Atelier Cologne - Part 2

The Atelier Cologne testing has continued .....

Picture: Trèfle Pur
Photo: PR Atelier Cologne (c)

Trèfle Pur: Elegant and minimalistic. Smooth lime, moss, not powdery but wet chalky. Contemporary but somehow retro in the same time. Reminds me of a favorite modern cologne Mugler Cologne in a more elegant chypre inspired version. Trèfle Pur has to be applied liberally to last during a whole day, almost a full sample is needed.

Picture: Orange Sanguine
Photo: PR Atelier Cologne (c)

Orange Sanguine: Juicy, sunny and so happy! Starts like fresh squeezed orange juice, sipped on the terrace, during a breakfest in the height of the summer. The orange-y scent stays during the whole musky slight ambery dry down. There is also green fragments of the orangetree leaves in the mix. In the later phases of the dry down, Orange Sanguine resembles Clémentine California but more sweet juicy where CC is greener and more tangy.

Picture: Grand Néroli
Photo: PR Atelier Cologne (c)

Grand Néroli: Elegant, citrus - bergamott opening,like  a contemporary interpretation of the 70s classics as for example Eau de Rochas and Chanel Cristalle Edt. After a while GN takes a different path and the nèroliaccord takes the center. The longer the drydown, the softer and creamier GN appears, as with Trèfle Pur, there are similarities with Mugler Cologne in the late stage of the dry down. Also Grand Nèroli has to be applied just as liberally as Trèfle Pur to last.

Picture: Rose Anonyme
Photo: PR Atelier Cologne (c)

Rose Anonyme: This is one of my favorite roseparfumes, I imagine a cool dark pink rose wrapped in fresh, earthy patchoulileaves and some cool spices, combined with a balanced woody oud. There is also something almost winey about it. Despite this, Rose Anonyme is not thick and heavy, instead it's surprisingly transparent. A woodier variation of Laboratorio Olfattive Rosamunda and a fragrance for those who loves dark roses as for example Marni Marni, Juliette has a Gun Lady Vengeance, Terry de Gunzburg Rouge Nocturne and so on.

Love Chanel

Picture: Gabrielle "Coco" Chanel
Photo from the blog The Encanted Manor

Chanel is a house with an aesthetics to love (just as Hermès). The chic aesthetics  also affects, or maybe more correct, inspires the fragrances from the house. The fragrances are well made and even if not in love with every subline, my craving for Chanel fragrances is enough to qualify Chanel as one of my favorite perfumehouses. I think many of the Chanels in the regular line is as good as Les Exclusifs, the difference is more in price and distribution, not the quality of the production.

I very much appreciate the aldehydic classics like No 5 in its difierent versions, as also the mossy citrus of Cristalle and the greenery of No 19 in the different interpretations of those classics. Also the modern classics as the incredible spicy oriental Coco and the not as much talked about gem Allure Sensuelle are favorites as also the mega hit, the contemporary fruity-floral chypre Coco Mademoiselle and its balsamic, spicy follower Coco Noir.

When it comes to Les Exclusifs there are also plenty to love. The green and clean woody vetiver Sycomore, the putty, slight dirty aldehyde No 22, the strange amberette No 18, the elegant flowers of Beige and best of them all the smooth, light flower touched, gunpowder leather of Cuir de Russie.

I'm now curious to try the new Gabrielle and find out if the new Chanel pillar fragrance will qualify among my favourites.

5 Early summerfragrances 2016

Picture: Ulriksdal Palace, one of the Royal Castles,
a morning in early May 2016
Photo: Parfumista (c)

Today it's Swedens nationalday! Early June with it's fresh, fragile flowers and greenery is, just as May, the most beautiful time of the year in this northen part of the globe. Flowery and light, sparkling fragrances are comforting and easy to wear. Below five reaible favourites:

Fleurissimo (Creed): This post continues in a royal setting: The wonderful green bouquet with tubereuse, violet, iris over a light ambergrisbase, was according to the storytelling from Creed, the fragrance made for and worn by Grace Kelly on her wedding with Prince Rainer of Monaco. My skin amplifies the violet/iris and the tubereuse here performs as a supporter, not the star of the show as in most fragrances with tubereuse as one of the main notes. Surprisingly there is a pleasant bananalike note contrasting and smoothing the blend, the nuance shows the tropical side of the tubereuse which is present in warm and lush tubereuse fragrances as in Le Galion Tuberéuse

Rose Essentielle Edp (Bvlgari): A sparkling blend of violet and rose in (to my nose) almost equal propotions. The violet is dominating on my skin most wearings, but sometimes the rose comes through more. Sweet, with a texture like hard candy but in the same time sort of fresh. The base is musky, slight earthy. After more then ten years on the market, Rose Essentielle is still an intriguing and very wearable fragrance.

