L'Artisan Parfumeur - Mon Numero 10

Picture:  Cover of the pulp magazine Oriental Stories
(Spring 1932, vol. 2, no. 2)  featuring Scented Gardens by Dorothy Quick.Cover art by Margaret Brundage, Wikimedia commons

Mon Numero 10 is created by  the highly productive perfumer Bertrand Duchaufour for the well known, pioneer, nichehouse L'Artisan Parfumeur.

Mon Numero 10 starts with a very special accord which smell almost like stewed fruits in  liqueur. Soon a clean airy incenseote appears, similar to the clean incense in Andy Tauers Incense Extreme. The incense is followed by a very well mixed note of cedar which smells like smooth pencil shavings, the note of pencil shavings I sometimes percieve as too sharp. Leather is another note which slowly evolve and becoming clearer in the middle of Mon Numero 10 and together with the other notes the fragrance adopts an almost furry texture. From here on, Mon Numero 10 smells similar to the iconic Fendi  Femme (original) but thinner and sweeter, like a contemporary, slight gourmand adaption to the classical Fendi theme. I could also detect Chanel Coco. This pleasant phase goes on until the later stages where suddenly the sweet, cinnaber infused, glüwein accord found in Parfumerie Generale Un Crime Exotique appears.

Picture: L'Artisan Parfumeur Mon Numero 10
Photo: PR L'Artisan Parfumeur

Mon Numero 10 is a perfect oriental for fall and winter, comforting and with  interesting twists as described above. The longevity is good, for a day and with traces left the following morning, it's especially these remaining notes which are very close to Un Crime Exotique. As Mon Numero 10 appears as an intresting mix of other attractive perfumes it somehow feels like Duchaufour was not especially inspired when he composed this blend, it's like this fragrance was created by routine. Despite this Mon Numero 10 is a good, multifacetted and wearable oriental. If I had not been familiar with the other perfumes which I detect in this fragrance and also liked each of them better than the "merged" fragrance, I would have considered more than a sample of Mon Numero 10.

Rating: 4 (November 2014)

Rating: 5 (Re-rated in June 2015 as I liked No 10 even more when tested after the review. It turned to be a fragrance which I couldn't get out of my mind = FBW)

Notes: Fennel, bergamot, aldehydes, pink pepper, cardamon, cinnamon, cabreuva, leather, incense, rose, geranium, jasmine, cedar, musk, vanilla, benzoin, hyrax, heliotrophe, tonka been, styrax, ambregris

Thanks to Fragrance & Art  for the sample

Stora åttiotal

Länge har det varit rätt diskreta, transparenta och minimalistiska dofter, även om det på senare tid smugit sig in vissa moderniserade åttiotalsinfluenser i parfymeriet. Ibland känner jag för en stor åttiotalare som motvikt mot allt diskret. Till exempel:

Joop! Femme (1987): Träig oriental med tydlig ton av varmt sandelträ med apelsinblomma, ros och jasmin. Toppnoterna har lite karaktär av rengöringsmedel men det går snabbt över. Dessutom stämmer oftast tesen svåra toppnoter = bra fortsättning, smickrande toppnoter = medioker fortsättning. En riktig komfortdoft i kallt väder.

Fendi Original (1985): Varm och farlig läderchypre med stänk av mörk ros och något såpigt grönt samtidigt som den är väldigt oblommig. En riktig kultdoft som bör appliceras med försiktighet.

Jardins de Bagatelle (1983): Stor, vit blombukett där noter av tuberose fint smälter in i buketten. En doft som luktar olika beroende på årstid och som är intressant för att olika komponenter framträder olika tydligt olika gånger. Förra gången jag bar den kände jag en rotig ton (typ irisrot) som jag inte tänkt på tidigare. Dessutom kände jag att den inte är särskilt söt.

Längtar du efter stora dofter? I så fall vilka?

Amouage Tribute Attar

Så sitter jag nu här på julafton i några droppar Tribute Attar från Amouage. Ärligt talat blev det någon droppe för mycket för den är otroligt tät, lädrig och mäktig. Tribute är en oljebaserad parfym som bär orientens ingredienser. Den utvecklas i böljande vågor mellan kryddighet, yppersta jasmin och taif ros, balsam, hartser och läder. Lädret dominerar tidigt men sedan kommer de andra blom- och kryddvågorna för att sedan reprisera lädret fast i en mer utblandad form. Det finns en viss not i lädret som påminner om lädret i Fendi pour Femme och i Farina Gegenübers Kölnisch Juchte.
Tribute är en doft där det händer något hela tiden så den är inget att bära om man måste koncentrera sig på "något seriöst". Den kräver så pass mycket att jag inte skulle orka bära den flera dagar i sträck. Tribute är en typisk fest- och helgdoft.
Tribute ger associationer till shejkens luxuösa tält, i öknen om natten. Jag ser också bilder av sammet i mörkt dova färgtoner, brokad och tunga juveler à la renässansen eller barocken.
Som de flesta attarer så är Tribute en unisexdoft. På en skala tycker jag att den drar något mer åt den maskulina sidan. Den har just ingen sötma och blommorna är nedtonade, i alla fall på mig.
Tribute är en sådan där doft som gör att man först aldrig vill se åt en tio -i-topp- liste-doft igen. Men eftersom den är så krävade så behöver man ändå de bra av de "vanliga dofterna" för att inte helt tappa koncentrationen i vardagen.

Betyg: 5

Sist men inte minst: En riktigt God Jul!

Mossigt värre

Nu i helgen ska det visst bli riktigt varmt men idag är det fortfarande lite kyligt (allt är ju relativt) så jag passar på att att njuta av en blommig chypre (med spår av lite läder) idag igen, nämligen Fendi från 1985.
Har använt en del åttiotalschypres den senste tiden som kontrast till det modernt, fruktigt, vitblommigt, sötsliskiga som jag också använt en del. När jag haft en sådan doft en dag tex Burberry London eller Miss Dior Cherie så känner jag att jag måste ha något elegant, stort, lite träigt, icke-sliskigt och då trillar jag obönhörligt in bland de klassiska blomchyprerna tex Knowing och Diva.
De senare årens chypres har en annan ton än de äldre tex EnJoy, Terre d´Hermes. De är inte lika tunga och kompakta i mossnoten som de äldre utan har en mer mineralig, kallare ton. Måtte nu bara inte den klassiska ekmossetonen försvinna. Den naturliga ekmossan (slånlaven) kan tydligen framkalla allergier så det låter ju lite hotfullt. Likaså så finns den inte i hur stora mängder som helst. Å andra sidan har jag svårt att tänka mig att det bara är naturlig "mossa" ens i åttiotalsdofterna. Kemin har säkert sedan länge funnit ett sätt att efterhärma den klassiska chyprebasnoten.

Flygande matta

Idag svävar jag iväg från gråslasket på en flygande matta till Arabiens värme. Jag unnar mig en dag (eller kanske två) med den underbara Arabie av Serge Lutens, en av världens absoluta toppnäsor. Hur beskriva härligheten?
Min sons (fyra år) spontana kommentar var att det luktar färg när han luktade direkt ur flaskan. Det är ett gott tecken, väldigt många av de bästa dofterna luktar inte bra på flaskan eller de första tjugo minuterna efter applicering. Belöningen kommer sedan! Arabie luktar dock gott tämligen omgående. En kryddig, osöt, kanelig oriental med en uppmjukad lite lortig ambraton. Det finns också en likörton liknande den i den ursprungliga Fendi från åttiotalet. Känner även viss likhet med Kenzos Jungle l´Eléphant när det gäller kryddigheten.