Téo Cabanel - Julia

Picture: Our new Swedish royalty HRH Princess Sofia
on her weddingday 13 June 2015.
Photo: From the press, avaible from many sources on internet

Julia is one of the first three releases (together with Alahine and Oha) when the old, venerable house of Téo Cabanel was re-launched in 2005. Julia is a re-working of inhouse perfumer Jean-Francois Latty of an older Julia formula, which I think I read somewhere was worn by Wallis, Duchess of Windsor who was a customer of Téo Cabanel in the most glorious days of the house.

Julia starts with a tangy accord of rhubarb and blackcurrant, notes thst could be harsh and sharp but obviously not in the skillfull hands of Latty. The accord feels. juicy and sunny which offsets the cold hyacinth dominated, flowery accord which is the heart of the fragrance. The hyachinth is supported by classical flowers as violet and jasmine and a plesant raspberry sweetness which supports the hyachinth-violet in the same discrete way as the iris is supported by the same berry in Ramon Monegal Impossible Iris. The raspberry and the rhubarb adds a contemporary touch to a, taken as a whole, timeless fragrance. The basenotes are elegant, woody, musky slight balsamic and matches the floral, tangy structure of Julia very well.

Picture: Julia
Photo: PR Téo Cabanel

Julia is a fragrance which suits very well for formal daytime summer dressing, it's a fragrance which intermediates confidence and exquisite taste. It´s discrete but in the same time clearly present, a very versatile perfume. Would be a good choice for a royalty like for example our new Princess Sofia for daytime representation. Longevity is good, for at least a day and sillage is medium.

Fragrances that comes to my mind (in style and apperance, they don't smell the same) when wearing Julia are Van Cleef and Arpels First and Purdistance Antonia.

Rating: 4

Notes: Mandarine, rhubarb, black currant, hyachinth, violet, jasmine, raspberry, musk, sandalwood, labdanum, incense

Téo Cabanel - Alahine

Picture: Alahine in its current extravagant bottle.
Photo: PR Téo Cabanel (c)

Alahine is probably the most famous of the Téo Cabanel fragrance and the third one released since the house re-started 2005. Alahine is created by Téo Cabanels in house perfumer, Jean-Francois Latty.

To me Alahine is the image of the floriental fragrance, even if Alahine has a contemporary slight gourmand twist, a strange but sucessfull interaction between pepper and liqueurlike notes. Alahine starts with an instant flowery sweetness of ylang-ylang supported by rose and the classical whites: Jasmine and orangeflower. Those accords are contrasted by fizzy peppery notes and soft notes of pencilshavings (not the sharp varity) also appears. The liqueur note which, just like the notes of pepper and pencil shavings, stays all through the dry down of Alahine. There is a warm and resin-y dept of Alahine which lends the fragrance a velvet soft quality. If Alahine has a color it's definitly red, medium jelly like (a bit transparent) red in the beginning and dark, red, thick, silky velvet in the end. Alahine is very sweet but the woody and peppery notes are contrasting the sweetness in such a well balanced manner and Alahine never gets cloying. When comparing an older sample with recent I don't find any notable differences between the versions. The older version is a bit deeper in character and the newer is just a notch more flowery.

When tested Alahine I come to think of another original red, liqueur, pepper, pencilshaving, floral which preceeded Alahine with six years, Chopard Madness. Madness is loud and sharpedged compared to Alahine but Madness is a forerunner and definitly ahead of its time. Another loud, red and spicy fragrance which comes to my mind when wearing Alahine is Vivenne Westwood Anglomania. Compared to both these red's, Alahine is wellbehaved, elegant and somehow the perfection of the theme. Alahine is a fragrance for autumn and winter, a blanket in grey, cold and rainy weather. Longevity is good, 12h+ and sillage is medium.

To sum up:Alahine IMO still holds its number one position among the Téo Cabanels even if Barkhane is a close runner up.

Rating: 5

Notes: Bergamot, ylang-ylang, rose, jasmine, orangeblossom, pepper, iris, labdanum, benzoin, patchouli, sandalwood, vanilla, musk

Teo Cabanel - Méloé

Picture:Hay Harvest at Éragny by Camille Pissarro 1901,
Wikimedia commons, (cc) some rights reserved (PD-1923)

Méloé is created by perfumer Jean-Francois Latty for the perfumehouse Téo Cabanel. This house were originally started in Algiers in 1893 but moved to Paris 1908. The house were re-started 2005 and have launched several new fragrances since then, most famous is the floral-oriental Alahine.