Photo: Parfumista (c)

Jour d'Hermès Gardenia (Hermès): A tart, clean, minimalistic gardenia without the moist, earty smell of mushroom as in the heavier examples in the genre. Elegant, inoffensive and very easy to wear in most daytime ocasions. Not as grassy as the original Jour d'Hermès Edt .

Magnolia Romana (Eau d'Italie): Sharp green with almost rubbery, juicy white and yellow flowers. Sounds strange but smells so good. This is a fragrance for sunny and windy days, as there is sort of a natural flow in Magnolia Romana. An intriguing, contemporary floral.

Cristalle Edt (Chanel): A day in Cristalle is like a day in a cloud of sparkling Champagne, even if a regular workday. Retro bergamot-citrus fresh but at the same time with a distictive green, mossy body with hints of bulbfowers. A timeless creation, allways right to wear, true casual chic.

Anatole Lebreton - Bois Lumière

Picture: Bois Lumière

Photo: PR Anatole Lebreton (c)

Bois Lumière is the third fragrance in the Lebreton line starts very honeyed, sweet and rough animalic, in an almost an unpleasant accord. But as almost always with strange beginnings of a fragrance, the rest is so much better.  Even if still dominating, the honeyed sweetness is toned down in the rest of the dry down, balanced with warm woody/resin notes, immortelle, hay and orange. A warm, glowing, sparkling and cosy fragrance, very special and comforting for grey days. In the base there is also a musky feeling wish sweeps through the overall warm impression as a refreshing, chilly, gust. A friend of mine finds that there is something in Bois Lumière that oddly enough is resembling accords of a fragrance in a quite different style, Chanel Cristalle Edt but with a thicker and denser texture.

Honey dominated perfumes are not common and the one I think of when wearing Bois Lumière is (of course) Serge Lutens Miel de Bois which I precieve as a more elegant alternative. Bois Lumiere is rougher and sort of rual in appearance, the bewitched forest shows another dimension. Bois Lumière is a fragrance which attracts compliments.

Bois Lumière is the perfect autumn, winter and early springfragrance. The sillage is medium and longevity outstanding, 24h. It's neutral unisex.

Rating: 5

Notes: Juniper, clary sage, mandarin orange, fir balsam, honey, rose, carnation, immortelle, beeswax, cedar, benzoin

Vero Profumo - Mito

Picture: Gardens of Villa d'Este in Tivoli, Italy
Photo: mmxbass, Wikimedia commons

Two of my favoriteperfumers lives in Zürich, Andy Tauer and Vero Kern. Maybe it's the fresh air from the alps that have formed their excellent sense of smell which makes them creating beautiful and innovative perfumes. Anyway, this month Vero Kern will launch another gem in her artful parfumeline Vero Profumo - Mito.

Mito is an olfactory interpretation of Veros impressions from the park of Villa d'Este in Tivoli, the flowers, the water in the basains, the moistiness in the shadow, the fresh grass, the sunshine, the architecture and the planning of the park. To me Mito really reflects these impressions of strolling around in a classical park wearing a casul-chic summeroutfit.

Mito starts with a mellow, very warm yellow lemonnote which to me is close to the real fruit. It's lika an explosion of sunshine when the topnotes developes. After a while the flowers skilfully blended with the green sharpness of galbanum shows up. The flowers, especielly the classical galbanum-hyachint duo somehow curbes the sharpness of the galbanum and creates an almost creamy, moisty but in the same time warm texture. Mitos appearence is close to the typical 70s citrus-flowery chypres as Chanel Cristalle Edt and Eau de Rochas, but warmer and more mellow in charachter. The magnolia is also mellow and warm, it's not the somehow stripped down almost cold version as is present in Chanel Cristalle Eau Verte. The jasmine is clean and proper, not an animalic, dirty one. The moisty, dark green moss is present as the perfect setting and the cypress adding some dry woodiness to the blend. A fragrance that comes to my mind during the flowery stages of Mito is Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss which is the same type of  contemporary, green and mellow, whiteflowery chypre. PCJWM to me is a tad sweeter and a bit more flowery in style. Another modern interpretation in this genre is Tiare by Ormonde Jayne.

