Spridda parfymtankar - oktober 2010

Det finns så många intryck och tankar som drabbar den parfymtokiges vardag. Som:

* Har varit en säkert veckolång kampanj för nya Chanel Bleu på di.se. Mycket snart kommer denna semi-aquatiska doft att utgöra ett stående (överdoserat) inslag på firman.
* Fast sanningen att säga så tycker jag inte att den är så hemsk som många parfymsnobbar och herr Parfumista (som hävdar att han absolut inte är parfymsnobb, utan mainstream-conossieur). Hållbar och säker doft.
* Det är just det där säker, ungefär som en Boss-doft eller att känna sig säker i en Boss-kostym. Alltid rätt eller i alla fall aldrig orätt, ofarligt och fantasilöst.
* Fast ibland eller tom ofta är det väldigt skönt att vara tråkig, fantasilös och övelämna allt till Boss, Chanel, Dior mfl.
Nu till ett annat spår:
* Häromdagen sniffade jag in en ljuvlig doft i rulltrappan från tunnelbanan (en av mina olifaktoriska jaktmarker har det visat sig) - något ros med lite oud på en kvinna som möjligen kunde ha sitt ursprung i Mellanöstern - Iran. Tyvärr en doftkombinaton som jag känner alldeles för sällan på andra (= i princip aldrig) än mig själv eller herr Parfumista och en vännina som föll pladask för Montales Oud Blossom (och vem gör inte det).
* De dofter som jag utöver den vanliga kemiskt, myskiga, träiga, florala, patchoulliga, fruktiga, aquatiska dimman brukar känna i tunnelbanan är en och annan incensedoft på någon småtrendig kille i trettio till trettiofemårsåldern. Tyvärr inte så ofta.
* Lustigt nog dyker YSL:s Yvresse upp ibland, inte ofta men ändå så att jag lägger märkte till det. Då på damer runt sextio. Fin doft som rent logiskt inte borde finnas med i dagens dofthav.

Återkommer med mer parfymfilosoferande längre fram.

Dagens doft

Bild: Perfume Mart .com
Hittade ett prov med Christian Diors J´Adore, en komposition av Calice Becker 1999. J´Adore är en typisk frukt-blommig komposition av sin tid, påminner en del om tex Boss Women men J´Adore är fylligare, varmare och bättre komponerad.
Frukterna och blommorna smälter fint samman och ingen enskild komponent är tydlig i respektive doftfas. En fin, välkomponerad blombukett med mycket frukt. J´Adore inleds med bla mandarin, en slags magnolia "champacablomman" och murgröna. I mellanregistret blommar ros, viol, orkidé och jasmin men även frukt i form av plommon och vindruva finns. Allt vilar på en bas av mysk, björnbär och amarantträ (har en ton som påminner om träig nejlika).
J´Adore är en säker och icke-provocerande doft. Kan användas av alla, överallt och i de flesta sammanhang. Å andra sidan sticker den inte ut och har ingen särskild personlighet. Bra kvalitet som det mesta av Dior och en doftbas som passar mig liksom de flesta Diorer. Ändå inte "my cup of tea". 
För den som är på jakt efter en fruktigt blommig doft av bra kvalitet bör J´Adore definitivt vara en het kandidat.

Omvärderad doft - Birmane

Bild: Perfume Emporium.com
Igår var det dags för säsongens första besök på Lådbilslandet. En doft som klarar en ett sådant marathonpass och ändå har kvar basnoterna i oförvanskad form vid dagens slut, är faktiskt värd en hel del beröm. Doften som klarade denna prövning är Van Cleef & Arpels fruktigt blommiga men ändå lite träiga Birmane från 1999
Jag var inte helt positiv (förutom till hållbarheten) när jag refererade Birmane 31/3 i år.  Den jämfördes med Boss Women som jag trots sin banalitet (usch doftsnobben igen) tycker om. I början är Birmane karaktärslös (det vidhåller jag) och luktar som en typisk fruktig, blommig, myskig modern doft.
Men sedan när den kommit en bit i mellanregistret och basnoterna börjar skymta så får den en egen karaktär. Basens mysk, tonkaböna, och cederträ är fint balanserade och verkar vara av bra kvalitet. De minglar ihop till en mycket angenäm doft som varar ofragmenterad dagen ut. Denna doft påminner så om något, vad kommer jag inte på just nu. Den nötiga tonkan binder ihop mysken och cederträet och tar udden av den skarphet som de ibland kan uppvisa när de tillåts dominera.
Dofterna upphör aldrig att fascinera. Ständigt hittar jag nya nyanser och aspekter. Lärdomen är också att inte alltför lättvindligt döma en doft.

Dagens doft - Boss Woman

Efter gårdagens komplexa resa med Mitsouko är det idag dags för motsatsen. Boss Women är en icke oäven, fruktigt, lite blommigt träig kreation av Sophie Labbé (bla Organza, Emporio Armani He) från Hugo Boss 2000. De flesta parfymsnobbar ger en sådan här doft tummen ned. Eftersom jag hoppas att jag tagit mig ur detta lite larviga stadium (som gårdagen till viss del var ett exempel på) kan jag ärligt säga att jag tycker om Women och att den passar på mig. Jag känner trivsel med doften, en komfortdoft m a o.
Boss Women är en typisk vår- och sommardoft som sitter bra om man "krämar på" en del. På mig är den mest fruktig men det märks också en blommighet. Det finns också en oväntad ton i en den här moderna typen av parfym som jag känner igen från någon gammal klassiker. En mycket lätt marsipanighet. Se där, plötsligt en gåta i denna generiska doft. Även en massmarknadsprodukt kan ha sina hemligheter!
Boss Women inleds med mandarin, kumquat, apelsin, kiwi, mango och ananas. I mellanregistret passionsfruktsblommor, freesia, violrot, cananga blomma (en slags variant på ylang-ylang). I basen cederträ, sandelträ, vanilj och mysk. Ananasen är fint intonad i Boss Women. I en del dofter kan den bli lite för tydlig, men här har man lyckats bra. Vaniljen i basen är inte alls tydlig, det måste bara vara en liten gnutta som förstärking.
Doften passar perfekt till en Bossdräkt/kostym. Den är lite formell, skapar inga häftiga känslosvall och är således utmärkt för kontoret.