Méloé start with sparkeling citrus-/mandarinenotes, offsetted by a slight bitter (in a good way), powdery bergamotnote. There is also a touch of herbal and spicy notes, nutmeg is appears clearly to me and also a touch of basil. Méloé is fresh but not in a chemical or sweet way and the florals seems equally balanced with herbs and spice and the fragrance feels somehow natural and wellblended. There is also an almost watery-floral touch to Méloé, like in Oscar de la Renta Live in Love and By Kilian Water Calligraphy, but in Méloé the watery impression is much more subdued, even if still there, than in the two related fragrances. In the basenotes there is a white musk supported by mossy and woody notes, which deepens the fragrance in a bit darker nuances of green. All together, Méloé to me is a sort of aromatic-floral, not fruity-floral as I have read somewhere. 

Picture: Méloé in its stylish bottle.
Photo: PR Parfums Téo Cabanel

Méloé is an upliftining, surprisingly longlasting fragrance.The blend is specified as an Eau Légére, which is supposed to be lighter than an Edt, but I can smell whiffs of it after almost 24h on skin and on fabric some days after the day I was wearing it. Méloé is suitable for daytime wear, especially for spring and summer, but also, as lighter fragrances lasts better in autumn/winter, for days when longing for something lighter during the darker and colder.

Even if Méloé bears similarities with other fragrances in the light, refreshing, floral genre it has its own identity, the green herbal tinge and slight bitter (in a positive way) note.

Even if not similar fragrances but similar in expression, those who enjoy De Bachmakov (also herbal notes) from The Different Company, Dior Escale à Pondichéry (the flower and spice) and Chanel Cristalle Eau Verte (the green, slight bitter flowers) also could like Méloé.

Rating: 4

Notes: Bergamot, mandarin, lemon, lavender, basil, neroli, orange blossom, jasmine, nutmeg, musk, moss, amber, woody notes

By Kilian - Rose Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Åhhh, jag vet inte var jag ska börja. Rose Oud är en doft som gör mig färdig att utrangera halva parfymgarderoben, innan jag kommer till sans igen och inser att det i längden ändå är variation som gäller. Rose Oud är en sådan där mörk, dov och mystisk rosendoft som jag bara älskar. Dessutom med en av mina favorittränoter oud. Jag får aldrig nog av den här typen av doft, känns som att jag kan prova och njuta av hur många varianter på temat som helst utan att tröttna. Rose Oud är en del av By Kilians orientaliska kollektion Arabian Nights och är skapad av Calice Becker som gjort de flesta av By Kilians dofter. Review av Incense Oud finns från april.

Rose Oud inleds med ros och en lätt oud. Det är inte en tuff och dominerande oud som i flera av Montales dofter utan den är snällare, mjukare och finstämt harmonierande. Det finns, vad jag läst, en del äkta oud inblandad men jag gissar att det som i de flesta västerländska ouddofter också finns en del syntetisk vara. Saffransnoten är inte särskilt dominant utan jag upplever den som en supportnot som ger värme och kraft till Rose Oud. Rosendoften känns som om den kommer av högkvalitativ rosenolja och den varierar och uppträder olika i olika stadier av doften. På mig känns den, konstigt nog, först mörkröd och mystiskt djup för att senare anta ljusare och fruktiga facetter. I denna fas kan man tro att det finns fruktiga ingredienser tillsatta även om några sådana finns inte angivna och rosenolja av viss sort och i viss kombination antar just en fruktig karaktär. Ett dygn senare känns något som påminner om en pudrig mellanrosa ros och det finns också inslag som dofter som en nyponrosbuske en varm sommardag. Troligen är det, som notlistan antyder, flera varianter av rosenolja (och säkert även syntetisk ros) inblandat eftersom jag känner så många rosendoftsvarianter.

Rosenvariationerna gör verkligen Rose Oud till en unik doft där det under hela parfymens utveckling händer nya spännande saker. Ändå känner jag likheter med flera andra favoriter i mörk ros genren. Först och främst med Editions de Parfums Frederic Malle:s Portrait of a Lady som Rose Oud är mest lik även om jag upplevar PoaL som ännu mörkare. Men Rose Oud har också många gemensamma noter med Téo Cabanels Alahine även om den senare har mer dragning åt klassisk pudrig oriental och Rose Oud åt mörk trädoft med ambroxan. Även om ambroxan inte finns angivet bland ingredienserna så tror jag nog att den lurar där i basen, precis som i PoaL. I den fruktigt rosiga fasen finns noter som påminner om Andy Tauers Une Rose Vermeille.

Rose Oud är en i mitt tycke klart feminin ros-oud kombination med en lagom projektion och en elegans som gör att den passar väldigt bra till fest även om jag tycker att man ska få njuta av sådana här underbara dofter också i den grå vardagen.

