Five fab frags for fall 2015

Already in the middle of the autumn, which are probably the best days when it comes to wearing perfume over the whole year. Crisp and chilly days are contrasted with almost summery tempratures, the last traces of the summer. This encourages the use of fragrances representing quite different perfumestyles. Below some favorites for the mid season, excluding the ones I have tried and/or reviewed during the latest weeks.

Picture: Perle de Mousse
Photo: Parfums Ann Gerard (c)

Perle de Mousse (Ann Gerard): Many describes this as a springscent, probably because the Lily of the vally note which is one of the protagonists together with ivy and galbanum. To me it's autumn as I precieve it as golden, glowing, tart and dusky as the moisty forestfloor.

Picture: Eau Soleil
Photo: PR Parfums de Nicolaï (c)

Eau sOleil (Parfums de Nicolaï): From the 2013 Nicolaï summercollection of lighter and easy to wear fragrances. To me this warm and golden nerolifragrance where the citric notes are skillfully balanced with herbal notes is like a sunny day in the autumn, a warming sun with some crisp chilliness in the shadow.

Picture: La Religieuse
Photo: PR Serge Lutens (c)

La Religieuse (Serge Lutens): This subdued, slight soapy and animalic jasmine havn't many fans when reading comments and reviews. To me it's sort of contemplating and serene reminding me somehow of an everyday variation emerged from one of my most favorite SL:s ever, De Profundis.

Picture: Gucci by Gucci Edp
Photo: PR Gucci (c)

Gucci by Gucci (Gucci): I very much appreciate this contemporary chypre both in the darker fruitier Edp version as also in the more flowery Edt. It's dark, stripped patchouli with  its earthy freshness adds a contrasting dept to both versions. A modern classic.

Picture: Colonia Oud
Photo: PR Acqua di Parma (c)

Acqua di Parma Colonia Oud (Acqua di Parma): The top and middlenotes of this are fabulous, a flowery oud which reminds me of the slight flowery cambodian oud. In the basenotes it's more of a standard peppery woody (porbably cedar) oud but some of the flowery woody accord glimpses now and then.

Which are your mid-fall favorites?

Serge Lutens - Une Voix Noire

Picture: Billie Holiday and her dog Mister, backstage dressing room,
probably at the Downbeat, NYC, Juni 1946
Photo: William P. Gottlieb, Wikimedia Commons

Une Voix Noire, the latest exclusive from Serge Lutens is a strange creature, almost as last years exclusive De Profundis. I suppose Une Voix Noire is created by Christopher Sheldrake as almost all the Lutens fragrances. Voix Noire is inspired of, and a homage, to Billie Holiday with her dark, dramatic voice (and life), often wearing a gardenia in her dark hair.

Une Voix Noire starts with a dreamy, almost dusky, putty, gardenia accord or a white flower that could be gardenia as it is somehow indefinable. The abstract gardenia is not fresh, it’s a gardenia that just started to wilting. There is also a green, slight mentholic note following, a note that is also present (but more clearly) in Serge Lutens Tubereuse Criminelle. As Une Voix Noire further developes, a note of strawberry appears. The note is not the syntetic, sickly, sweet strawberry note in candy or bubbelgums, the note is less sweet, darker and as the smell of the whole plant, the strawberries, leaves, steam and root with some dry, sandy earth on the rootlets. Soon thereafter a metallic note emerges, a note of steel but also with facets of blood. This stage is a bit gruesome and there is also a dusky, moist, almost sour and rottening vegetating note in the background, a facet that reminds me of the damp floral water note in Kerosene Whips and Roses. There are no distinct basenotes, of course they are there, some slight woody nuances could be noticed, but overall Une Voix Noire seems to be anchored in subtle dark rummy and tobbacconotes. The booziness is dark and minmalistic as is the tobbacco. There is not the blond, dry and almost fresh tobbaco of, for example Frapin Speakeasy, but a dark, slight moisty pipe tobbacco just taken out from the tobbacco envelope to be stuffed in the pipe. The dusky gardenianote is fleeting in the blend, making Une Voix Noire to a beautiful, dark, mysterious and strange composition that leaves me wanting to try this fragrance repeatedly, just as De Profundis a year ago. After two days of wearing it finally klicked which fragrance Une Voix Noire reminds me of when it has dried down and lingers there on the skin until the morning after: The a bit weird and special creation Psychotrope by Pierre Guillaume for Parfumerie Generale, which I like much. The Psychotrope is lighter in its tonality and there are different flowers but there I something in the texture, in the metallic and in some facets almost syntetic feeling that unite these two fragrances.

