by any technique. Therefore there are many different white flower interpretations pretending to be gardenia. Cruel Gardenia starts with a bouquet of white flowers where quite soon the mushroom note typical for some gardenias shining through very clearly to me. I can’t feel a cheesy note that also is present in some other gardenia, but probably that is just another facet of the fresh, mushroom note. When the mushroom is faded a wonderful, creamy, thick, white floral blend is appearing and is the linear main theme during the whole dry down. There is also an accompanying, fresh fruity almost citrus, slight ozonic like note balancing the creamy white flowers and all this beauty is anchored in a white and clean musky base. The impression of Cruel Gardenia is that of a luxury bodycreme and the style and associations of smelling the scent reminds me very much of the beautiful Puredistance I. I isn’t as thick as Cruel Gardenia, it’s lighter and more ozonic in texture.

Even if Cruel Gardenia is not a groundbreaking composition, it’s an very wearable, utterly elegant comfort scent made of high quality ingredients and seamless blended. The longevity is very good, almost 24h and the sillage is medium.

I think Cruel Gardenia could be appreciated by those who like Cartier Baiser Volé and Ramón Monegal White Musk (Cotton Musk).

Rating: 5

Notes: Neroli, peach, rose, gardenia, ylang-ylang, gardenia, musk, sandalwood, tonka been, vanilla

Jimmy Choo - Flash

Picture: Flash the latest Jimmy Choo release
Photo by Jimmy Choo (c)

As a longtime parfumista I shouldn't (of course) like Jimmy Choo latest fragrance Flash, but I have to confess, I really do like this mainstream release. Flash, created by experienced perfumer Christine Nagel, is a diluted and thin floral fragrance, so typical for a IFRA/EU compliant 2013 release even though, it has something appealing in its appearance. Maybe it's the contemporay interpreation of the cold white floral notes backed up by some light and spicy notes.

Flash starts flowery with a contemporary stripped down, cold tubereuse matched with a jasmine and a lily handled in the same way. The indolic, animalc notes are far away, and there is also no creamy aspects as for in example the lily dominated Baiser Volé from Cartier. Instead Flash has cold and clean and in the same time pleasant smelling flowers accentuated with a slight just recognizable note of frozen strawberries. The strawberrynote is not particular sweet, I percieve it as wellbalanced. Flash is quite linear in structure, but in the basenotes, some to the chilly impression, contrasing, light spicy, warmer notes appears as also a pleasant slight soapy note. Overall Flash is cold and the pale purple color of the juice is a perfect match to the feeling Flash intermediate: Its texture is like a pale, purple chiffon veil.

Flash is a very uplifting perfume, refreshing and even if pale, somehow distinctive. It's the perfect perfume for days when tired or even with a hang over. Flash is also a comfortable, non-offensive, office fragrance, versatile and a easy choice for days when not knowing what to wear. Flash will also be a good fragrance for spring. Despite Flash is representing the pale and almost bodyless structure of a modern mainstream, the longevity is almost 24h.

There is some similarities in style with the In the Garden of Good and Evil fragrances from ByKilian but Flash is more distinct, less fruity and maybe a bit sharper in edges but it definitly gives a greater value for the money. Another fragrance that strangely comes to my mind when wearing Flash in its basenotes is the transparant, smooth-spicy Rima XI from Carner Barcelona. It's probably the light spiciness just detectable in Flash that is the common link as also the chiffonlike texture of both frgrances even if the Rima XI veil is white where Flash is purple, Rima XI is not flowery at all to my nose. Those who like Prada Infusion deTubereuse could also like Flash.

Rating: 4 *)

*) Even if Flash doesn't reach a 5 rating in the overall assessement, Flash is a fragrance that I personally like very much regardless the overall rating

Notes: Strawberry, tangerine, pink pepper, tubereuse, jasmine, lily, heliothrope, white woods

Balmain - Ivoire (new)

Picture: Place Vendome, a picture of  the spirit of Ivoire.

Photo by Dimitris Distigues  (CC) Wikimedia Commons, some rights reserved

The 1980 classic Ivoire de Balmain is re-launched 2012 (this week in Sweden) in a new and very successful interpretation/formulation created by Michel Alamirac and Jacques Flori.

