My nose is out of order....

Photo: Parfumista (c)

Having a tough cold since Thursday, couldn't smell a note during the whole Friday with Mona di Orio Vétyver which all in a sudden became my SOTD . Thankfully I now seem to recover, could recognize whiffs now and than of the SOYD Chanel Cristalle Eau Verte and most of (I think) the powerful Amouage Lyric Woman of today. It seems as I finally got Lyric, maybe it need to be filtrated thorough a stuffy nose to give me the right impression.

Anyway, let's got to the point with this entry: The cold has compleatly messed up my disiplinated test-and-review schedule. Often I try to have a link between the scents reviewed  the same week. Some common denominator or theme, for examples fragrances from the same house and even better resembling frags from the same house, or frags with the same dominating note or style or frags that somehow causes the same perception, or seasonal frags, or frags or the same perfumer and so one. Last week the common link was elegant, new launches with a retro flair the new ie Ivoire and Opardu. As the cold broke out there where one review of each of three different themes for the coming weeks compleated and as it's impossible to catch up there will be a mixed theme next week. Hopefully there is possible to return to the "theme concept" the week after the coming week.

The mainstream niche

As I strolled around in the local chain-perfumstore some perfumed insights just popped up. In these days when the launches of many nichelines becomes more and more bland and not distinguishable from other niche and mainstream offerings (we can call it "mainstremification" of the niche) an opposing movement occurs automatically when it comes to some "mainstream" parfumes or maybe better referred to "designer"parfumes. Just looking around in the ordinary assortment of the chainstore I visited, I came to some conclusions:

- The classics still remaining in the assortment  is way more interesting then the majority of the new niche realeases. A perfume that have survived five to ten years or more, even if gradually reformulated, has stood the test of time and is something special. Examples: Rive Gauche (YSL), No 5 & Coco (Chanel), Angel & Alien (Thierry Mugler), Infusion d'Iris (Prada), Aromatic Elixir (Clinique)

- There are good new releases too, even if increasingly rarer (in relative terms) i.e exactly the same phenomen as in the niche sector. From the latest two years: Esprit d'Oscar (Oscar de la Renta), Le Parfum (Elie Saab),  No 19 Poudre (Chanel), Body (Burberry), Candy (Prada).

- The, in some cases quite distinctive reformulations of some fragrances, with the new Dior policy as a hallmark, suddenly makes a ten year old bottle with an pre-reformulation formula to an almost niche fragrance. Examples are of course in particualar from the Dior range: Dior Addict, Dune, Miss Dior Cherie Edp. I will  definitely treasure my (not so) old Diors :-).

-This store had a tester of Miss Dior labled as that and not the new Miss Dior Originale. I bet the MDO version formula is somehow tweaked too.

When writing this I'm yearning for these and other distinctive "mainstream" fragrances. As I'm almost always  sampling different nichefragrances, a week or two in "mainstream" would be a great relief.

Considerations when it comes to perfumerating

Photo: Parfumista (c)

When I rate parfumes I use the scale 1-5 where 5 is the best and 1 is the lowest rating. The ratingscale are fintuned with a "+" when a fragrances has qualities that somehow exceeds the chosen rating but don't  reaches all the way up to the next grade. I have observed that the number of 4 and 5 rated fragrances in my reviews are disproportionately high compared to the fragrances rated as "good" (ie medium, quite ok, something I would like wear). An explanation to this is that I acquires samples of fragrances that there in advance is a high probability that I will like as I read a lot about them and know my favorite houses/noses/notes. But to perform the grading more accurately in the future, I have to consider what should form the criterias be to deserve a certain rating.

In my perfumerating section I describe as follows:

"When I describe and evaluate a fragrance in a review it is concluded with a weighted rating. The components considered are: Quality of the ingredients, longivity on the skin, balance in the composition, originality of the composition, if there is an interesting development during the day, if the scent is stimulates the imagination , if the fragrance is reasonably priced (compared to what it delivers), if there is a surprise or a disappointment. Overall it provides a subjective assessment based on the experience and knowledge accumulated over several decades being interested in perfume.

5. An exellent fragrance. Something beyond the ordinary, perhaps already a classic or a future classic. Or just a beautiful fragrance that I love....
4. A very good fragrance. Or a fragrance that I like very much or almost love.
3. A good fragrance. Adequate, no reason not to buy a sample or two of it when I like it. Something that I will wear occasionally.
2. Not so good. A fragrance that does not live up to the expectations. A disappointment to me and therefore not worth buying to me.
1. Poor, a fragrance that is underperforming. "

I think all this is still relevant but I think that two factors are increasingly important to me: 1) The fragrance is challenging or otherwise interesting and keeps my interest during it's whole dry down and during a whole day ie the longevity have to be good. Or 2) The fragrance makes me feel comfortable and I'm longing to wear the fragrance. The fragrance supports me in uncomfortable situations and strengthen my self-confidence. A perfume rated 3 doesn't have these qualities to me (to my personal liking) even if smelling good and I probably would wear such a fragrance from time to time. But I could nonetheless recommend the scent to others to try as I have assessed the fragrance as good and to somebody else these two important qualities described maybe will occur.

The Midsummer Fragrance

Picture: Midsummer Dance (Midsommardans).