Just as the stunning De Profundis, Une Voix Noire is a contemplative fragrance that demands peace and quiet to be properly perceived and to evoke the imagination of the wearer. Une Voix Noire could of course evoke the picture of the dark jazzclubs where Lady Day performed, but I also think it has an almost macabre side, the bloody, metallic accord that also could conjure some unpleasant associations.

As concluded from above, Une Voix Noire is a fragrance for quiet days at home, at least until the wearer is familiar with this strange creature. Then it could be worn anyway, preferably during autumn and winter. The sillage is medium and the longevity is very good. 

Rating: 5

Notes: Gardenia, tobbacco, rum 

Amouage - Interlude Woman

Picture: Zyklus der Monatsbilder, Szene: Der düstere Tag (The Gloomy Day)

(Monat Februar oder März), oil on panel by Pieter Brueghel the elder, 1565

Be warned, this is the most perplexing fragrance that I have tried in many years. It indeed shows a dual personality to me and this is one of the trickiest reviews that I have written.The new Amouage  Interlude Woman doesn't start pleasent at all .When just applied there is a smell almost like fortified wine. There are grapelike and some almost fermented fruity notes. Shortly thereafter the blend turns in a grey and gloomy mud note, supported with some subdued flowers, that mediates the atmosphere of mutued grey, beige and dark red colors of a gloomy day, just like the painting above. From other reviews I have read that many of the reviewers are experiencing an explosion of a great number of bright colors in this stage, but all I percive is this messy gloominess. There is also a fuggy smell, like a sultry closet with old, wollen clothes. When wearing Interlude Women very light applicated, the muddled note is less dense but nevertheless gloomy. A whiff of an accord containing the cold flower of crysanthemum also appears and reminds me a bit of the Serge Lutens beauty De Profundis (review in swedish). Experienced from many years of perfumsniffing I know that a challenging opening of a fragrance often leads to something even more interesting and sometimes also beautful. In Interlude Woman the muddled texture slowly decreases and now and then short whiffs of the excellent Amouage frankincense appears. When reaching the basenotes Interlude Woman clears up considerable, the mud is drying to a pleasent putty note.The fermented fruits developes to a note that could be described as "preserved prunes with leather " with a glimmer of the incense and some peppery oud added. As the drydown futher progresses there is also notes that reminds me of bay leaf and pickled juniperberries. This part of Interlude Woman I experience as more masculine than feminine in style and to me the fragrance is quite unisex. The basenotes are the best part of Interlude Woman and in this stage is both interesting and enjoyable, not as the top and middlenotes, which are almost solely interesting but not particulary enjoyable. The basenotes are lasting for long, during at least a whole day. The sillage is medium.

In Interlude Woman I find some similarities, i.e the mud note and the almost messy impression, with Amouage Opus III, but for me Opus III is better. Both Opus III and Interlude Woman is created by perfumer Karine Vinchon Spehn and maybe she uses some accord that doesn't goes well with my chemistry, as obviously Interlude Woman fits so many others.

All in all Amouage Interlude Woman isn't true to me even if  my appreciation of  the basenotes is growing. As mentioned above it's probably my skinchemistry as I havn't read a negative or not even neutral review of Interlude Woman. Could I come over the first part of the fragrance...But on the other hand my wallet is reliefed as it not has to live under the constant pressure from a new Amouage (from the regular line). These bottles almost always are screaming "own me".

Despite my shortcomings wearing this fragrance, I think of Interlude Woman as an interesting and demanding fragrance of high quality that also is strangely beautiful when reaching it's basenotes. And I somehow suspect that one day I will like it, I will get back to my sample the coming winter in order to reassess it. Even if challenging in character, to be an Amouage Interlude Woman is almost subdued and it is wearable in many different situations.

Rating: 3+

Notes: Bergamot, grapefruit, ginger, tagete, rose, frankincense, jasmine, orange blossom, helichrysum, opoponax, sandalwood, nut, coffee, kiwi, honey, agarwood, vanilla, benzoin, amber, sandalwood, oakmoss, leather, tonka, musk

Thanks to Amouage for providing a sample to try.

Best of 2011

Photo: Mr Parfumista (c)

Can't belive 2011 is almost over and it's once again time for the "Best of the year" list. By that I mean the best releases of the year, perfumes that I discovered this year but was launched earlier therefore not qualify.