The new interpretation of Ivorie starts much smoother and gentler than the older galbanum-tinged formula with elegant fruity-flowery notes. The pleasant fruitiness has an accompning role inr the middlenotes where elegant flowery interpretations of are mingeled with the traditional galbanum of old Ivoire in a considerably lighter dose. An interesting twist is the addition of some slight peppery notes. It sounds hazardly for such an elgant blend as Ivoire but the pepperiness is so skillfully handled, it's acting in the background as an uplifting note that gives sparkle to Ivoire and I don't percieve the spritzy-sharpness that are present in many peppery creations.  The soapiness of the old Ivoire is tuned down a bit in the earlier stages of the new, this is not strange at all as the galbanum isn't preseant in the early stage. As Ivoire continues to dry down the similarities, among them the lovely sopainess, with the older formula are even more obvious, despite the fact that the soapiness is of a smoother and gentler kind. It intermediates the feeling of wearing a soft, white cashmerejumper, the same feeling as I precieved with the wonderful lilyinterpreation Cartier Baiser Volé. In the elegant base which mediates a vintage sense of mossiness, the new Ivoire has much in common with the old version, to me it's like the more Ivoire dries down, the closer to the old Ivoire it appears. The expression of both the fragrances is the same and I can recognise the same structure and scent but the new Ivoire has a smoother, gentler and fruitier aura as the older is greener, sharper, rougher and more edgy.

The new Ivoire also preserves the same very french elegance as the older version. Ivoire still reminds me of an elegant french lady in a well-cutted, less-is-more, ivory silkdress, dining at a likewise elegant restaurant a bit cool summer evening at a place like Place Vendome. Ivoire creates the same feeling of elegance as Puredistances Antonia even if Antonia is edgier and closer to the original Ivoire whit its charactersitic note of galbanum. The casual-chic daytime alternative to Ivoire, a scent with resembling notes but interpreted in outdoor style is one of my all time favorites Hermès Amazone.

Both versions of Ivoire is definitly worth owning for the lovers of the old Ivoire, they are great complements to each other, where the newer "contemporary" version is a bit easier to wear and I also think it appeals to a wider group of perfumebuyers than the orignal. Besides the fragrances mentioned above I also think that people that enjoys Bas de Soie by Serge Lutens will like Ivoire, both the new and old version, fans of Chanel No 19 Poudre I think will appreciate the new Ivoire.

The longevity of Ivoire is very good, it lasts over a whole day to late in the evening.

Rating: 5

Notes: mandarin, violet, orange, jasmine, rose, ylang-ylang, black pepper, galbanum, vanilla, vetiver, cedarwood, patchouli

Huitième Art - Manguier Metisse

Bild: Alphonso Mangoes in a box surrounded by straw

Foto: G. Patkar, (cc) Wikimedia commons, some rights reserved

Pierre Guilaumes Manguier Metisse är en doft som är totalt dominerad av frukt men ändå inte så typiskt sött kemiskt fruktig som så många fruktiga dofter är. Visst är Manguier Metisse kemisk men jag får ingen "kemikänsla". Mango är inte heller någon särskilt söt frukt utan mer ger ett mer neutralt, lite träigt intryck. I Manguier Metisse finns också en tropisk blommighet och fruktigheten är mörk och dov i tonen. Den not som för mig är dominerande under hela doftens utveckling är något annat, nämligen den plåsterliknande not som finns i Cartiers Panthere Edt och i Musst de Cartier Edt i tidig nittiotals formula. Framförallt ger mig Manguier Metisse ständiga associationer till Panthere och det alltså tack vare plåsternoten, texturen och det blommiga inslaget. Andra dofter med likheter är Montales Mango Manga och även Missonis mörkt fruktiga Missoni har en del gemensamt.

Precis som övriga dofter i Huitième Art linjen är Manguier Metisse en lättburen och vilsam doft, användbar i många sammanhang dagtid. Hållbarheten är ganska bra, projektionen relativt nära och till främst för bäraren själv.

Manguier Metisse by Pierre Guilaume is a fragrance that is totally dominated by fruit. But it is not the typical artificial, sweet fruity thing as so many contemporary fruity scents are. Obviously Manguier Metisse contains chemical ingredients but it doesn't convey a "chemical sense". Mango is also not a particularly sweet fruit, but rather provides a more neutral, slight woody impression. Manguier Metisse is also highlight a tropical floralness and the fruity notes are heavy and overripe. But the note that is most dominant  to me throughout the development is something else. Strangely I smell the patch-like note found in Cartier Panthere EDT and Musst de Cartier EDT in their early nineties formulas. Thanks to this note and the texture of the floral elements above all Manguier Metisse gives me associations with Panthere. Other fragrances thats comes to my mind  are Montale Mango Manga and even the dark fruity Missoni by Missoni.