Oil on canvas by Anders Zorn, 1897, Wikimedia Commons

Tomorrow it's midsummer eve and today it's the lightest day of the year, tomorow it turns to be darker. Every year I write an entry about proper (or maybe improper) midsummer fragrances. Last year was midsummer in Chanel Cristalle Edt as I was in a Chanel mood. This year I'm in no particular mood (except maybe Annick Goutal as I'm so appreciate Nuit Etoileé and also La Violette) so I havn't got the slightest idea of what to wear.

Today I'm wearing Etat Libre d'Orange Tom of Finland and it's leathery, coconutty smell is not especially midsummerlike. The only association to midsummer I get from ToF is Finland as Finland is our neighbour country and also celebrates the midsummer eve. I received the Tom of Finland sample from my friend Fragrantfanatic yesterday during our pleasant, monthly perfumelunch. FF then told about a perfume that has supported her in the grief of her grandfather, see her touching entry here . FF also let me test from her sample of the new, not yet released, Mito from Vero Kern. Pure, sparkling, wonderful greenness, a must have. Can't place the fragrance already, but it reminds me of some other green beauty.

I wish you a merry Midsummer weekend!

An unstressed (?) perfumeweek

Photo: Mr Parfumista (c)

As I wrote in my previous post, the previous week I have, in order to calm down perfumewise and to appreciate what I already have, endovered to use from my regulary samples and bottles and not from the unsampled samples waiting for test. This was the scents of the “calming down parfumeweek”:

Monday: The beautiful iris classic Annick Goutal Heure Exquise. Elegant and classy, longevity is great in the Edp-version. H E is the warm contrast to the resembeling but instead cold iris of Chanel No 19 Edp. A classic iris is somhow calming and creates confidence to the wearer, a good choice for the workplace.

Tuesday: Almost too late to the celebration of HRH Queen Elisabeth II sixty years of the thorne. Monday evening I’ve read the perfumtip for each day of the festive days on the Scented Salamander. But the last festiveday was Tuesday and I choosed one of the proposed scents, namely CdG Avignon as the church was celebrating the Queen this day. On Tuesday I also tested Madonnas Truth or Dare on the go and as a tubylover I of course fell for it.

Wednesday: Creed Fantasia de Fleurs. Thank to Mr Parfumista I still have this in my possession. I was in the process to advertise it when Mr Parfumista stopped me as he think this is a beautiful floral. Definitly he’s right, this is an interesting iris-rose dominated boquet leaning on a deep, sort of almost salty animalic base, the typical Creedian ambregris-muskbase. I’m so glad Mr Parfumista sopped me selling this off.

Thursday: I was wearing the according to my opinion the top classic so far during the 2000^th centruary, Prada Infusion d’Iris Edp. My judgement as a great classic is based on that Prada Infusion d’Iris Edp is a well crafted fragrance with its own identity and a timeless character. It fits almost every everyday occasion during all seasons. The wide distrubition that make such a classy and versatile fragrance available to many people is great. When I wore the Prada today I recognized a slight airy, spicy accord that I’ve never thought of before. This addad a cosy, comfortable touch to the otherwise almost businesslike aura of the I d’I Edp.

Friday: Today I wore a true comfortscent for meduim warm summerdays and also, have I noticed, for rainy, foggy days in the middle of the autumn: Bulgari Rose Essentielle Edp. Not a complicated arty creation but a beautiful, spritzy very pink, sunny rose with some supporting, very light, fruity accords. This wearing I recognized that in the top and in the beginning of the middlenotes there is traces of Yvresse from YSL, the same elegant flowery-fruity sparkling expression. Than RE Edp ets mote pink rosy and mingles well with the white musky base.

Saturday: Oh no, gone astray from the peaceful perfumetrack of the weekdays and fell into a day of “testomania”. Big sale on the Annick Goutal site made me digging up my AG samples to test and compare, some on skin, some on paperstrips. On skin I was comparing Mandragore vs Mandragore Pourpré, on my daugther Petite Cherie was tested and compared with Le Mimosa on a paperstrip. Vanille Exquise was on another strip, it has a peppery note that makes the impression strangely enough close too the gardenia/tuberose/ozonic green Un Matin d’Orage. Also re-tested and finally re-evaluated Nuit Etoilée on another spot on the skin and finally surrendered: I need more of this (the mens version of the bottle is soooo beautiful). A stressful perfumeday, but on the other hand – perfume IS my hobby and sampling is fun.

Sunday: Can not avoid some samplig today either. Mr Parfumista is sampling the beautiful, light and bright tobaccoscent Pohadka from YS Uzac. Oddly, this one although reported as weak in longevity from different reviews and also splashed from the sample, it lasts quite ok on Mr Parfumistas usually scent-consuming skin. A lovely, fresh interpretation of the tobaccoleave. And me, just J sampling two frags today. On the left arm I have applied from my neglected bottle of Armani Code Edp for Woman. All this just because Code was rated only as 1 in The Guide and described as a candy floral. To my humble opinion Code is much better than that and a versatile summerfragrance. On the left arm: The comfortable, smooth, fruity Juste un Rêve Parfums de Nicolaï. No sticky or harsh notes, just a jummy, creamy peachy/apricoty texture on the slight green calchy base, recognizable from some other Nicolaïs for example Vanille Tonka.