Mito is an easy to wear fragrance considering it's an Vero Kern perfume. It is not quite as original as Rubj, Onda and Kiki but it's a very wearable fragrance, suitable year around, especially for the colder month, to remember the sunny and warm summer days. As the sillage  is very close there is a risk that the heat of a summerday will be to though to Mito, as with most fragrances heavy on citrus. This minor weakness  is the reason to that Mito doesn't receive the highest rating, but almost:

Rating: 4+

Notes: Citrus, magnolia, champaca, jasmine, galbanum, hyachint, cypress, moss

Top summerfragrances 2012

Photo: Mr Parfumista (c)

Suddenly the bright and shining early summer month of June disappeared, the high summer month of July is over and sadly most of the summer is gone. Two weeks ago I also noticed the first signs of the late summer, the late evening suddenly was dark, not bright as in the beginning of the summer. One week ago the crickets started to play a true sign of the late summer. Fragrancewise I have worn just a few typical summerfragrances, most of the preferred ones up to day I enjoy the year around. Even if I almost sampling different fragrances and not have much time to wear my favourites, here they are for summer 2012:

Nuit Etoilée (Annick Goutal): Light herbal, slight smoky this one reminds me of a starry night in the asphaltjungle.

Cologne Friction (Parfums de Nicolaï): The ultimate, green, grassy, cologne for lazy summers. Perfect for vacation in the archipelago or just anywhere. And for looking at a game of tennis.

Corps et Ames Eau de Toilette Apaisante (Parfumerie Generale): A 1970s inspired chypre-light featuring the verbena note. An airy and bright interpretation of the original CeA Edp.

Rebel (Antonio Visconti): A soothing, refined patchouli with delicate notes of dark and dry chocolate.

Cristalle Edt (Chanel): There is (almost) nothing like this citrus-mossy classic when it's comes to summer casual chic.

Impossible Iris (Ramón Monegal): Year around elegant-chic. Has made a rapid career and is now among my most appreciated irises.

Rose Etoile de Hollande (Mona di Orio): Monas lovely rose is an olfactorial masterpiece is a multifacetted creation that reflects both the brightness and the dark sides of the rose.

Amoureuse (Parfums DelRae): Whith it's dark, almost decaying flowers blended with cardamon, Amoureuse is a beautiful gem suitable for alls seasons. Love it.

Ubar (Amouage): There is a golden shimmer surrounding the white flowers of this fine Amouage classic. Always right to wear in it's understated elegance, the quiet sister among Dia and Gold.

Black Oud (Montale): This classic dark rosy, leathery, patchuli oud becomes creamy in texture when worn in warm and humid weather. And never fails to attract compliments....

The Midsummer Fragrance

Picture: Midsummer Dance (Midsommardans).

Oil on canvas by Anders Zorn, 1897, Wikimedia Commons

Tomorrow it's midsummer eve and today it's the lightest day of the year, tomorow it turns to be darker. Every year I write an entry about proper (or maybe improper) midsummer fragrances. Last year was midsummer in Chanel Cristalle Edt as I was in a Chanel mood. This year I'm in no particular mood (except maybe Annick Goutal as I'm so appreciate Nuit Etoileé and also La Violette) so I havn't got the slightest idea of what to wear.

Today I'm wearing Etat Libre d'Orange Tom of Finland and it's leathery, coconutty smell is not especially midsummerlike. The only association to midsummer I get from ToF is Finland as Finland is our neighbour country and also celebrates the midsummer eve. I received the Tom of Finland sample from my friend Fragrantfanatic yesterday during our pleasant, monthly perfumelunch. FF then told about a perfume that has supported her in the grief of her grandfather, see her touching entry here . FF also let me test from her sample of the new, not yet released, Mito from Vero Kern. Pure, sparkling, wonderful greenness, a must have. Can't place the fragrance already, but it reminds me of some other green beauty.

I wish you a merry Midsummer weekend!

Parfums de Nicolaï - Cédrat Intense

Bild: Cologneversionen av Cédrat i härlig megasplashflaska med kork.