Betyg: 5

Noter: Saffran, ros-tincture, oud, guaiac-trä

Huitième Art – Vohina

Bild: Honey Foto: Scott Bauer,

United States Department of Agriculture,

Wikimedia Commons

Pierre Guillaumes Vohina inleds med noter som kan beskrivas som vått, pudrigt, kalkiga. Doften påminner i det här stadiet om känslan, doften och ljuset i min farmors ostronfärgskaklade gamla jugendbadrum med sin vilsammma utsikt över stora träd från badkaret. Allteftersom blir något som påminner om en sandelträ men även cederträ alltmer tydligt. I mellanregistret har noten etablerat sig i en frisk och välgjord lätt mjuk blommighet. I basen övergår Vohina i en väldigt trevlig tvålig och lite kallt blommigt naturligt söt mix. Det originella med Vohina är att sandelträ som jag tycker mig känna i alla fall i doftens tidigare faser, inte ens nämns bland noterna utan där ska finnas persikoblommor, honung och hö. Vohina fortsätter i samma stil under dagen, för min näsa är det en linjär doft.

Vohina påminner i mellan- och tidigt basregister om en klart nedtonad version av ett par kända, dominanta sandelträdofter. Jag tänker då särskilt på Maître Parfumers et Gantiers Parfum d’Habit som tar över en hel omgivning med sin blyertspennedominanta uppenbarelse. Även i dofter som Tèo Cabanels Alahine där sandelträet bara har en supporterande roll, är noten distinkt och ger doften mycket av sin karaktär.

Vohina håller bra under dagen och ända in på kvällen. Vohina är en av de dofter med bäst hållbarhet inom Huitième Art linjen där vissa av dofterna har lite för kort hållbarhet under dagen för att passa mig. Vohina är en bra allrounddoft som fungerar både i casual- och jobbsammanhang. Provet har jag fått från Fragance & Art.

Betyg: 3

Noter: Honung, hö, persikoblomma

By Kilian - Incense Oud

Bild: Frankincense from Yemen,

Foto: snotch, some rights reserved, Wikimedia Commons

Det blir en sakral inledning på Påsken. Incense Oud är den tredje i By Kilians orientaliskt inspirerade serie Arabian Nights. Incense Oud är enligt de flesta källor skapad av Sidonie Lancesseur, enligt andra av Calice Becker som skapat de flesta av By Kilians och så även de första två dofterna i Arabian Nights.

Incense Oud inleds med milda och runda rökelseträ noter, de är inte så starka, skarpa och offensiva som i exempelvis Montales Full Incense eller Comme des Garcons Avignon. Men mitt allra första intryck är för några microsekunder faktiskt något från öppningen i Teo Cabanels Alahine !. Jag känner också en lagerbärsliknande ton bland rökelseträet och en mjuk kådighet. I den andra delen av Incense Oud är det trä och patchoulli som dominerar balanserad med ros på ett så subtilt sätt att den bara anas som en stödjande not. Visst har Incense Oud likheter med sina föregångare i Arabian Night serien Pure Oud och Rose Oud, även om dessa faktiskt som namnen äger innehåller oud. Basen i Incense oud har likheter med den i Pure Oud, minus oud, läder och gummiartade "tuffa"noter. Till exempel den lagerbärsliknande noten känner jag igen från Pure Oud. Kan tänka mig att Pure Oud utgör basen i serien runt man varierar övriga dofter. Reviewer av Pure Oud och Rose Oud kommer längre fram.

För mig är Incense Oud en sofistikerad rökelseträdoft men ingen ouddoft. En sådan där mörk, hemilghetsfull parfym i genren incense-patchoulli-mörk ros-oud-kådor-ambra-musk som är min absoluta favoritgenre av doft och som gör att jag inte kommer igång med vår och sommardofter hur mycket jag än vill!

Vad jag hänger upp mig på i Incense Oud är att man kallar den oud även om jag inte känner någon oud och ingrediensen heller inte finns angiven i notförteckningen. Kanske är det som Elena på bloggen Perfume Shrine spekulerar: Att man lagt in ordet oud av rent marknadstekniska skäl, för rida på slutfasen(?) av oudtrenden se http://perfumeshrine.blogspot.com/2011/02/by-kilian-incense-oud-fragrance-review.html. I min värld är Incense Oud istället en typisk mukhallat dvs en blandning, som kan innehålla oud men inte behöver göra det. Så den borde alltså heta Mukhallat Incense.