Summary: In the weekdays I almost managed to stick to old workhorses expect on Tuseday when I tested a spritz of Madonnas Truth or Dare passing a perfumeshop. Then relaxing on the weekend, everything was unleashed, an anticipated behavior from the perfumaddict I undoubtedly am.

Scented thoughts – June 2012

Scented thoughts – June 2012

The summer weather this June has been very unstable with lots of rain and some (one or two) days as cold as + 4- 5 C during the day. Not so inspiring when it comes to using typical light summerfrags even if I appreciate big florals for the moment. And as always there is lot of scented thoughts as:

-         Gardenia seems to be the note de jour. Serge Lutens will launch a gardeniadominated perfume Voix de Noire inspired of Billie Holiday in the exclusive line. I’m already anticipating a blind buy in early autumn. Read more at Perfume Shrine .

-         From Andy Tauers blog , it  seems as he is started the work on a gardenia and I’m sure will be something special.

-         Seems as I have to dig out my Isabey Gardenia sample in the near future, I really appreciate its velvety, subdued, white floral elegance.

-         Thinking of gardenia and white flowers: The other day on the fly I tested Madonnas tuberose Truth or Dare, one spritz on skin and as I wore CdG Avignon that day it was a big contrast. My son commented when I picked him up from school that I was smelling pink and pink is exactly the colour I perceive when smelling ToD and a velvety texture. To me ToD is reminiscent of a medium powdery pink luxuary slik velvet.

-         Gardenia is of course also an important note in ToD, as in many tuberoseperfumes. ToD is, as mentiond many times in many blogs, not groundbreaking but it’s a well blended sweet tuby. The slight gourmand touch reminds me of something in Parfumerie Générales lovely Tubereuse Coture.

-         Indirectly Madonna with this release supports and educate in “good” perfumeculture. Launching a wellbalanced, classical blend with a modern twist, following in the steps of Piguets Fracas to a wide audience to a reasonable price is just great. As an almost collector of tubys, I will go for a 30 ml.

-         In the latest months I have sufferd from a sort of perfumerelated stress. I’ve have been in the state of constant hunting for new impressions, acquiring samples and some bottles too, constantly sniffing and evaluating. In the same time I have tried to going through my perfumewardrobe to find fumes to sell to avoid the collection to grow uncontrolled. This situation causes that I don’t live with and appreciate the frags that I already have.

-         To calm down I ‘ve decided, or to be more precise Mr Parfumista influenced me, to use and evaluate the stuff I alredy have to a much greater extent than I try and evaluate new samples.This year the circumstances have been in the total opposite.

-         This week I therefore have used some neglected, beauties, most of them more or less big florals. More about this in the next post.

Perfumed thoughts April 2012

Earlier this week I thought that this weekend would be the right time to publish my list of Spring-Spring perfumes in my serie Spring fragrances, see the earlier post Winter-Spring fragrances. But then Jack Frost returned for the weekend and I lost all the inspiration. But as always there is some perfumed thoughts:

* As the Robert Piguet fragrances is an old love to me I'm really looking forward to the release of the  five fragrances in the Nouvelle Collection created by the Piguet "house-nose"Aurélien Guichard at Givaudan: Bois Noir, Casbah, Mademoiselle Piguet, NoteS and Oud. Earlier, expect from Douglas Hannant by Robert Piguet, the house in collaboration with perfumer Aurélien Guichard  has new-interpreted their old classics Visa, Baghari, Calypso and Futur. Bandit, Fracas and Cravache I think are "regulary" reformulations of the original Germaine Cellier creations. The Nouvelle Collection will be tested and reviewed later if I can get my hands of some samples.

* Another release I have read about but are not sure it will be this year is some new fragrances from Vero Kern, Vero Profumo. As I love Rubj, Onda (swedish) and Kiki I know Vero will deliver.

* I'm also not sure about if or when the perfume/perfumes Mona di Orio was working on when she passed away in December 2011 will be released. As a great admier of Mona, although it is so deeply tragic, I'm waiting of the privilege to take part of her final creation(s).

* There is so many interesting fragrances around and it's hard to select what is worth to sample. As Denyse at Grain the Musc wrote in her post (controversial as she argues about the consequenses of the sharp increase of perfumebloggers)  Enchanted, disenchanted she can't waste time trying out scents that don't challange her. Therefore her strategy is almost only to test and review creations from houses/noses that she know almost always delivers from her point of view. I will try to practice this rule in the future, and I already do that (without thinking of it)  to some extent, but it's not a a planned strategy of mine. As I have many already written reviews "in stock" the mix of favouritehouse/noses and other will remain within the foreseeable future.