Like the other fragrances in the Huitième Art line is Manguier Metisse is easy to wear and is somehow restful when I wear it. It is useful in many contexts for daytime wearing. Longevity is pretty good, and the projection relatively close to the wearer.

Rating: 3

Noter: Frukt, mango, frangipani, socker, the/ fruit, mango, frangipani, sugar, the

Cartier - Baiser Volé

Picture: Lilium longiflorum, Easter Lily.

Photo by UpstateNYer (cc), Wikimedia commons, some rights reserved

A freshly washed cashmerejumper white as snow, worn by an elegant woman in a large likewise elegant. white decorated living room. She is resting in front of the lighted fire in the marble fireplace in the center of the room. That's the image that Mathilde Laurents Baiser Volé evokes to me.

After some gentle citrusnotes and a light note of luxery detergent in the top, Baiser de Volé is a quite linear creamy, lily fragrance. If the fragrance had a texture it would be something like the showercreme of Dove. The lily is bright and crisp with a soft spiciness that feels like the natural spiciness of the lilyflower.  but in the same time it is warm, not cold as lily scents often are. The creamy aura reminds me of the creaminess of Burberry Body, but as Body features a pink rose, Baiser de Volé features the white lily.

When it comes to comparing BV to other lily fragrances I have to confess that I like it much better than Serge Lutens Un Lys. To me Un Lys is Lily of the valley and the scent is somehow fragmented and a little screamy and not as full blown as BV. Compared to the favorite lily of mine, Donna Karan Gold, Gold with it's woody- watery, dark lily notes is like a forest in the evening, with golden rays falling through the trees and something dark lurking in the background. As BV is another type of lily fragrance it has it's place even i a wardrobe already containing those.

Maybe Baiser de Volé is not the most complicated creation but on the other hand it's just lovely and cosy. And that's exactly what I need gray and chilly days. To my nose, one of the best releases among designer fragrances in 2011. I received my sample from Escentual.

Rating: 5

Notes: Citrusnoter, gröna blad, lilja/ Citrus, green notes, lily

Andy Tauer - Pentachords Auburn

Foto: Herr Parfumista (c)

Nästan alla som reviewar Andy Tauers Pentachords linje utvärderar alla tre dofterna i ett inlägg. Det är nästan som om man raskt testat sig igenom för att snabbt kunna reviewa och lägga åt sidan. En effekt som lätt uppstår när parfymörer i snabb takt öser ut kreationer på marknaden, något som Andy det senaste året tyvärr också börjat göra. Först var jag också inne på "alla tre på en gång" upplägget men när herr Parfumista testade Auburn en solig höstdag för ett tag sedan, insåg jag att doften är värd mer än några snabba rader. Så jag tar var och en av Pentachords och testar i lugn och ro vartefter.

I Pentachords spelar Andy med fem syntetiska noter i varje doft. Men så skalat är det inte, jag känner den typiska Tauerbasen bara jag sniffar utanpå provrören. Så det är nog femnoter på en version av Tauerbasen som ligger sanningen närmare.

Auburn är en riktigt modern höstdoft som inleder med noter som jag så väl känner igen från nittiotalsklassikerna Casmir från Chopard. Särskilt lagd på doftsticka är den nästan bränt, kristalliserade, torkade fruktnoten med gourmandkryddig kanel tydlig. Visst känns det att ackordet är syntetiskt, men det är också meningen och det doftar väldigt gott. På herr Parfumista inträder sedan en fas där jag dels känner igen en del från Andys Orange Star, troligen apelsinblomman och ambrabasen, men också den underbart plåstriga not, som jag tror är en tolkning av sandelträ, som jag uppskattar så och som fanns i nittiotalsformulan av Cartiers Musst EDT.