(c) Parfums de Nicolaï

Först och främst ett Gott Nytt Parfymår till alla parfymfrälsta och till dem som är på god väg att omvändas. Så till en review av en doft som passar perfekt en dag som denna:

Cédrat Intense är som alla dofter från högkvalitativa huset Parfums de Nicolaï, skapad av Guerlainättlingen Patricia de Nicolaï. Då hon inte trots, genomgången parfymörutbildning och praktik i familjefirman inte lyckades påverka gubbarna i släkten med lite nya influenser, startade hon eget parfymhus tillsammans med den betydligt mer foglige maken.

Cédrat Intense är som namnet antyder en citrondoft. Men det är inte en rent, rund, spritsig, fräsch och solgul citron, utan en mörkare, lite örtigare, inlagd citron där citronen är perfekt blandad med ett torrt cederträ som inte är så där dominant, nysigt och pepprigt som det kan bli i vissa brygder. Dessutom finns pepparn själv som not men den är så välmodererad att effekten blir att den liksom lyfter citrusen på ett knastertorrt moln.  Det finns också en jordighet i CI som troligen kommer från en återigen välbalanserad torr patchoullinot i basen. CI påminner en del i sin träiga citrusnot om sjuttiotalets citruschypres framför allt om  min favorit ever i genren Eau de Rochas, även om EdR är tvålig vilket CI inte är. Det torra lite höga citrus-moss- träet ger också associationer till Chanels Cristalle EDT.

CI bygger på en av huset Nicolaïs fina cologner, nämligen Cologne Cédrat. Trots att CI:s ursprung i en enkelt komponerad colognevariation så står den kvalitativt miltals högre i kurs än dagens typiskt, syntetiskt frääääscha dofter. CI känns i alla fall som äkta vara och jag tror att det är en hel del äkta citrusoljor i, PdN är känd för sin höga kvalitet. CI och jag kan tänka mig även CC (har inte provat den) passar väldigt bra dagar när man känner sig hängig till exempel som idag, dagen efter Nyårsafton. Den friskar upp utan att ge illamåendekänslor. CI passar förstås perfekt sommartid men, i enlighet med mitt tidigare malande om citrus på vintern, egentligen bättre på vintern då de flyktiga citrusdofterna sitter bättre på huden i kallt väder. En allrounddoft som passar bra också på den parfymfientliga arbetsplatsen (tack för att jag inte jobbar på en sådan!), den kan omöjligen störa någon. CI sitter även bra för att vara en citrusdoft, på mig sitter den ofragmenterad fram till kvällen och det lilla 1 ml provet räckte till hela tre full wearings, varav en på herr Parfumista som inte brukar vara snål i appliceringen.

En ytterligare fördel är att om man väljer cologneversionen så är den oförskämt billig för att vara en kvalitetsdoft, för 39 EUR får man hela 250 ml i PdN:s robusta splashflaska med kork (finns även i 1 liters!), bara att ohämmat splasha på alltså. För den mer kontrollerade karaktären finns colognen även med spray 100 ml för 29 EUR. Intenseversionen, som den här reviewen handlar om, kostar ungefär som övriga nicolaïer i EDT/EDP dvs EUR 90-100 för 100 ml.

Slutligen, om man nu bryr sig om sådana petitesser, så omnämns både Cédrat Intense och Cologne Cédrat för det mesta som herrdofter, något som man helt kan bortse i från då den är totalt unisex i stilen.

Betyg: 4

Noter: Citron, bergamott, grapefrukt, cederträ, peppar, patchoulli

Julklappstips i sista minuten

Late to the party! Både Pojkfröken och Parfymbloggen har redan klarat av detta tema med listningar på lämpliga dofter för olika kategorier nära och kära. Eftersom jag instämmer i mycket är det ingen mening att börja göra en lista här också men här några ytterligare tips:

* Ett väl beprövat tips är att vänta till presentförpackningarna säljs ut i mellandagsrean. Ofta är det 30-50 % och vill man inte kladda med tillhörande bodylotions etc så är medföljande produkt perfekt att ge bort. Själv har jag smått börjat fundera på presentförpackningen av Victor & Rolfs Flowerbomb.

*Såg i ett av de stora varuhusen en 15 ml flaska (minst) av DKNY Be Delicious dvs det ursprungliga gröna äpplet vilket "faktiskt" är en riktigt bra komposition, till ett pris av SEK 165. Överkomligt  om man vill komplettera sin doftgarderob med en klassiker som denna Granny Smith - kreation numera är.

