Serge Lutens - Une Voix Noire

Picture: Billie Holiday and her dog Mister, backstage dressing room,
probably at the Downbeat, NYC, Juni 1946
Photo: William P. Gottlieb, Wikimedia Commons

Une Voix Noire, the latest exclusive from Serge Lutens is a strange creature, almost as last years exclusive De Profundis. I suppose Une Voix Noire is created by Christopher Sheldrake as almost all the Lutens fragrances. Voix Noire is inspired of, and a homage, to Billie Holiday with her dark, dramatic voice (and life), often wearing a gardenia in her dark hair.

Une Voix Noire starts with a dreamy, almost dusky, putty, gardenia accord or a white flower that could be gardenia as it is somehow indefinable. The abstract gardenia is not fresh, it’s a gardenia that just started to wilting. There is also a green, slight mentholic note following, a note that is also present (but more clearly) in Serge Lutens Tubereuse Criminelle. As Une Voix Noire further developes, a note of strawberry appears. The note is not the syntetic, sickly, sweet strawberry note in candy or bubbelgums, the note is less sweet, darker and as the smell of the whole plant, the strawberries, leaves, steam and root with some dry, sandy earth on the rootlets. Soon thereafter a metallic note emerges, a note of steel but also with facets of blood. This stage is a bit gruesome and there is also a dusky, moist, almost sour and rottening vegetating note in the background, a facet that reminds me of the damp floral water note in Kerosene Whips and Roses. There are no distinct basenotes, of course they are there, some slight woody nuances could be noticed, but overall Une Voix Noire seems to be anchored in subtle dark rummy and tobbacconotes. The booziness is dark and minmalistic as is the tobbacco. There is not the blond, dry and almost fresh tobbaco of, for example Frapin Speakeasy, but a dark, slight moisty pipe tobbacco just taken out from the tobbacco envelope to be stuffed in the pipe. The dusky gardenianote is fleeting in the blend, making Une Voix Noire to a beautiful, dark, mysterious and strange composition that leaves me wanting to try this fragrance repeatedly, just as De Profundis a year ago. After two days of wearing it finally klicked which fragrance Une Voix Noire reminds me of when it has dried down and lingers there on the skin until the morning after: The a bit weird and special creation Psychotrope by Pierre Guillaume for Parfumerie Generale, which I like much. The Psychotrope is lighter in its tonality and there are different flowers but there I something in the texture, in the metallic and in some facets almost syntetic feeling that unite these two fragrances.

Just as the stunning De Profundis, Une Voix Noire is a contemplative fragrance that demands peace and quiet to be properly perceived and to evoke the imagination of the wearer. Une Voix Noire could of course evoke the picture of the dark jazzclubs where Lady Day performed, but I also think it has an almost macabre side, the bloody, metallic accord that also could conjure some unpleasant associations.

As concluded from above, Une Voix Noire is a fragrance for quiet days at home, at least until the wearer is familiar with this strange creature. Then it could be worn anyway, preferably during autumn and winter. The sillage is medium and the longevity is very good. 

Rating: 5

Notes: Gardenia, tobbacco, rum 

Huset Serge Lutens

Det ärevördiga nichehuset Serge Lutens som firar tjugoårsjubileum 2012 är för närvarande utsatt för mycket kritik bland vissa parfymtyckare. Extra hårt går Octavian på 1000Fragrances fram. Han verkar tycka att herrar Lutens och Sheldrake, men även ärevördiga Jacques Polge ( här )som Sheldrake samarbetar med inom ramen för sitt uppdrag för Chanel, snarast bör överväga pension. Men även i övriga parfymbloggosfären märks en alltmer kritisk inställning i inlägg och kommentarer till husets utveckling de senaste åren.

Och visst verkar huset Serge Lutens ha slagit in på en till stor del annan väg än sina numera klassiska, sirapstunga oreintaler respektive träiga orientaler. Många menar också att dofterna blivit sämre, inte överraskar, att dofterna blivit för kommersiella och att Lutens och Sheldrake tappat inspirationen och inte kommer med några nya ideer. Visst har man anammat en ny inriktning som kanske också är mer kommersiell. Men för att överleva som hus så måste man sälja och det är i mitt tycke i fallet SL i såfall väldigt bra kommersiella dofter. Och De Profundis anser jag inte vara särskilt kommersiell varken i doft eller i markandsföring, möjligen då i marknadsföringen mot parfymnördar men jag tror inte parfymkonsumenten i allmänhet dras mot en doft med den makabra inspirationskälla som De Profundis har. Jag anser att många parfymtyckare faktiskt är väl konservativa, SL måste väl inte alltid dofta som det alltid har gjort, förnyelse är viktigt och i fallet SL tycker jag inte att utvecklingen varit av ondo, jag tycker bra om flera av de senare releaserna. Jag tycker också att vissa av blomdofterna som skapats nyligen som till exempel De Profundis ger associationer till stilen i Tuberèuse Criminelle så visst vilar huset Lutens i mitt tycke tryggt i sin rötter. Även förra årets Boxeuses har klara rötter i husets trä, plommon och viol.

Jag har gott hopp om framtiden för huset SL, själva Serge verkar vara en pigg sjuttioåring som, åldersfascisterna till trots, nog kan hålla igång i tjugo år till. Men att bjuda in några olika gästparfymörer borde vara något för huset att fundera på. Själv är jag nyfiken på hur till exempel Daniela Andriers tillbakahållna, eleganta liksom höga stil skulle tolkas om hon skapade en doft för huset Serge Lutens.

Vad tycker du om Serge Lutens debatten?