Projektionen i Auburn är imponerande. Säkert tio minuter efter att herr Parfumista gått ut för att fixa i trädgården den soliga höstlördagen låg Auburn kvar som ett moln i hallen. När jag öpnnade fönstret ut kände jag en otroligt god ljus tobaksnot, som en precis nytänd cigarr. Eftersom jag inte kopplade noten till det jag känt inomhus av Auburn så frågade jag herr P om han sett någon som rökte cigarr. Någon cigarrökare såg vi inte och eftersom herr P inte kände cigarrdoften så var det uppenbart att det var Auburn, man känner ofta inte den doft man är mitt inne i. Tio minuter senare kände jag tobaksnoten igen på ett ställe i trädgården där herr P varit några minuter tidigare.

Skiftningarna mellan de bränt kristalliserande, kaneliga, torkande fruktnoterna och den underbara blonda tobaksnoten gör att Auburn är levande och spännande under hela dagen. Även om den har de typiska Tauer-karaktäristikan och inte är särskilt nyskapande så är det en doft som jag bara fallit pladask för, något som jag faktiskt inte trodde när jag läste om  Pentachords. Men det borde jag ha förstått, Andy kan man alltid lita på : -) . Jag hoppas nu att herr Parfumista tar sitt förnuft till fånga och inhandlar en flaska Auburn för jag tror att den passar bättre på honom än på mig. Om inte så är det som tur är jul snart..... : -)

Betyg: 4+

Noter: Apelsinblomma, sandelträ, kanel, ambra, tobak

Provet av Auburn har jag fått från Fragrance & Art

Passande klassiker 3 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Vid sidan om besvikelserna i förra inlägget, finns en del klassiker som passar hyfsat alternativt glänser till under vissa förhållanden men kan bli en mindre katastrof under andra omständighter. Den här listan är svår att ta fram, den kräver ett ärligt rannsakande och bort med alla önsketänkanden.

1000 (Patou) Fin aldehydisk blomparfym med den exklusiva osmanthusblomman i centrum. Blir aldrig mer än normalbra på mig trots en lovande öppning på doften.

Boucheron (Boucheron) I sig en fin doft som luktar gott på flaskan men blir tråkig på mig. Finns ett litet spår av Oscar i doften, något som irriterar mig.

Panthere (Cartier) Även om den har en trevlig plåsterton i sig så finns även här lätta spår av Oscar som irriterar. Doften är också för damig för mig.

Nuit de Noel (Caron) På mig blir den bara en typisk tjugotalsdoft men utan något extra. Känner inte mycket av julkryddorna. Kan bero på att jag testat Edt-version. Parfymkoncentrationen är säkert något helt annat.

Jean Louis Scherrer (Scherrer) Denna eleganta, gröna chypre kan spela bäraren (och har spelat mig) otäcka spratt. Varning för överdosering!

Bandit (Piguet) Vill så klart att denna tuffa läderchypre ska smälta in som ett andra skinn. Men det gör den inte utan den lägger sig liksom lite utanpå. Mycket känslig för störningar i kroppskemin, typ infektioner. Men så är den också en oberäknelig chypre.

Aromatic Elixir (Clinique) Denna örtigt kamomilliga chypre tycker jag bra om. Men den tar ett steg längre på många andra som bär den.

Vilka är dina oberäkenliga klassiker?

Kommentar 2011: Numera är det bara Bandit och 1000 som får en chans ibland. Övriga prover är slut och inte ersatta eller i det fall det fanns en flaska så har jag den inte kvar heller. Vill ha säkrare kort en så här.

Vero Profumo - Onda Extrait respektive EDP

Foto: Parfumista (c)

Vero Kerns Onda i Extrait (parfym) har jag reviewat för snart två år sedan på den gamla DV-bloggen. Under 2010 släppte Vero Kern sina dofter även i EDP form och därmed (såsom det brukar vara med bra parfymhus) en till viss del annorlunda ingrediensuppsättning än i den ursprungliga parfymen. Onda är i mitt tycke ganska olik i parfymform jämfört med EDP form.
Onda Extrait: Parfymen är animalisk och nästan frånstötande i starten. Sedan lugnar den ned sig i en mellanmjukt lädrig, jordig, lite vått hö-liknande och tovad ullsocka doft. Den känns väldigt vintage, den tovade ullsocke-noten känner jag igen från Guerlains Shalimar. Men Onda är en torrt träig, mörk grön doft, inte en oriental ska poängteras. I basen lite läder, lätt vetiver och en liten dos av den typiska plåterdoften som finns i en tidigare EDT-formulering av Musst de Cartier som jag hade under tidigt nittotal. Härligt kärv, som marken en mycket tidig vårdag.