That's my perfumed thoughts by now :-)

Unsorted perfume thoughts February 2012

Photo: Mr Parfumista (c)

Unsorted thoughts in my perfumeoriented mind:

- What a relief that January is over. I had promised myself only testing/using samples and I always keep promises :-) I have so longed for using my bottles that have waiting for me. Now I'm free to wear them even if testing from samples will be the main activity in February as well. And as today I'm still sampling... Maybe 2012 will be the year draining the samples...
- I think the lesson above is very enlighting: It  it makes me really appreciate my collection. But on the other hand; sampling also raises new temptations and thats one of the trills in testing perfume.
- The other day I passed through the perfumesection at the local department store and in passing sprayed the latest Versace Yellow Diamond: Citrusy-fruity-chemichal hell, I immadiately had to find a paperbin to throw the horrible scent strip away. I liked the first one Crystal Noir quite well, is neutral to Bright Crystal. How could this disaster happen?
-Two - three weeks ago, winter has finally caught us up in this nordic outpost. Strangly enough I don't yearn for my oriental lieblings. Instead I'm mostly stucked in heavy florals and Vero Kerns Kiki Edp which is just beautiful.
- Looking into my tweets there are much MPG testing the latest month. This house is a growing liking to me. Even if I have appreciated some of it's fragrances for many years I now have started to appreciate the different themes of the house. Earlier I was much more simplistic.
- A few days ago I've re-tested By Kilians clean and realistic jasmine Love and Tears, Surrender. It's just as beautiful as when i tried it last spring/summer. If not better as it lasts very well, without falling apart, more than twelve hours in the cold weather (- 10 C).  Love it!
- Yesterday I was wearing Teo Cabanels Alahine, a sweet, almost licqouary floral oriental that developes excellent in the cold (-15 C) snowy, weather. Maybe I turn into the orientals at last.

Parfumista goes International

Drumroll!

• From now on I will start to write my new reviews in swe(english). Not writing in my native language will of course cause that I miss many words and nuances but on the other hand, there is no huge population of eager perfumistas here in Sweden. Speaking of that see Sigruns post on this topic at Fragrancefanatic
• The transition to Parfumista International will implemented little by little during 2012. As I already have almost a plethora of prewritten, scheduled reviews for this year in swedish, most of them will be summeraized in the end of the swedish version and sometimes I will translate the whole post. As time is limited sometimes posts written only in swedish will sneak in between.
• My ambition is also to translate some of the most popular reviews of 2011, but at present that has  lower priority. But check now and then, you never know when I'm in mood for this historical updates. 
• I will post in the blog to notice when such a historical update is published.
• I hope I will cope with this translating project during 2012. In spring 2011 I started translating but tired as it took too long.

Let's start!

Niche - det nya mainstream, mainstream - det nya niche?

Det senaste ett - två åren har antalet så kallade nichehus formligen exploderat. Nya linjer skådar dagens ljus nästan varje vecka. Det verkar helt enkelt som om var och varannan parfymintresserad ska förverkliga sig själv (någon slags kollektiv kris?) och starta eget hus med minst en parfymlinje. Vissa blandar själva medan andra fantiserar ihop en skiss till en parfym som sedan skickas till någon  av de stora dofttillverkarna som exempelvis Givaudan, IFF eller Firmenich. En mer eller mindre eller inte alls berömd näsa fixar sedan recepet, allt förstås beroende på vad den förhoppningsfulle kan casha upp. Men för den som gör en sådan här för privatekonomin djärv satsning så är det förstås rimligt att man vill ha en produkt som inte bara är säljbar till den diminuitiva gruppen parfymnördar utan doften måste ha potential att nå en något bredare publik. Så mer och mer av det som förpackas och prissätts som niche är egentligen något som lika gärna hade kunnat ges ut som så kallad mainstream eller mer korrekt designerdoft. Och då är resultatet inte ens som det bättre inom designersortimentet exempelvis hus som Chanel, Hermès och Estee Lauder överglänser med ljusår. Men så har de förstås lite andra resurser att sätta in en den förhoppningsfulla wanna- bee niche-entreprenären. I rättvisans namn bör nämnas att det inte bara är de nykomlingarna som mainstreamifiseras utan även etablerade nichehus blir mer och mer "breda" i sin ansats och inser att man kan sälja bara genom att paketera som niche. Exempel på detta: Vissa av Serge Lutens dofter de senaste fem åren, vissa av Frederic Malles, de flesta av Juliette Has A Guns dofter och 99,5 % av Byredos. Det bör slutligen tilläggas att mångfalden är mycket positiv. Om fem år har nya, stabila hus vaskats fram medan en hel radda andra har sopats bort från marknaden.

Om nu (i mitt tycke) urvattning av niche pågår i stor skala, hur är då tillståndet inom det bland parfymsnobbar så förhatliga mainstream/designerdoftssortimentet? Jo, här tycker jag att det skett en märkbar uppryckning under 2011, releaser som L'Esprit d'Oscar, Chanel No 19 Poudre, Burberry Body, Shalimar Initial, Prada Candy och de av mig osniffade men av andra (pålitliga) parfymtyckare väl mottagna L'Essence Balenciaga, Violet Blonde, Bottega Veneta samt Diane von Furstenberg bådar  mycket gott för framtiden. Det kan ju faktiskt vara så att delar av denna miljö insett att man inte kan gå hur långt i likriktningen som helst utan att en del av kundkretsen försvinner.