* Vill man som Pojkfröken både riskminmera och slippa trängas på sta'n så hinner man ta en titt hos trevliga niche-webbshopen/butiken Fragrance & Art. För den som vill riska i det lilla så borde paktetet hinna fram till julafton då 3-5 dagars leveranstid anges.

* Kan trots allt (med risk för att få min objektivitet ifrågasatt) inte låta bli att hinta om några bra dofter från ovanstående sortiment då jag provat en del av dofterna under hösten:

- Azemour les Orangers (Parfum d'Empires): Tänka sig att det anno 2011, restriktioner och annan goja till trots, faktiskt går att göra en klassisk citrus chypre av 70-talssnitt tänk Chanel Cristalle EDT och Eau de Rochas. Men så har också Parfum d'Empires ägare, tillika husnäsa Marc-Antoine Corticchiato, förutom en doktorsgrad i kemi i botten också examen från absoluta toppparfymörskolan École Internationale de Parfumerie de Versailles (ISIPCA). Review här.

- Myrrhiad (Huitieme Art Parfums): Om än inte lika toppskolad, här är det vad jag vet "bara" kemistexamen i botten, men med en pappa som lyckligtvis innehar en kemifabrik där någon produktionslina kunde ställas om, så lyckas snyggingparfymören Pierre Guillaume med det mesta han tar sig för. Så även i mytiska myrra, svart the och lakritsbrygden Myrrhiad som förresten reviewas i morgon.

- Pepper/Poivre (Place des Lieces): En straight-forward peppar-kryddblandning som på mig faller ut i en frisk rökelsedoft, se review härom veckan.

* Både Pojkfröken och Julia nämner två Dior Homme versioner, Intense respektive Sport. Jag vill även lägga till den ordinarie Dior Homme samt skicka ut en varning: Enligt tillförlitliga källor i parfymbloggosfären är Dior Homme under reformulering och denna innebär att man tonar ned den häftiga läppstiftsaktiga irisnoten till förmån till mer trä dvs DH kommer att mer likna andra herrdofter :-( . Så DH-fantasten bör  för säkerhets skull dammsuga markanden efter äldre flaskor dvs hitta någon affär med lägre omsättningshastighet på produkten. Vet inte om man ändrat på förpackningen/flaskan vilket brukar vara tecknet på en lite större reformulering.

Nej nu måste jag göra något vettigt, som att dekantera prover till julklappar. Också ett sista minuten tips till julklapp från en parfymnörd till någon med ett spirande intresse.

Ha en bra söndag!

Midsommar i Chanel

Foto: Herr Parfumista (c)

Något som är så fascinerande med dofter är att jag aldrig vet var luktsinnet för mig. Såsom varande planerad, struktuerad och kontrollerad (förnuft) är det bara bra att näsan (känslan) tar kommandot ganska ofta. Som nu i midsommarhelgen. Planen var att under helgen testa och analysera en av mina allra största favoritparfymörer, Mona di Orios, nya dofter i Les Nombres d'Or-serien: Vétyver, Vanille och Tubéreuse. Men så händer följande:

I tisdags kväll ropade herr Parfumista "Det är ett program om Chanel på TV, ska du inte titta?". Efter ett tag började jag titta och såg nästan hela dokumentären, som var mycket intressant. Det Coco framförallt tjänade sina pengar på var parfymen, Chanel No 5 precis som i hela branschen idag alltså. Efter programmet tänkte jag att i morgon måste jag hedra Coco med att bära en Chanel. Men givetvis glömde jag det i brådrasket. På hemvägen hade jag ärenden på det lokala Åhléns och på väg ut vid stängningsdags, jalusinerna var redan på väg ned, korsade jag av en slump (?) parfymavdelningen. Där, såsom en hägring står plötsligt Chanel dofter för utförsäljning till halva priset. Där fanns Cristalle Eau Verte, Cristalle EDP och Chanel No 5 i parfymkoncentration. Dofterna ska underligt nog utgå från sortimentet (det lokala förutsätter jag). Kanske var det Coco själv som fjärrstyrde mina steg till detta Eldorado?

Jag slog till på Eau Verte, har tidigare varit tveksam för "den är ju inte Cristalle EDT". Nej just det, den är inte det och ska heller inte vara. Utan Cristalle Eau Verte är en modern men ändå i stilen klassik doft i samma anda som Cristalle EDT och med den typiska, lätt strikta Chanelkänslan. En doft som står på egna ben. Dagen efter trivdes jag utmärkt i Cristalle Eau Verte och på midsommarafton kunde jag inte låta bli Cristalle EDT för att jämföra och för att jag mentalt gått in i en Chanel-mood.