To me 2011 was a quite good perfumeyear with several great releases from perfumehouses in both the niche- and designerfragrance categories. Of course I have only tested a small part of the thousends of releases on the market, but from what I have tested, here are my favourites of 2011:

There are two fragrances that shares the first place:

De Profundis (Serge Lutens): I instantly fell in love with this purple, green, serious creation with it's notes of wilting lilys and chrysantemum, lightened up by some inscense. To  my nose a very special creation that stands out from the crowd. See my review here (in swedish).

Les Nombres d'Or Oud (Mona di Orio): My other number one was on the contrary not instant love. Used to the strong Montale ouds I underapplied this the first times, but when I splashed some more on the miracle occurred: This multifaceted, woody, soft flowery, quality creation creates a peaceful aura around the lucky wearer. A perfume to relax and to dream with. Just as Mona di Orio wanted with her beautiful compositions. See my review here.

Other favorites:

Jeux de Peau (Serge Lutens): This bred and butter over a sandalwood base (like Santal Blanc) I fell for immediately. This one makes me hungry.

Week-End à Deauville (Parfums de Nicolaï): Sunny and bright lily of the vally shines in contrast to a dark green and mossy background. Retro, casual, chic in a nutshell. See my review here (in swedish).

Body (Burberry): This bold, creamy, rosy, flowery, early nineties-like creation is a true and lovely comfortscent. Perfect for grey and gloomy days. See my review here (in swedish).

Chanel no 19 Poudre: I think this is a beautiful, flowery iris on a jasmine and light orangeflower background grounded by a beautiful, light, musc that together with the iris blooms on my skin more then twelve hours after application. Can't understand different perfumesnobbish comments about Poudre as a inferior creation that collapses after the topnotes dried down. See my review here (in swedish).

Mon Parfum Cheri, par Camille (Annick Goutal): Just loooove this, dark, retro, dusty, murky, earthy, plum-patch perfume. Smells somehow of old books in a long forgotten library mixed with lipstick and powder.. See my review here (in swedish).

Azemour Les Orangers (Parfum d'Empires): Orange, green and mossy notes, Azemour shows that it is still possible to create fragrances in the vein of the citrus-chypre classics of the seventies. Just great. See my review here.

Les Nombres d'Or Vétyver (Mona di Orio): Another beautiful green but here vetiver accentuated by ginger. Like Azemour above, Vétyver gives me the impression of the green fragrances of the seventies and just as Azemour, but in a different way, Vétyver reminds me of a less soapier Eau de Rochas.

Also to be mentioned 2011: L'Esprit d'Oscar (Oscar de la Renta),  Cuir Fetiche (Maître Parfumeur et Gantier), Chambre Noir (Olfactive Studio), Shalimar Initial (Guerlain), Candy (Prada), Myrrhiad (Huitieme Art).

Lutensvecka

Foto: Herr Parfumista (c)

Så har det varit temavecka igen. Denna gång i Serge Lutens spännande kreationer. För det mesta uppstår temaveckan spontant, det är inget som jag planerar i förväg. Det är när jag  upptäcker att jag provat dofter från samma hus, kreatör eller doftfamilj två eller tre dagar på raken som jag hänger på och tar en full vecka. SL veckan inleddes med:

A la Nuit: En av marknadens bästa jasminer. Jasminen framträder olika vid olika provningar, ibland är den yppigt fruktig, ibland mer animalisk och nu sist framträdde de gröna bladnoterna på ett sätt som jag tidigare inte känt.

De Profundis: Passar perfekt en höstsöndag med sin kryddiga chrysantemum och sina kontrasterande jordiga och luftiga noter. DP har växt till att bli en av mina största SL favoriter.

Un Lys: Tillhör de dofter som jag minst uppskattar hos SL (allt är ju relativt) men den är ändå en fin liljekonvalj/liljedoft. Är just lite för liljekonvaljig för sitt namn, man väntar sig inte en bättre variant av Diorissimo (relativt dagens formula för Diorissiomo), det vore bättre att Un Lys hette Le Muget istället.

Fumerie Turque: SL:s tobaksdoft är trevlig, omhändertagande, en snäll oriental som är perfekt för hösten. Innehåller en stor dos erternell som gör att den påminner om en snällare men mindre söt version av Annick Goutals Sabels. Ju mer doften torkar ned, ju mer tobak framträder och under slutet av dagen dofter FT färsk, blond piptobak.