Serge Lutens - De Profundis

Bild: Les Très Riches Heures du duc de Berry,

Folio 70r - De Profundis the Musée Condé, Chantilly,

Wikimedia Commons

Serge Lutens De Profundis, ur djupet (De profundis clamavi ad te, Domine - Ur djupen ropar jag på dig, Herre) ska ge associationer till Döden, begravningståg och de blommor som brukar figurera i dessa sammanhang. Den blomma som är doftens huvudrollsinnehavare är chrysantemum, en blomma som inte är allt för vanlig i parfymer, och som i med sin krispigt, kyliga kryddighet är väl värd en doft att spela huvudrollen i.

De Profundis har dissats rejält av en del "stora" parfymbloggar som 1000 Fragances och The Parfume Shrine. Skribenterna känner någon kemisk komponent, som jag som okunnig i kemin så klart inte har koll på, att doften inte är hållbar, att den inte är något speciellt, inte förmedlar det marknadsföringen framhäver och är ännu ett tecken på att  huset Serge Lutens skulle vara på dekis. Jag håller INTE med. Ju mer jag bär De Profundis, ju mer uppskattar jag den. Just det att en doft inte faller mig i smaken direkt är ofta en signal (om den är¨från ett "pålitligt" hus) om att det är en komplex doft som tar lite tid att komma underfund med. Just sådan är De Profundis. Blev därför glad när Victoria på Bois de Jasmin nyligen gav De Profundis högsta betyg. Grain de Muscs (Denyses) intryck/associationer från reviewen häromdagen är delvis i linje med mina egen upplevelse av De  Profundis.

De Profundis är inte en parfym som doftar vad de flesta definerar som gott. Det är snarare en doft som doftar intressant, melankoliskt, drömskt och vackert. En doft som frammanar en eftertänksam och allvarlig stämning, som gäckar och utmanar allteftersom den skiftar i sina olika facetter. Facetterna känns verkligen lika skarpt purpurfärgad som parfymens färg och den förmedlar också bilden av en krispigt grön accentfärg till det lila. Om jag kopplar bort de bilder som Serge Lutens och Christopher Sheldrake vill, och också verkligen lyckas, förmedla så är De Profundis en perfekt och originell höstdoft.

De Profundis inleds med kalla, gröna, krispigt, bladiga aldehyder, ungefär som ett sådant där kallt glasskåp där snittblommorna förvaras i en blomsteraffär, eller som doften tolkas i de Profundis, blommorna vid begravningen. Ganska snabbt kommer toner av chrysanteum och lilja. Lite nejlika tycker jag mig skönja, även om den inte finns med i ingredienslistan. Viol ska finnas men den känner jag inte som en separat not, men den finns säkert som en ton i blandningen. Jag känner även en kryddighet, liknande en lätt kryddpeppar och några stänk av något som påminner om kylig kardemumma. Kryddigheten är just en sådan där blommig, kall, instängd, pappersaktig kryddighet av typ som finns i chrysantemum och nejlika. I mellanregistret känner jag också en lätt pepprig, rökelsenot, här pågår själva begravningsgudstjänsten. Även en not av vax kan anas. När De Profundis når basen så inträder en slags syrlighet och ackordet påminner om chrysanteumem och liljor som börjat vissna, jordfästningen är över och gästerna har lämnat graven och den avlidne är ensam kvar i sin sista viloplats. I basen finns ett jordigt lite sött ackord men samtidigt blir De Profundis plötsligt ljusare och liksom högre i tonen igen, som lätt rökelse som stiger uppåt. Något som skulle kunna symbolisera själens frigörelse.

De Profundis har en ganska låg projektion men doften är tät i strukturen med nya intressanta vändningar under hela utvecklingen. Den sitter bra till långt in på kvällen och det är en doft som inte får överdoseras för då tror jag att den kan bli kvälvjande. En doft att bära i formella sammanhang och situationer som präglas av stundens allvar, som begravningar. Men samtidigt ska man inte köra fast i det makabra spåret utan främst tänka på vilken fin höstdoft den är. Perfekt för en promenad en solig men kylig höstdag med färgsprakande löv på träden och marken. Med sitt chrysantemumtema så är det inte så många andra parfymer som jag blir påmind av när jag sniffar De Profundis. Men inte oväntat har Serge Lutens Vitriol d'Oeillet vissa likheter, eller i alla fall känsla, och även Tubereuse Criminelle förmedlar en liknande känsla. Liljan från Un Lys skymtar fram men i en tyngre, på väg att blomma över, version. Det finns också grässtrågröna noter som påminner om Balmains Vent Verts galbanum.

De Profundis är sammanfattningsvis en originell doft som vinner i längden. Jag vill drista mig till att säga att det här är en av de bästa releaserna under senare år! Jag tror att en del kritiker kommer att omvärdera den på sikt, om de ger den en chans att bli buren vill säga.

Betyg: 5

Noter: Gröna noter, chrysantemum, dahlia, viol, jord, plommonträ

Kort om - Tubereuse Criminelle (Serge Lutens)

Tubereuse Criminelle är som gjord för långa beskrivningar av sin mörka personlighet. Här ett försök till kort om TC:

* Små, gröna ecalyptuspastiller i toppen kombinerat med varmt syntetläder i en gammal amerikanare.
* Homungsnektar med något som påminner om en nyans av cayennepeppar.
* En dov och dunkel söt och dekadent tuberose, på väg att blomma över, liggandes på purpurfärgad silkessammet.
* En doft för klassiskt, mystiska och farliga vampyrer alltså inte små sötnosar som i SVT:s Vampyrskolan.

Kort sagt TC utmanar fortfarande och är speciell fast det är över tio år sedan den lanserades.