Onda EDP: I EDP-form är Onda sötare och inleder med en mycket fin och originell passionfruktsnot. Jag riktigt ser den lilla skrumpna gråbruna passionsfrukten med dess frön och orange-gröna innandöme och känner den typiska syrligheten. Det är också framförallt toppnnoterna som förändrats mellan formuleringarna. EDP:n har kvar mycket av den lättare, gladare passionsfruktsnoten även i hjärtat och när doften "torkat ned" till basen så finns där en frisk vetiver och något som liknar geranium.

Onda håller lätt hela dagen på mig i båda de aktuella formuleringarna. Ingen av dem är vad man rakt av säger luktar gott utan det är ganska krävande dofter som gör att näsan hela tiden dras till handlederna för att finna ut vad som nu hänt i doften.

Problemet är att det egentligen är motiverat att ha båda dofterna om man tycker om Ondas mycket speciella stil. Jag tror att det går att hamna i en evighetscirkel av beslutsvånda om man ska köpa en flaska av en av dem, vilket gör att man riskerar att aldrig komma tll skott. Den mer ekonomiskt lagda väljer förstås den passionsfrukt influerade EDP:n men risken är då att man efter ett tag saknar den animaliska lortigheten i parfymen. Parfymen är trots allt ett halv-snäpp mer excentrisk än EDP:n.

Betyg: 4+ (sammnvägt för båda)

I nästa inlägg kommer min snart två år gamla review av Onda i extrait form. Jag hade inte läst den innan jag gjorde det här inlägget men när jag läser den i efterhand är det intresant att se att så stor del av intrycken är ungefär likartade.

Grossmith - Phul-Nana

Bild: Drottning Victoria av Storbritanien (även kejsarinna av Indien)

Franz Xavier Winterhalter (1842)

Osborne House, Isle of Wight

Phul-Nana från 1891 är klassificerad som något så pass originellt som en oriental-fourgé. Fourgé-familjen som står för grön örtiga ormbunksliknande komponenter, innefattar till övervägande del maskulina dofter. Phul-Nana som betyder "underbar blomma" ska efterlikna en bukett av indiska blommor.

"Luktar i alla fall inte tant, mycket bättre än igår" (Shem-el-Nessim) var Herr Parfumistas spontana reaktion efter att jag spritsat på mig doften. Mitt första intryck är en nedtonad Spellbound (Estee Lauder) med mycket mer tämjda noter och lättare i strukturen. I mellanregistret blir Phul-Nana allt örtigare och har en grön kylighet ungefär som en skuggad, fuktig skogsglänta med mossa och ormbunkar en solig sommardag. Doften ger mig samma känsla som Carons Nocturnes även om de annars inte liknar varandra särskilt mycket. Det gröna ormbunksliknande känns i Phul-Nana väldigt rent och naturtroget även om ormbunke inte destilleras. Det är aldehyden coumarin som ger ormbunksnoten i dofter om jag inte minns fel.

Phul-Nana är inte vad jag väntar sig av en bukett indiska blommor. Den är lugn och ganska nedtonad på mig men den ligger där som en diskret örtig, grön, moss- och ormbunksmatta hela tiden. Jag ska förstås inte glömma blommorna, men på mig är det främst det örtigt, ormbunkiga som framträder. Blommorna flyter på ett diskret sätt in i det gröna och kyliga och värmer på så sätt upp doften. På samma sätt som varm luft krockar med det kyliga i den ovan beskrivna skogsgläntan den varma sommardagen. Om jag visualiserar en färg så är Phul-Nana mellan grön med stråk av transparent lila.

Phul-Nana känns till skillnaden från Shem-el-Nessim mer originell och inte så daterad. Jag gillar Phul-Nana och den passar min hudkemi så mycket bättre. Tyvärr bleknar doften och just inget mer händer när den når basnoterna, förutom att jag känner några stråk från Cartiers Panthere. Det är något som påminner om den plåsterliknande noten sammanvävd med en kall blommighet som finns i Panthere. Pudrig tonkaböna anas också.Phul-Nana slutar liksom i ett "jaha", med sin början hade jag väntat mig en mer distinkt final. Ett sammanvägt betyg på alla faktorer: Kvalitet, bärbarhet, originalitet, hur den passar mig och slutligen hur mycket jag helt subjektivt gillar doften:

Betyg: 4+