Men vill man i dagsläget ha originella dofter eller i alla fall dofter som skiljer sig från mängden så ska man fullt klart söka sig till åttio- och tidiga nittotalsdofter eller tidigare decennier samt tidiga tvåtusentalsdofter, både i niche- och designerdoftssortimentet. Särskilt bland designerdofter kan man göra riktiga fynd dvs dofta niche (eller som niche enligt gängse uppfattning ska dofta dvs ovanligt och konstnärligt) till en avsevärt lägre penning än vid köp av nichedoft. Det gäller bara att läsa på om vad som stått sig, reformuleringar till trots. Hoppas att kunna återkomma till detta tema i senare inlägg. En del dofter står sig bra även reformulerade, det vill säga de som trots detta lyckas bibehålla den ursprungliga doftens karaktär och balans. Dessutom sker reformuleringarna i sådan takt idag att vissa dofter som är fem, sex år gamla redan är att likna vid vintageversionen. Särskilt gäller det Dior som enligt uppgift från många håll i parfymbloggosfären håller på att reformulera om stora delar av sin linje. Så en flaska HP (Hypnotic Poison) från tidigt tvåtusental eller en fem år gammal Addict har plötsligt, indirekt, blivit något som i andemeningen kan likställas med niche.

Parfymtankar i november

Ännu ett litet avbrott i oud-kavalkaden. Den här gången om gnangande parfymtankar. Något som jag tänkt på sista tiden men inte riktigt kunnat sätta ord på är att jag under det (ungefär) senaste året upplevt minst lika stor andel positiva överraskningar inom  det så kallade mainstreamsortimenet  som inom nichesortimentet. Visserligen provar jag mycket mer niche men det gäller som sagt andelen "i % av". Möjligen kan det också bero på att jag oftast inte testar en doft i mainstreamsortimenet förrän jag läst åtminstone någon positiv review eller kommentar från "pålitliga" källor dvs tekniskt kunniga eller sådana som visat sig har ungefär samma smak som jag. Dessutom är jag mindre nogräknad när det gäller att testa niche, mer får slinka med när jag ändå ska beställa prover. Lite får jag mer och mer känslan av att niche, med floden av alla nya märken, mycket har blivit ett sätt att lansera en doft som lika gärna hade kunnat vara en bland helt ok mainstream men i en påkostad eller speciell förpackning, med en pretantiös storytelling och framförallt ett högre pris än mainstreamprodukten. Alltså Byredos koncept avynglat, ett sätt att skapa trygghet hos de hippa men samtidigt osäkra alternativt profitera på den parfymsnobbism som är vanlig hos många parfymnördar innan de nått mognadsfasen, släppt på prestigen och lärt sig att uppskatta parfym opåverkad av yttre faktorer.

Precis som jag gått och grunnat på detta så sätter  Marie-Helene i bloggen  The Scented Salamander ord på mina tankar. Det roliga är att en av de dofter som hon exemplifierar med Miller Harrris La Fumée har jag precis provat och kände mig (även om doften var ok) irriterad på då den var så lik så mycket annat. Review kommer längre fram när den fått någon mer chans, men jag upplever den som en bra representant för den i och för sig ok men slätstrukna, "säkra" nichedoften. Men för priset av en nichedoft kan man kräva mer än en ok men inte särskilt originell doft. Den ska absolut ha något mer. Vad anser du?

Parfymutbildning på nätet

Gör ett kort och spontant inhopp i oudkavalkaden innan den ens har börjat med ett tips om Pojkfrökens lärorika och otroligt humoristiska Grundkurs i parfym. Inläggen, hittills tre, finns här, här och här . Inlägget med dofttips inför Fars dag är också en fröjd att läsa här . Kort sagt bland det bästa i parfymbloggarväg jag läst på länge. Opretantiöst, kunnigt och som sagt humoristiskt.

Huset Serge Lutens

Det ärevördiga nichehuset Serge Lutens som firar tjugoårsjubileum 2012 är för närvarande utsatt för mycket kritik bland vissa parfymtyckare. Extra hårt går Octavian på 1000Fragrances fram. Han verkar tycka att herrar Lutens och Sheldrake, men även ärevördiga Jacques Polge ( här )som Sheldrake samarbetar med inom ramen för sitt uppdrag för Chanel, snarast bör överväga pension. Men även i övriga parfymbloggosfären märks en alltmer kritisk inställning i inlägg och kommentarer till husets utveckling de senaste åren.

Och visst verkar huset Serge Lutens ha slagit in på en till stor del annan väg än sina numera klassiska, sirapstunga oreintaler respektive träiga orientaler. Många menar också att dofterna blivit sämre, inte överraskar, att dofterna blivit för kommersiella och att Lutens och Sheldrake tappat inspirationen och inte kommer med några nya ideer. Visst har man anammat en ny inriktning som kanske också är mer kommersiell. Men för att överleva som hus så måste man sälja och det är i mitt tycke i fallet SL i såfall väldigt bra kommersiella dofter. Och De Profundis anser jag inte vara särskilt kommersiell varken i doft eller i markandsföring, möjligen då i marknadsföringen mot parfymnördar men jag tror inte parfymkonsumenten i allmänhet dras mot en doft med den makabra inspirationskälla som De Profundis har. Jag anser att många parfymtyckare faktiskt är väl konservativa, SL måste väl inte alltid dofta som det alltid har gjort, förnyelse är viktigt och i fallet SL tycker jag inte att utvecklingen varit av ondo, jag tycker bra om flera av de senare releaserna. Jag tycker också att vissa av blomdofterna som skapats nyligen som till exempel De Profundis ger associationer till stilen i Tuberèuse Criminelle så visst vilar huset Lutens i mitt tycke tryggt i sin rötter. Även förra årets Boxeuses har klara rötter i husets trä, plommon och viol.