Får ta i tu med Mona nu i veckan. Eftersom det är en vanlig arbetsvecka blir det inte tillfälle för den djuplodande analys som Monas dofter egentligen kräver. Men det är alltid bra att börja samla intryck.

The Different Company - De Bachmakov

Bild: The valley basin of Verkhoyansk.

Foto: Becker0804, (cc) some rights reserved, Wikimedia Commons

For an english version, just scroll to the previous post.

De Bachmakov är en olifactorisk skildring av medgrundaren till The Different Company Thierry de Bachmakovs aristrokratiska ryska stamträd. Thierry de Bachmakov är en berömd falkong-designer och har bland annat förstås designat TDC:s parfymflaskor. Den andra grundaren av TDC är som bekant de transparanta dofternas mästare, Jean-Claude Ellena, numera husnäsa hos Hermès. De senaste åren, fram tills helt nyligen, har JCE:s dotter Celine skapat TDC:s dofter i likartad transparant stil, så även De Bachmakov. Men Celine har nu, enligt flera källor, nu (tyvärr) börjat arbeta inom doftämnesindustrin. Säkert en bra fördjupning av kunskaperna men hon gör redan så fina dofter....Celine efterträds enligt uppgift av den vid det här laget snart uttjatade Bertrand Duchaufour.Oj det blev en lång utvikning, nu till parfymen.

Det är nästan så jag ångrar att jag testade De Bachmakov. Har fallit pladask och kommer nog inte att kunna motstå att köpa en flaska - FBW! Jag tror också att DB är doften som kan få mig att äntligen längta efter ljusare dofter som passar årstiden. DB är en kylig parfym som ger associationer till permafrostens Sibirien, eller i allafall som jag kan tänka mig våren på taijgan bortom Ural. DB är också som en Gin & Tonic, citrus, gin och is. Citrus och enbär är tydliga på mig men DB innehåller också en frisk örtighet, ungefär som örter destillierade i sprit, och i bakgrunden finns några mystiska noter som är svåra att definiera, kanske är det shisobladen, japansk ört besläktad med myntafamiljen även kallad japansk basilika. DB känns in det minsta kemisk i karaktären, även om den förstås är det.

Inte oväntat faller De Bachmakov herr Parfumista i smaken, den är en doft av samma karaktär som en av hans absoluta favoriter Terre d'Hermès, Jean-Claude Ellenas moderna, i mitt tycke redan, klassiker: "Den där klassar ut det mesta av det du har provat på sista tiden, varför slösa tid på en massa annat som inte faller ut ordentligt. Den där faller verkligen ut". En del som tycker till om DB anser att den liknar en mix av JCE:s Hermèskreationer Terre d'Hermès och Kelly Caleche. Den transparanta stilen och kalkigheten från Terre håller jag med om överensstämmer. De Bachmakov är sin egen. Irisdoften Kelly Caleche är i mitt tycke mycket mer vegeterande och söt. I min lilla olifactoriska värld är DB snarare en fortsättning på Chanels Cristalle EDT och en mer sportig/casual motpart till Chanels No 5 Eau Premiére.

De Bachmakov sitter bra på mig hela dagen. Det är en doft som böljar fram i vågor, ibland starkare och ibland är det som att jag knappt känner den. Den är linjär men samtidigt intressant hela tiden då den liksom snurrar runt i sitt isiga, örtiga, citrustema. DB passar utmärkt nu på våren och jag är övertygad om att den är en lika perfekt sommardoft. A must have!

Betyg: 5

Noter: Bergamott, shisoblad, coriander, freesia, cederträ, muskot, kalk/krita

The Different Company - De Bachmakov (english version)