Muscs Kublaï Khan: Inte särskilt farlig utan en fin, halvmörk och diskret retromysk med en lagom dos kummin. En krydda som annars lätt har en tendens att överdoseras i parfym.

Sa Majeste la Rose: En knallrosa ros med lite grönt från stjälk och blad inleder. Sedan lindas den ganska snabbt in i en honungsliknande nektar pudrad med torr pollen. Det liknar mycket effekten i Annick Goutals Tubereuse fast stjärnan där förstås är en helt annan blomma.

L’Eau Serge Lutens: Lyxigt tvättmedel kombinerat med en lite syrligt, bitter not som påminner om Gin & Tonic exklusive enbär, alltså snarare Vodka & Tonic. Utskälld doft, men jag tycker ändå bra om den. Även SL måste få göra något annorlunda. Den doft jag mest associerar till är MFK:s Absolute pour le Matin som också har den syrligt, bittra noten men mer örtighet.

SL är ett i mitt tycke varierande hus men som ändå håller en viss stil. Troligen det parfymhus jag skulle välja om jag bara fick använda dofter från ett enda hus.

Huset Serge Lutens

Det ärevördiga nichehuset Serge Lutens som firar tjugoårsjubileum 2012 är för närvarande utsatt för mycket kritik bland vissa parfymtyckare. Extra hårt går Octavian på 1000Fragrances fram. Han verkar tycka att herrar Lutens och Sheldrake, men även ärevördiga Jacques Polge ( här )som Sheldrake samarbetar med inom ramen för sitt uppdrag för Chanel, snarast bör överväga pension. Men även i övriga parfymbloggosfären märks en alltmer kritisk inställning i inlägg och kommentarer till husets utveckling de senaste åren.

Och visst verkar huset Serge Lutens ha slagit in på en till stor del annan väg än sina numera klassiska, sirapstunga oreintaler respektive träiga orientaler. Många menar också att dofterna blivit sämre, inte överraskar, att dofterna blivit för kommersiella och att Lutens och Sheldrake tappat inspirationen och inte kommer med några nya ideer. Visst har man anammat en ny inriktning som kanske också är mer kommersiell. Men för att överleva som hus så måste man sälja och det är i mitt tycke i fallet SL i såfall väldigt bra kommersiella dofter. Och De Profundis anser jag inte vara särskilt kommersiell varken i doft eller i markandsföring, möjligen då i marknadsföringen mot parfymnördar men jag tror inte parfymkonsumenten i allmänhet dras mot en doft med den makabra inspirationskälla som De Profundis har. Jag anser att många parfymtyckare faktiskt är väl konservativa, SL måste väl inte alltid dofta som det alltid har gjort, förnyelse är viktigt och i fallet SL tycker jag inte att utvecklingen varit av ondo, jag tycker bra om flera av de senare releaserna. Jag tycker också att vissa av blomdofterna som skapats nyligen som till exempel De Profundis ger associationer till stilen i Tuberèuse Criminelle så visst vilar huset Lutens i mitt tycke tryggt i sin rötter. Även förra årets Boxeuses har klara rötter i husets trä, plommon och viol.

Jag har gott hopp om framtiden för huset SL, själva Serge verkar vara en pigg sjuttioåring som, åldersfascisterna till trots, nog kan hålla igång i tjugo år till. Men att bjuda in några olika gästparfymörer borde vara något för huset att fundera på. Själv är jag nyfiken på hur till exempel Daniela Andriers tillbakahållna, eleganta liksom höga stil skulle tolkas om hon skapade en doft för huset Serge Lutens.

Vad tycker du om Serge Lutens debatten?

Serge Lutens - De Profundis

Bild: Les Très Riches Heures du duc de Berry,

Folio 70r - De Profundis the Musée Condé, Chantilly,

Wikimedia Commons

Serge Lutens De Profundis, ur djupet (De profundis clamavi ad te, Domine - Ur djupen ropar jag på dig, Herre) ska ge associationer till Döden, begravningståg och de blommor som brukar figurera i dessa sammanhang. Den blomma som är doftens huvudrollsinnehavare är chrysantemum, en blomma som inte är allt för vanlig i parfymer, och som i med sin krispigt, kyliga kryddighet är väl värd en doft att spela huvudrollen i.