Jag har gott hopp om framtiden för huset SL, själva Serge verkar vara en pigg sjuttioåring som, åldersfascisterna till trots, nog kan hålla igång i tjugo år till. Men att bjuda in några olika gästparfymörer borde vara något för huset att fundera på. Själv är jag nyfiken på hur till exempel Daniela Andriers tillbakahållna, eleganta liksom höga stil skulle tolkas om hon skapade en doft för huset Serge Lutens.

Vad tycker du om Serge Lutens debatten?

5-årsjubel!

Foto: Herr Parfumista (c)

Tänka sig att det nu rasslat iväg fem år sedan jag gjorde mitt först inlägg i min nystartade blogg på Expressens dåvarande bloggsida. När jag nyligen indexerade upp publicerade reviewer till ett register se ny  flik så läste jag (rodnande) en del av de äldre inläggen. Den analytiska förmågan verkar i alla fall ha ökat något liksom ödmjukheten. Raljerandet är inte riktigt på samma nivå som i början. Som jag tidigare nämnt så saknas tyvärr blogginläggen från 2008, delar av 2007 och 2009. Under denna period fanns bloggen på Damernas Världs hemsida, som då inte var lika aktiv som den är idag, det var nog delvis därför jag som glad amatör fick hålla till där. Det var förresten rätt roligt när jag mejalde de fyra stora mode/damtidningarna om samarbete. En blev något som i det närmaste kan beskrivas som förnärmad, "Vi har redan en kompetent skönhetsredaktör" en annan hade inte förstått varåt vindarna blåser "Det är ett alldeles för smalt ämne för att publicera en blogg om" en tredje svarade inte alls. Dåvarande webbredaktören på Damernas Värld hade förstått vart vindarna börjat blåsa även i ett så pass "parfymobildat" land som Sverige och upplät utrymme. Tack J för det! Som den noggranna läsaren sett så lägger jag in en del av dessa reviewerna från DV-tiden med kommentar utifrån nuläget.

På tal om var vindarna blåser med ett klart ökande parfymintresse i Sverige så pratade jag med en, nu är jag elak, för en gångs skull parfymintresserad säljare på en av de stora kedjorna. Många har tyvärr inte intresset, de säljer doft som vilken annan produkt som helst. Den här säljaren berättade att unga tjejer numera kommer in och frågar efter klassiker som Chanel No 5 och när säljaren tror att det är en present till farmor så berättar de att det är till dem själva. Riktigt roligt tycker förstås jag att det finns hopp om konstarten parfym. Att gå in på klassikerna är att i nästa steg upptäcka niche, fler klassiker och sedan är man fast och beroende. Tro mig!

Jag fortsätter med min (fortfarande) i mångas ögon (om de visste) lite udda hobby som är så bra för jag bär den alltid med mig i form av dagens doft. Satsar också på att blogga vidare så länge tiden medger, problematiskt för det gör den egentligen inte, och så länge det känns någorlunda inspirerande. Egentligen
"behövs" inte bloggen längre, de senaste två åren har det plötsligt poppat upp, verkar det som, trilijarders parfymbloggar. Så egentligen skulle jag kunna luta mig tillbaka och bara konsumera andras tyck och tänk i stället för att lägga en massa energi på det här fullständigt olönsamma projektet. Tänk om jag istället till exempel hade jag lagt motsvarande tid på att vara en aktiv pensionssparare/aktieplacerare. Tanken svindlar!  Men ändå: Parfym blir bara intressantare ju mer man nördar in sig i ämnet. Dessutom vore det förstås kul att kunna fira ett decennium med parfymbloggande och nu är jag alltså halvvägs! Så fortsätting följer...

Livet de Luxe - parfymerat

Bild: från någon av alla recensions- o/e säljsajter på nätet.

Som gammal "Snabba Cash" diggare så har sommarens bladvändare givetvis varit Jens Lapidus senaste "Livet de Luxe. Om du inte har läst boken kan du stanna här och återvända till det här inlägget när läsningen är klar. JL har i alla fall lyckats minst lika bra som med "Snabba Cash", klart läsvärt!

I romanen nämns några parfymreferenser vilket fått mig att reflektera över dofter kopplade till några av bokens karaktärer. Först några tankar kring dofter som nämns i romanen i samband med några av karaktärerna:

Radovan: Någonstans i första halvan av romanen framgår att gangsterbossen bär doft av Hugo Boss.  Något mer karaktärsfullt än någon ängsligt stereotyp Hugo Boss doft hade jag definitivt väntat mig för en hårding som Rado!!! Kanske beror det på bristande research från författaren inom parfymeriets område eftersom det blir så här knasigt. Exempelvis Chanels lädriga Egoiste eller YSL:s kraftfulla, metalliskt aromatiska Kourous passar klart bättre på en karaktär som Rado. Eller om vi går in i niche-världen varför inte HdP:s läder/immortelle 1740 Marquis de Sade.