Sammanfattningsvis är Incense Oud en mild, rund, sammetsmjuk och diskret doft med liten projektion. Det är en doft som bäraren njuter av för sig själv. Passar utmärkt både i formella och informella sammanhang, helt enkelt en mycket användbar doft. Värd att prova även om man redan har en typisk rökelseträdoft, Incense Oud har sin egen tvist på temat. Enda negativa är att Incense Oud har en, i mitt tycke, för liten projektion.

Betyg: 4

Noter: Kardemumma, peppar, ros, geranium, grapefrukt, papyrus, cederträ, patchoulli, rökelseträ (incense), sandelträ, ekmossa, labdanum, mysk,

Editions de Parfums Frederic Malle - Portrait of a Lady

Skulle ha varit en mörkare ros...men det gröna är rätt nyans. Foto: Herr Parfumista (c)

Portrait of a Lady (PoaL) är den senaste doften i Editions de Parfums Frederic Malle. PoaLär skapad av de mörka blommornas mästare Dominique Ropion.

Jag ska inte sticka under stol med att jag är vääääldigt förtjust i PoaL och jag får nog reviewa den igen längre fram när jag inte är färgad av den första entusiasmen. Den mörka rosen, den osöta kryddigheten, patchoullin, ett lätt stänk av oud, mysk och ambroxan är så väl balanserade och ger en upplevelse utöver det vanliga. Jag har burit doften flera dagar på rad i det kyliga vädret och den passar årstiden perfekt. Samtidigt har den en kyla som gör att den också kommer att passa svala sommardagar/-kvällar. Det syntetiska ambrox/ambroxan som ersätter/tolkar på ett nytt sätt ambra/mysk och ambregris noter har blivit utskällt av en del försåsigpåare men jag måste säga att när det ger basnoter som de här så bara älskar jag ambrox. PoaL har en väldigt bra hållbarhet på huden och den sitter som berg på mig.

PoaL ger mig bilden dels av riktigt mörkt grön sammet och dels av en dam med elfenbensvit hud och mörkt hår i turnyr som åker i en täckt vagn under sent artonhundratal. Den ger mig bilden av May (Wiona Ryder) i kostymfilmen "Oskuldens tid" (The Age of Innocence) fast den kanske borde ge bilden av hennes rival grevinnan Olenska (Michelle Pfeiffer) för PoaL är inte oskyldig.

I stilen påminner mig PoaL om flera mörka rosendofter exempelvis: Amouage Lyric, Lady Vengeance frå Juliette Has a Gun och Téo Cabanels Alahine även om den senare är något ljusare, sötare och mindre rosig.

Aboslut en av toppdofterna 2010!

Betyg: 5

Juldofter - Orientaler

Först några smakprov ur doftfamiljen som man mest associerar med julen, orientalerna:

Coco (Chanel): Denna klassiska, barocka Jacques Polge oriental från 1984 står sig. Den ger associationer till guldbroderad, djupröd sammet, päls och rysk vinternatt.

Alahine (Teo Cabanel): Att denna klassiska, otroligt välgjorda doft kom så sent som 2007 är svårt att tro. Varm, med blyertspennenot på mig iallafall har inte sett någon annan nämna denna cedertränot, ylang-ylang och ambra. En lite blommigare Shalimar.

Shalimar (Guerlain): Jag älskar Shalimar i alla dess olika former, den skarpare mer bergamott dominerade Edt och den mjukare, rundare och dovare parfymen. Garanterat minst en Shali-dag i jul.

Nuit Noire (Mona di Orio): Denna lortiga, animaliska, dunkelt blommigt, farliga oriental kanske inte är hekt comme il fâut för julen. Men och andra sidan, det är så det luktar i stall.

Så till den kryddiga avdelningen:

Opium (YSL): Först något riktigt, stort och klassiskt kryddigt: Opium. Passar perfekt när det är mörkt och kallt. En verklig klassiker och förebild för många dofter i den genre. Och glöm inte: Ju äldre formula desto bättre.

Oriental Lounge (The Different Company): Celine Ellenas (just det JCE:s dotter) moderna, mjuka, djupa originellt kryddiga (curryblad) ambrerande oriental. Som att krypa in i en cashmeresjal. En av de absolut bästa jag sniffat in under 2010, sen som jag är, doften är från 2009.

No 1 (Aus Liebe zum Duft): Den förträffiliga butiken/nätbutiken ALzD:s jubileumsdoft när man fyllde tio år voriges Jahr. Transparant-kryddig men hållbar, torr med mycket peppar, ingefära och kardemumma på läder, trä och skalad modern ambra. Egentligen i första hand en herrdoft, men vem bryr sig.