The Bachmakov is a olifactory depiction of the co-founder of The Different Company Thierry de Bachmakovs noble Russian pedigree. Thierry de Bachmakov is a famous falcon-designer and have also designed the perfume bottles of TDC. The second founder of the TDC is, the master of transparent fragrances, Jean-Claude Ellena, now inhouse nose of Hermès. In recent years, until recently, JCE's daughter Celine has created the TDC's scents in a similar transparent style, so even the Bachmakov. But Celine has now, according to several sources, (unfortunately) started working in the "flavour and scent industry". Certainly a great deepening of knowledge but Celine is already doing such great fragrances .... Celine is, according to different sources, succeeded by the now hackneyed Bertrand Duchaufour. This was a long introduction, now for the perfume.It's almost as if I regret that I tested De Bachmakov. Has fallen head over heels and will probably not be able to resist buying a bottle - FBW! I also believe that DB is the smell that can get me to finally crave lighter fragrances that suit the spring/summer season. DB is a cool fragrance that evokes associations to Siberia permafrost, or at least that I can think of spring in taiga beyond the mountains of Ural. DB is also similar to a Gin & Tonic, lemon, gin and ice. Citrus and juniper is clear to me but DB also includes a healthy herbal quality, much like herbs destilited in spirit. In the background there is some mysterious notes that are hard to define, perhaps the shisoleaves, a Japanese herb related to the mint family, itcontemporary is also called Japanese basil. DB feels not at all chemical in its nature, although of course it is.Not unexpectedly De Bachmakov falls Mr Parfumista in taste.It'is a perfume of the same character as one of his all time favorites Terre d'Hermès, Jean-Claude Ellena contemporary, in my opinion already, classic fragrance: "That outperforms the most of the scents you've tried recently, why waste time on a lot of other things that not completely is you. This one really mis perfect with your chemistry. "

Some of the reviewers who have opinions about DB considers that it resembles a mix of  the JCE's creations Hermès Terre d'Hermès and Kelly Caleche. The transparent style and the chalky notes from Terre I agree are similar. The iris-leather inspired Kelly Caleche is, in my opinion much more vegetate and sweet. In my little world of olifactory  DB is rather a continuation of Chanel's Cristalle EDT and a more sporty /casual counterpart to the elegant officefriendly Chanel No. 5 Eau Premiere.The Bachmakov sits well on skin during the day. DB is a fragrance that billows out in waves, sometimes stronger and sometimes it's like I hardly know it. It is linear but interesting all the time.DB spins around its icy, herbal, citrus theme. DB is great now in the spring and I am convinced that it is an equally perfect summer fragrance. A Must Have!Rating: 5Notes: Bergamot, shisleaf, coriander, freesia, cedar, nutmeg, chalky notes

IFRA spökar till det ?

Kanske är det min näsa som börjar lägga av men allt fler dofter känns liksom undflyende, som om de saknar kropp. De är lite som vålnader av sitt gamla jag om det är reformuleringar och även helt nya dofter ger den här känslan av undflyende och konturlöshet. Detta gäller både niche och designerdofter. Fenomenet är alltmer tilltagande och (tycker jag) har blivit särskilt tydligt det senaste året.

Min egen hemmagjorda teori är att det är IFRA restriktionerna som har slagit igenom på riktigt bred front. 1 augusti 2010 var brytdatum varefter de till IFRA anslutna doft- och smakämnestillverkarna förbundit sig att inte använda en lång rad doftessenser, minns att jag såg en otäckt lång lista på någon blogg som jag inte hittar just nu. Det gäller citrusessenser, läder, mossa, varianter av allt känns det som.

Observera att det är frivilliga restriktioner som tillverkarna sätter på sig själva för att föregå EU-regleringar i syfte att förhindra allergier och skadlighet från kemikalier. Dessutom får på detta sätt tillverkarna möjlighet att styra över till doftämnen som tas fram enligt den senaste tekniken och som förbilligar produktionen avsevärt. Ska man vara konspiratorisk så kan producenterna genom detta styra mot en större likriktning i doftutbudet, vilket i sin tur minskar risken att misslyckas kommersiellt. Om det mesta som ges ut luktar ganska likartat (inom respektive kategori) blir kunden trygg i doftmiljön och känner att man gör rätt val vid köp av doft.

Vill man ha dofter med kropp och kontur så gäller det att vårda sina flaskor som har en del år på nacken, dofter från före 2005 känns "safe" sedan har regleringar succesivt smygit sig in alltmer. Ekmosserestriktionerna är i och för sig från milleniumskiftet så blommig åttiotalschypre tillverkad fram tills dess är guld värda. Ska man köpa nya dofter så är små indieparfymörer som gör sina egna dofter det mest säkra kortet. De kan lägga in ingedienser med restriktioner, vilket man får om man orkar förteckna dem och med vilken mängd de ingår. De finner inte de stora dofttillverkarna vara en tillräckligt lönsamt att lägga tid på samt framförallt att de ämnen det gäller ofta är dyra och alltså inte ingår i de stora, kommersiella dofterna (med vissa undantag förstås). Ett annat säkert kort är oud, även om jag tyckt mig känna en viss försvagning  av vissa dofter även där. Kanske har någon/några komponent(er) som ingår i den syntetiska oud som dofterna oftast innehåller också drabbats av IFRA.