Louise: "Lollo luktade för mycket J'Adore - och betedde sig som en som luktar för mycket parfym också". J'Adore låter inte helt trovärdigt för en partypingla 2010, då boken utspelar sig, utan snarare nästan tio år tidigare, J'Adore kom ut 2000. Snarare tror jag att Lollo bär någon av alla J'Adores flankers, annars kan Gucci II eller någon Viktor & Rolf Flowerbomb variant passa in.

Förslag till dofter för några av de övriga karaktärerna:

Nathalie: Startar som en Prada Eau Ambreé men växer till mer dominanta Prada pour Femme med sitt raskt ökande ansvar.

Stefanovic: Framgår som den som är mest mode/stil intresserad bland Radovans närmsta anställda. Här gäller nog något som Prada Homme eller Armani Code for men. När det ska vara något klassiskt kanske Giorgio Armanis Armani.

Goran: Framstår som Stefanovics motpol i sina träningsdress orienterade outfits. Här gäller något casual fräscht som Lacoste original eller Armanis Acqua di Gió.

Fru Kranjic: Fru K verkar gilla den italienska stilen så här kan jag tänka mig antingen tungt mörka Gucci by Gucci eller när det ska vara något mer stilfullt Acqua di Parmas Iris Nobile. Till vardags passar Versaces Versense.

JW: Suktande efter klass och stil kan nog någon expedit på NK ganska enkelt intala honom om att Creeds dofter ger just detta. Till exempel Vetiver Original eller Tabarome. Med Terre d'Hermés kan JW kombinera en mer modern stil med klass.

Jorge: Självfallet gäller här Paco Rabannes One Million och för Jorge är miljonen i dollar (minst).

Mahmud: Med Mahmuds bakgrund skulle jag självfallet vilja att han bar en kraftig oud-olja, men man ska vara väldigt doftintresserad för att göra sig besväret att skaffa sig en sådan. Jag tror istället att Mahmud bär någon rätt "normal" doft från det ordinarie sortimentet som  Diesel The Brave, Fuel for Life eller Burberry Sport for Men.

Hägerström: Med hänsyn till Hägerströms bakgrund, hans våning och stil på bil så borde han bära något som Guerlains Vetiver eller Hermès Bel Ami. Men jag tror att han bär något som den elegantmodernistiskt, sportiga kompromissen Chanel Bleu.

Torsfjäll: Ofta ingen doft alls men till fin typiskt Lagerfeld original eller varför inte Old Spice till vardags.

Har du läst Livet de Luxe? Vad tycker du om boken? Får du några doftassociationer, i så fall vilka? Saknar du nägra karaktärer från boken som också borde få egna dofter?

Lazy summer

Photo: Mr Parfumista (c)

Until the end of August I'll take a break in my blogging activities. But maybe the summer will not be as lazy as planned. There is of course lot of technical and edtitorial support to do..... Will see if I can keep up doing of this...

Wish you a relaxing and sunny summer 2011!

*****

Gör ett uppehåll i bloggandet fram till slutet av augusti. Men kanske blir det inte särskilt lata dagar trots detta.  Det kävs helt enkelt en del tekniskt och redaktionellt underhåll. Det blir spännande att se hur mycket jag lyckas genomföra.

Önskar dig en avkopplande och solig sommar 2011!

Midsommar i Chanel

Foto: Herr Parfumista (c)

Något som är så fascinerande med dofter är att jag aldrig vet var luktsinnet för mig. Såsom varande planerad, struktuerad och kontrollerad (förnuft) är det bara bra att näsan (känslan) tar kommandot ganska ofta. Som nu i midsommarhelgen. Planen var att under helgen testa och analysera en av mina allra största favoritparfymörer, Mona di Orios, nya dofter i Les Nombres d'Or-serien: Vétyver, Vanille och Tubéreuse. Men så händer följande:

I tisdags kväll ropade herr Parfumista "Det är ett program om Chanel på TV, ska du inte titta?". Efter ett tag började jag titta och såg nästan hela dokumentären, som var mycket intressant. Det Coco framförallt tjänade sina pengar på var parfymen, Chanel No 5 precis som i hela branschen idag alltså. Efter programmet tänkte jag att i morgon måste jag hedra Coco med att bära en Chanel. Men givetvis glömde jag det i brådrasket. På hemvägen hade jag ärenden på det lokala Åhléns och på väg ut vid stängningsdags, jalusinerna var redan på väg ned, korsade jag av en slump (?) parfymavdelningen. Där, såsom en hägring står plötsligt Chanel dofter för utförsäljning till halva priset. Där fanns Cristalle Eau Verte, Cristalle EDP och Chanel No 5 i parfymkoncentration. Dofterna ska underligt nog utgå från sortimentet (det lokala förutsätter jag). Kanske var det Coco själv som fjärrstyrde mina steg till detta Eldorado?

Jag slog till på Eau Verte, har tidigare varit tveksam för "den är ju inte Cristalle EDT". Nej just det, den är inte det och ska heller inte vara. Utan Cristalle Eau Verte är en modern men ändå i stilen klassik doft i samma anda som Cristalle EDT och med den typiska, lätt strikta Chanelkänslan. En doft som står på egna ben. Dagen efter trivdes jag utmärkt i Cristalle Eau Verte och på midsommarafton kunde jag inte låta bli Cristalle EDT för att jämföra och för att jag mentalt gått in i en Chanel-mood.