De Profundis har dissats rejält av en del "stora" parfymbloggar som 1000 Fragances och The Parfume Shrine. Skribenterna känner någon kemisk komponent, som jag som okunnig i kemin så klart inte har koll på, att doften inte är hållbar, att den inte är något speciellt, inte förmedlar det marknadsföringen framhäver och är ännu ett tecken på att  huset Serge Lutens skulle vara på dekis. Jag håller INTE med. Ju mer jag bär De Profundis, ju mer uppskattar jag den. Just det att en doft inte faller mig i smaken direkt är ofta en signal (om den är¨från ett "pålitligt" hus) om att det är en komplex doft som tar lite tid att komma underfund med. Just sådan är De Profundis. Blev därför glad när Victoria på Bois de Jasmin nyligen gav De Profundis högsta betyg. Grain de Muscs (Denyses) intryck/associationer från reviewen häromdagen är delvis i linje med mina egen upplevelse av De  Profundis.

De Profundis är inte en parfym som doftar vad de flesta definerar som gott. Det är snarare en doft som doftar intressant, melankoliskt, drömskt och vackert. En doft som frammanar en eftertänksam och allvarlig stämning, som gäckar och utmanar allteftersom den skiftar i sina olika facetter. Facetterna känns verkligen lika skarpt purpurfärgad som parfymens färg och den förmedlar också bilden av en krispigt grön accentfärg till det lila. Om jag kopplar bort de bilder som Serge Lutens och Christopher Sheldrake vill, och också verkligen lyckas, förmedla så är De Profundis en perfekt och originell höstdoft.

De Profundis inleds med kalla, gröna, krispigt, bladiga aldehyder, ungefär som ett sådant där kallt glasskåp där snittblommorna förvaras i en blomsteraffär, eller som doften tolkas i de Profundis, blommorna vid begravningen. Ganska snabbt kommer toner av chrysanteum och lilja. Lite nejlika tycker jag mig skönja, även om den inte finns med i ingredienslistan. Viol ska finnas men den känner jag inte som en separat not, men den finns säkert som en ton i blandningen. Jag känner även en kryddighet, liknande en lätt kryddpeppar och några stänk av något som påminner om kylig kardemumma. Kryddigheten är just en sådan där blommig, kall, instängd, pappersaktig kryddighet av typ som finns i chrysantemum och nejlika. I mellanregistret känner jag också en lätt pepprig, rökelsenot, här pågår själva begravningsgudstjänsten. Även en not av vax kan anas. När De Profundis når basen så inträder en slags syrlighet och ackordet påminner om chrysanteumem och liljor som börjat vissna, jordfästningen är över och gästerna har lämnat graven och den avlidne är ensam kvar i sin sista viloplats. I basen finns ett jordigt lite sött ackord men samtidigt blir De Profundis plötsligt ljusare och liksom högre i tonen igen, som lätt rökelse som stiger uppåt. Något som skulle kunna symbolisera själens frigörelse.

De Profundis har en ganska låg projektion men doften är tät i strukturen med nya intressanta vändningar under hela utvecklingen. Den sitter bra till långt in på kvällen och det är en doft som inte får överdoseras för då tror jag att den kan bli kvälvjande. En doft att bära i formella sammanhang och situationer som präglas av stundens allvar, som begravningar. Men samtidigt ska man inte köra fast i det makabra spåret utan främst tänka på vilken fin höstdoft den är. Perfekt för en promenad en solig men kylig höstdag med färgsprakande löv på träden och marken. Med sitt chrysantemumtema så är det inte så många andra parfymer som jag blir påmind av när jag sniffar De Profundis. Men inte oväntat har Serge Lutens Vitriol d'Oeillet vissa likheter, eller i alla fall känsla, och även Tubereuse Criminelle förmedlar en liknande känsla. Liljan från Un Lys skymtar fram men i en tyngre, på väg att blomma över, version. Det finns också grässtrågröna noter som påminner om Balmains Vent Verts galbanum.

De Profundis är sammanfattningsvis en originell doft som vinner i längden. Jag vill drista mig till att säga att det här är en av de bästa releaserna under senare år! Jag tror att en del kritiker kommer att omvärdera den på sikt, om de ger den en chans att bli buren vill säga.

Betyg: 5

Noter: Gröna noter, chrysantemum, dahlia, viol, jord, plommonträ

Montale - Aoud Velvet

Foto: Parfumista (c)

Aoud Velvet är skapad av den Parisbaserade parfymören Pierre Montale. Tidigare arbetade Montale som parfymör åt kungahusen på den arabiska halvön och lärde sig att kombinera sina västerländska parfymkunskaper med de arabiska dito. Montale har dels en serie som bygger på ouder (agarträ) och dels en serie starka edp:s som också är österländskt inspirerade men utan oud.