Exempel på dofter som jag tycker förlorat en del kropp och kontur och blivit mer diffust flytande är Chanel Cristalle EDT, Serge Lutens Bois de Violette och Montales Attar. Några exempel på relativt nya dofter som förmedlar samma känsla och som aldrig hunnit vara annat än IFRA anpassade är: L'Artisans Traversee du Bosphore och Juliette Has A Guns Calamity J. samt Serge Lutens Boxeuses.

Någon som känt något liknande? Kommentarer?

Jag klarade det!!!!!!

En hel vecka med bara en doft! Och det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Här kommer reflektioner:

- Enkelt och bekvämt att inte behöva vela och välja, bara att ta flaskan med Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss och spritsa på dagens dos.
- Borde ha valt en doft med kortare namn när jag ska skriva så mycket om den. Men PCJWM är som tur är en vedertagen förkortning.
- Skönt att kunna ta samma pashmina som dagen innan utan att det blir en doftkrock. Annars måste jag vädra och hålla på och starka dofter gör att sjalar ändå kan behöva vila uppåt en vecka.
- Upplever jag att doften har förändrat sig under resans gång ? Ja, defintivt, efter tre- fyra dagar infinner sig det kända doft tillvänjnings fenomenet som gör att jag känner doften mindre än de första dagarna.
- Dessutom upplever jag en förskjutning i doften från klart grönt och jasmin till att en varmare fruktigare ton kommer fram ungefär från dag fyra. Doften känns även mer kompakt, möjligen en doseringsfråga men jag har tagit ungefär samma antal sprits varje dag även om doftsinnet trubbats av.
- Herr Parfumista upplever också att doften är något annorlunda än i början av testperioden. Teori: Huden har hunnit bli fri från doftmolekyler från andra parfymer som trängt ned i hudlagren och har efter några dagar helt kunnat sprida bara PCJWM.
- PCJWM är absolut inte färdig för Tradera men den får nog vila fram till vårvintern. Känns som den har gjort sitt för i år och lite till.
- Det är inte ens att fundera på att jag skulle bli en "få"-parfymsbärare.
- Även om det är att gå till överdrift att bära en doft i en vecka så är lärdomen att jag ibland borde stanna upp och umgås med en doft i två, tre dagar i alla fall. Avstressande effekt.
- Lustigt nog dras min parfymintresserade kollega till precis samma dofttyp (grön citrus chypre) just nu. För ett halvår sedan tyckte hon att hennes Cristalle EDP var nästan hemsk och ställde undan den. Nu tycker hon jättebra om den.
-Läste att en annan av skribenterna på Perfume Posse som "motrörelse" mot den hemska en-doftsasketismen föreslog en vecka när man provar två dofter om dagen. I så fall får det bli dag respektive nattdoft, för det går ju inte att gå omkring som en mindre parfymbutik på jobbet. Så jag avstår. Se http://perfumeposse.com/2010/11/01/perfumed-heart-failure/

Regn och rusk

Tråkigt att det fina vädert försvann men och andra sidan är regn och rusk = bra parfymväder. Många fler dofter passar när det är kyligare. Förutsatt att det fortsätter i den här stilen så känner jag för de här dofterna för veckan som kommer:
Cristalle EDT (Chanel): Denna eleganta, kanastertorra citrus- chypre passar förstås jättefint i soligt väder men lyser också upp den regnigaste dag.
Aoud Damascus (Montale): Denna lätt metalliska rosa ros mixad med ljust rökelsträ vilande på en lagom dos oud är bara så elegant och bärbar.
Noir Patchouli (Histoire de Parfums): Igår när jag bar den i så pass varmt väder fick den en härligt tvålig not som mixade så fint med patchoulin. Den effekten har jag inte märkt tidigare, undrar om det var vädert.
Tribute (Amouage): Kan tänka mig att högkvalitativa parfymoljan Tribute gör sig bra i halvvarmt och fuktigt väder. När jag provade den i kylan runt jul tonade den bort för snabbt för att vara FBW (parfymnördskod för Full Bottle Worthy).

Vad känner du för just nu?