Får ta i tu med Mona nu i veckan. Eftersom det är en vanlig arbetsvecka blir det inte tillfälle för den djuplodande analys som Monas dofter egentligen kräver. Men det är alltid bra att börja samla intryck.

The Fragrance Wheel

Nu när sommaren är här på riktigt har jag lyckats svänga in på somriga dofter. Eller i alla fall ljusare, högre dofter som så att säga ligger i durskalan. Men de flesta tillhör ändå samma doftfamiljer som de vintriga favoriterna. Faktum är att jag utan att tänka på det i praktiserar Michael Edwards (av Luca Turin kallad parfymernas Linné) skala inom doftfamiljerna enligt hans modell om dofthjulet "The fragrance Wheel". Det är alltså inte så att jag plötsligt börjat gilla sådana där tunna, stickiga, aquatiskt blommiga parfymer som jag känner runt omkring mig den här tiden på året.

För den parfymintresserade är läsning av Michael Edwards i närmaste ett måste. Hans modell är väldigt pedagogisk när man kategoriserar, relaterar och pratar doft. Dofterna delas in i fjorton familjer som är i stort som de franska respektive amerikanska indelningarna men något annorlunda. Inom varje doftfamilj finns dessutom undergrupper tex vit blomma, vatten, grön, citrus beroende på vilka noter doften särskilt dras mot. Dessutom finns en tonskala motsvarande musikens dur till moll. De högre, klarare mer transparanta dofterna ligger i durskalan (fresh respektive crisp) och de dovare, mörkare i mollskalan (classical respektive rich). The fragrance Wheel används i utbildningen av parfymförsäljare och till exempel Sephora använder modellen i sin fragrance finder.  

Fragrances of the World 2001 är  vårt hushålls mest tummade och lästa bok. Det året togs hela 2695 dofter upp. Sedan dess har pafymmarknaden som bekant exploderat, dagens volym klassificerar över 8000 dofter och tar upp 900 nya releaser sedan upplagan innan. Kanske dags att uppgradera sig?

Läs mer på Michael Edwards hemsida  http://www.fragrancesoftheworld.com/the-fragrance-wheel/

Nästäppa

Foto: Parfumista (c)

Trodde att förkylningen som jag haft mer än en vecka var i slutfasen när jag igår plötsligt drabbades av ännu mera nästäppa. Kanske var det de kyliga vindarna som gjorde det. Så nu är jag i det irriterande tillståndet att jag bara känner plötsligt uppdykande och sedan snabbt försvunna doftfragment. Doseringsmässigt för övrigt ett riktigt vanskligt tillstånd, det är lätt att helt tappa proptionerna. Kanske led kollegerna tålmodigt under tyngden av Prada Intense igår. Jag vet inte, själv kände jag just bara fragment och har en obehaglig känsla av att jag puffade på mig lite extra. Förkylningen i kombination med mycket-att-göra-som-det-alltid-är-den-här-årstiden gör att det inte blir något av det aktiva testandet. för tillfället Men det är och andra sidan skönt att få bara vara i en parfym (om jag nu kände tillräckligt), utan att tänka på att analysera och notera. Och ny inspiration kommer när man minst anar, vilket jag hoppas blir snart så att jag inte frestas att skriva fler blaha-inlägg som det här!

Ros eller tuberose? / Rose or tuberose?

Foto: Parfumista (c)

In english, se below.

.....är frågan. I decennier har tuberosen varit min favoritblomma men nu undrar jag om inte rosen ändå gått om. Jag dras mer till och använder numera klart oftare mörka rosparfymer än tuberoser. Kanske det beror på att det är ett stort utbud som lyfter fram i synnerhet dukla rosor, doften gör sig så bra tillsammans med en rad basnoter. Som: Ros-oud,  ros-patchouli, ros-ambra, ros-ambroxan, ros-sandelträ, ros-mysk. Kanske är det tillgängligheten och den stora uppmärksamheten som gör det när det gäller rosendofter. Ändå var förra året ett tuberose-år med flera lanseringar på temat. Men sett i ocenanen av rosor så var det trots allt inte så många. Tror att jag får ägna de försmådda tuberoserna lite extra uppmärksamhet nu innan det blir för varmt.Så att de får chansen att återerövra översta platsen på prispallen.

******

..... is the question. For decades, tuberose has been my favorite flower, but now I think it's distanced by the rose. I'm drawn more to roses and are wearing more dark rose perfumes than tuberose fragrances. Perhaps it's because there is a wide selection of fragrances highlighting in particular dark roses, the rose does so well together with a most base notes: Rose-oud, rose- patchouli, rose- amber, rose-ambroxan, rose- sandalwood, rose-musk. Maybe it's the accessibility and the great attention of roses that has influented me.  Still, last year was a tuberose-year with several launches of the tuberose- theme. But seen in the ocenan of roses, it was after all not so many. Think I may spend the nagging tuberose a little extra attention now before it gets too warm outside.Tuby must be given the chance to reclaim the top spot on the podium.