Aoud Velvet är en oudbaserad blombukett vars topp innehåller bland annat apelsinblommor och oud. I mellanregistret finns en fruktighet samt ylang-ylang och gardenia. I basen vanilj, sandelträ och tonkaböna.

Aoud Velvet är ingen djärv oud, den träigt medicinska noten är inte så tydlig som i många andra av Montales oud-kreationer. Blommorna är rätt nedtonade eller så pass väl mixade att ingen sticker ut särskilt och detta trots att det ingår tungt material som apelsinblommor, gardenia och sandelträ. När Aoud Velvet suttit en halv dag ger den mig associationer till en dyster släkting till muntra Miss Dior Cherie. Påminner mig om jordgubbspopcornen i MDC. Jordgubbspoppen gör sig mycket bättre i den okomplicerade glada dofttyp som MDC representerar. AV är en för tung, tät och seriös doft för sådant fnittrigt flams!

Först nästan ångrar att jag testat AV. Något i toppnoterna är på gränsen till huvudvärksframkallande. Detta trots att jag bara duttat på mig lite grann från ett miniatyrprov. Den lugnar ner sig i mellanregistret, men tyvärr blir den aldrig upplyftande och inspirerande utan förmedlar ångestladdade vibrationer. Låter hemskt att säga men den kan passa på begravning. Efter Serge Lutens nya De Profundis så är nog den här nummer två att passa en sådan cermoni.

Totalt sett är Aoud Velvet en ganska OK doft men den når inte upp till Montales toppsegment.

Betyg: 3

Goutalvecka

Foto: Herr Parfumista (c)

För ett par dagar sedan avslutade jag min temavecka i Annick Goutal. Efter att i förra veckan blivit nedstämd och bedrövad vid provning av Serge Lutens makabra De Profundis, review följer men vid en mer passande tidpunkt som Allhelgonahelgen, bara måste jag muntra upp mig rejält. Inget kan väl passa bättre som humörhöjare än Annick Goutals fina, rena och klara dofter. För att få en rejäl kontrast inledde jag tema AG med:

Ninfeo Mio: Ninfeo är nog min största AG favorit. Den illusterar perfekt den skuggiga näckrosdamm i en gammal romersk park som den är inspirerad av. Citrus, lime, gröna noter, nässlig, trä och en blomnot som bara anas men som påminner om Tuberose. Det är kanske därför jag associerar Ninfeo Mio till L'Artisans Nuit de Tubereuse.

Un Matin d'Orage: UMdO var jag inte så jätteförtjust i från början men det är en doft som jag tycker mer och mer om. Doften förmedlar verkligen intrycket av en trädgård som vaknar upp i solsken morgonen efter ovädret, den höga klara, spritsiga, luften, det våta gräset och doften av blommor och blad som slagits ned av regnet.Review: http://parfumistansblogg.blogspot.com/search/label/Un%20Matin%20d%27Orage

Gardenia Passion: Jag hittar främst tuberose i denna fina, vita blomdoft. Finns stråk som påminner om den grönkrispiga tuberosen i Carnal Flower. GP är för mig en rätt klassisk tuberosedominerad doft, inte så särskilt originell.

Songes: Är verkligen som en tropisk dröm. Förmedlar en tropisk fuktighet och värme. Frangipanin är extra tydlig på mig och doftspåret varar länge efter det att jag lämnat rummet. Songes är också en AG som jag uppskattar alltmer.

Grand Amour: Tillhör liksom Gardenia Passion de klassiska AG:s som skapades medan Annick fortfarande var i livet. Aldehydisk hyacint och lilja, tät och lite metallisk i tonen men ändå varm, speciell. Vissa noter påminner om  Serge Lutens Bas de Soie fast BdS är kall i karaktären.

Passion: En av de allra första doftern från AG. Blommor på gränsen till att vara överblommade och noter av undervegetation i en krämig känsla. Påminner i stilen om Vivienne Westwood Boudoir och DelRaes Amoureuse minus kardemumman.

Mon Parfum Cheri, par Camille: Den senaste mörkt, fruktiga, chypreliknande iris-plommon-patchoulli parfymen var en värdig avslutning på AG kavalkaden. En kommande klassiker och en av de bästa dofterna 2011. Review i föregående inlägg.

Dofterna från Annick Goutal är verkliga humörhöjare samtidigt som jag kan njuta av välkomponerade och intressanta teman utan att behöva analysera till uttröttning. En AG vecka gör jag gärna om.